Jag har en tendens att fastna när det händer något nytt, inte alltid kul som nu Ukraina. Framför facebook och kollar internationella sidor, blir mentalt berörd... Okoncentrerad, svårt att komma tillbaka. Är det något med asperger? Man kan inget göra, så endast att acceptera leva i nuet, det är vår! Tänk att se det så...

Så kallat nyhetsknarkande i vår tid av bara elände överallt är nog inget nytt eller ng bara AS sysslar med, slutade själv titta på nyheter på TV för flera år sedan och mår bättre av inte hela tiden bombarderas av dåliga saker, har nog av personliga. Det räcker med att lyssna på radion medan man t ex diskar.

Samma här, vet inte om det är AS eller inte. Lite besatt av att veta, hålla mig informerad.

Jag har såsom med pressträffarna gällande pandemin lyssnat. Det såsom rätt mycket om kriget i Ukraina. Jag... byter fokus dock ibland, och ser på annat. Tex nåt roligt, nåt folklustspel.

Autister/aspergare behöver ju inte sällan detaljerna i mycket högre utsträckning än NT för att få grepp om saker så det är inte konstigt om man upplever att man vill höra mer oavsett om det gäller ett krig eller annat.

Psykologers råd är ofta anpassade till "den stora massan" och passar inte autister alla gånger då de kan ha motsatta effekter men dessa råd i klippet nedan kanske kan ses som exempel på undantag?
Speciellt punkt 2 kan vara relevant.

https://www.svt.se/nyheter/psykologens- ... -vara-radd

För mig beror det nog lite på... Relaterar det till mitt specialintresse kan det vara svårt att slita sig, men är det bara vanliga nyheter är det lätt för mig att stänga av och inte bry mig alls i veckor, jag känner mig inte tvungen att följa vad som händer just precis nu hela tiden, jag får säkert den informationen senare om någon annan berättar den eller om man råkar höra något på till exempel radion eller ser en youtube video.

Jag har dock sett det här fenomenet hos andra jag känner, en som jag misstänker kan ha autism eller som är lite ''annorlunda'', men han är mycket äldre än vad jag är och har inte haft smartphone länge och precis kommit till insikten att nyheterna finns där 24/7. Han jag känner har huvudet i aftonbladet och expressen hela tiden (fördummande, click-bait blaskor i mitt tycke med skarp politisk lutning), till och med under måltider, samtal, tv tittande, ja i stort sett hela tiden, det är ett modernt problem, jag sörjer lite för honom, det kan inte vara nyttigt och psykiskt hälsosamt att vara så insatt i vad som sker precis på sekunden, känns som han alltid är ''on edge'' numera på grund av detta och han har väldigt svårt att varva ner sin upprördhet. Så en lagom dos är nog att ta reda på nyheterna en gång om dagen om man måste, annars kan man nog gå längre utan om man klarar det. Men blir det för mycket kan man nästan få personlighetsförändringar som jag har beskådat i vissa med den här besattheten för nyheter.

Först var jag besatt av försöka lära mig allt om pandemin, nu är det kriget i Ukraina. Ju mer skrämmande, desto mer besatt blir jag.

Samma här. Jag blir också besatt av det. På något sätt väntar jag på att något ska hända, så att det går över, att det löser sig på något sätt. Och tills dess kan jag inte släppa det.

Jag brukade göra det, men av någon anledning blev jag mer och mer ointresserad av världen. Det är mindre stressande om man ignorerar det. Vi kan ändå inte göra något åt det. Och nu har allt gått så långt så nu kan vi bara glömma allt och slappna av så länge vi kan.

Typ någon gång i veckan, kanske oftare - fredag kanske - ska jag kolla. Man borde kanske hålla sig informerad. Det här påverkar koncentrationen när så mycket verkar hända snabbt. Och det obehagliga i allt detta... Det var intressant detta att de med asperger skulle behöva mer detaljer för att greppa händelser... Kanhända detta är en orsak till att - också i mitt fall - först pandemin och sedan Ukraina - blir något att fördjupa sig i..

Har tröttnat inte då på ukraina utan hur media mjölkar det. Oj vad hemskt det är fattar du det hur hemskt det är men fatta då! Man får se en massa bilder och filmer på döda människor och gråtande gamla tanter. Till slut känns de faktiskt inte längre genuint utan bara cyniskt. Som Agenda I Söndags där slutade den långa sorgliga filmen med en närbild av en bebis... då klökte jag inte för att jag har något emot bebisar men de blev bara så in i helvete övertydligt. De blev äckligt.

Sen finns där något annat som jag tycker är motbjudande med hela den här övervakningen. Människor som vill berätta för allmänheten att hen är världsvan och har ett stort hjärta. Man kan sitta hemma med fötterna uppe och twittra om hur mycket man bryr sig. Som att hela ukraina invasionen har börjat agera som en accessoar till en massa mediakåta lattemammor.