Hejsan!

Idag vill jag dela med mig av ett specialintresse som jag haft länge och som kanske (?) är lite udda.
Men vem vet? Det finns kanske någon annan på forumet som har liknande!?

Jag är nämligen en samlare av tarotkort. Jag älskar att skaffa en ny lek och jag samlar främst på kända konstnärers lekar, ex. Clint, Jhon Bauer mm. men jag blir glad om jag kan hitta någon för ett bra pris oavsett illustratör! Jag håller även på att skapa en egen lek men då det är över 100 kort per lek så tar det sin lilla tid (därav är de också väldigt dyra att köpa och något jag får spara länge till).

Jag tror inte på spådom, även om jag lärt mig använda dem på korrekt sätt efter alla år av samlande, så det är inte själva användningen jag är ute efter när jag samlar. Jag tycker att korten är vackra och det är nöjet av att äga/ha dem som ger själva "berusningen". Jag känner inte samma sak över andra prylar utan det är just tarotkort som jag gillar att hamstra haha

Jag brukar "unna" mig stunder på kvällar då jag tänder ljus, sätter mig bekvämt i soffan och tar fram dem och kollar igenom korten. De inspirerar mig och ger mig kreativ kraft. Jag kan sitta så och bara njuta av att veta "detta är min lek och mina kort". Jag har en låda ägnad åt dem som jag sorterar om lite då och då av nöje och att öppna den lådan ger samma rus som en tablett estacy lol xD.

Ja, ni hör ju hur det låter - helt galet kanske - men detta är en del av mig som jag vet har inflytande från min autism eftersom jag får samma känslor kring trygga beteenden osv. Det är kanske en slags trygghet att ha dem där korten? Vad vet jag?

I alla fall...tack för att du läste och dela gärna med dig om du har liknande intresse (eller om du har en tarotlek som du kan ge/sälja till mig för då skulle jag bli otroligt glad!)

Gott nytt år på er !

Jag fick en tarokortlek i present av en vän för många år sedan. Jag tror att jag fyllde år, men det kan också ha varit någon slags allmän samling hemma hos mig där han tyckte att det var lämpligt att ta med en gåva.

Jag skrämde slag på honom genom att göra en otäckt träffande "läsning" då jag envisades med att vi skulle testa direkt. Jag kunde förstås ingenting om tarot, annat än vad jag då läste i det medföljande häftet, men jag har alltid varit väldigt bra på att "läsa" människor, och det var förstås vad jag gjorde då.

(Inte aspergare/sukhaveran säger du? Jodå - det är många som är duktiga på att "läsa" andra, speciellt negativa känslor. Problemet är vad man ska göra, hur man ska reagera, på det man ser.)

Jag tror inte heller på att spå i kort, oavsett om det är tarot eller andra, men jag tror att man kan använda korten för att ta ett eftertänksamt snack med sig själv. Om jag har förstått rätt representerar korten diverse stereotyper (i ej negativ mening) som man kan bolla med när man funderar på livsfrågorna.

Jag förstår frestelsen att börja samla. Själv har jag motstått den - det finns så många! - men jag förstår den.

Och min fådda kortlek behåller jag. Sorry!

Jag äger några olika tarotkortlekar, har haft tillgång till än fler genom bekanta och har hållit på rätt mycket med dem förr om åren.
Den där känslan av att tycka om att betrakta bilderna förstår jag mycket väl.
Jag har alltid tyckt om att betrakta och att skapa bilder, fantisera kring teckningar och målningar.

I min ungdom lärde jag mig även mycket om astrologi, numerologi, I Ching och liknande.
Det var mest systematiken i det jag gillade tror jag.
Jag försökte hitta samband mellan olika system, som växt fram under olika tidsepoker och olika kulturer. Jag gillade att läsa böcker om esoteriska och ockulta sällskap, gick gärna i bokhandlarna som hade den sortens böcker.

Min farmor och flera av mina fastrar var antroposofer, men ingen av mina föräldrar var det.
På något sätt kände jag mig tvungen att försöka förstå så mycket jag bara kunde om religion, filosofi och metafysik, för att skapa min egen världsbild, försöka stå fri från mitt ursprung.

Där kom tarotkorten in..
Som en brygga mellan mitt intresse för bilder, symboler och det esoteriska.
Jag har inte heller några kort att sälja.

melly skrev:Jag fick en tarokortlek i present av en vän för många år sedan. Jag tror att jag fyllde år, men det kan också ha varit någon slags allmän samling hemma hos mig där han tyckte att det var lämpligt att ta med en gåva.

Jag skrämde slag på honom genom att göra en otäckt träffande "läsning" då jag envisades med att vi skulle testa direkt. Jag kunde förstås ingenting om tarot, annat än vad jag då läste i det medföljande häftet, men jag har alltid varit väldigt bra på att "läsa" människor, och det var förstås vad jag gjorde då.

(Inte aspergare/sukhaveran säger du? Jodå - det är många som är duktiga på att "läsa" andra, speciellt negativa känslor. Problemet är vad man ska göra, hur man ska reagera, på det man ser.)

Jag tror inte heller på att spå i kort, oavsett om det är tarot eller andra, men jag tror att man kan använda korten för att ta ett eftertänksamt snack med sig själv. Om jag har förstått rätt representerar korten diverse stereotyper (i ej negativ mening) som man kan bolla med när man funderar på livsfrågorna.

Jag förstår frestelsen att börja samla. Själv har jag motstått den - det finns så många! - men jag förstår den.

Och min fådda kortlek behåller jag. Sorry!

Hej!

Intressant historia haha Och jo visst är det som du beskriver det så tarot fungerar. Korten har i sig ingen betydelse om inte den som "spår" eller läser dem vet sin sak (och vad de står för också såklart).

Jag har alltid varit väldigt bra på att läsa av en stämning i ett rum och ofta vet jag redan innan någon behöver få berätta något de gått och burit på vad det handlar om. Sedan är jag expert på att använda metaforer för saker och får ofta höra att jag beskriver känslor på ett väldigt "unikt" och annorlunda sätt. Min diagnos kan mycket väl vara en faktor eller bara min personlighet.

Hitills har jag lyckats hålla mig borta från att samla på mig för mycket saker. Jag är minimalist och jag har ett väldigt avskalat hem. Mår bäst så, men tarot korten är min skatt!

Ha det bra / Miwaa

Någon skrev:Jag äger några olika tarotkortlekar, har haft tillgång till än fler genom bekanta och har hållit på rätt mycket med dem förr om åren.
Den där känslan av att tycka om att betrakta bilderna förstår jag mycket väl.
Jag har alltid tyckt om att betrakta och att skapa bilder, fantisera kring teckningar och målningar.

I min ungdom lärde jag mig även mycket om astrologi, numerologi, I Ching och liknande.
Det var mest systematiken i det jag gillade tror jag.
Jag försökte hitta samband mellan olika system, som växt fram under olika tidsepoker och olika kulturer. Jag gillade att läsa böcker om esoteriska och ockulta sällskap, gick gärna i bokhandlarna som hade den sortens böcker.

Min farmor och flera av mina fastrar var antroposofer, men ingen av mina föräldrar var det.
På något sätt kände jag mig tvungen att försöka förstå så mycket jag bara kunde om religion, filosofi och metafysik, för att skapa min egen världsbild, försöka stå fri från mitt ursprung.

Där kom tarotkorten in..
Som en brygga mellan mitt intresse för bilder, symboler och det esoteriska.
Jag har inte heller några kort att sälja.

Hej på dig!

Tack för att du ville dela med dig av detta! Mycket intressant.

Jag är väldigt troende av mig och älskar att studera religion. Har studerat två år religionshistoria och religionsvetenskap på Stockholm UNI och när jag använder ordet religion och mitt intresse om det så innefattar det ALL typ av religion. Dvs, esoterisk, Abrahamitiska osv osv. Allt som har med det ockulta och övernaturliga är av intresse och desto mer mystik och fantasi som får vara med desto större intresse. Alla religioner, såväl kristendomen, judendomen och Dao i kina/japan har haft occulta inbladningar genom historien. Du ska bara veta vat den katolska maria-dyrkarna har haft för sig haha.

I vilket fall så delar vi intresse-områden! Som sagt, tack för att du delade och ha en bra resten av veckan

/Miwaa

Miwaa skrev:

Någon skrev:Jag äger några olika tarotkortlekar, har haft tillgång till än fler genom bekanta och har hållit på rätt mycket med dem förr om åren.
Den där känslan av att tycka om att betrakta bilderna förstår jag mycket väl.
Jag har alltid tyckt om att betrakta och att skapa bilder, fantisera kring teckningar och målningar.

I min ungdom lärde jag mig även mycket om astrologi, numerologi, I Ching och liknande.
Det var mest systematiken i det jag gillade tror jag.
Jag försökte hitta samband mellan olika system, som växt fram under olika tidsepoker och olika kulturer. Jag gillade att läsa böcker om esoteriska och ockulta sällskap, gick gärna i bokhandlarna som hade den sortens böcker.

Min farmor och flera av mina fastrar var antroposofer, men ingen av mina föräldrar var det.
På något sätt kände jag mig tvungen att försöka förstå så mycket jag bara kunde om religion, filosofi och metafysik, för att skapa min egen världsbild, försöka stå fri från mitt ursprung.

Där kom tarotkorten in..
Som en brygga mellan mitt intresse för bilder, symboler och det esoteriska.
Jag har inte heller några kort att sälja.

Hej på dig!

Tack för att du ville dela med dig av detta! Mycket intressant.

Jag är väldigt troende av mig och älskar att studera religion. Har studerat två år religionshistoria och religionsvetenskap på Stockholm UNI och när jag använder ordet religion och mitt intresse om det så innefattar det ALL typ av religion. Dvs, esoterisk, Abrahamitiska osv osv. Allt som har med det ockulta och övernaturliga är av intresse och desto mer mystik och fantasi som får vara med desto större intresse. Alla religioner, såväl kristendomen, judendomen och Dao i kina/japan har haft occulta inbladningar genom historien. Du ska bara veta vat den katolska maria-dyrkarna har haft för sig haha.

I vilket fall så delar vi intresse-områden! Som sagt, tack för att du delade och ha en bra resten av veckan

/Miwaa

Kul! Vi kan prata vidare framöver, ha det bra du också!

Jag tar ibland (väldigt sällan) hjälp av tarotkorten för att få lite andlig vägledning, men de vill inte att jag ska det. T.ex första gången jag skulle be om råd, så tappade jag först ut hela kortleken på golvet. Räknade dom o de var 78 st, men det finns ett som bara visar en stjärna o jag visste inte om den räknades med.

Men senare hittade jag ett till kort under soffan, Magikern, som står främst för kommunikation, o eftersom den försvann från kortleken undrar jag om det är något som verkligen försöker förhindra mig från att komma i kontakt med det andliga. Eller så betyder det precis tvärtom, att det var menat att jag skulle få kortet senare!

Ja men det låter positivt
De är ju jättefina bilder på korten
Tar heller inte mkt plats att samla

Tyvärr av någon skum anledning minns har jag faktiskt kastat en lek i soporna, får sällan rensryck men....