Riksamiralen skrev:

Vildsvin skrev:I förhistoriska samhällen var smittsamma sjukdomar den vanligaste dödsorsaken och det var därför viktigt att undvika dem som kunde smitta en. Människor har därför instinkter för att snabbt avgöra om någon har avvikande motorik eller inte orkar hänga med mentalt eller fysiskt med de andra i gruppen.

Instinkter kan inte avgöra vad som är fel på en person i moderna medicinska termer utan bara konstatera att något är fel. En neuropsykiatrisk utredning behövs för att vara säker på att personen inte har en behandlingsbar kroppslig sjukdom.

Mm jag har hört den där förklaringen förut, men då vill jag ställa en följdfråga, har Autister den här instinkten/förmågan att känna att någon inte platsar i gruppen? Visst kan man ju undvika folk som hostar och är märkbart sjuka men jag vet inte om jag vill undvika någon bara för personen går lite konstigt och vingligt och inte beter sig riktigt som alla andra, det är ju inte smittsamt, kanske för ryktet, men vem fan bryr sig?

Mitt intryck är att aspergare är dåliga på att bedöma folk. Det är vanligt att ta avstånd från uppenbart handikappade eftersom man inte vill förknippas med dem samtidigt som man är godtrogen mot brottslingar som utnyttjar en ekonomiskt.

Vildsvin skrev:Det är vanligt att ta avstånd från uppenbart handikappade eftersom man inte vill förknippas med dem samtidigt som man är godtrogen mot brottslingar som utnyttjar en ekonomiskt.

I så fall är jag nog tvärtom, har en vän med en utvecklingsstörning, spelar inte någon roll om han vet mindre än vad jag gör, vi finner nöje i samma intressen, han hade det jättesvårt att få vänner i skolan men jag försökte alltid finnas som hans vän, vi är fortfarande vänner idag, tror vi blev vänner redan som 6 år gamla, växte upp nästan på samma gata.

Brottslingar har jag inte mycket till övers för, jag har nog aldrig blivit lurad vad jag vet av en brottsling, jag har dock haft inbrott, men det går ju inte att förhindra själv när man inte ens är hemma och trots att man låser dörren de använde en kofot på ett av fönstren och bara klev in.

Jo förresten blev bestulen på en tröja under en Spanienresa en gång, en t-tröja med Brasiliens flagga som tryck, hängde den för att torka i solen utanför mitt hotellrum men sen hade någon knyckt den, jag gillade den tröjan, kan ju varit någon spansk luffare som gick förbi och tog den.

Vildsvin skrev:I förhistoriska samhällen var smittsamma sjukdomar den vanligaste dödsorsaken och det var därför viktigt att undvika dem som kunde smitta en. Människor har därför instinkter för att snabbt avgöra om någon har avvikande motorik eller inte orkar hänga med mentalt eller fysiskt med de andra i gruppen.

Instinkter kan inte avgöra vad som är fel på en person i moderna medicinska termer utan bara konstatera att något är fel. En neuropsykiatrisk utredning behövs för att vara säker på att personen inte har en behandlingsbar kroppslig sjukdom.

Nja... Smittsamma sjukdomar som vanlig dödsorsak uppstod först senare. Sjukdomar kräver stor population för att kunna spridas. Folk dog inte av pest, kolera eller influensa under stenåldern.

Ignatius skrev:

Vildsvin skrev:I förhistoriska samhällen var smittsamma sjukdomar den vanligaste dödsorsaken och det var därför viktigt att undvika dem som kunde smitta en. Människor har därför instinkter för att snabbt avgöra om någon har avvikande motorik eller inte orkar hänga med mentalt eller fysiskt med de andra i gruppen.

Instinkter kan inte avgöra vad som är fel på en person i moderna medicinska termer utan bara konstatera att något är fel. En neuropsykiatrisk utredning behövs för att vara säker på att personen inte har en behandlingsbar kroppslig sjukdom.

Nja... Smittsamma sjukdomar som vanlig dödsorsak uppstod först senare. Sjukdomar kräver stor population för att kunna spridas. Folk dog inte av pest, kolera eller influensa under stenåldern.

Dessutom har inte avvikande motorik något med smittsamma sjukdomar att göra.
Inte heller om man orkar hänga med mentalt eller psykiskt har med det att göra.

Furienna skrev:Dessutom har inte avvikande motorik något med smittsamma sjukdomar att göra.
Inte heller om man orkar hänga med mentalt eller psykiskt har med det att göra.

Det var ju det jag menade, jag håller med, men antagligen menar Vildsvin att det kan ha konsekvenser socialt om man umgås med personer utanför den godkända gruppen, det vill säga till exempel folk som går lite konstigt eller beter sig märkligt, jag personligen bryr mig inte om sånt, men vissa verkar inte vilja förknippas med speciella människor. Deras förlust säger jag bara.

Furienna skrev:

Ignatius skrev:

Vildsvin skrev:I förhistoriska samhällen var smittsamma sjukdomar den vanligaste dödsorsaken och det var därför viktigt att undvika dem som kunde smitta en. Människor har därför instinkter för att snabbt avgöra om någon har avvikande motorik eller inte orkar hänga med mentalt eller fysiskt med de andra i gruppen.

Instinkter kan inte avgöra vad som är fel på en person i moderna medicinska termer utan bara konstatera att något är fel. En neuropsykiatrisk utredning behövs för att vara säker på att personen inte har en behandlingsbar kroppslig sjukdom.

Nja... Smittsamma sjukdomar som vanlig dödsorsak uppstod först senare. Sjukdomar kräver stor population för att kunna spridas. Folk dog inte av pest, kolera eller influensa under stenåldern.

Dessutom har inte avvikande motorik något med smittsamma sjukdomar att göra.
Inte heller om man orkar hänga med mentalt eller psykiskt har med det att göra.

Förr i tiden hade folk ingen aning om vilka sjukdomar som var smittsamma och vilka som inte var det. Om man ökade sina överlevnadschanser genom att undvika dem som verkade sjuka så var beteendet det bästa man kunde göra i den situationen. Det kanske inte hade med smittsamhet att göra utan att man därigenom undvek en skadlig miljöfaktor som var okänd på den tiden.

Ta tex ergotism som vi idag vet är en förgiftning av mjöldryga i säd. Om en förmodern människa trodde att det berodde på smittsamma onda andar och inte ville köpa bröd från en by där sjukdomen förekom så var uppfattningen att sjukdomen var smittsam felaktig men beteendet att inte köpa brödet var korrekt.

Hej, jag kom att tänka på mina nattliga svettningar som barn (fick sen diagnosen överaktiv sköldkörtel) men samma här som TS nämnt att skratta vid fel tillfälle, samt att jag nog var lite "lillgammal". Fick min As-diagnos i vuxen ålder (2008),och var då i 30årsåldern.


Mitt detaljsinne visade sig när jag åkte bil och kunde genom att se på bilars lyktor, säga dess bilmodell.


Specialämnen då... Jo... Fick högt betyg i musik i gymnasiet, en 4a.I övrigt så var kemiska formler roligt... Var faktiskt rätt så bra på d.


Datorer har hjälpt mig till en hyfsat god engelska, och har följt mig genom uppväxten. Spelade olika slags spel, till och från.


Engelska glosor kände jag oxå var roligt samt intressant.

Program på teve då... Jo... Satt som klistrad när det var frågesport, och opera. Favoriten var bl.a "Minnesmästarna"."Carmen" (om jag nu minns rätt).


Nuförtiden gällande musik så spisas mycket olika genrer,däribland pop/rock, musikal o jazz. Just jazzen tycker jag med värme om, då jag gillar att sjunga improvisation över ett tema, lr ja försöker iaf haha.

Hyper brain hyper body. Man har en högre risk som Aspergare att få autoimmuna sjukdomar.

Specifically, those with a high intellectual capacity (hyper brain) possess overexcitabilities in various domains that may predispose them to certain psychological disorders as well as physiological conditions involving elevated sensory, and altered immune and inflammatory responses (hyper body).

https://reader.elsevier.com/reader/sd/p ... 0421170407

Chrilleb skrev:samt att jag nog var lite "lillgammal".

Det fick jag också höra ibland, att jag inte var som andra i min ålder, hade lite mer avancerade intressen och sånt. ''Lillgammal'' användes ofta för att beskriva mig, men jag tog väl inte åt mig av det, jag gillade att prata med vuxna hellre än de i min egna ålder, de tog ofta det jag pratade om mer seriöst än de i min egna ålder som inte ville lyssna vad jag hade att säga.

Chrilleb skrev:Just jazzen tycker jag med värme om

Kul, alltid gillat jazz jag också, speciellt lugn jazz.
Opera är också bra precis som du säger, gillar verkligen klassisk musik.
Tycker också om olika musikgenrer beroende på mitt humör.
Sjöng en hel del karaoke i skolan, jag var inte så bra på instrument men jag gillade att sjunga. Rösten gav mig bra betyg i musik samt att jag var en bra gruppledare som bildade en liten temporär musikgrupp när vi skulle göra det som ett kunskapstest och skriva en egen låt, jag skrev låten, inget märkvärdigt bara en visa. Men utförandet var roligt.

Vildsvin skrev:

Furienna skrev:

Ignatius skrev:
Nja... Smittsamma sjukdomar som vanlig dödsorsak uppstod först senare. Sjukdomar kräver stor population för att kunna spridas. Folk dog inte av pest, kolera eller influensa under stenåldern.

Dessutom har inte avvikande motorik något med smittsamma sjukdomar att göra.
Inte heller om man orkar hänga med mentalt eller psykiskt har med det att göra.

Förr i tiden hade folk ingen aning om vilka sjukdomar som var smittsamma och vilka som inte var det. Om man ökade sina överlevnadschanser genom att undvika dem som verkade sjuka så var beteendet det bästa man kunde göra i den situationen. Det kanske inte hade med smittsamhet att göra utan att man därigenom undvek en skadlig miljöfaktor som var okänd på den tiden.

Ta tex ergotism som vi idag vet är en förgiftning av mjöldryga i säd. Om en förmodern människa trodde att det berodde på smittsamma onda andar och inte ville köpa bröd från en by där sjukdomen förekom så var uppfattningen att sjukdomen var smittsam felaktig men beteendet att inte köpa brödet var korrekt.

Okej, det är sant att folk förr i tiden inte visste lika mycket om sjukdomar som vi gör idag.
Samtidigt torde man ha förstått tidigt att t ex dålig motorik inte är smittsamt.

dålig motorik är definitivt något som jag aldrig funderat på. Motorik överhuvudtaget. Blir nyfiken. Noterar ni hur andra människor går? För jag har aldrig tänkt oj vad dålig motorik han eller hon har. Jag kanske borde börja skriva ner det i min "anteckningsbok" Vad är avvikande motorik? Hur ser den ut?

Furienna skrev:

Vildsvin skrev:

Furienna skrev:Dessutom har inte avvikande motorik något med smittsamma sjukdomar att göra.
Inte heller om man orkar hänga med mentalt eller psykiskt har med det att göra.

Förr i tiden hade folk ingen aning om vilka sjukdomar som var smittsamma och vilka som inte var det. Om man ökade sina överlevnadschanser genom att undvika dem som verkade sjuka så var beteendet det bästa man kunde göra i den situationen. Det kanske inte hade med smittsamhet att göra utan att man därigenom undvek en skadlig miljöfaktor som var okänd på den tiden.

Ta tex ergotism som vi idag vet är en förgiftning av mjöldryga i säd. Om en förmodern människa trodde att det berodde på smittsamma onda andar och inte ville köpa bröd från en by där sjukdomen förekom så var uppfattningen att sjukdomen var smittsam felaktig men beteendet att inte köpa brödet var korrekt.

Okej, det är sant att folk förr i tiden inte visste lika mycket om sjukdomar som vi gör idag.
Samtidigt torde man ha förstått tidigt att t ex dålig motorik inte är smittsamt.

Dom hade ju så pass himla dålig koll och var sjukt vidskepliga förr i tiden, trodde ju på häxor och annat vidskepligt, finns ju vissa religiösa som fortfarande tror att det är guds vilja eller guds straff att vissa födds med funktionsnedsättningar.

@Riksamiralen



Kul att du gillar jazz med, och karaoke.

Hallå nu säger ju ni det jag har pratat om förut, att folk var vidskepliga och trodde på häxor och sådär och att folk hade dålig kunskap och att man inte visste så mycket om sjukdomar och så vetenskapligt, det jag menade då var bara att pga att folk inte visste så mycket om vad vissa beteenden berodde på så trodde de på att folk var besatta av demoner eller att kvinnor som var duktiga på mediciner var häxor, men idag kan man med vetenskapen säga att ur ett psykologiskt perspektiv att det där med att man är besatt av demoner är mer att personen upplevt trauma eller har en sjukdom eller liknande.

Att de trodde på demoner var väl bara som en skröna skulle jag säga, för det inte hade någon koll på vad beteendet var för något eller hur det funkade/vad det berodde på. Nu vet man ju mer.

Att de slänger in att han eller hon är besatt av en demon i en skräckfilm, är ju framförallt för att få det mer läskigt.

Och jag har aldrig upplevt något övernaturligt, jag har då inte sett tavlor flyga av sig själva eller något sådant. Nej men jag skulle väl börja fundera på vad det berodde på om jag hade varit med om något konstigt/övernaturligt. Jag tror helt enkelt på hjärnspöken.

Känner igen mig mycket i det TS skriver. Jag har asperger, men med bidiagnos depression, som också stämmer in på många av punkterna. Min depression satt i 24 år, men släppte äntligen för ett ås sedan.

Men jag stämmer fortfarande in på många av punkterna. Ingen har alla tecken på någon autismdiagnos, men alla har några. Lycka till med utredningen!

Att få en diagnos lättar något, men inte i mitt fall när jag fick diagnosen 2005, men det var för att depressionen låg över allt annat. Men t.ex. min mamma sa att många av bitarna föll på plats när hon läste om asperger.

Richard skrev:Känner igen mig mycket i det TS skriver. Jag har asperger, men med bidiagnos depression, som också stämmer in på många av punkterna. Min depression satt i 24 år, men släppte äntligen för ett ås sedan.

Men jag stämmer fortfarande in på många av punkterna. Ingen har alla tecken på någon autismdiagnos, men alla har några. Lycka till med utredningen!

Att få en diagnos lättar något, men inte i mitt fall när jag fick diagnosen 2005, men det var för att depressionen låg över allt annat. Men t.ex. min mamma sa att många av bitarna föll på plats när hon läste om asperger.

Tack för ditt svar!
För mig är det mest ångest, som i sin tur leder till en viss nedstämdhet. Ständig ångest för nya situationer eller när jag inte vet vad som kommer ske. Har dessutom ett arbete som kräver extremt mycket av mig socialt samt att vara flexibel och hantera ”här och nu-situationer”. Så mina största problem är på mitt arbete. Jag klarar det inte mer. Har sååå länge känt mig så dålig för att jag inte klarar det mina kollegor klarar. Har känt mig lat och dålig som blir helt slut av att arbeta deltid medan andra klarar så mycket mer.

Har återgivning nu på torsdag. Får se hur det går. Är väldigt nervös!

Masken skrev:

Richard skrev:Känner igen mig mycket i det TS skriver. Jag har asperger, men med bidiagnos depression, som också stämmer in på många av punkterna. Min depression satt i 24 år, men släppte äntligen för ett ås sedan.

Men jag stämmer fortfarande in på många av punkterna. Ingen har alla tecken på någon autismdiagnos, men alla har några. Lycka till med utredningen!

Att få en diagnos lättar något, men inte i mitt fall när jag fick diagnosen 2005, men det var för att depressionen låg över allt annat. Men t.ex. min mamma sa att många av bitarna föll på plats när hon läste om asperger.

Tack för ditt svar!
För mig är det mest ångest, som i sin tur leder till en viss nedstämdhet. Ständig ångest för nya situationer eller när jag inte vet vad som kommer ske. Har dessutom ett arbete som kräver extremt mycket av mig socialt samt att vara flexibel och hantera ”här och nu-situationer”. Så mina största problem är på mitt arbete. Jag klarar det inte mer. Har sååå länge känt mig så dålig för att jag inte klarar det mina kollegor klarar. Har känt mig lat och dålig som blir helt slut av att arbeta deltid medan andra klarar så mycket mer.

Har återgivning nu på torsdag. Får se hur det går. Är väldigt nervös!

Usch ja, ångest förstör ju allt för en... Hade nästan glömt bort hur det känns, eftersom den är mycket effektivt bortmedicinerad hos mig sen 2003. Men med mycket beroendeframkallande mediciner. Jag var hos psykiatern o han sa när han skrev ut nya recept; -Ingen läkare skulle sätta in det här idag!

Samt är det väldigt vanligt att man blir tolerant mot sådana bensodiazepiner, men det har jag sluppit. Har haft samma dos i nästan 20 år, o har t.o.m minskat från 4 mg till 1 mg under de senaste åren. Mig gör det då inget att man måste ha en liten dos varje dag, hellre det än att gå runt med ständig ångest.

Kanske jag har växt ifrån ångesten, men det är ganska jobbigt att vara utan medicinen ändå.