Jag tycker min nedsatta förmåga att handskas med pengar ser ut på precis samma sätt som vi är många aspies som beskriver andra svårigheter - *vet att det måste göras, men det är ändå så svårt att få tummen ur och göra det rätt*.

Jag har utifrån den tolkningen sett det som ett AS-relaterat problem hos mig, och tror det är en vanlig förklaring bland oss som kommit snett med den biten av livet, att vi har dessa problem pga NPF-problematik i botten.

Även om många andra med NPF-problematik saknar just de här problemen. Det gäller ju mer eller mindre alla NPF-drag att inte delas av alla med NPF-diagnos.

Kristofer skrev:Eller så ta du de pengar du har som du inte behöver och ser till att investera dem så de blir mer pengar av dina pengar. Tillslut kan du leva av avkastningen och sluta jobba och ägna dig åt dina specialintressen.

Om jag slutar jobba kommer jag att deppa ihop på nolltid. Det räcker med att jag är ledig i typ tre veckor för att jag ska bli riktigt deppig. Att programmera är för det mesta ganska kul, även om det kanske inte har status som specialintresse hos mig. Och en hel del IT-folk är ganska aspiga och därmed helt OK som arbetskamrater.

Mats skrev:

Kristofer skrev:Däremot saknar jag mycket kunskap och koll då det handlar om att investera sina penar väl. Visst jag kan spara, men jag är dålig på att veta var och hur jag ska spara så jag får en bra avkastning. Dvs. jag är dålig på affärer och investeringar.

Just nu har jag mer pengar än jag behöver. Då säger EXPERTERNA att jag borde köpa aktier. Två saker kan hända om jag köper aktier:

- Aktierna stiger i värde. Då får jag ännu mer pengar som jag inte behöver.

- Aktierna sjunker i värde. Då förlorar jag mina pengar och får ett problem som jag f.n. inte har, dvs brist på pengar.

Oavsett vilket så får du väl vara med och rösta på bolagsstämman.

Pemer skrev:Jag tycker min nedsatta förmåga att handskas med pengar ser ut på precis samma sätt som vi är många aspies som beskriver andra svårigheter - *vet att det måste göras, men det är ändå så svårt att få tummen ur och göra det rätt*.
...

Känner igen mig precis.

/Barracuber

Mats skrev:

Kristofer skrev:Eller så ta du de pengar du har som du inte behöver och ser till att investera dem så de blir mer pengar av dina pengar. Tillslut kan du leva av avkastningen och sluta jobba och ägna dig åt dina specialintressen.

Om jag slutar jobba kommer jag att deppa ihop på nolltid. Det räcker med att jag är ledig i typ tre veckor för att jag ska bli riktigt deppig. Att programmera är för det mesta ganska kul, även om det kanske inte har status som specialintresse hos mig. Och en hel del IT-folk är ganska aspiga och därmed helt OK som arbetskamrater.

Skaffa trevliga IT-prylar för pengarna?

Delar Mats uppfattning här: längre ledigheter är pest. Långa perioder av tristess och inget annat. Folks uppfattningar om semester förstår jag inte heller, ligga och slappa på en strand, jaha?
Kan väl vara trevligt förutsatt att man är en kaktus som behöver solenergi men jag är en människa och behöver mer än så, jag behöver stimulans.
Höst + arbete ska det vara, inte sommar + semester.

Jag är en god ekonom, bättre än flera närstående NT som jag till och med fått hjälpa med vissa frågor som gäller deras ekonomi. Jag har till och med i vissa perioder haft mer eller mindre avancerad ekonomi som specialintresse.

Telperion skrev:Jag jobbar delvis med bokföring och redovisning, så jag skulle nog påstå att jag har ganska bra koll på hur ekonomiska system fungerar. Mina fonder har däremot tappat 40% i värde sedan början av året, så tydligen har jag inte fullt så bra koll på investeringar som jag hade hoppats...

40% låter inte så illa med tanke på vilka enorma summor har försvunnit på sista tiden även om det svideroch har man tur så kan dom ju gå tillbaka dit dom var på lite längre sikt

Jag har väldigt bra koll på min ekonomi, vilket inte innebär att jag har god ekonomi utan mer att jag vet exakt hur mycket jag ligger back

Jag älskar att planera allt. Så även min ekonomi. Jag är bra på att hålla ordning på det lilla jag har, men usel på att få in mer.

KrigarSjäl skrev:Delar Mats uppfattning här: längre ledigheter är pest. Långa perioder av tristess och inget annat. Folks uppfattningar om semester förstår jag inte heller, ligga och slappa på en strand, jaha?
Kan väl vara trevligt förutsatt att man är en kaktus som behöver solenergi men jag är en människa och behöver mer än så, jag behöver stimulans.
Höst + arbete ska det vara, inte sommar + semester.

För mig är semester en chans att få tid till att ägna mig åt mina intressen. Det kan kanske betraktas som ett frivilligt arbete? Jag har semester nästa vecka och planerar då att läsa, träna och se över min boendesituation.

Bara Barracuber som kommenterat mitt inpass.

Jag kan föreställa mig att det är lätt gjort att få god ordning på sin ekonomi från första början för just någon med AS, om man har koll på saker och ting och har fått lära sig sköta det, och får schyssta rutiner direkt från start.

Det fick aldrig jag, jag kom ut i vuxenlivet utan att veta just någonting om något viktigt i vuxenlivet, och tog allt på känn, tror jag.

När jag tog mig ut från lumpen kring valhelgen 1988, tredje veckan i augusti alltså, och sedan fick jobb framåt slutet av oktober, hann jag aldrig göra något för att få något försörjningsstöd för tiden mitt emellan och kom lite snett och efter direkt, och där började känslan av otillräcklighet när det gällde min ekonomi.

När mina fortsatta värnpliktsförhållanden ledde till att jag kastades ut från arbetsmarknaden lagom tills den mer eller mindre försvann när Krisen bröt ut sommaren 1990 rasade allt. Jag strävade länge efter att hålla kontakt med fordringsägare, göra upp avbetalningsplaner jag kunde klara osv, men så sade någon att det var närmast bättre att ha allt samlat hos kronofogden, vilket jag gick på, och lät allt hamna där i stället. Det innebar att jag drog på mig mina första utslag och anmärkningar, inget annat, och så hade jag börjat förstöra för mig.

När man sedan väl redan är en slarver som har både skulder och anmärkningar bemöts man ju avgjort mindre schysst ens när man försöker ta kontakt och samarbeta. "Nej, vi är inte intresserade av att få hälften nu och resten om en månad och att det här hålls mellan dig och oss, vi godtar bara att hela beloppet betalas in nu inom åtta dagar, och lämnar annars det här vidare till föreläggande hos kronofogden" (alltså ännu mer kostnader för mig) och liknande.

Att ha anmärkningar leder i praktiken till nya anmärkningar. Befintliga fordringsägare håller ärendena vid liv bl a genom att lämna dem till kronofogden för utslag och ny anmärkning (och nya kostnader) igen. Befintliga fordringsägare begär själva ut nya kreditupplysningar, och varje kreditupplysning som inhämtats om en är ju i praktiken också en negativ anmärkning i ens kredithistoria.

Och så vidare.

Och eftersom jag är övertygad om att den vanligaste förklaringen till att hamna "här" är nedsatta förmågor - vilja men inte kunna - så ser jag dessa system som mer än något annat ett systematiskt förtryck och diskriminering av stora grupper funktionsnedsatta. När problemen handlar om personers förmåga att *göra rätt för sig* är det fullt legitimt.

Pemer skrev:Bara Barracuber som kommenterat mitt inpass.

Ledsen om du känner dig osedd, men jag ser inte att du är mer drabbad än nån annan därvidlag. Tror de flesta skrivit ett inlägg och inte fått kommentarer på det. Har t ex inte fått nån kommentar om mitt heller, och inte väntat mig det just här.

Visst borde man förresten kunna vissa mer förståelse om nån med belagda problem med exekutiva funktioner halkar efter med räkningar! I en drömtillvaro vore det så.. Vi får väl lobba för det!

Kristofer skrev:För mig är semester en chans att få tid till att ägna mig åt mina intressen. Det kan kanske betraktas som ett frivilligt arbete? Jag har semester nästa vecka och planerar då att läsa, träna och se över min boendesituation.

Ursäkta, Pemer och andra, att jag fortsätter den här diskussionen som har blivit lite OT...

Det är STOR skillnad på att vara ledig en vecka eller så och göra det man annars inte hinner med och att ha "semester" jämt.

Pemer, om få kommenterar kanske det beror på att du berättat samma sak flera gånger tidigare och man inte vet vad man ska säga längre? Vad hade du väntat dig för kommentarer?

För att svara på trådfrågan är det väl med ekonomisinnet som med så mycket annat; att somliga aspergare har stenkoll och andra extra stora svårigheter.

Själv har jag sällan haft problem att betala räkningarna i tid (särskilt inte sen det blev så lätt att göra det på nätbanken och ha fasta kostnader på autogiro). Bara att få pengarna att räcka...

Att göra upp en budget är omöjligt eftersom jag lever så oregelbundet och utgifterna varierar med ork, lust och behov, så jag improviserar vartefter och försöker känna in vad jag har råd med. Kollar aldrig på priser när jag handlar mat, men däremot när jag tankar och köper kläder eller teknik. Impulshandlar nästan aldrig utan köper bara det jag verkligen behöver och har det sedan i många år. Men lite tillskott i kassan skulle inte sitta fel om man säger så.

Nja, jag hoppades nog bara det skulle finnas fler med samma upplevelser. Men tråden är ju alldeles ny, visst!

Hoppas du att fler ska ha problem med skulder??

Det var kanske en lite väl drastisk vinkling på vad det var jag hoppades. Men eftersom jag själv ärligt och uppriktigt har tolkat problematiken som relaterad till mina AS-sidor, så vill jag förstås försöka få bekräftat att det är så, om det är så.

Det finns många fler som har skulder, jag hoppas inte vi ska bli fler, men väl att fler av dem också ska ha bevisade NPF-drag. Det skulle givetvis kunna förbättra samhällets syn på skuldsättning och dess sammanfallande med faktiska funktionsnedsättningar om ett sådant samband kan beläggas definitivt, och inte bara vara en stark misstanke hos bland annat mig, så ja - jag hoppas nog lite att fler av dem som har skulder ska återfinnas här.

Vill man sedan som icke skuldsatt NPF-are inte svärtas ner av ett eventuellt sådant samband kan man ju snarare ha ett stort intresse av att inte önska sig det sambandet. Förståeligt.

Om du startar en ny tråd i någon av de slutna avdelningarna kanske fler som har problem med skulder vågar svara som inte gärna diskuterar sin privatekonomi närmare där kreti och pleti kan läsa?

Det är en tanke, förstås!

Fast ämnet är ju "Har ni koll på ekonomin?", en fråga som får besvaras med nej om det är med sanningen överensstämmande.

Men det kan kanske behövas en syster-tråd i en sluten avdelning för att andra nej-svarare ska våga svara.

Pemer skrev:Det var kanske en lite väl drastisk vinkling på vad det var jag hoppades. Men eftersom jag själv ärligt och uppriktigt har tolkat problematiken som relaterad till mina AS-sidor, så vill jag förstås försöka få bekräftat att det är så, om det är så.

Det finns många fler som har skulder, jag hoppas inte vi ska bli fler, men väl att fler av dem också ska ha bevisade NPF-drag. Det skulle givetvis kunna förbättra samhällets syn på skuldsättning och dess sammanfallande med faktiska funktionsnedsättningar om ett sådant samband kan beläggas definitivt, och inte bara vara en stark misstanke hos bland annat mig, så ja - jag hoppas nog lite att fler av dem som har skulder ska återfinnas här.

Vill man sedan som icke skuldsatt NPF-are inte svärtas ner av ett eventuellt sådant samband kan man ju snarare ha ett stort intresse av att inte önska sig det sambandet. Förståeligt.

Om studieskulder jag inte har en aning om hur jag ska betala tillbaks (nu när jag är så vidbränd att jag inte vet när jag kommer kunna jobba på riktigt igen) räknas, så är jag en npf-are med skulder.

Det är sant! Det är ju ett väldigt påtagligt exempel som fler har vittnat om här på forumet. Att man har studerat i många år och dragit på sig studielån, och sedan har det först efter studierna visat sig att man inte i längden har kunnat få och behålla några vettiga jobb som motsvarar de studier man genomgått, och att det lär bli svårt att betala tillbaka studielånen.

Och det är ju väldigt specifikt för AS, hög begåvning och god studiepotential, men att sedan inte få chansen i arbetsliv eftersom det är där det tillkommer så många dimensioner där det brister hos många av oss.

Pemer skrev:Det är sant! Det är ju ett väldigt påtagligt exempel som fler har vittnat om här på forumet. Att man har studerat i många år och dragit på sig studielån, och sedan har det först efter studierna visat sig att man inte i längden har kunnat få och behålla några vettiga jobb som motsvarar de studier man genomgått, och att det lär bli svårt att betala tillbaka studielånen.

Och det är ju väldigt specifikt för AS, hög begåvning och god studiepotential, men att sedan inte få chansen i arbetsliv eftersom det är där det tillkommer så många dimensioner där det brister hos många av oss.

Fast i mitt fall tror jag inte jag skulle ha några större bekymmer med att få vara som jag är med de andra på stället, det är stresskänslighet och annat som spökar. Jag VET ju inte, men de tyckte om mig när jag var student, så varför inte som kollega också? (Det är en liten institution där man är väldigt "på" varann, så jag vet att chefen/huvudansvariga läraren gillade mig, på riktigt.)