Hej på er!

Jag har Aspergers syndrom, och jag är neurotisk när det gäller vänner. Jag känner att jag kommer betydligt bättre överens med dem som har en yrkesroll för mig, och jag är deppig och avundsjuk på deras vanliga privatvänner, eftersom de kommer att ha dem personerna, som har en yrkesroll för mig, som vänner för all framtid, vare sig de byter jobb eller inte, eller något sånt.

Själv har jag inga vanliga vänner, och det krävs väldigt väldigt mycket för att jag ska bli ordentligt villig och motiverad att försöka vara extrovert och skaffa vänner, eftersom jag är född introvert och skygg och som tjuren Ferdinand, dvs. att inte vara intresserad av att vara med de andra. Nu är jag trött på att vara som tjuren Ferdinand, men har ändå spärrar inom mig som hindrar mig från att bli extrovert och skaffa vänner.

Jag är bland annat rädd för att jag ska få en ”toxic friend”, och/eller någon som jag inte kan få tillräckligt mycket gott utbyte av, när jag försöker vara extrovert och lära känna folk. Därmed låter jag bli att försöka och försöker att istället vara nöjd med att vara ensam, men det är inte så lätt att vara nöjd med att vara ensam.

Med allt detta sagt är jag en relationsneurotiker. Är det någon annan som känner att hen är en relationsneurotiker eller något liknande? I så fall, jag skulle uppskatta enormt mycket om ni kommenterade detta inlägg. Tack.

Jag tycker du oroar dig i onödan för att få en olämplig vän. Det går ju att upphöra att träffa en vän, det är ju inte som att det behövs inledas något juridiskt som när det gäller äktenskap. Det stora problemet brukar vara att hålla liv i vänskapen, dvs att höra av sig.

Träffar du öht folk, har du något jobb el någon sysselsättning? När jag arbetade så var mina arbetskamrater i stället för vänner. Men det tog ju slut när jag tvingades sluta arbeta.

Alien skrev:Jag tycker du oroar dig i onödan för att få en olämplig vän. Det går ju att upphöra att träffa en vän, det är ju inte som att det behövs inledas något juridiskt som när det gäller äktenskap. Det stora problemet brukar vara att hålla liv i vänskapen, dvs att höra av sig.

Ja, jag antar att du har rätt.

Alien skrev:Träffar du öht folk, har du något jobb el någon sysselsättning?

Ja, jag har en sysselsättning, men där finns det inga som skulle passa som mina vänner privat. Och jag träffar knappt någon alls, förutom min familj, min släkt och dem som jobbar med mig.

Alien skrev:När jag arbetade så var mina arbetskamrater i stället för vänner. Men det tog ju slut när jag tvingades sluta arbeta.

Jajo jag förstår, fast vissa kompisar, som är kompisar privat, har ju träffats och blivit kompisar genom att jobba på samma jobb och vara kollegor, och så har de varandra på sociala medier och håller kontakten (privat) efter att den ena slutat på jobbet eller bytt jobb.

Jag brukade tycka att jag skulle skaffa fler vänner men sen insåg jag att det var ganska jobbigt.

Trivs bra själv, har en vän där jag bor nu, räcker ganska gott och väl.
Familjen 6 timmar bort, pratar med någon granne då och då.
Är dålig överlag på att hålla kontakten med folk, tappar intresset lite så lagom är bäst.

Jag kan få precis som du, extroverta perioder då jag tänker att nu ska jag skaffa massa vänner men sen brukar jag snabbt inse att det tar för mycket energi och jag är rätt nöjd som det är.

Kan dock bli väldigt fokuserad på vissa personer jag träffar ibland, det blir nästan som en specialperson istället för ett specialintresse. Det är lite jobbigt men det går över efter ett tag.

Om du känner dig ambitiös någon gång kan du ju testa en sån där vän/kompisapp.
Funkar lite som dejtingappar fast det är bara för vänskap.
Där kan man ju få reda på lite mer om personen innan man träffas, till exempel om man har samma intressen.

Du kan ju alltid avsluta en vänskapsrelation om du upplever den som toxisk eller icke givande.

Jag hade en kompis som sög för mycket energi och gav tillbaka för mycket negativ energi så till slut bröt jag kontakten med hen.

Jag hade också en vän som var extremt utnyttjande tex kunde hen komma hem till mig säga saker som du mina öl är varma jag ställer dom i kylen och så tar jag öl av dig så länge eftersom dina är kalla sen kan du ta av mig sedan under kvällen när hen druckit mina öl så tog hen sina öl och gick hem , hen kunde också säga saker som fan jag glömde kortet hemma kan du bjuda på några bärs så bjuder jag nästa helg men hen bjöd aldrig tillbaka. Efter ett tag tröttnade jag när jag insåg att hen satt det här beteendet i system så jag bröt kontakten.

Bara för att man startar en relation med någon så är man inte bunden till den personen tills en av er dör.