kiddie skrev:Tror vi skulle komma längre om vi isolerade de faktiska tankarna och strök begreppet empati. Empati är ett flumbegrepp. Men det har verkligen höjts till skyarna som ngt extremt vetenskapligt!!!

Kalla inlevelseförmåga för vad det är.
Kalla föreställningsförmåga för vad det är.
Kalla slutsatser för vad de är.
Kalla medkänsla för vad det är.
Kalla hjälpsamhet för vad det är.
Kalla problemlösning för vad det är.
Kalla ömkande för vad det är.

Då kanske vi kommer någonvart!

Ja, det låter som en bra idé.

Man kan omdefiniera redan definierade ord om man vill, men ser ingen större mening med att ha en definition av ett ord som man är relativt ensam om.

Men det kanske underlättar om man ska dra slutsatser om diverse saker man inte har så stor vetskap om? Att man har alla världens svar i ens eget huvud, och inte bryr sig om rådande forskning. Det kanske inte är så ovanligt att man inte är ödmjuk inför tanken på att andra människor som sysslar dagligen med diverse saker faktiskt kan veta bättre i de olika ämnena som man själv översiktligt närmar sig.

@kiddie

Texten är inte riktad till dig.

Jag tror inte att män generellt är mindre empatiska. Tror snarare det är detsamma som mellan NT och AS. Aspergerare är, enligt min upplevelse, inte mindre empatiska än NT, empatin tar sig bara ett annat uttryck vilket leder till att NT tolkar det som oempatiskt.

När det gäller forskning om mäns och kvinnors olikheter, så är läget väldigt osäkert. Det går att hitta studier som visar att ens kön och ens hormoner påverkar personligheten, och det går att hitta studier som visar att de inte gör det. Ofta om precis samma saker. Det beror på att det är ett ämne som dels är en politisk tvistefråga, och dels är det något som många har starkt personliga intressen i.
Ungefär som att man både kan hitta siffror som säger att Sverige förlorar på invandring, och siffror som säger att vi tjänar på den.
Forskning om biologiska rasskillnader, biologiska könsskillnader, sexuella läggningar, invandringens effekter och liknande borde man egentligen avstå från tills mänskligheten mognat lite. Om den någonsin gör det.

När det gäller de frågorna, är det viktiga idag inte så mycket vad forskningen säger, som hur individuella människor påverkas av de attityder som finns och den politik som förs. Oavsett man menar att mäns och kvinnors hjärnor är tydligt olika, eller man menar att alla (mentala) olikheter mellan könen är kultur, så kan man använda det som argument för eller emot att vi ska få lov att vara, och repekteras som, individer. Extrema feminister (som antifeminister tror eller vill få det till att alla feminister är) använder "kön är en social konstruktion" som argument mot olikheter. Antifeminister använder biologi som argument mot olikheter. I båda fallen handlar det i grunden om att man inte accepterar vissa sätt att vara på. Det kan till och med vara så att olika argument används från olika sidor emot samma grupp (både extrema feminister och antifeminister brukar exempelvis vara transfobiska).

Att enbart bry sig om forskning stödjer de åsikter man själv redan har, är inte ett bättre sätt att lära sig något om ett ämne, än att inte bry sig om forskning alls. Dock fungerar de allra flesta på det viset. Det kallas "confirmation bias" och är ett välkänt fenomen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Confirmation_bias
(Länk till den engelska förklaringen, för den är mer utförlig än den svenska).

Å andra sidan så vore det då lämpligt att hänvisa till statistik som går emot det både Puzzle och jag länkat till. Om det rådde så stora oenigheter som du gör gällande borde det vara en smal sak att presentera de studierna. Om mäns och kvinnors empati inte skiljer sig något åt, vänligen hänvisa till de studierna kattmat.

Studier och praktiska experiment är helt nödvändiga, eftersom man då slipper en massa halvgudar som kommer med "fakta". Att tro att man kan blåtänka sig till alla lösningar i sitt eget huvud är inte alla gånger rätt väg att gå. Jag har många gånger kommit på mig själv med att tro på direkta falsarier. Även om du Kattmat säker är jättesmart och så, så finns det saker andra människor vet bättre. Visst man kan komma långt med logik, men det avgörande är de faktiska experimenten.

Kvinnor or mäns empati skiljer sig åt. Definitivt.

Det är inte frågan. Just i Puzzles länk fanns det ju en väldigt relevant bit som du ignorerade men som jag citerar igen.

But men's brains do something else: they sense the feelings for a moment, then tune out of the emotions and switch to other brain areas that try to solve the problem that's creating the disturbance.

Det här handlar ju helt om olika strategier hur man hanterar lidande eller problem. Så visst kvinnor är väl mer empatiska om man vill säga så, men jag antar det är en fråga om definition. Jag tycker det är mer empatiskt att faktiskt försöka lösa problem än att bara prata om dem.

Sedan är det ju ingen tvekan om att kvinnor är mer fästa till barn. Medan män generellt bryr sig mer om sina egna barn.

bardamu skrev:Kvinnor or mäns empati skiljer sig åt. Definitivt.

Det är inte frågan. Just i Puzzles länk fanns det ju en väldigt relevant bit som du ignorerade men som jag citerar igen.

But men's brains do something else: they sense the feelings for a moment, then tune out of the emotions and switch to other brain areas that try to solve the problem that's creating the disturbance.

Det här handlar ju helt om olika strategier hur man hanterar lidande eller problem. Så visst kvinnor är väl mer empatiska om man vill säga så, men jag antar det är en fråga om definition. Jag tycker det är mer empatiskt att faktiskt försöka lösa problem än att bara prata om dem.

Sedan är det ju ingen tvekan om att kvinnor är mer fästa till barn. Medan män generellt bryr sig mer om sina egna barn.

Infon. Jag hänvisade till säger ju klart och tydligt att: "Män har generellt sett svårare än kvinnor att sätta sig in i hur en annan människa känner, menar forskarna." Där hormonet oxytocin nämns som en orsak.

Kattmat skrev:När det gäller forskning om mäns och kvinnors olikheter, så är läget väldigt osäkert. Det går att hitta studier som visar att ens kön och ens hormoner påverkar personligheten, och det går att hitta studier som visar att de inte gör det.

Om det vore sant som Kattmat skriver borde det finnas studier som kullkastar det jag hänvisar till.

lillsanna skrev:När det handlade om just medfött sämre empati hos män, fick jag grova påhopp. Så grova att jag faktiskt inte ens orkade svara.

Men jag kan berätta att det faktiskt finns forskning just runt detta. Orsaken till mäns medfött sämre empati finns i amygdala, och har så primitiva orsaker som att det, låt oss kalla det på neandertalet, krävdes sämre empati och därmed större möjligheter till de snabba beslut som behövdes i jakten för överlevnaden.

Jag har intrycket att kvinnor har mer empati för alla. De verkar ofta tycka synd om alla som mår dåligt. Jag har empati för dem jag bryr mig om, familj och nära och kära och vänner. Jag har massor av empati men jag har inte empati för alla. Mina instinkter säger mig att jag måste jaga bort alla som försöker ta vår mat. Och alla som försöker skada oss. Det är mitt jobb, moder Natur gav män det jobbet.

Så män kan inte ha empati för alla eftersom vårt jobb är att jaga människor och djur och se till att vår familj och de vi bryr oss om är säkra och har tillräckligt med mat. Enkelt uttryckt, män kan inte ha empati för alla, det fungerar inte. Vårt jobb är inte att tycka synd om alla. Vårt jobb är mer brutalt. Jag tycker inte att det är något fel med det. Vi män har också en roll, precis som kvinnor. Så jag har inte sämre empati än kvinnor. Jag bryr mig lika mycket, men jag bryr mig inte om lika många. Det är i alla fall det intrycket jag har.