earlydayminer skrev:Edit: Är det någon som har studier eller artiklar om att se detaljer och helhet? Jag är mycket intresserad av att förstå hur vi fungerar.

Kommer inte på nån som zoomar in just på det. Googla på central coherence.

<a href="Wikipedia: Weak central coherence theory">http://en.wikipedia.org/wiki/Weak_central_coherence_theory</a>

hormoslyr skrev:Föresten Inger!
Eftersom du har varit intresserad av fettförbränning:
Jag har gått ned 10kg på 3 månader med LCHF-metoden och har en energi utan dess like.
Hur kan den metoden fungera?

Som sagt, innehållet i boken behagade inte sparas i långtidsminnet eftersom kost & hälsa och framför allt träning hör till bland det tråkigaste jag vet.

Men diskutera gärna frågan i tråden som finns om LCHF: kolhydratfr ... light=lchf

Alexandra skrev:Första gången jag läste diagnoskriteriet enträgen fascination inför delar av saker, så tolkade jag det bokstavligt. Jag trodde alltså att det rörde sig om delar av föremål.

Samma här.

Även "se helheten" tolkade jag som konkreta saker, maskiner, ja, föremål.

Då ett konkret exempel efterlystes, så följer här ett sådant:

Jag sitter och läser en tidningsartikel. Mitt i texten finns ett stavfel. Jag blir snudd på indignerad, och hakar upp mig på just denna felstavning så till den milda grad att jag nästan glömmer vad artikeln faktiskt handlar om. Felstavningen - den för innehållet egentligen oväsentliga detaljen - blir central för mig.

Är det sant? Det konkreta exemplet alltså? Så är det ju hela tiden, det är det omgivningen blir galna på... Att det inte fokuseras på det som är väsentligt. Men det är det som blir viktigt, just då. Det andra finns ju liksom inte.

Alexandra skrev:Då ett konkret exempel efterlystes, så följer här ett sådant:

Jag sitter och läser en tidningsartikel. Mitt i texten finns ett stavfel. Jag blir snudd på indignerad, och hakar upp mig på just denna felstavning så till den milda grad att jag nästan glömmer vad artikeln faktiskt handlar om. Felstavningen - den för innehållet egentligen oväsentliga detaljen - blir central för mig.

Hjälp vad jag känner igen mig!

Alexandra skrev:Då ett konkret exempel efterlystes, så följer här ett sådant:

Jag sitter och läser en tidningsartikel. Mitt i texten finns ett stavfel. Jag blir snudd på indignerad, och hakar upp mig på just denna felstavning så till den milda grad att jag nästan glömmer vad artikeln faktiskt handlar om. Felstavningen - den för innehållet egentligen oväsentliga detaljen - blir central för mig.

Hehehe.. Att jag är sån också behövs nog knappast ens sägas.

Jag kan vara på väg att säga upp min prenumeration på DN för att det stått parantes istället för parentes, triologi istället för trilogi och hans istället för sin i tidningen under mindre än en vecka.

Jag går där och morrar en stund, tänker på det, är på väg att mejla om det språkliga förfallet och vart är världen på väg, så inser jag att jag gör mig löjlig (fast jag egentligen tycker det är dem det är fel på som inte kan skriva) och så lugnar jag ner mig nödtortftigt, så småningom. Fast artikeln jag skulle läsa, den är borta ur min begreppsvärld, efter det där upptäckta felet.

Och DÄR blir jag handikappad, för det gagnar ju INGEN att jag reagerar så där starkt, annat än när jag jobbar med en korrläsning då...

IckyFlix skrev:

Alexandra skrev:Då ett konkret exempel efterlystes, så följer här ett sådant:

Jag sitter och läser en tidningsartikel. Mitt i texten finns ett stavfel. Jag blir snudd på indignerad, och hakar upp mig på just denna felstavning så till den milda grad att jag nästan glömmer vad artikeln faktiskt handlar om. Felstavningen - den för innehållet egentligen oväsentliga detaljen - blir central för mig.

Hjälp vad jag känner igen mig!

Jag med men nu är det länge sen jag ens tittade i någon tidning eller nyheter på nätet.

Helheten är för mig alla detaljerna tillsammans och därmed väldigt svår att få en bild av om detaljerna är många.

Barracuber (moderator):

OT-diskussion om korrekturläsning, datoröversättningar m.m. flyttad till ny tråd: <a href="http://www.aspergerforum.se/korrlasning-datoroversattning-m-m-t12144.html">Korrekturläsning, datoröversättning m.m.</a>

Alexandra skrev:enträgen fascination inför delar av saker

Förresten så betyder väl inte fascination samma sak som oförmåga att se någonting annat?

Ah, vi är back on topic, ser jag.

Saninaé skrev:

Alexandra skrev:enträgen fascination inför delar av saker

Förresten så betyder väl inte fascination samma sak som oförmåga att se någonting annat?

Blir min fascination tillräckligt stor, så finns ju risken att jag "uppslukas" av ett visst ämne - och då är det mycket annat som finns runtomkring mig som liksom försvinner ur mitt synfält. (Och det är med irritationen som med fascinationen, se mitt tidigare exempel om stavfel i texter. Blir irritationen över något som stör ordningen tillräckligt stor, så tar det väldigt mycket energi.)

Jag kan uppleva det som att jag i vissa lägen stått kvar och stampat på samma fläck, sysselsatt med min enträgna fascination för de små tingen, medan mina medmänniskor under tiden hunnit så mycket mer.

Frågan är bara hur man bäst kommer ur det här beteendet?

Alexandra skrev:
Jag kan uppleva det som att jag i vissa lägen stått kvar och stampat på samma fläck, sysselsatt med min enträgna fascination för de små tingen, medan mina medmänniskor under tiden hunnit så mycket mer.

Frågan är bara hur man bäst kommer ur det här beteendet?

Antingen får man hitta nåt sätt att snäppa sig ur stillblicken (som min lilla kallar det), dvs bubblan/insnöandet, via alarm, rutiner (!) och KBT-liknande saker eller att nån hjälper en med att tjata lite, eller så får man förlika sig med att man går på djupet och då också missar en del av bredden och hastigheten, men att det har sina poänger det med.

Personligen tror jag mer på tvåan...

Stillblick var ett bra uttryck för det.

Hm...kanske en blandning av alternativ 1 och 2? Situationsanpassat också, naturligtvis.

alfapetsmamma skrev:[...]eller så får man förlika sig med att man går på djupet och då också missar en del av bredden och hastigheten, men att det har sina poänger det med.

Personligen tror jag mer på tvåan...

Det har definitivt sina poänger i vissa lägen. Tycker att jag har en hel del av min "styrka" här, men att jag gärna vill bli bättre på att balansera det. Eller hur jag nu ska uttrycka det.

Det här har jag medvetet kämpat med sedan jag var i 12-årsåldern; oförmåga att helt enkelt se saker i sitt sammanhang tror jag är den underliggande orsaken till att aspergare anses sakna "sunt förnuft". Numera kan jag integrera världen väldigt bra, men om jag blir väldigt stressad kan det här bryta samman, med närmast psykosliknande beteende där jag hakar upp mig på småsaker som följd. Lyckligtvis händer det här väldigt sällan.

Jag visade tydligen en signifikant styrka i att se detaljer i förhållande till sammanhang, är det vad du syftar på Whiteline?

Alexandra skrev:Stillblick var ett bra uttryck för det.

Hm...kanske en blandning av alternativ 1 och 2? Situationsanpassat också, naturligtvis.

Såklart!

Jag var stressad efter för mycket ringande och inför möte, så jag blev nog lite svart-vitt kategorisk, mer än jag är annars eller vill vara... Annars försöker jag ju vara politiskt korrekt lagom avvägd...

[OT]

Alexandra skrev:Stillblick var ett bra uttryck för det.

Ja, om!

Inte utan att jag undrar vad för mer guldkorn de sitter på, dina språkbebgåvade telningar. Nåja...

[/OT]

OnT: ja (på detaljer före helhet). I övrigt komplext, intressant, orkar inte tänka och går bet på ord...

Altus skrev: "För mig beror det helt på ämnets natur. Ibland är det naturligt att börja med delarna, ibland helheten. Ibland båda samtidigt: Att man är induktiv "globalt" sett, dvs börjar med att förstå en komponent, men att man inom den komponenten börjar med helheten (i motsats till att göra ytterligare en uppdelning)."

Så är det oftast för mig med.

En av de anledningar att jag tvekat på min autismdiagnos är att jag snarare missar detaljer med förmån för helheten.
T ex om jag skapar något.

Sen när jag gjort mer detaljarbete och återvänder till det jag var nöjd med tidigare blir jag förvånad över att jag slarvat med alla detaljer

Jag ser ofta miljöer och gator osv som helheter. Kan ibland bli förvånad för att ett hus finns som jag aldrig tänkt på tidigare . I stan där jag bor upptäcker jag ofta byggnader jag knappt sett tidigare. Speciellt på butiksgatan . Lyfter man blicken har vissa hus väldigt fina utsmyckningar och torn och sånt. Sånt missar jag ofta.

Känner igen mig. Detaljer före helheten. Snöade in mig på bilarnas lampor / lyktor som barn, när jag satt i baksätet i bilen. Kunde säga bilmärket genom att kolla på lamporna / lyktorna.

simpel skrev:Aschbergare fokuserar tydligen ofta på detaljer istället för helheten, det har jag läst på Internet så det måste vara sant. Men vad menas konkret med det? Är det något som ni märkt hos er själva?

Personligen kunde jag inte låta bli att fokusera på Aschbergare. Låter som folk från nån fan club för folk som gillar Robert Aschberg. Nej men det blir lätt jag fokusera på vissa detaljer men missar andra.

Arkadisk skrev:En av de anledningar att jag tvekat på min autismdiagnos är att jag snarare missar detaljer med förmån för helheten.
T ex om jag skapar något.

Sen när jag gjort mer detaljarbete och återvänder till det jag var nöjd med tidigare blir jag förvånad över att jag slarvat med alla detaljer

Jag ser ofta miljöer och gator osv som helheter. Kan ibland bli förvånad för att ett hus finns som jag aldrig tänkt på tidigare . I stan där jag bor upptäcker jag ofta byggnader jag knappt sett tidigare. Speciellt på butiksgatan . Lyfter man blicken har vissa hus väldigt fina utsmyckningar och torn och sånt. Sånt missar jag ofta.

Men då missar du ju detaljer. Det är vanligt att folk med ASD-diagnos missar detaljer.
Många med ASD-problematik söker efter helheten. Frågan är bara på vilket sätt och hur man definierar begreppet helheten.
Frågan är: upplever du att du ser helheter på ett annat sätt än vad som är vanligt?

Men jag kan tänka mig att weak central coherence theory har fått folk att tänka att det inte finns ett sökande efter helheten i ASD.
Det finns även en gestalt perception theory. Då talas det mer om att vissa av oss söker efter helheten genom detaljerna.

Arkadisk skrev:En av de anledningar att jag tvekat på min autismdiagnos är att jag snarare missar detaljer med förmån för helheten.
T ex om jag skapar något.

Sen när jag gjort mer detaljarbete och återvänder till det jag var nöjd med tidigare blir jag förvånad över att jag slarvat med alla detaljer

Jag ser ofta miljöer och gator osv som helheter. Kan ibland bli förvånad för att ett hus finns som jag aldrig tänkt på tidigare . I stan där jag bor upptäcker jag ofta byggnader jag knappt sett tidigare. Speciellt på butiksgatan . Lyfter man blicken har vissa hus väldigt fina utsmyckningar och torn och sånt. Sånt missar jag ofta.

Problemet som jag har märkt är inte att jag missar detaljer utan jag kanske lägger märke till detaljer som egentligen inte är relevanta.

Om vi tar ditt stadsexempel som exempel. Du säger till exempel att du ofta missar att vissa hus har väldigt fina utsmyckningar. Samtidigt så kanske du lade märke till att du precis gick förbi en vattenpöl och i den vattenpölen låg det ett rosa tuggummi. En grej som ingen annan lagt märke till.

Tyvärr får man inte välja vilka detaljer man uppmärksammar