vilken info behöver man berätta om aspergerproblematiken när man skall studera?
Jag är mycket en person som satsar på kvalitet i det jag gör medans andra oftast anser att kvantitet är det viktigaste. Själv anser jag att kvalitet leder till kvantitet men det är det tydligen inte alla som gör. Jag brukar vara lite långsam i början då jag måste gå igenom alla de grundläggande färdigheterna först innan jag går vidare. Gör jag inte grunderna bra och helhjärtat så blir det oftast väldigt dåligt.
Jag kan ju å andra sidan fastna i oviktiga detaljer eller missa vad som är grundläggande färdigheter och detaljer.
Det finns en del gruppundervisning där man skippar grunderna då de flesta människor vill ha en massa kvantitet även om kvaliteten blir dålig. Å andra sidan finns det ju problem i enskild undervisning då en lärare inte möter eleven var han/hon faktisk befinner sig i sina färdigheter. Ibland försöker läraren styra upp eleven utan att bryr sig särskilt mycket om att möta eleven. Då handlar det om att möta läraren och inte att man själv skall bli bemött där man befinner sig.
Men svaret på frågan kanske beror lite på om man studerar i grupp eller om det är enskild undervisning.
Vad bör man berätta om aspergerproblematiken? Är det ens en problematik? Kanske är det något annat än problem?

Det är en svår fråga, personligen skulle jag nog inte ha sagt något. Om jag inte absolut behövde. Men jag vet inte helt , det beror lite på vilken skola och vilka ämnen och vem jag gick i skolan med. Jag gillade inte grupparbete alls, men jag hittade en lösning. Jag gjorde hela grupparbetet på egen hand och sa till de andra i gruppen att de kunde slappna av och bara lämna mig ifred.

Det fungerade bra, jag gjorde det mesta ensam hemma på kvällen och alla var nöjda. Jag fick bra betyg på det också. Det är lättare att göra den typ av arbete för fem personer ensam än att arbeta med fem personer tyckte jag. Jag behöver bara skriva och sätta ihop några saker.

Jag tror också att mycket beror på vad det är du läser och hur. Om grupparbeten dominerar är man handikappad som aspergare. Då kan det vara läge att du talar med dina lärare och hör om du kan få tentera enskilt. Om det är enskilda studier kan du ha en fördel. Du tänker kvalitet och det är det som högskolestudier går ut på. Många högskolor/universitet har blivit mer noga med mångfald. Det kan finnas någon vid skolan du kan få råd av och som kan hjälpa dig bevaka dina intressen.
Du ska veta att du är långt från den första med asperger som studerar. Många med asperger klarar akademiska studier väl.

Jag håller med, tänk på vad som kommer förväntas av dig och uppskatta hur troligt det är att du kommer slutföra utbildningen, jag har hamnat i fällan att jag försökt mig på något alldeles för svårt på universitet så jag har fått ''hoppa av'' någon kurs när det varit enbart grupparbeten och väldigt högt studietempo.

Försök ta reda på kurserna så mycket som möjligt i förväg, läs på utbildningens hemsida, ibland står det inte jätteutförligt vad kursen innefattar vilket jag tycker kan vara dåligt för oss med AS diagnosen som behöver tydlighet i förväg, universitetet är väldigt stressande på så vis, i så fall försök ta kontakt på mejl med någon eller ring och fråga någon studievägledare, jag har många gånger fått en flodvåg av information på uppropen som gjort mig riktigt ångestfylld och nervös, men verkar kursen ''ok'' så ge det en chans och försök att vänja dig, sätt dig bredvid någon och fråga om de också är oroliga över allt det nya, det brukar de också vara i min erfarenhet.

Jag berättade aldrig för universitetet om min diagnos, kanske borde gjort det men jag ville väl helt enkelt tävla på samma nivå som alla andra och bevisa något för mig själv, att jag klarade av detta, men det bidrog samtidigt med mycket stress och liknande. Om du inte skäms på det viset jag gjorde så går det kanske att be om hjälp med vissa saker, jag gick med någon som fick hjälp med skrivandet på föreläsningarna tror jag, det verkade vara något sorts stöd även om jag inte frågade personen. Jag kände däremot att det var tvunget i så fall att ske mycket på eget initiativ och jag tror inte föreläsarna är jätteglada åt att anpassa allting efter en enstaka person, men något stöd borde ju inte vara omöjligt att ordna.

Var inte orolig för kvalitet det är bra att ha när man studerar på universitet, att du kan fokusera mer på ett perspektiv än i grundskolan, studera något du tycker intressant och som kan hålla dig fokuserad så ska du nog se att det belönar sig. Kvalitet uppskattas på universitet de vill inte ha kvantitet för sånt underkänner de.

dandansson skrev:vilken info behöver man berätta om aspergerproblematiken när man skall studera?

Så lite som möjligt. Eller, bara till rätt personer.

Universitet kan ofta ha nån typ av specialhjälp för personer med aspergerdiagnos. Jag menar då inte "anpassningar" i form av att få betyg utan att behöva prestera samma som andra, utan exv. lite extra coaching och uppföljning kring hur man planerar sina studier osv. Det får man inte utan att berätta om diagnosen för någon.

Lärare och elever/studenter behöver oftast inte veta. Bättre att förklara vad man trivs/inte trivs med, i lägen där det behövs, utan att ge det namnet asperger.

Jag har förut gått på kurser i grupp och då handlade det väldigt mycket om kvantitet och att man skulle komma in i ämnet så snabbt som möjligt. Det blev väldigt mycket att folk inte skulle behöva träna.
Detta var då på exempelvis dans. Men jag har hört sammma om andra kurser. På dansen skulle man typ bara dansa och hoppas att man blev bra.
Jag ville träna ordentligt.
Jag kan inte skippa grunderna och lära mig något.
Tydligen kan NT-folket oftast detta.
Jag brukar aldrig få arbeta i min takt.
En gång försökte jag studera latin men det var dålig undervisning. De ville bara tala grammatik i princip.
Jag ville ju lära mig ett språk och så mycket grammatik behövs inte. Vem fasiken lär sig språk genom att studera en massa grammatik?
Man borde istället tala språket.
Vilka dåliga lärare tänkte jag. De tror att man lär sig språk genom grammatik i första hand och att man inte behöver tala språket.
Bättre är det inte om.man går musikkurser. Allt är teori i första hand. Det är inte ens naturligt att börja med teorin på detta sätt.
Måley för mig är inte teori utan att kunna språket eller musiken.

Tycker du beskriver att undervisningen i kurserna faktiskt funkat helt olika.

Dans: hoppa rakt in och dansa, utan grunder och teori.
Latin: mest bara teori. Där behöver man definitivt träna på grunderna dvs grammatiken. (Latin är ett dött språk, få tänker sig att man ska kunna prata latin. Man lär sig det mest för att kunna läsa gamla böcker. Moderna språk lär man sig f.a. genom att prata. Dock inte om du går kurser på universitetsnivå, då är det mer vetenskap om språk.)
Musik: teori. (Går du lektioner för att lära dig ett instrument dyker man nog rätt på praktiken så detta måste ha varit nåt annat.)

Marjatta skrev:Tycker du beskriver att undervisningen i kurserna faktiskt funkat helt olika.

Dans: hoppa rakt in och dansa, utan grunder och teori.
Latin: mest bara teori. Där behöver man definitivt träna på grunderna dvs grammatiken. (Latin är ett dött språk, få tänker sig att man ska kunna prata latin. Man lär sig det mest för att kunna läsa gamla böcker. Moderna språk lär man sig f.a. genom att prata. Dock inte om du går kurser på universitetsnivå, då är det mer vetenskap om språk.)
Musik: teori. (Går du lektioner för att lära dig ett instrument dyker man nog rätt på praktiken så detta måste ha varit nåt annat.)

Latin borde en lärare kunna tala. Annars borde man inte få vara lärare. Men det kanske är så att folk som studerar tycker att grammatik är kul och att lärarna försöker möta dessa människor. Jag är mer den som både talar och studerar teori. Jag har ett annat Latin-intresse än de andra.

Angående musikkurs så handlade det om harmonilära. Allt handlade nästan bara om teori. Det var inte mucker gehörsspel.
Man skall nog vara ganska duktig på ämnen innan man går på universitet då allt där är teori. Man skall inte vara nybörjare?

Dansen var i alla fall till viss mån obehaglig då NT-personer tydligen ogillar att träna pch bara vill se snabba resultat. Eller?

Harmonilära är per definition teori. Läran om harmonik, klanglära. Om du har gått sådan spelar du väl även instrument. Har du även synpunkter på hur sådana undervisas?

Latinundervisning har en lång lång tradition som enbart gick ut på att kunna läsa klassiker, såväl Julius Caesars beskrivning av sina galliska krig som gamla kyrkofäder. När man sen började undervisa i moderna främmande språk gjorde man länge likadant. Först i mitten av 1900-talet upptäckte man hur överlägset det är att låta eleverna börja med att prata enkla meningar - om målet är att folk ska lära sig prata, alltså. Jag läste om en katolsk präst som undervisade på prästseminarium och tyckte det var revolutionerande och mycket bättre att undervisa latin som vore det ett levande språk, och låta seminaristerna prata latin. Det kan väl bero på målet, om det är överlägset eller ej, men det är säkert ovanligt. Om ditt latinintresse är annorlunda än de flestas, är det inte så konstigt om du inte gillar den vanligaste typen av undervisning.

Det där med dans och pedagogik är trixigt. Det ligger nog en del i att de flesta inte är så roade av tekniskt pet som de inte ser syftet med. Danslärare jobbar inte på universitet och får sin lön av staten, utan det gäller att eleverna har kul. Om du syftar på någon typ av pardans kommer även väldigt mycket annat in. Gissar att någon typ av solodans är enklare, om man snabbt vill börja nörda i tekniska saker.

Hur de studier ser ut, som du verkar fundera på eller till och med har bestämt dig för, beror nog rätt mycket på vad för typ av utbildning det handlar om.

Marjatta skrev:Harmonilära är per definition teori. Läran om harmonik, klanglära. Om du har gått sådan spelar du väl även instrument. Har du även synpunkter på hur sådana undervisas?

Latinundervisning har en lång lång tradition som enbart gick ut på att kunna läsa klassiker, såväl Julius Caesars beskrivning av sina galliska krig som gamla kyrkofäder. När man sen började undervisa i moderna främmande språk gjorde man länge likadant. Först i mitten av 1900-talet upptäckte man hur överlägset det är att låta eleverna börja med att prata enkla meningar - om målet är att folk ska lära sig prata, alltså. Jag läste om en katolsk präst som undervisade på prästseminarium och tyckte det var revolutionerande och mycket bättre att undervisa latin som vore det ett levande språk, och låta seminaristerna prata latin. Det kan väl bero på målet, om det är överlägset eller ej, men det är säkert ovanligt. Om ditt latinintresse är annorlunda än de flestas, är det inte så konstigt om du inte gillar den vanligaste typen av undervisning.

Det där med dans och pedagogik är trixigt. Det ligger nog en del i att de flesta inte är så roade av tekniskt pet som de inte ser syftet med. Danslärare jobbar inte på universitet och får sin lön av staten, utan det gäller att eleverna har kul. Om du syftar på någon typ av pardans kommer även väldigt mycket annat in. Gissar att någon typ av solodans är enklare, om man snabbt vill börja nörda i tekniska saker.

harmonilära kan även innehålla gehörsträning. Det är så jag lär mig harmonilära med bla min pianolärare. Jag fick uppmaningen av en pianolärare att endast se kurserna i harmonilära som finns på universitet som kurser för de som redan kan en del harmoni och vill studera för att bli kompositörer. Men jag tror faktiskt att kurser ibland blir teoretiska därför att man inte riktigt vet hur man skall möta de olika personerna som är där. Har man 30 personen i en sal så kan man ju inte sätta alla framför tex. pianot och träna harmonilärare med gehörsträning. Det anses väl lättare att stå framför en tavla om tala en massa och hoppas att eleverna lär sig så.
Är det viktigt med förkunskaper innan man börjar på universitetskurser då kurserna är så teoretiska?

Att lärare inte talar latin kan jag ju förstå. Tyvärr har de tvingats lära sig språket genom teori. Latin går ju att tala men man har valt att tänka sig att vuxna måste lära sig språk genom jättemycket grammatik medan barn slipper. Man vill liksom tänka sig att vuxna måste ha teori för att lära sig språk osv. Sjukt att folk kan ha så fel.

Dansen handlar nog mycket om att folk med AST oftast inte lär sig något om vissa av grunderna struntas i. Jag har fått förklaringen att de som struntar i grunderna ser det som att man kan gå igenom detta senare medan folk med AST behöver börja med grunderna. Folk går nog inte på danskurser för ett dansintresse utan för att de vill motionera lite.
För mig är dans ett väldigt stort intresse. Sedan är väl grejen det att personer med NT oftast har ett intresse av att testa på många olika saker, tex olika danser på kort tid, medan vi med AST har ett behov av att börja mer med att satsa på kvalitet i det vi gör.
Behöver personer med AST mer satsning på kvalitet från början än vad personer med NT behöver?