Jag har ingen aning om det här är en typisk upplevelse/beteende kopplat till autism så är lite nyfiken på hur ni är. Jag klarar nämligen inte av att tex. äta ur samma snacksskål som min sambo. Inte för att det skulle vara äckligt utan för att jag blir stressad. Det handlar inte om att jag vill ha mest men jag vill veta att jag har min skål och att jag har en översikt i hur mycket jag får.

I helgen så delade jag upp en påse med mina favoritkex i två skålar med lika mycket till mig och min sambo, varav han frågade;-Har du vägt dem också? Det värsta jag vet är också när man typ är på tapasrestaurang och någon föreslår att vi ska ta in en massa rätter att dela på. Jag vill helt enkelt veta vad som är mitt och hur mycket jag får. Inte ett så sympatiskt drag kanske
Känner ni igen er?

Nej känner inte alls igen mig. Vad jag skulle göra är att förklara för oss precis som du har gjort här för din sambo kring din känslor kring det hela så att han förstår ditt beteende och handlingar kring det hela så slipper du förhoppningsvis får dryga kommentarer kring ditt agerande.

När jag och sonen kollar på film eller TV-serier brukar i och för sig vi hälla upp chipps i varsin skål han blir fruktansvärt störd utav prasslet från chipspåsen vad gör man inte för sitt barn att det ska känna sig tryggt? I och för sig är han inget barn längre utan hela 19 år gammal men du fattar grejen.

Masken skrev:Jag har ingen aning om det här är en typisk upplevelse/beteende kopplat till autism så är lite nyfiken på hur ni är. Jag klarar nämligen inte av att tex. äta ur samma snacksskål som min sambo. Inte för att det skulle vara äckligt utan för att jag blir stressad.

Jag klarar inte av det just för att det ÄR äckligt. Däremot blir jag stressad kring dippen, försöker hinna få så mycket jag kan samtidigt som jag håller ett vakande öga på ifall någon dubbel-doppar eller doppar för djupt (halva fingret ner i dippen), vilket alltid är en tidsfråga, för då har jag i så fall ätit färdigt.

Tack för att ni delar med er! Och inte dömer Känner mig så otroligt barnslig som känner så här Men verkar kanske inte vara något typiskt autistiskt då. Jag som hade hoppats på att kunna skylla på det ifall jag slutar upp med en diagnos (genomgår just nu en utredning)

Jag är exakt likadan! Blir också stressad.

Tror det har att göra med att jag behöver veta i förväg hur mycket som finns och vilka jag kan ta. Den faktorn förändras konstant om man delar. Man kan inte heller planera att bitarna ska räcka hela filmen eller vad man nu tittar på. Får samma stresskänsla i andra situationer om jag inte vet i förväg exakt vad som ska hända och planera efter det.

Mammaspojke skrev:Jag är exakt likadan! Blir också stressad.

Tror det har att göra med att jag behöver veta i förväg hur mycket som finns och vilka jag kan ta. Den faktorn förändras konstant om man delar. Man kan inte heller planera att bitarna ska räcka hela filmen eller vad man nu tittar på. Får samma stresskänsla i andra situationer om jag inte vet i förväg exakt vad som ska hända och planera efter det.

Ja men precis så känner jag! Du förklarar det så bra. Det har nog som du säger (om jag tolkar dig rätt) att göra med bristen på förutsägbarhet. Och det har ju autistiska svårt med

Masken skrev:

Mammaspojke skrev:Jag är exakt likadan! Blir också stressad.

Tror det har att göra med att jag behöver veta i förväg hur mycket som finns och vilka jag kan ta. Den faktorn förändras konstant om man delar. Man kan inte heller planera att bitarna ska räcka hela filmen eller vad man nu tittar på. Får samma stresskänsla i andra situationer om jag inte vet i förväg exakt vad som ska hända och planera efter det.

Ja men precis så känner jag! Du förklarar det så bra. Det har nog som du säger (om jag tolkar dig rätt) att göra med bristen på förutsägbarhet. Och det har ju autistiska svårt med

Japp du tolka mig rätt. Det är rätt vanligt har iaf jag läst.
Därför en del autister gillar att göra saker på samma sätt varje gång och göra samma sak flera ggr. Det är skönt när det är förutsägbart.