Riksamiralen skrev:Jo eftersom vi lägger extra märke till detaljer är det lättare för oss att göra unika saker och projekt jämfört med NT-personer, saker som de ej hade tänkt på.

Tyvärr har jag aldrig varit bra på instrument och musik, har ej fingermotoriken eller minnet för ackord för det, har testat gitarrlektioner men det blev bara att jag och musikläraren satt och diskuterade gamla band i ett par timmar, lärde mig aldrig något. Någon gång har jag funderat på att föröka börja med något jag har mer intresse för, gillar Tattoo/Militärmusik så jag har funderat på trummor ibland för jag har mycket bra taktkänsla och trummar mycket även fast jag inga trummor har, har även funderat på ett blåsinstrument, för jag älskar redan att vissla och jag kan vissla vilken melodi som helst utan bekymmer.

Men jag har alltid gillat att sjunga, det har jag gjort för släkten bland annat, sjungit någon låt, och när vi skulle sjunga för någon som på födelsedagar så förväntade sig alla att jag skulle börja och ta tonen för det var underförstått att jag var bra på sång.

Sen gillar jag att teckna, måla och rita, då brukar jag kunna fokusera på konstverket i timtal utan att tröttna, man kan rensa huvudet på tankar och slappna av, att förverkliga något man tänker på i ett verk är jättebra för att må bättre.

Sen gillar jag andra pyssel, typ dekorering, vid jul har jag alltid gjort riktigt fina pepparkakshus med massor av färger, snö och figurer som ska vara så verklighetstroget som möjligt. När jag var liten byggde jag mycket med lego, både fritt men också följde instruktionerna och byggde lego. Hade kanske fortsatt med lego in i vuxen ålder men föräldrarna förstörde allting när jag var i tonåren när de skulle ''damma'' och ''städa'', mina byggen var inte lika viktiga för dem som de var för mig, och sen dess rörde jag aldrig en legobit igen.

Sen har jag deltagit i teater, jag är bra på att härma, tycker det är roligt, härma röster, härma dialekter, härma språk, härma vadsomhelst, det är roligt. Dock är inte teater något för mig, jag har en otrolig scenskräck och brukar skaka innan jag talar inför grupp, brukar få hjärtklappning, så jag gör aldrig det något mer efter skolåren.

Sen gillar jag att lägga pussel, men det kanske inte lämnar utrymme för det kreativa? Det är i alla fall bra tidsfördriv och det känns tillfredsställande när det är klart, något man kan verkligen fokusera på i timmar, sen kan man ju hänga upp pusslet i en ram så får man en fin tavla, det är alltid något.

Det var en liten historia om min kreativa sida, vet inte om jag glömt något?

Riksamiralen skrev:Jo eftersom vi lägger extra märke till detaljer är det lättare för oss att göra unika saker och projekt jämfört med NT-personer, saker som de ej hade tänkt på.

Tyvärr har jag aldrig varit bra på instrument och musik, har ej fingermotoriken eller minnet för ackord för det, har testat gitarrlektioner men det blev bara att jag och musikläraren satt och diskuterade gamla band i ett par timmar, lärde mig aldrig något. Någon gång har jag funderat på att föröka börja med något jag har mer intresse för, gillar Tattoo/Militärmusik så jag har funderat på trummor ibland för jag har mycket bra taktkänsla och trummar mycket även fast jag inga trummor har, har även funderat på ett blåsinstrument, för jag älskar redan att vissla och jag kan vissla vilken melodi som helst utan bekymmer.

Men jag har alltid gillat att sjunga, det har jag gjort för släkten bland annat, sjungit någon låt, och när vi skulle sjunga för någon som på födelsedagar så förväntade sig alla att jag skulle börja och ta tonen för det var underförstått att jag var bra på sång.

Sen gillar jag att teckna, måla och rita, då brukar jag kunna fokusera på konstverket i timtal utan att tröttna, man kan rensa huvudet på tankar och slappna av, att förverkliga något man tänker på i ett verk är jättebra för att må bättre.

Sen gillar jag andra pyssel, typ dekorering, vid jul har jag alltid gjort riktigt fina pepparkakshus med massor av färger, snö och figurer som ska vara så verklighetstroget som möjligt. När jag var liten byggde jag mycket med lego, både fritt men också följde instruktionerna och byggde lego. Hade kanske fortsatt med lego in i vuxen ålder men föräldrarna förstörde allting när jag var i tonåren när de skulle ''damma'' och ''städa'', mina byggen var inte lika viktiga för dem som de var för mig, och sen dess rörde jag aldrig en legobit igen.

Sen har jag deltagit i teater, jag är bra på att härma, tycker det är roligt, härma röster, härma dialekter, härma språk, härma vadsomhelst, det är roligt. Dock är inte teater något för mig, jag har en otrolig scenskräck och brukar skaka innan jag talar inför grupp, brukar få hjärtklappning, så jag gör aldrig det något mer efter skolåren.

Sen gillar jag att lägga pussel, men det kanske inte lämnar utrymme för det kreativa? Det är i alla fall bra tidsfördriv och det känns tillfredsställande när det är klart, något man kan verkligen fokusera på i timmar, sen kan man ju hänga upp pusslet i en ram så får man en fin tavla, det är alltid något.

Det var en liten historia om min kreativa sida, vet inte om jag glömt något?

dandansson skrev:Bara diskutera?
Många med ASD verkar vilja tala om saker. De vill inte hålla på med tex utan bara snacka om det.
Men å andra sidan så är det så att många (även NT förståss) säger sig gilla fotboll men sparkar aldrig på en fotboll. Folk är konstiga!

dandansson skrev:Kan det inte vara så att folk med ASD-problematik ibland blev konstnärssjälar förr (kanske inte lika mycket idag)?

dandansson skrev:Den var spärrad för mig!

dandansson skrev: Mem vem vill läsa DN egentligen!

Paladinen skrev:Konstnärssjäl är ett jävla pseudobegrepp som folk använder som en ursäkt för att vara en fuck-up.

slackern skrev:Flummig person betyder det väl?

Riksamiralen skrev:

dandansson skrev:Bara diskutera?
Många med ASD verkar vilja tala om saker. De vill inte hålla på med tex utan bara snacka om det.
Men å andra sidan så är det så att många (även NT förståss) säger sig gilla fotboll men sparkar aldrig på en fotboll. Folk är konstiga!

Jo jag vet det, problem med den exekutiva förmågan, allting är bara planer i huvudet och ingenting slutförs. Men jag har ju utfört mestadels av allting jag skriver, förutom att lära mig spela några instrument, det kan jag acceptera att jag helt enkelt inte har talang för och gå vidare om det krävs.
Talar jag om saker, skulle jag kunna mala på om historia i flera timmar, men ingen vill lyssna på det så jag håller mitt specialintresse historia för mig själv. De här kreativa sakerna har väl inte så mycket med historia att göra men visst kan man hämta inspiration ifrån historia när man tillexempel ska måla, teckna och rita, och jag har färdigställt många av mina verk så det är inte så att jag tröttnar och går vidare som en del med diagnoser gör.

Och jag har ingen aning om vad ''konstnärssjäl'' betyder, bara antog att det betydde en kreativ person utan några speciella karaktärsdrag men många här verkar associera det med någon med en dålig livsstil och någon som lever i misär och måste få utlopp genom konsten, så är det inte för mig så då kanske jag inte längre räknas som en ''konstnärssjäl'', jag kan ha missuppfattat hela begreppet. Inte för att det spelar någon roll om jag är det eller inte, jag är bara kreativ, men jag har inga problem som påverkar min konst eller något sådant, jag gör konst för jag vill och tycker det är roligt som en hobby, det finns ingenting negativt laddat i det, bara positivt varje gång man ska sätta sig ner och göra ett projekt. Vet inte vart folk får ifrån att man måste vara virrig och försupen? Man kan vara ordentlig och ändå hålla på med sådana här saker och vara en kreativ människa, man kan ta sin konstnärliga inspiration ifrån saker man finner positivt i livet, som att förstärka något man redan tycker är bra här i livet.

dandansson skrev:

Paladinen skrev:Konstnärssjäl är ett jävla pseudobegrepp som folk använder som en ursäkt för att vara en fuck-up.

Vad menar du? Pseudobegrepp?

dandansson skrev:Konstnärssjäl får mig att tänka på folk med AST-problematik och som tror att konst skall vara en terapi som löser alla problem.

Riksamiralen skrev:

dandansson skrev:Konstnärssjäl får mig att tänka på folk med AST-problematik och som tror att konst skall vara en terapi som löser alla problem.

Har jag sagt det? För mig är det inte tillräckligt för att vara någon terapi, och jag kommer över mina sorger själv så jag behöver inte gå på någon terapi och jag skildrar inte det tråkiga i konsten. Så det där stämmer inte.

AST-problematik på det sättet du använder det är svepande, alla har inte samma en del klarar sig riktigt bra trots sin diagnos och behöver inte belasta andra för det som några i tråden säger att vi gör, det är olika från fall till fall, jag använder min konstnärlighet för det roliga och avslappnande, inte för att ventilera mina bekymmer. Så du kan inte dra så breda slutsatser, att det måste vara så. Och om ''konstnärssjäl'' är just så förknippat med det så vill jag inte heller vara en sådan längre. Punkt.

dandansson skrev:Nej men det finns folk som är konstnärliga utan att ha avslappning och att ha kul som mål.
Att höra "det skall vara kul!" låter som något extremt kravfyllt.

Sofia Hallbergs blogg 29 april 2014 skrev:"En konstnärs själ är för mig en känslig, rastlös person som alltid söker efter sanningen, något nytt, något annorlunda. Eftersom konstnärssjälen är känslig blir den även lätt sårad och ofta har andra svårt att förstå dem."

Så skriver målaren Arja Hermansson på en hemsida om konst.

Ordet konstnärssjäl förknippas alltså både med positiva och negativa egenskaper. Mördaren Peter Mangs slutade till exempel svara på rättens frågor med argumentet: "Jag är en konstnärssjäl". (Frågorna gav honom huvudvärk.)

1. Love of adventure.
2. Willingness to step into the unknown.
3. Desire for discovery.
4. Non-attachment to outcome.
5. Willingness to get lost.
6. Receptivity to get found.
7. Sense of humor.
8. Delight in sharing the process.
9. Capacity to stay present.
10. Acceptance of the unknown.
11. Devotion to trusting the process.
12. Disregard for approval or disapproval.
---
Listan kommer från Dr. Cara Barker och är publicerad på Huffpost Lifestyle.

Marjatta skrev:

LordNelson skrev:Konstnärssjäl är väl benämningen en del vill ha på sig själva eller man sätter på andra när det kommer till individer som inte vill eller förmår att ta sig i kragen och ta ansvar för sitt liv utan flummar runt och låter någon annan ta smällen.

Ibland är det så. Inte alltid.

Konstnärssjäl enligt denna definition är, av något skäl, alltid manliga. Kvinnor förväntas klara av hus och barn och ev. också försörjning, oavsett hur mycket konstnärssjälar de är.

Någon skrev:Och innehåller en massa övningar i att hitta tillbaka till den lust att hitta på olika saker, som väldigt många har i barndomen och som ofta minskar med åren.

Alien skrev:Hittepåord? Vilka ord är inte hittepåord då?

Någon nämnde Evert Taube. Han verkar vara en typisk konstnärssjäl på gott och ont.

Han var uppenbarligen en begåvad konstnär. Han skrev poesi, reseskildringar och romaner. Han målade också. Men framför allt skrev han fantastiska visor, han är det närmaste vi har som nationalskald.

Samtidigt var han nyckfull och oberäknelig. Och kunde inte sköta pengar, de bara rann mellan fingrarna på honom. Ständigt begärde han förskott från förlaget på romaner han skulle skriva (men aldrig skrev). När han fick pengar så var det inte så att han satte in dem på banken för kommande tider. Nej, då skulle han ut och festa och bjöd kreti och pleti tills pengarna tog slut. Astri fick väl förutom att ta hand om hem och barn också ta hand om hans ekonomi. Så hon fick inte mycket tid till sitt eget konstnärliga arbete.

LordNelson skrev:

Någon skrev:Och innehåller en massa övningar i att hitta tillbaka till den lust att hitta på olika saker, som väldigt många har i barndomen och som ofta minskar med åren.

När jag var började jobba vid typ 19 tänkte jag lekfullheten och kreativiteten var något som skulle tryckas undan, hållas i schack. Kanske var det 5-10 år senare, efter jag blivit utbränd, som jag började tänka på lekfullhet och hur viktig den är för man ska må bra. Människan är trots allt ingen maskin.

dandansson skrev:

Alien skrev:Hittepåord? Vilka ord är inte hittepåord då?

Någon nämnde Evert Taube. Han verkar vara en typisk konstnärssjäl på gott och ont.

Han var uppenbarligen en begåvad konstnär. Han skrev poesi, reseskildringar och romaner. Han målade också. Men framför allt skrev han fantastiska visor, han är det närmaste vi har som nationalskald.

Samtidigt var han nyckfull och oberäknelig. Och kunde inte sköta pengar, de bara rann mellan fingrarna på honom. Ständigt begärde han förskott från förlaget på romaner han skulle skriva (men aldrig skrev). När han fick pengar så var det inte så att han satte in dem på banken för kommande tider. Nej, då skulle han ut och festa och bjöd kreti och pleti tills pengarna tog slut. Astri fick väl förutom att ta hand om hem och barn också ta hand om hans ekonomi. Så hon fick inte mycket tid till sitt eget konstnärliga arbete.

Skulle en sådan person behövt en diagnos?
Är det en ASD-grej att inte kunna sköta ekonomin?
Alltså, jag är inte den som påstår att Taube var en ASD-person utan jag tänker endast på om svårigheter med pengar har med AST att göra.

dandansson skrev:

LordNelson skrev:Människan är trots allt ingen maskin.

Hur kan man ens uttrycka lekfullhet på ett arbete.?
I det konstnärliga arbete jag gör finns det mycket repetition där lekfullheten verkligen inte kommer fram. Inte ens det konstnärliga är särskilt lekfullt under vissa tider.