elle skrev:Karaktärsdrag hos flickor/kvinnor med Asperger/högfungerande autism:

1.Specialintresse, mindre socialt avvikande, det syns inte och det är de vardagliga saker, inte fakta som hos killar, gillar att pyssla, djur, smink, parfym. Det som utmärker är intensitet!

2. Mindre aggressivt beteende, utmärker sig mindre än pojkar, tysta, snälla men får ofta utbrott hemma, det syns inte på utsidan att de har problem, har ofta sökt hjälp inom vården men blivit inte förstådda.

3. Pseudosocial, lär sig imitera och hur man ska bete sig i olika situationer, när man ska ex.träffa psykolog eller läkare, tycks vara mer social än hon faktiskt är.

4. Skiljer ut sig från jämnåriga i slutet av mellanstadiet eller högstadiet, börjar släppa efter jämnåriga, hänger inte riktigt med vad gäller det känslomässiga utvecklandet, är inte som de andra i gruppen, drar sig undan på rasterna.

5. Extremt kravundvikande, börjar prata annat, byter samtalsämne för att undvika krav.

6. Extremt blyghet eller distanslöshet.

7. Har ofta även ADHD/ADD .

Symptom som ofta följer:
1. Annorlunda ätbeteende : vägrar äta viss mat, äter i speciell ordning på tallriken, överäter, anorexi
2. Sömnstörningar
3. Självskade beteende
4. Depression
5. Specifika rädslor, t.ex. rädsla och svårt att prata i telefon, lämna blodprov etc.

Källa : Kristiina Westberg, överläkare inom neurospsykiatri.

Även det här låter som en beskrivning av mig. Känns som att någon öppnat min hjärna och sett rakt in.

Solblomma skrev:

elle skrev:"Kvinnor är nog generellt sett bättre på att kompensera för sina svårigheter så att de märks mindre utåt, och de kan ha helt andra symptom, säger Lina Liman som en förklaring till varför hennes diagnos dröjde så länge."

Återigen Svenny Kopp. Hennes kunskap om asperger bland kvinnor är underskattat tycker jag.

"I programmet på Vetenskapsradion pratade forskaren Svenny Kopp om att psykiatrin ofta missar eller feltolkar högfungerande autism hos flickor och kvinnor – eftersom kriterierna utgår från hur pojkars och mäns autism ser ut. Många kvinnor får därför sin diagnos mycket senare än män, om alls. Utan diagnos kan livet ofta bli en svår kamp, ännu svårare än livet med en diagnos.

Precis det här jag är orolig för. Min 6-åring har troligen autism. Hennes ansvarspedagog på förskolan har rekommenderat att vi väntar med att kontakta BUP tills hon har gått en termin i skolan (hon börjar i höst), både för att hon och läraren ska hinna lära känna varandra, och för att skolkuratorn ska kunna observera henne på raster, osv. Det är bara det att min 6-åring är väldigt social och populär bland kompisarna. Hon har en fantastisk fantasi och är jätteduktig på att leka. Det folk inte ser är att hon blir helt slut av att vara social. Hon analyserar ständigt vad folk säger, tolkar saker bokstavligt, men är väldigt intelligent (troligen särbegåvad), så hon använder logik för att tolka och förstå. Sen har hon ju en massa aspiga saker för sig: skriver listor på bilars nummerplåtar, har luktsinne som en hund, kramas bara på eget initiativ, osv. Jag är nästan helt säker på att hon har autism (asperger), men är såååå orolig för att vi ska gå igenom en jobbig utredning och sen får hon ingen diagnos. Hur ska vi göra? Vänta ännu längre? Hennes bror (13 år) utreddes när han var 9. Då fick han diagnosen ADD, de missade autismen eftersom han hade kompisar i skolan (!). Men nu när han är 13 är han helt ensam. Det är stor skillnad på att bygga dammar i bäcken och att stå i grupp och prata, dvs barns och tonåringars sätt att umgås. Han står i kö för ny utredning med frågeställningen autism nu. Ska vi vänta till hon blir tonåring? Men då missar hon ju en massa hjälp hon skulle behövt tidigare i skolan.
Nu vräker jag visst bara ur mig allt, men jag vet inte hur jag annars ska bli av med tankelooparna!

Det låter precis som jag när jag var 6 år. Sen blev jag mindre och mindre populär och vid puberteten lämnade min närmaste och sista vän mig.

Inte det billigaste att gå till men autism.se skriver:

Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens

FLICKOR OCH KVINNOR MED AUTISM

Linköping 29 - 30 oktober 2018

kostar: 1 900 kronor "om du har egen funktionsnedsättning eller är närstående och är medlem i Autism- och Aspergerförbundet"

Programmet som PDF-fil

var: Linköping Konsert & Kongress, Konsistoriegatan 7 Linköping

när: 29 - 30 oktober 2018

Sista anmälningsdag: 10 Oktober 2018

Man kan också läsa deras program, vad som kommer att hända, t.ex

11:30 Att studera med asperger och ADD - Ett inifrånperspektiv
Sara Bernmark berättar om sin studietid på KTH och tiden före och efter hon som vuxen fick diagnoserna Aspergers syndrom och ADD.

samt

14:45 Konsten att fejka arabiska
När Lina Liman fick autismdiagnos hade hon tillbringat sju år inom psykiatrin. Hon hade mött nästan hundra läkare, ordinerats starka mediciner och elbehandlingar och varit inlagd för tvångsvård. I boken ”Konsten att fejka arabiska” skildrar hon hur det var att leva med autism i över 30 år utan att veta om det och hur livet sedan förändrades av rätt diagnos.

Arkiverad länk av http://www.autism.se/konferenser kan hittas här https://archive.fo/y2sOj

RSD555 skrev:Det låter precis som jag när jag var 6 år. Sen blev jag mindre och mindre populär och vid puberteten lämnade min närmaste och sista vän mig.

Hon är väldigt lik mig på många sätt. Idag var vi på BVC för att kolla synen (jag tror att hon behöver glasögon). BVC-sköterskan frågade om det var något annat och jag berättade om mina misstankar om autism, och BVC-sköterskan såg helt frågande ut. Min dotter svarar ju på alla frågor, har "normal" ögonkontakt, osv. MEN hon blir helt utmattad av att leka med kompisar, får utbrott vid plötsliga förändringar, mm. Men det där syns ju inte när hon sitter i ett tyst rum och pratar med en (1) vuxen!

Hon oroade sig otroligt mycket att satsa mycket energi på utredningen som skulle resultera med ord "det är inget fel på dig"

Men läkaren hon träffade svarade bara "så inkompetenta är vi inte."

Det där med erfarenhet inom autism är kanske en underskattad sak.

Tyvärr är ju min erfarenhet från när sonen utreddes att de faktiskt kan vara så inkompetenta. Trots att både vi föräldrar och lärarna påtalade stora sociala svårigheter bedömdes det att koncentrationssvårigheterna var orsak till hans sociala svårigheter. Så nu måste vi göra om utredningen, mitt i puberteten och allt jobbigt som följer med den.

elle skrev:Jag vill hänvisa till en annan intressant artikel om kvinnor och asperger.

Nu hoppas jag länken fungerar.

https://tidningensyre.se/2017/nummer-17 ... lera-plan/

elle skrev:

elle skrev:Jag vill hänvisa till en annan intressant artikel om kvinnor och asperger.

Nu hoppas jag länken fungerar.

https://tidningensyre.se/2017/nummer-17 ... lera-plan/

Den fungerar. Jag läste hennes bok förut, tyckte den var bra.

Apropå Lina Liman så kan man lyssna på hennes bok "Konsten att fejka arabiska" på Storytel, de har en gratis välkomstperiod.

En fråga, hur är det för er med vänskapsrelationer, en svårighet med AS är ju att skapa och behålla vänskapsrelationer.
För mig är det så att jag ofta kan skapa nya relationer om jag vill, jag tröttnar dock snabbt på "vännen" och tycker den är tråkig och ointressant, undrar varför personen vill vara vän med mig, varför den tycker om mig när jag själv finner den andre ointressant. Jag har också tendensen att vara rigid i mitt tankesätt och ifall "vännen" gjort något i mitt synsätt fel så har jag svårt att bortse och släppa det och kan enligt mitt sätt att se inte vara vän med personen längre..

Ibland när jag läser om AS så har jag fått uppfattning att "svårigheter att skapa och behålla vänskapsrelationer" bara består i att den andre (NT) tröttnar på den med AS eftersom att det är den med AS som är socialt avvikande, inte som i mitt fall att det är jag som tröttnar och tar avstånd.

Hur fungerar det för er?

jungmanjanson skrev:Ibland när jag läser om AS så har jag fått uppfattning att "svårigheter att skapa och behålla vänskapsrelationer" bara består i att den andre (NT) tröttnar på den med AS eftersom att det är den med AS som är socialt avvikande, inte som i mitt fall att det är jag som tröttnar och tar avstånd.

Hur fungerar det för er?

Jag har aldrig haft svårt att få vänner eller bli socialt accepterad - tvärtom faktiskt. Däremot har folk en tendens att gilla mig, trots att mitt intresse tillbaka är ganska svagt. Har haft flera vänner genom livet som ansett mig som "den ABSOLUT bästa vännen", men jag har akdrig känt den känslan. (
Tvärtom i de flesta kärleksrelationer dock. Har för det mesta tolkat in lite för mycket och varit efterhängsen. (Tills jag i "mogen ålder" mötte min man - vi är på samma väglängd ) Jag har alltid saknat att ha nån sorts "cool-faktor", jag ville vara snygg/häftig men lyckades liksom aldrig....

På senare år har jag mer och mer tagit avstånd från det sociala livet, utom när det är direkt tvunget. Jag väljer helst soffhörnet alla dar i veckan....

Halfviti skrev:

jungmanjanson skrev:Ibland när jag läser om AS så har jag fått uppfattning att "svårigheter att skapa och behålla vänskapsrelationer" bara består i att den andre (NT) tröttnar på den med AS eftersom att det är den med AS som är socialt avvikande, inte som i mitt fall att det är jag som tröttnar och tar avstånd.

Hur fungerar det för er?

Jag har aldrig haft svårt att få vänner eller bli socialt accepterad - tvärtom faktiskt. Däremot har folk en tendens att gilla mig, trots att mitt intresse tillbaka är ganska svagt. Har haft flera vänner genom livet som ansett mig som "den ABSOLUT bästa vännen", men jag har akdrig känt den känslan. (
Tvärtom i de flesta kärleksrelationer dock. Har för det mesta tolkat in lite för mycket och varit efterhängsen. (Tills jag i "mogen ålder" mötte min man - vi är på samma väglängd ) Jag har alltid saknat att ha nån sorts "cool-faktor", jag ville vara snygg/häftig men lyckades liksom aldrig....

På senare år har jag mer och mer tagit avstånd från det sociala livet, utom när det är direkt tvunget. Jag väljer helst soffhörnet alla dar i veckan....

Tack för ditt svar!
Känner igen mig i det du skriver, när det gäller kärleksrelationer blir jag helt uppslukad och näst intill besatt, detta är något jag inte visar dock eftersom jag är så oerhört rädd för att visa mig avvikande och bli påfrestande för personen. Har bara haft en kärleksrelation, aldrig vågat / klarat av att komma någon annan nära efter det.

Kvinnor med asperger är individer med olika personligheter men det finns kanske saker de har gemensamt i vissa avseende.
Man ska dock inte se listan nedan som diagnoskriterier för kvinnor med autism/asperger.

"Utseende/Personlighetsvanor:
-Klär sig bekvämt pga problem med sinnesintryck och praktiskhet
-Spenderar inte mycket tid på skönhetsvård eller hår. Frisyren är oftast lätthanterlig. Kan vara helt nöjd med att inte sköta sitt yttre alls ibland.
-Originell/Excentrisk personlighet, kan reflekteras i utseendet.
-Är ungdomlig för hennes ålder, i utseende, klädstil, uppförande och smaker.
-Är vanligtvis mer uttrycksfull i ansikte och gester än män med AS.

Intellektuellt/talangmässigt/utbildning:
-Är ofta musikalisk, konstnärlig (..)
-Kan ha stor intresse för datorer, spel, vetenskap, grafisk design, uppfinning, saker av teknisk eller visuell natur. Verbala tänkare kan dras till skrivning, språk, kulturella studier, psykologi.

Känslomässigt/Fysiskt:
-Är känslomässigt omogen och överkänslig.
-Ångest och rädsla är dominerande känslor.
-Är mer öppen för att prata om känslor och känslosvårigheter än män med AS.
-Har starka problem med sinnesintryck – ljud, syn, lukter, beröring och benägen till att överbelastas. (Mindre benägen till att ha svårigheter med smak/matkonsistens än män)

Socialt/Relationer:
-Ord och handlingar missuppfattas ofta av andra.
-Uppfattas som kall av naturen och självcentrerad, ovänlig.
-Är väldigt frispråkig vid vissa tillfällen, kan bli väldigt upphetsad när hon pratar om intressen hon är väldigt passionerad/besatt av.
-Kan vara väldigt blyg eller tyst.
-Precis som män med AS kan hon stänga ner sig i sociala situationer när hon har blivit överbelastad, men är generellt bättre på att vara social i små doser."

Finns mer att läsa på :
http://lifeofnettan.blogspot.com/2010/1 ... rgers.html

Problemet med sådana där listor är att man alltid passar in på några här och där men de flesta inte alls helt oavsett vad de är till för att beskriva - kvinnor med AS, män med AS, kvinnor generellt, män generellt etc. Det blir ofta för brett så att alla människor kan känna igen sig här och där, eller för smalt så nästan ingen känner igen sig alls.

Jag vet inte, när jag första gången träffade på den där listan (eller en liknande, den var på engelska) blev jag glad att den tog upp flera drag som inte finns med bland de stereotypa AS-dragen man träffar på som "information" lite varstans. Listan visar att det är vanligt att kvinnor med AS inte riktigt passar in i den stereotyp som främst byggts upp genom studier på pojkar.

Listan ska nog ses som inspiration. Det är ju inte, som elle skriver, några diagnoskriterier.

Kvinnor med asperger se hit.

Nu handlar det om 11 myter om asperger som jag hittade på en blogg driven av en aspig kvinna som heter Johanna Halvardsson. Jag tror jag har länkat tidigare här i tråden till hennes historia. Läs och inspireras.

Jag valde att ta upp de tre myterna som jag ofta läst om om asperger.

" 11 myter om Aspergers syndrom som jag stött på
1. Myt:
Aspergers syndrom är bara en trenddiagnos som man inte bör ställa på någon. Man bör kunna acceptera människors olikheter utan att sätta diagnoser på dem.

Sanning:
Tänk vilken drömvärld vi skulle leva i om alla människor fick vara sig själva och få det stöd de behöver utan diagnoser! Men tyvärr ser inte vår värld ut så. För att få rätt till tex boeendestöd, aktivitetsersättning, stöd av Vuxenhab, LSS, osv…. så måste man ha en diagnos.

2. Myt:
Aspergers syndrom kan botas genom en ändrad kost.

Sanning:
Det finns inga vetenskapliga belägg som tyder på att kost skulle kunna ta bort Aspergers syndrom. För övrigt undrar jag varför någon ens vill bota någons personlighet? "

"7. Myt:
Man kan se på en person att den har Aspergers syndrom.

Sanning:
Asperger är en osynlig funktionsnedsättning och de flesta med diagnosen ser ut som vilken människa som helst."

Om de andra myterna kan ni läsa på hennes blogg :

https://www.joannahalvardsson.se/2019/0 ... s-syndrom/

Hej alla fina aspiga kvinnor!

Vill ni gå på en föreläsning om asperger?

Vill tipsa om en föreläsning som ska äga rum i Helsingborg i november. Handlar om asperger. Föreläsare är Joanna Halvardsson, en tjej med asperger.

När: Lördagen den 23 november 2019 klockan 13.00-15.00
Var: Ringstorps fritidsgård i Helsingborg
Kostnad: 100:- för medlemmar i Autism- och Aspergerföreningen
250:- för icke medlemmar.
Anmälan: mejla till info@autismskane.se
Efter bokningsbekräftelse sker betalning till swish: 123 115 27 01
Ange: föreläsning Joanna samt ditt namn

https://www.autism.se/skane-20191123_fo ... elsingborg

Jag tror jag har redan presenterat lite Joanna Halvardsson här i tråden om ni tittar bakåt.

Jag säger bara:

" Hej alla fina, coola häftiga intressanta unika modiga sårbara känsliga, trötta, uppgivna uppskattade arga, ledsna, glada aspiga tjejer och kvinnor men framförallt finns ni här och det är det viktigaste".

elle skrev:Jag säger bara:

" Hej alla fina, coola häftiga intressanta unika modiga sårbara känsliga, trötta, uppgivna uppskattade arga, ledsna, glada aspiga tjejer och kvinnor men framförallt finns ni här och det är det viktigaste".

Det var fint skrivet, elle

Emily Dickinson, Simone Weil, Dotothy Lessing..

Känner ni till fler kvinnor med asperger?

elle skrev:Emily Dickinson, Simone Weil, Dotothy Lessing..

Känner ni till fler kvinnor med asperger?

Elfriede Jelinek, Emily Brontë, Temple Grandin, Jane Austen (ifrågasatt), Marie Curie, Daryl Hannah, Courtney Love. En del diagnosticerade andra antas ha haft Asperger.