Jag tycker det låter som social fobi. Jag känner varken igen mig själv eller det jag har läst om autism i dina inlägg. Blir också skeptisk när sjukvården har sagt att utredningen kan göras om. Om man gör om och göra om för att få ett resultat man bestämt sig för från början finns det ingen anledning att göra en utredning överhuvudtaget.

Liljan skrev:Jag tycker det låter som social fobi. Jag känner varken igen mig själv eller det jag har läst om autism i dina inlägg. Blir också skeptisk när sjukvården har sagt att utredningen kan göras om. Om man gör om och göra om för att få ett resultat man bestämt sig för från början finns det ingen anledning att göra en utredning överhuvudtaget.

Du kanske missa mitt inlägg, men skrev där iallafall att jag nu har fått diagnosen autism. Dem har inte gjort om hela utredningen utan dem gjorde om vissa delar nu som kanske inte fick helt klara svar på sist. På dig låter det som har jag har gjort om utredningen flera gånger vilket inte stämmer, första gången jag utredde mig fick jag add med drag av autsim. Så dem var inte helt ute och cyklade. Också att tilläga är att det var flera år sedan jag gjorde "den första" utredningen. Inte så ovanligt att man behöver göra om en utredning och det är just för att man kan ha missat grejer. Sen är det ju så att som tjej har man mycket svårare att få en autism diagnos just för att det är baserat på killar.

Nasse99 skrev:En liten uppdatering såhär några månader senare, jag fick min autism diagnos tillslut. Ironiskt nog av samma psykolog som gjorde min utredning sist. Men jag är nöjd

Huvudsaken är att du är nöjd, hoppas på att du får "nytta" utav diagnosen eller vad jag ska säga.

Nasse99 skrev:Detta är det som stod på 1177 angående testerna.

" Psykometrisktestning Brown ADD Scales, uppvisar ett resultat om 92 råpoäng vilket enligt gränsvärdestolkningen med en normering >55p indikerar för ADHD mycket troligt. AQ - screening för autisktiska personlighetsdrag, uppvisar ett resultat om 39p, cut-off-gränser på 19 p resp 32 p för möjligt respektive sannolikt autism. Ravens Matriser, totalpoäng 47 således enligt normtabell 8, indikerar resultatet för percentil 25, grad III vilket tolkas som en genomsnittlig allmän intellektuell funktion. DIVA 2.0 Kriterium för ADHD enligt DSM-VI Uppfyller totalt 7/9 kriterier på ouppmärksamhet både som vuxen och under barndomen. Uppfyller totalt 6/9 kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet både som vuxen och under barndomen. Uppvisar således tecken på ett livslångt mönster av symtom och begränsningar vilket föreligger inom minst två funktionsdomäner. Framkommer således färre markörer avseende motorisk oro/hyperaktivitet varför ADD ses som rimligaste diagnos. Connors CPT3, uppvisar 4 atypiska t-värden med explict variation och avvikelse gällande förmåga att skilja mål mot icke mål, responderade både snabbare och med en större variation i svarshastighet. Stark indikation avseende impulsivitet."

Jag gjorde min utredning för snart 10 år sedan. Jag fick 38 poäng på min AQ - screening. På RAADS-testet fick jag 144 poäng, där ett värde över 77 tyder på möjlig autismspektrum problematik.

I teamsammanfattningen skrev man att, "*verbatim* har inga svårigheter på det känslomässiga området och inte heller några svårigheter inom tal och kommunikation varför en diagnos inom autismspektrumet är mera tveksamt".

"Teamets bedömning är att *verbatim* uppfyller kriterierna för diagnos ADD samt social fobi".

4 år senare fick jag tillslut "atypisk autism"-diagnos.

Min bästa gissning på varför jag inte fick min autism-diagnos direkt vid utredningen var nog bland annat att man förbisåg mina svårigheter att sammanfatta mig kort samt lade alltför stor vikt på att jag kunde visa empatisk förmåga och förstå ordspråk, talesätt m.m.

Nasse99 skrev:...första gången jag utredde mig fick jag add med drag av autsim. Så dem var inte helt ute och cyklade. Också att tilläga är att det var flera år sedan jag gjorde "den första" utredningen. Inte så ovanligt att man behöver göra om en utredning och det är just för att man kan ha missat grejer. Sen är det ju så att som tjej har man mycket svårare att få en autism diagnos just för att det är baserat på killar.

Jag har blivit ifrågasatt av en AT-läkare som efter att träffat mig i 15 minuter bestämde att jag inte alls kunde vara autistisk eftersom jag "kan förstå kroppsspråk och "läsa mellan raderna"". Sedan skrev hon också ut Seroquel fastän jag motsatte mig.
Talade sedan med min ordinarie läkare som berättade att man inte bara kan ta bort min autism-diagnos sådär och att den är kvar. Detta fastän autism-diagnosen faktiskt saknades i ett par månader i journalen och inte fanns med i mitt sjukintyg som jag skickade in till Försäkringskassan den gången.

Jag som kille känner väl igen mig i beskrivningen av tjejers svårigheter (i böcker och här på forumet) med att få en autism-diagnos och att bli tagen på allvar inom vården. Faktorer såsom att man är (över) normalbegåvad, ADD med social fobi är i min erfarenhet starkare faktorer än kön.
Jag har tyvärr svårt att hitta statistik på huruvida o/vanligt ADD kontra ADHD är bland män och kan därför inte belägga min tes.

Nasse99 skrev:En liten uppdatering såhär några månader senare, jag fick min autism diagnos tillslut. Ironiskt nog av samma psykolog som gjorde min utredning sist. Men jag är nöjd

Stort grattis till att du fick en diagnos som du känner dig hemma i!

Nu är du dessutom berättigad till stöd och insatser inom LSS.
Personkrets 1: personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. https://npfguiden.com/samhallets-stod/l ... nshindrade

Om du inte redan fått eller sökt, så kan jag rekommendera om att söka "Råd och Stöd", vilket är en psykoedukativ insats.
Där hade i alla fall jag turen att träffa en psykolog med god erfarenhet, kunskap och förståelse för autism. Den bästa vårdkontakt jag stött på under alla mina 11 år inom sjukvården!
Jag har även en kontaktperson som är till viss hjälp med att bland annat ringa myndigheter eller boka tandläkarbesök eftersom jag har telefonfobi. Kort sagt så hjälper min kontaktperson till att hantera och begränsa ångest i det hon kan hjälpa till med.

Du kan även titta på om din kommun kan erbjuda ett personligt ombud, de flesta kommuner ska ha det. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sa- ... och-hjalp/

Jag känner igen mig, inte i social fobin eller autism, för jag har inte riktigt dem diagnoserna, men jag har svårt att uttrycka mig och samtidigt har jag fått både att jag var frisk och sedan fick jag min diagnos via en riktig utredning (Det första var att jag pratade med en kurator/psykolog i typ 5 min.) Sedan kom jag till en läkare för ångest osv och han bara här kommer ju dem som har sådana här problem så vad gör du här? Ungefär så. Jag fick också att jag kunde medicinera mig (andra jag träffat hade medicinerat för sin Asperger bland annat, dvs ångest osv ) då fick jag att träning gav samma effekt som medicinering. För enligt dem så kunde man bli helt off för att sedan må bra igen, det är lite så själva processen fungerar.

Sedan kan man ju få ångest beroende på vad som hänt osv, tex om man vart med om ett trauma eller liknande. Det behöver ju inte bara vara att man får ångest över att prata med folk eller ringa samtal osv. Sedan går det där säkert in i varandra lite. För om man tänker på OCD så kan det vara så himla olika, vissa kan ha litegrann utav det och vissa kan ha mycket så allt är ju individuellt och relativt. För jag har sett att folk har så olika uppfattningar vad OCD är.

Tex med ångest så hade jag bara det litegrann pga att jag vart mobbad & fick samtidigt min diagnos, det var endast därför, jag har inte det annars så jag skulle inte säga att jag har ångest på det sättet. Att jag har det regelbundet dvs. Det beror som sagt helt på vad som hänt och hur det hela slutade.

Det är ju svårt att svara rakt av men blir lite nyfiken på vad det skulle betyda för dig om det var social ångest kontra autism? Hade en av diagnoserna varit svårare/lättare att förstå? Och om det inte blir så stort problem för dig (som jag uppfattar det) "behöver" du ha en diagnos för social ångest/fobi då? Om man kollar exempelvis här https://dinpsykolog.se/social-angest/ så verkar ju vissa av dom grejerna vara med i din beskrivning, men samtidigt skriver du att du lever "normalt" och inte har så mycket ångest under en vecka, och det tror jag inte är så vanligt vid social fobi, då tror jag man känner ångest i de flesta situationer. Du får gärna beskriva mer!