UNT Ledarkrönika 17 APRIL 2022 skrev:Får man sakna sin barndoms Sverige? Eller är det fånigt att sakna det som varit? Finns det likt den så kallade åsiktskorridoren även en ”känslokorridor” om vad man får känna? I nyutkomna ”Saknad. På spaning efter landet inom oss” (Monidal) tar Katarina Barrling och Cecilia Garme människorna som saknar i försvar.

Vi förknippar ofta hemlängtan med resor från det som är hemma. Men det kan - om "hemma" förändras - även finnas en hemlängtan till det förgångna. Barrling och Garme skriver att den outvandrade saknaren har fått finna sig i att kallas inskränkt, intolerant, nostalgisk, löjlig och ibland till och med främlingsfientlig.

Barrling och Garme varnar för den politiska polariseringen och den oroar med rätta. ”Hur kunde Sverige, detta sakinriktade ingenjörsland, bli så hetsigt i frågan om invandring?”, frågar sig duon och konstaterar att "samtalet har gått i baklås". Ont har ställts mot gott och saknaden har alltså inte passat in i känslokorridoren.