Seriöst, varför ska man inte gå till doktorn med allt vanligt man känner är fel i kroppen och bli botad för detta trots att man har AS? Jag fattar inte grejen egentligen. Har man magkatarr, ja medecin för detta, brutit benet, gipsa osv.

Självklart kommer en del av dessa problem som en följd av att man har neuropsykiatrisk diagnos men detta gör ju inte att man inte har rätt till vård.

Ställ krav känner jag ibland när jag läser inlägg och låt inte AS ge er en känsla av att ni inte har rätt till adekvat vård innan någon har sagt nej och om någon läkare säger nej, byt eller kräv en åtgärdsplan eller förklaring varför.

För problemet är att ingen annan kommer att göra det åt oss så vi måste sätta ner våra fötter själva och höja våra röster. Höjer vi också våra röster med adekvata argumentationer som vi ofta har för vi kan ju tänka så är det ingen som kan neka. Nekar eller nonchalerar dom gör som Bror Duktig, anmäl.

Ni läser ju här på forumet alla och förstår att det inte är ert fel att ni mår dåligt utan det är medecinskt. Och känner vi inte att vi kan komma fram till rätt argument, skriv här så hjälps vi åt!

Det kanske är dags att vi alla gör REVOLUTION!!!

Allvarligt talat, det tycker jag.

Men för att det ska bli görbart att bråka och vara obekväm för sådana som mig och alla andra, som har (minst) fullt upp med att bara fysiskt överleva, skulle det behövas en fackföreningsartad hjälp(-till-självhjälp-)och samordningsinstans. Här? Hos OA? (Typ.)

Bakom principen "en diagnos per person, sedan får det vara nog" och yrkesfolks envisa missuppfattande av begreppet "personlighetsgenomgripande syndrom" (eller hur nu termen lyder) ligger säkert också, helt omedvetet för förövarna, det urgamla den-som-ligger-till-last-ska-vara-tacksam-tänket: att vi förutsätts redan kosta samhället tillräckligt.

Ja, vi får bygga ett nätverk med folk som hjälper folk tror jag så vi får någon ordning på det här. Den bild av oss som "tänker inte nämna vad" måste ju för sjuttom motarbetas för jag är evinerligt trött på det.

Det smittar dessutom av sig på alla nya yngre som är osäkra redan innan i sin tillvaro vilket är förödande!

Känner ingen risk för att vara för mycket till last, sjukvärden ska vara efter behov, inget annat.

Däremot gillar jag inte att visa mig som dålig eller svag.
Något jag övar lite på ibland.
Vetekatten hur mycket jag vill öva på sådant egentligen och om det skulle elda till något bra öht, ännu osäker i ämmnet.

såg ni i tidningen idag om behandling för autism (och AS?), låter intressant det där med att även svåra fall blir mer sociala efter behandlingen

Det handlar om syrgasbehandling i tryckkammare.
Kort uttryckt innebär det att det högre trycket tränger in syret i hjärnans celler, vilket återaktiverar skadade och passiva hjärnceller.
- Utrustningen finns på många sjukhus i Sverige, härnere närmast i Helsingborg. Men den får bara användas till ändamål som syrgasbrist och dykarsjuka och andra akuta tillstånd, fortsätter Alan Rees.
Han berättar hur väl Magnus svarar på behandlingsprogrammet i England, som familjen fullt ut får bekosta själv:
- Innan var han allvarligt sjuk, avmagrad, helt okontaktbar. Nu har han återfått normal viktutveckling, han är friskare, gladare, mer intresserad av omgivningen. Och social. Han möter människor med blicken, skakar hand. Han är med.

http://www.kvp.se/nyheter/1.1371115/aut ... agras-vard

VARFÖR måste alla vara SOCIALA?

Jag begriper inte. Vad är det för en inneboende hets över att alla måste snattra om allt i tid och otid?

Det kan vara ändamålsenligt att vara social på så vis att man kan säga till om man är hungrig eller behöver något annat. Men denna -fixering- vid ögonkontakt är ju nästan manisk.

Alltså, jag vill möta folk med blicken, lika ofta som typiska entisar vill det. Jag blir aldrig klok på om jag är genomsnittligt eller bara litet grand aspig. Det där med blicken kanske har lika mycket att göra med andra egenskaper som med aspigheten?

Jag blir visserligen rädd ibland, om jag möter en blick länge och inget tydligt händer, för att min hjärna ska börja pröva alternativa tolkningar till vad samtalspartnern menar med sin blick. Då kan mina alternativa tolkningar nämligen börja synas i min egen blick och om de är fel så tror kanske samtalspartnern på min nya blick istället på vad jag sa och försökte ge uttryck för. Då kan allt bli pinsamt och jobbigt.

Så mycket säkrare känns det då att hålla ögonkontakten kort eller undvika den (även om det också anses tas fel upp ibland) eller att göra blicken stel och/eller spela teater med hela ansiktet men jag vill egentligen bara slappna av och se folk i ögonen. Gärna länge.

oj, här finns en intressant artikel i dagens nyt!

enligt artikeln hjälps aspergares problem av att ha en hund!
kan säkert stämma, men det har jag aldrig hört här i sverige!

http://well.blogs.nytimes.com/2008/11/1 ... nd-autism/

och här är en film:
http://www.youtube.com/watch?v=oOZ3STqit6w
missa inte de intressanta kommentarerna till filmen!

I mitt fall skulle det defenetivt inte hjälpa någonting alls, jag vill inte sköta om en hund.
Tror nog en förutsättning är att man vill ha hund då.

weasley skrev:VARFÖR måste alla vara SOCIALA?

Jag begriper inte. Vad är det för en inneboende hets över att alla måste snattra om allt i tid och otid?

Det kan vara ändamålsenligt att vara social på så vis att man kan säga till om man är hungrig eller behöver något annat. Men denna -fixering- vid ögonkontakt är ju nästan manisk.

Det är alltid lättare att vara som majoriteten. Denne Magnus verkar ju inte bara blivit mer social utan också gladare.

Just att se folk i ögonen har jag inget problem med. Men kanske jag i stället stirrar på folk, utan att egentligen se dem, eftersom jag är försjunken i tankar. Och det är väl lika olämpligt.

Annars låter det där med att återaktivera skadade hjärnceller intressant. Jag skulle gärna pröva på. Inte för att jag tror att jag skulle förlora min AS, men jag skulle kanske bli intelligentare.

Ursäkta mig att jag startade en tråd och sedan bara försvann! (av flera skäl) Men jag ska beta mig igenom alla sidorna, det lovar jag! Mycket läsvärt kommer ju alltid fram när ni skriver!

Badrumsrenoveringen är inte klar än och allt detta spring av hantverkare som b l a driver mig bort från lägenheten har rubbat alla mina cirklar. Jag har glömt bort hur det var att leva i en egen lägenhet!

Problemen med laptopen slutade vid ett skrivbord, med externt tangentbord och skärm, men där orkar jag inte sitta så länge. Med laptopen kunde jag ligga i sängen eller sitta i soffan och bygga upp armarna så att axlarna avlastades nästan helt. Att sitta vid skrivbordet leder till svår värk i mina förvärkta axlar. Att jag kunde skriva fem timmar per dag var laptopens förtjänst.

Jag tycker förstås att överintelligens inte behöver eller ska botas! Vi ska ju vara stolta över den. MEN att vara öppen för möjligheter till förbättrad hjärnaktivitet i de svaga delarna av våra hjärnor - det tycker jag vi ska va!

Min nyliga operation med bedövningsspruta rakt in i foten på olidligt hög smärtnivå, därför att jag inte kan bedövas genom nervblockad, rev återigen upp frågan:

VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!!!!!!!!!????????????

VARFÖR kan inte den mest vanliga bedövningsformen användas på MIG?
Är det fel på nervsystemet som sådant eller överföringen av elektrokemiska substanser, ett synapsproblem? Sitter problemen i hjärnan eller i hela perifera nervsystemet? Fattas det ett ämne i min AS-hjärna som skulle underlättat överföringen av impulser och således lett till att foten blev bedövad när man stack bedövningsspruta i vissa nervbanor i låret? Eller sitter mina nervbanor fel? Eftersom de stack sönder hela låret gissar jag att problemet är att vissa ämnens saknas i kroppen eller hjärnan. Om de fann det ämnet skulle jag kanske bli mindre autistisk?

Debbido skrev:Problemen med laptopen slutade vid ett skrivbord, med externt tangentbord och skärm, men där orkar jag inte sitta så länge. Med laptopen kunde jag ligga i sängen eller sitta i soffan och bygga upp armarna så att axlarna avlastades nästan helt. Att sitta vid skrivbordet leder till svår värk i mina förvärkta axlar. Att jag kunde skriva fem timmar per dag var laptopens förtjänst.

Hur är det om du tar med dig laptopen men använder det externa tangentbordet. Kan du hitta en bättre arbetsställning då? Och hur blir det då med de andra problemen du får av laptopen??

DIProgan skrev:Ja det intressanta här var ju mest vad sjutton flickvännen störde sig på ^^

Min son har rätt begränsad mimik och något stel blick. Han säger inte mycket. Man får intervjua honom för att få veta något. Han är oerhört snygg.

Tja, en utmaning för tjejerna! Klart de vill ha en så snygg kille, men det där stela och ordfattiga...njaäää...hmmm...jaha.........blir det bättre sen,,,,eller---ska jag vänta och se vad som händer? Inget händer. Nä, och? Vaddå autism som hans mamma nämnde? Klart han kan ändra på sig! Vaddå - ALLA KAN VÄL ÄNDRA PÅ SIG?

Bjäbbmonstret skrev:

Debbido skrev:Problemen med laptopen slutade vid ett skrivbord, med externt tangentbord och skärm, men där orkar jag inte sitta så länge. Med laptopen kunde jag ligga i sängen eller sitta i soffan och bygga upp armarna så att axlarna avlastades nästan helt. Att sitta vid skrivbordet leder till svår värk i mina förvärkta axlar. Att jag kunde skriva fem timmar per dag var laptopens förtjänst.

Hur är det om du tar med dig laptopen men använder det externa tangentbordet. Kan du hitta en bättre arbetsställning då? Och hur blir det då med de andra problemen du får av laptopen??

Låt säga att jag sätter laptopen på vardagsrumsbordet, mig själv i soffan och det externa tangentbordet med mus strax ovanför musen (en fräckis!) Tja, då får jag ont i ögonen av att försöka läsa på den pyttelilla skärmen. Så då sätter jag min nya externa skärm framför mig och knuffar iväg laptopen en meter (mussladdens längd)

Nu är alltså vardagsrumsbordet belamrat med en massa grejer och det är ett ormbo av sladdar runt mig. Jag sitter bekvämt i soffan och mysskriver med kuddar överallt. DÅ kommer någon på besök, och hela kontoret behöver röjas bort. Den externa skärmen är TUNG. Kan ju inte flytta en tung skärm hela tiden!

Debbido skrev:

DIProgan skrev:Ja det intressanta här var ju mest vad sjutton flickvännen störde sig på ^^

Min son har rätt begränsad mimik och något stel blick. Han säger inte mycket. Man får intervjua honom för att få veta något. Han är oerhört snygg.

Tja, en utmaning för tjejerna! Klart de vill ha en så snygg kille, men det där stela och ordfattiga...njaäää...hmmm...jaha.........blir det bättre sen,,,,eller---ska jag vänta och se vad som händer? Inget händer. Nä, och? Vaddå autism som hans mamma nämnde? Klart han kan ändra på sig! Vaddå - ALLA KAN VÄL ÄNDRA PÅ SIG?

Synd att flickvännen inte verkar vilja lära sig om autism och inte vilja acceptera honom som han är. Det lär vara vanligt att tjejer vill "förbättra" sina killar.

När det gäller autism och kemiska substanser och hur de (inte) påverkas av bedövning, så önskar man att det forskades på det. Låter som lämpligt för en narkosläkare att forska om.

Debbido skrev: DÅ kommer någon på besök, och hela kontoret behöver röjas bort. Den externa skärmen är TUNG. Kan ju inte flytta en tung skärm hela tiden!

Jag förstår ditt problem. Du borde kunna ha den stående på en serveringsvagn eller något liknande som gick att rulla på??

Alien skrev:

Debbido skrev:

DIProgan skrev:Ja det intressanta här var ju mest vad sjutton flickvännen störde sig på ^^

Min son har rätt begränsad mimik och något stel blick. Han säger inte mycket. Man får intervjua honom för att få veta något. Han är oerhört snygg.

Tja, en utmaning för tjejerna! Klart de vill ha en så snygg kille, men det där stela och ordfattiga...njaäää...hmmm...jaha.........blir det bättre sen,,,,eller---ska jag vänta och se vad som händer? Inget händer. Nä, och? Vaddå autism som hans mamma nämnde? Klart han kan ändra på sig! Vaddå - ALLA KAN VÄL ÄNDRA PÅ SIG?

Synd att flickvännen inte verkar vilja lära sig om autism och inte vilja acceptera honom som han är. Det lär vara vanligt att tjejer vill "förbättra" sina killar.

När det gäller autism och kemiska substanser och hur de (inte) påverkas av bedövning, så önskar man att det forskades på det. Låter som lämpligt för en narkosläkare att forska om.

Ja, du har rätt. Jag borde skriva till någon "narkosforskare", eller tja, vad/vem ska jag skriva till för att ta upp problemet? Den senaste operationen sa AT-läkaren: "Varför ger du spruta i stället för nervblockad?" Då sa kirurgen: "För att på just den här patienten fungerar det inte." Han sa inte: vid AS fungerar det inte.

Beträffande kvinnors lust att förbättra sina män är den kanske oförbätterlig? Om man har en personlighetsstörning men ser normal ut kan man kasta sig in i en relation med en kille som INTE ser riktigt normal ut och projicera ut alla sina olösta problem på killen, gnata och tjata. Därigenom undviker man kontakt med sina egna problem, känner knappt att de finns. Man har blivit medberoende. Detta är vanligt.

Pappa berättade för mig om en gång innan jag var född.
Mamma lär ha ändrat om i kökslådorna med jämna mellanrum och pappa hängde inte med och lade plötsligt sakerna fel efter att ha diskat.
Till slut blev han trött på att bli klagad på och sade "jag hinner inte med när du ändrar om, jag gör så gott jag kan för att hinna med i förändringarna, endera får du stå ut med att saker inte hamnar exakt där du vill alla gånger eller så får du diska själv".
Efter det lär mamma ha involverat pappa i köksförändringarna istället för o bara införa förändringen utan att berätta.

Mamma ändrar ibland fortfarande på saker hemma hos dem utan och berätta, både i köket och allt annat.
Hon är bra på att stuva om och få saker att få plats, 3D tetris skulle hon vara bra på om hon spelade det.

Fan, vad coolt! Igår gick något program om att man ska testa någon medicin som kopplar ihop/sätter igång vissa synapser med varandra som Tydligen fattas hos AS/autism.

Tvekar om det verkligen är något som fattas men är det något som bygger ut hjärnan så kan det ju vara bra.
Mixtra med hjärnan är ju inte direkt väkända saker.

Fattas menar jag inte, utan kopplingen mellan vissa områden är inte kopplade, det var tydligen något glapp mellan proteinändar, men man har inte kommit på varför det är något glapp emellan.

Stod det något om hur de gått till väga för att undersöka detta?
Undrar vad som händer om man kopplar ihop allt med allt?

Jag vet inte, det var ett program om autism som gick i söndags tror jag som min mamma såg, går säkert i repris (gick på kanal 1).

nano skrev:Undrar vad som händer om man kopplar ihop allt med allt?

En massa onödig informationsbearbetning.