annorlunda skrev:Hur ska jag förklara det här nu? När jag är i egna tankar så kan jag ibland titta på folk utan att alls titta på dem, som du beskriver. Min blick befinner sig i själva verket någonstans bortom denna människa och jag är inte ens medveten om att det står någon där. Har fått höra en del säga att de tycker att de ser otäckt ut på något vis för att jag ser så väldigt frånvarande ut.

Sen finns det även ett annat läge när jag ser igenom folk. Det är när jag egentligen är väldigt koncentrerad på något men inte tillräckligt för att missa att någon ropar mitt namn. Jag höjer då blicken och "söker mig" mot ljudets riktning men är ändå kvar i min egen värld och jag ser även då mer igenom denna person än rakt på denna/denne.

Mvh
Annorlunda

Okej, då vet jag att det är samma sak vi gör. (Och antagligen mina ungar också.)

Var tidigare inte medveten om att det jag gör är nåt som är så konstigt att det behöver påtalas av andra, eller att det är nåt som de flesta INTE gör. På samma sätt är det med massor av aspiga saker, det är nästan först härinne jag insett att det anses konstigt med allt möjligt jag gör, inte gör eller tycker.

När jag satte i mig jag vet inte hur många böcker om neuropsykiatri (när barnen skulle utredas) så läste jag om avvikande blick, och att det inte behöver vara att inte titta folk i ögonen utan kan vara just still-blick som min lilla kallar det (hon fastnar med blicken, uttryckligen, som skillnaden på foto och film litegrann) eller att stirra ut folk (och t ex uppfattas som flörtig fast man verkligen inte är det) och annat avvikande.

Intressant att läsa en riktig människas bild av det, böcker är ju liksom mer envägs info, när man inte kan fråga vad författaren menat, så tack för svaret!

Intressant.

Små barn skriker i ena änden och skiter i den andra.

Störra barn skriker och har noll koll på säkerhetstänk. "Jomen bollen rullade ut på vägen så jag var TVUNGEN att springa efter den utan att bry mej om att lastbilen kom farande!"

Tonåringar gormar och vägrar göra som man säger för att de tror att de vet så jävla mycket.

Nä fy fan.

Det där med att titta, ja det gör jag också och jag har kallat det att jag helfokuserar och letar runt i mitt kartotek av info för att hitta det jag letar efter och vill säga.

Jag tittar däremot brevid människor och oftast då upp till vänster något jag kom fram till för många år sen när jag detaljstuderade mig själv.

Hittar orden och ibland tar det en microsekund upp till i enstaka fall 10 sekunder. Aldrig har någon påpekat något men jag har bara funnit att så får jag till ett inre sylvasst fokus på att komma fram till det jag letar efter som ett svar på en fråga.

Jag är inte så intresserad av barn i allmänhet, men vill att de skall ha det bra och vara harmoniska. Mina egna däremot har jag varit enormt intresserad av, trots att jag som ung inte trodde att jag skulle "känna" så starkt. Jag blir däremot mycket upprörd när människor använder fysiskt eller verbalt våld mot barn. Det är också beklämmande när barn blir känslokallt behandlade.

Vilse i pannkakan skrev:Jag är inte så intresserad av barn i allmänhet, men vill att de skall ha det bra och vara harmoniska. Mina egna däremot har jag varit enormt intresserad av, trots att jag som ung inte trodde att jag skulle "känna" så starkt. Jag blir däremot mycket upprörd när människor använder fysiskt eller verbalt våld mot barn. Det är också beklämmande när barn blir känslokallt behandlade.

Kan skriva under på varenda ord.

Barn som har det svårt är riktigt jobbigt att höra talas om. Fast jag vill ändå inte ha dem i min närhet. (Anledningen till det: se ovan.)

Ja, jag kanske bör förtydliga att den ilska jag känner över skrikande barn hålls inom mig själv... Om jag måste vistas i en miljö med barn så går jag ut på en promenad om det blir för stökigt...

mvh
Annorlunda

weasley skrev:Små barn skriker i ena änden och skiter i den andra.

Störra barn skriker och har noll koll på säkerhetstänk. "Jomen bollen rullade ut på vägen så jag var TVUNGEN att springa efter den utan att bry mej om att lastbilen kom farande!"

Tonåringar gormar och vägrar göra som man säger för att de tror att de vet så jävla mycket.

Nä fy fan.

Fast jag inbillar mig att du ändå skulle gilla min lilla.

alfapetsmamma skrev:Fast jag inbillar mig att du ändå skulle gilla min lilla. :)

Det finns vissa barn som är undantagna från min svarta lista, ja!

Och, jag vill åter poängtera att jag inte är ett monster. Jag mår skitdåligt när jag ser barn som far illa på ett eller annat sätt. Jag skulle hemskt gärna göra något, hjälpa dem, ta hand om dem.... men jag klarar inte av småbarnsgnäll, bajsblöjor, trotsåldrar, "duuuuumma mammmaaaaaaa/pappaaaaa" och sådana saker. Framförallt tål jag inte barns tanklöshet, illustrerat ovan med bollen och lastbilen.

weasley skrev:

alfapetsmamma skrev:Fast jag inbillar mig att du ändå skulle gilla min lilla.

Det finns vissa barn som är undantagna från min svarta lista, ja!

Och, jag vill åter poängtera att jag inte är ett monster. Jag mår skitdåligt när jag ser barn som far illa på ett eller annat sätt. Jag skulle hemskt gärna göra något, hjälpa dem, ta hand om dem.... men jag klarar inte av småbarnsgnäll, bajsblöjor, trotsåldrar, "duuuuumma mammmaaaaaaa/pappaaaaa" och sådana saker. Framförallt tål jag inte barns tanklöshet, illustrerat ovan med bollen och lastbilen.

Min lilla är mest extremt energisk, underfundig, pratsam, påhittig, rolig, filosofiskt tänkande, på, klurig och en massa annat som är bra fast mattsamt i de doser man utsätts för när man är med henne. Duracellkaninen är ett namn hon inte gillar, men det passar henne bra.

Eller, hon är ganska mycket som jag, fast tio år istället för några decennier mer.

Jag tycker inte man kan ta saker som "duuuuumma mammmaaaaaaa/pappaaaaa" riktigt på allvar.
De små mjuka liven har ju en åsikt och vill nog vanligtvis inte bli överkörda men de respekterar nog att alla inte tycker likadant när de inser att andra också tycker saker precis som de själva.
Det är iaf min erfarenhet, men jag lär ha extremt bra tålamod.

Bajsblöjor är nog inte riktigt min favoritsak heller men faktiskt fått öva några gånger pga tjejer som tyckt att jag ska öva eller få visa vad duktig jag är.
Har en del dambekanta som på många sätt försöker få mig o hitta en tjej och det är jag tacksam för, blöjbyten har varit en metod några gånger.
Blir inbjuden till någon fika eller något och så "råkar" det finnas en eller flera singeltjejer där.
Har iaf fått pluspoäng för att kunna byta blöjor
Det har setts som mycket attraktivt av några enstaka tjejer

Jag har inget tålamod med barn.
Det är ytterst få barn jag kan stå ut med, längre stunder.

Hade inte min graviditet infallit av "misstag" så hade jag aldrig skaffat barn. Men tack och lov så gjorde den det och nu har jag världens underbaraste dotter. Är fantastiskt stolt över henne!!

Grattis

Tror de flesta barn blir till mer eller mindre av misstag eller tidigare än förädrarna tänkt sig

nano skrev:Grattis

Tror de flesta barn blir till mer eller mindre av misstag eller tidigare än förädrarna tänkt sig

Tror du?
Jag tror problemet för många är att de planerar för mycket.

Inger skrev:Spädbarnsskrik tror jag de gjort forskning på att det är bland det mest stressande/irriterande ljudet i världen, och ljudnivån bara något under en jumbojet.

Jag står också ut med några av mina kusinbarn som är stillsamma. De mindre stillsamma skaver svårt på mina öron och nerver.

Det är säkert naturens ordning; ingen mamma ska kunna missa att barnet behöver något, oftast mat.

Jag minns när jag hade några timmars "permission" från min lilla baby och gick på stan i affärern. Men så hörde jag en annan baby skrika. Alla som ammat vet vad som händer då.

Min dotter var ganska lik mig när hon var mindre (omedvetet påverkad av mig), alltså stillsam. Men ju äldre hon blev, desto tuffare och mer olik mig blev hon. Kanske tur att det inte blev fler barn; ljudnivån hade säkert blivit högre.

missbutterfly skrev:Jag har inget tålamod med barn.
Det är ytterst få barn jag kan stå ut med, längre stunder.

Hade inte min graviditet infallit av "misstag" så hade jag aldrig skaffat barn. Men tack och lov så gjorde den det och nu har jag världens underbaraste dotter. Är fantastiskt stolt över henne!!

Samma här förutom att det var inte jag som blev gravid utan min fru, och fortfarande har jag problem med tålamodet mot andra barn särskilt dom som skriker och min dotter är väldigt högljudd

Hoppas jag har kvar min syn på bebisar när jag någon dag får barn med någon go tjej
Oavsett om barnet behöver plåster eller inte så måste jag få sätta plåster på den lilla och krama denne
Bädda ner barnet och lägga en filt på och stoppa om så bebisen har det bra och somnar sött en stund

Hej. Jag har en fallenhet för rödrosiga kinder, så fort jag ser en person som har dessa vill jag fram och pussa de. Sen tycker jag om små barn som handlar med sin mamma eller pappa i butikn jag jobbar i, en del har lekt kurragömma , oh då har jag frågat - Är det busungar?- då har de stannat upp och en tjej gick gående därifrån medan de andra ( pojkar ) fortsatte leken.


Christer

VAD SÖTT DU BESKREV DET, MYCKET FINT! ! !


Hälsningar
Christer

Ungar är väldigt trevliga så länge dom är relativt tysta. Och jag har faktiskt haft tur med dom värsta skrikarna hittills, spädbarn brukar nämligen tystna när dom får syn på mig.
Tex en unge på tåget, h*n satt och gallskrek ända tills h*n fick syn på mig, då blev ögonen jättestora och ungen såg jättefascinerad ut. Sen skulle föräldrarna trä en tröja över huvudet på stackarn, då började h*n skrika igen ända tills tröjan var på och h*n fick syn på mig igen.

Fast det kändes lite läskigt när en liten unge satt och glodde på mig större delen av resan...

Jag råkade ut för en liten kille på 4-5 år som försökte ordna en dejt till sin söta mamma
Han hoppade nästan upp i knät på mig.

Jag tyckte det var gulligt

Jag ser inte barn (oavsett deras ålder) som något negativt alls. Om ett barn gråter eller är lesset så funderar jag på vad som kan ha hänt, ser mig omkring för att kolla om mamman eller pappan finns i närheten.

Och är det ett någorlunda gammalt barn (8-10 år eller så) så försöker jag trösta det, om inte barnets föräldrar eller andra anhöriga finns i närheten. Sedan är det ju det (ett sidospår, jag vet) att vi män i dessa tider knappt kan komma så nära ett barn som fem meter utan att riskera att bli misstänkta för att vara pedofiler...

missbutterfly skrev:Jag har inget tålamod med barn.
Det är ytterst få barn jag kan stå ut med, längre stunder.

Hade inte min graviditet infallit av "misstag" så hade jag aldrig skaffat barn. Men tack och lov så gjorde den det och nu har jag världens underbaraste dotter. Är fantastiskt stolt över henne!!

Vad märkligt, detta kunde jag ha skrivit själv blev också gravid av "misstag" och har nu också världens underbaraste dotter som är solen i mitt liv!!

Måste vara alldeles underbart att tycka om sina barn