Hej alla!

Jag har själv Aspergers syndrom, och jag spelar World of Warcraft: Burning Crusade Classic. Jag är intresserad av hur det kan vara att ha Aspergers syndrom i WoW-världen. Allt i denna tråd handlar om Classic WoW, alltså Vanilla Classic och Burning Crusade Classic (och Wrath of the Lich King Classic, fast det har inte kommit än), alltså det som var innan Cataclysm.


Dessa punkter, som jag kommer att skriva här nedan, kanske inte beror på Asperger, men:

• Jag gillar inte att vara social mot främmande i WoW, även om jag försöker vara snäll och artig i WoW. I alla fall ibland tycker jag att WoW borde finnas som ett offline singleplayer-spel. Jag känner till spelen som bara heter Warcraft som kom före World of Warcraft, fast att spela dem, är långt ifrån samma sak som att spela WoW.

• Om det är någon spelare som stannar i närheten av mig, tänker jag
”Eeh, vill han mig något eller?”
, och så brukar jag låtsas om ingenting och gå vidare, så att inte hen tror att jag vill hen något.

• Jag tycker att WoW är så himla roligt och väl gjort att man inte vet vilken allians av Alliance och Horde man vill vara, man vet inte vilken ras eller klass man vill vara, och man vet inte heller vilket mål man vill nå. Få en gubbe av varje klass till maxlevel? Bli exalted med alla fraktioner i hela spelet? Med mera. Man hinner inte med allt det förrän nästa expansion kommer.

• Jag har ingen jag känner i verkligheten att spela WoW med, och jag är inte med i något guild.

• Jag gör aldrig instanser eller raids, eftersom det är jobbigt och tråkigt, och man måste bråka om looten med det dära Need- eller Greed-systemet, som jag tycker är idiotiskt, och som jag upplever att alla tycker så olika om.

• En hunter och hens pet är riktiga kompanjoner som respekterar varandra, och en hunter kan döpa sin pet. Men en warlock kan inte döpa sina demoner, utan warlockens demoner får slumpmässiga namn, och så får man leva med det namnet på demonen, vare sig man tycker att det namnet är fint eller fult. Dessutom är demonerna warlockens slavar, och de ”jobbar för” warlocken mot sin vilja. Det är en (helt) annan relation än hunter och pet. Jag tycker att det är synd att warlock och demon inte kan vara kompanjoner istället, eftersom impen, voidwalkern och succubusen är så himla coola, och warlocken har så coola abilities.

• Jag gillar inte PvP, och tycker att PvP är så obalanserat. Jag gillar bara PvE. Därmed spelar jag på en Normal server och spelar aldrig battlegrounds. Dessutom är jag så utomordentligt dålig på PvP, eftersom jag använder piltangenter och mus när jag spelar, plus att jag inte heller vet hur man använder macros, vilket många pro players gör.

• I klassiska WoW, det som var innan Wrath of the Lich King, är det så svårt att bli exalted med andra fraktioner från samma allians än sin egen fraktion. Alla questar som finns att göra åt en av dem fraktionerna räcker inte till, och man får bara 50-75 reputation när man lämnar in 20x Runecloth till Cloth Quartermastern, plus att det är kämpigt att farma Runecloth. Jag brukar tänka att, om det är så svårt och kämpigt och tar så lång tid, är det inte speciellt roligt.

• Jag är orolig för Classic WoW:s framtid. Är det säkert att Wrath of the Lich King Classic kommer att komma nu efter Burning Crusade Classic? I så fall, vad kommer att hända efter WotLK Classic? Kommer vi att få Cataclysm Classic eller kommer Classic WoW att dö? Själv hoppas jag att WoW ALDRIG dör, eftersom det inte finns något bättre tidsfördriv för mig än WoW, och jag har så förfärligt svårt att lära mig nya spel idag när jag är vuxen.


Nåväl, jag vet att det här inte är något World of Warcraft-forum, utan ett Aspergerforum, men jag skriver dessa saker om WoW här för att få gehör från andra som har Asperger, som möjligtvis också spelar eller har spelat WoW och har speciella tankar om WoW. I verkligheten har jag brist på personer jag känner, att prata om WoW med, och som sagt, ingen att spela med. Så om ni som läser detta spelar WoW, har spelat WoW eller vet mycket om WoW, får ni mer än gärna kommentera om era tankar kring WoW, som möjligtvis kan ha med Aspergers syndrom att göra.


Tack på förhand!
Jfso Loasjd

Utifrån vad du skriver så verkar ju inte wow igentligen vara ett spel för dig.

Wow är ju ett MMORPG alltså massive multiplayer online RPG.

Spelet fokuserar ju väldigt mycket kring end game och raidande vilket kräver att man är med i ett guild även instanser kräver att man spelar ihop med andra. Vilket kräver att man är social , det är så spelet är uppbyggt i sin grund


Jag spelade en hel del wow för i tiden men tröttnade just på grund av raidandet och att man måste lägga så mycket tid på spelet med raidandd och dailys och fraction Quests osv .

Paladinen skrev:Jag spelade en hel del wow för i tiden men tröttnade just på grund av raidandet och att man måste lägga så mycket tid på spelet med raidandd och dailys och fraction Quests osv .

Har exakt samma erfarenhet utav det som du. Dom har tydligen utvecklat spelet tillbaks till hur det var i vanila med 40 pers i Molten Core och Onyxia.

https://www.youtube.com/watch?v=tUXdcrSbIho

Har spelat alla expansioner från TBC - Shadowlands och även WoW Classic.

Har dock tröttnat nu på senare år, dels på grund av utvecklingen av spelet men även hur kasst communityt är nu.
Det finns dessutom så många andra roliga spel att spela nu för tiden som inte kostar pengar varje månad.
Tror att om WoW lade ner monthly subcription skulle dom få tillbaka många spelare.

Men! Visst har jag haft roligt alla dessa år, som du säger finns det väldigt mycket att göra och trots att det är ett mmo-spel så kan man ju enkelt klara det mesta själv nu för tiden.
Har aldrig haft några problem med att ha Asperger i WoW-världen.

Första åren var jag med i ett seriöst raiding guild och raidade 6 dagar i veckan men då fanns det inte jättemycket annat att göra i WoW heller. Då gällde det att vara på en bra server också.

På senare år brukar jag ägna mig åt just saker jag kan göra själv. Quests, pets, leta skatter, köra gammalt content, transmogs, rep, dailies, farma mounts, bygga UI etc, etc, etc.
Brukar vara med i ett guild, mest för att ha lite tjatter i chatten, ibland kan jag prata lite men känner mig inte tvungen, får ju inget gjort då xD

Tror säkert att WotLK Classic kommer ut, det var ju deras mest framgångsrika expansion.
Läste någonstans att dom funderar på WoW 2 men vi får väl se nu när Microsoft har köpt upp Activision.

Jag gjorde det för många år sen, började nog runt 2009 eller början på 2010-talet, när Wrath of the Lich King var expansionen som gällde, spelade till och från genom åren, slutade ungefär andra året på gymnasiet (runt 2014) för jag tröttnade helt enkelt på konceptet eller att jag helt enkelt hade fått för mycket av WoW. Aldrig spelat det sedan dess, jag köpte en digital BlizzCon biljett för år 2013 tror jag, det var riktigt awesome kommer jag ihåg, satt vid datorn och såg livestreamen från Kalifornien mitt i natten in på morgonen. Massor med intressanta paneler och event. Men jag lämnade nog Blizzard spelen i lagom tid, verkar ha gått downhill sedan dess och en massa bekymmer i deras företag.

Funderade lite på att testa ''Classic'', ett av mina finaste minnen var att upptäcka Azeroth innan Cataclysm kom som jag blev riktigt besviken på som dlc, jag gillade inte att världen blev förändrad av draken Deathwing och det blev en massa naturkatastrofer överallt. Men det verkar väldigt klandrivet och att man måste tillhöra stora grupper och investera en massa tid och vara väldigt raid fokuserad och sen hörde jag att de hade censurerat bort en massa ur det gamla spelet, det gjorde mig besviken och jag ångrade mig, jag har ändå andra spel som är högre prioritet med min tid i så fall.

Jag håller med dig i Onlinespel att det inte är så enkelt att vara social, jag brukar vara en lonewolf och försöka allting ensam oavsett onlinespel även om det är svårt ibland för det är jobbigt med grupper om man inte måste, speciellt om folk vill starta röstchatt och på ett annat språk, då lämnar jag hellre gruppen för jag föredrar att chatta istället. Men jag hade inga problem när jag använde dungeon finder i de nyare WoW, och är man irriterad eller någon kritiserar kan man ju bara lämna utan att säga något tillbaka.

Inte så svårt för mig att välja, i själen var jag alltid Horde spelare, men jag hade också en server med Allianskaraktärer för jag ville testa deras quests och liknande och se hur skillnaderna var.

Jag hade några nära vänner i skolan jag spelade WoW med, han var ju Alliansspelare hellre verkade det som men det gjorde inget, jag gjorde bara en Human karaktär och sen rollspelade vi att vi var två bröder i WoW världen och gjorde uppdrag tillsammans och låtsades att vi tog över forts från Orcs. Det var riktigt fina minnen att spela med vänner, lärde känna spännande människor från olika länder, Danmark, Kroatien, Nederländerna, och jag hade intressanta diskussioner med dem.

Jag var också med i en rollspelsguild senare i mina WoW dagar innan jag slutade, när jag gick på gymnasiet, för då tyckte jag nog det var bland det roligaste man kunde göra i WoW, vi träffades någon gång i veckan och hade teater/inlevelse med våra karaktärer och ibland hölls det tävlingar som man kunde vinna priser för finaste kläder/rustning och liknande, som jag vann en gång faktiskt.

Jag raidade inte så mycket, jag tyckte det blev alldeles för stora grupper, ibland kunde jag göra lätta raids för lägre nivåer ihop med en mindre grupp istället för nyfikenheten att se alla dessa raids som folk pratade om.
Men mest gjorde jag dungeons men jag tror det är runt 5 personer, det är lagom, jag var inte blyg att trycka på ''need'' knappen om jag behövde någonting, blev nästan ett litet glädjerus när man vann en sådan tärningskastning.

Min favoritklass var nog Hunter, och därefter kanske Death Knight, Warlock, Warrior och Paladin.
Minns att jag inte gillade Priest och Shaman klasserna.

Jag tyckte om PvP (Battlegrounds), jag kommer inte ihåg om jag var bra på det men jag fick några kills per match och jag tog flaggor från fienden, minns att jag samlade ihop till nivå 60 PvP rustning så jag måste gjort en hel del PvP grind.

Jag spelade på servern Azuremyst (Horde), (Alliance) minns jag inte, kanske att det var Blackrock servern.

Jag har hört att WoW Classic har avtagit eller att den tidigare utgåvan töms efter varje ny dlc release, att många inte verkar stanna kvar, många spelade nog Classic för nostalgi och sen överger de det när de fått sin fix, många som spelade på den tiden är gamla nu och har inte tid för dataspel så ofta.

Kul att du gillar WoW och trivs bra med det, jag känner mig tyvärr för gammal för fantasy världar nuförtiden , jag trivs bättre med mera verklighetsförankrade intressen men jag är glad att andra fortfarande känner sådan magi och inlevelse.

Läste att den den 19 april kommer dom avslöja nästa expansion.

När jag spelade (2009?) så var det princip bara singleplayer för min del, det var roligare att springa runt själv. Varken grind eller det sociala var till för mig.

Är väl inte helt ovanligt att Aspergare tycker om att ha folk omkring sig som i ett MMO men inte nödvändigtvis vill interagera med dom. Jag är iaf sådan.

Spelar onlineshooters med 64-spelare och visst är det kul att skriva lite med andra ibland i laget men när folk börjar skicka vänförfrågan och vill spela tillsammans blir det för mycket för mig.
Klarar inte av ytliga bekantskaper för det blir så många att hålla reda på och tar massor av energi att underhålla sociala kontakten. Blir stressad och mår dåligt så mina vänlistor i spelklienterna och i mobilen ekar tomma för det mesta.

Det var samma med facebook när det var hyffsat nytt, det gick bra när familj och några enstaka verkliga vänner var med men sen när det blev allt fler som ville lägga till en som vän blev det för mycket och jag slutade använda FB. Klara bara av att ha några enstaka riktiga vänner max, ytliga bekanskaper går bort.

Aldrig spelat wow, hade fullt upp med AO(anarchy online) när wow kom, men mm. Typ så.
Först levla i 220+30 levels, sen börjar spelet på riktigt med farma.. Började AO 2001, blev maxlevel på min första char nån gång 2002/2003, å farmat endgame sen dess... Snart klar! >,<

Nu har jag 4 betalda konton med 1-2 maxlevel per konto, så jag kan duallogga å köra endgame raids helt solo. Utöver det har jag väl 3-4 gratiskonto jag spelar nån gång per år, när ifallet kommer men jag inte känner för att betala betalkontona (för, de enda man kan göra är ju raida)

Varit med i en del "elite guilds" genom åren, eftersom jag är aspie kan jag bygga bra chars, så gillar pvp. Bara det att när jag är klar med en pvp-char å spelat den lite så tänker jag "en soldier på level 165 hade varit skoj å testa!", å börjar bygga en sån...
På mina 4 betalkonton, förutom de 1-2 maxlevel, så är de fullproppade med pvp-projekt. Varje konto kan ha 12 chars, 1-2 max, resten e pvp-chars i olika levels >,<
AO har typ pvp-level locks, en maxlevel(220) anfalla ner till 175, en 170 kan anfalla 135-214, en 60 47-76, osv osv.
Finns viss taktik i att ha en 47, 60 samt en 76, så man kan dra in "rätt" gubbe ifall dom loggar en level högre för att slå på din gubbe, eller en som är 1 level mindre än vad du kan slå på, osv.

Alla i de guilds jag varit med i har varit mer eller mindre aspie än mig, så vi brukar "motvilligt komma överens".

Jag brukar dock bli "kompis" med diverse löst folk... Om nån står å farmar nånting å jag springer förbi å snor deras kill eftersom min gubbe e superman i jfr, så kan dom börja käfta, så snor jag en kill till bara för dom käftar, pvpar dom om dom vill, sen kan jag spendera 3-4 timmar å hjälpa dom ist, ge dom massa loot osv, sen springer jag vidare å gör de jag egentligen skulle göra.
Älskar att vara störig sen hjälpsam... Hjälpa dom med en boss, sen hämta alla monster i hela dungeon å se på när dom dör, sen hjälpa dom igen.. Eller inte..

Det är därför jag använder de här forumet. Ibland behöver jag bara känna att där finns andra människor förutom mig själv. Annars hade min lägenhet krympt och blivit alldeles för liten... ljuden på gatan människorna i affären existerar inte. Det är som om jag enbart observerar verkligheten jag upplever inte den jag lever inte i den. jag är destinerad att observera verklighten igenom ett kameraobjektiv. Ett objektiv skapat av osäkerhet och oerfarenhet. Ni finns. Jag är inte rädd. Rösten som bor inuti mitt huvud som säger att jag inte är good enough... den är tyst.

Jag känner en genuin... kärlek... till er. Ja jag vet. De blir så förbannat melodramatiskt men jag kan inte säga det på ett bättre sätt. Tack.