Hej.

Skulle du kunna kvantifiera ditt specialintresse? Alltså ungefär hur mycket kan du om det? Motsvarar det en liten bok, en avhandling (som kan vara en bok också iofs), en examen eller några sidor text?

Vad krävs för att det ska räknas som specialintresse? Räcker det med att man tycker om att spendera sin vakna tid med ämnet ifråga och förlägga sina tankar på intresset, utföra aktivt och läsa om det eller måste man faktiskt också kunna ha någon form av reproducerbar fakta?

Ofta nämns det att man kan prata i timmar sina specialintressen så det var därför som frågan dök upp. Är timmar verkligen den reella tiden?

Tack tack

Jag hade nog kunnat skriva en hyfsad faktabok om ett av mina specialintressen. Nästan ingen hade förstås velat läsa den

Haha, samma här.
Men jag har faktiskt skrivit kandidatuppsats i konstvetenskap om Frida Kahlo, så där har jag lite på fötterna. Kan en hel del om The Phantom of the Opera, men det skulle jag av upphovsrättsliga skäl (= gnällgubben Andrew Lloyd Webber) knappast få skriva en bok om.
En namnbok tror jag att jag skulle kunna åstadkomma, men det känns inte som om efterfrågan är så stor, med tanke på alla namnfakta man lika gärna kan hitta på nätet.

Som man frågar får man svar Var otydlig och ber om ursäkt för det. "Liten bok" är inte helt vedertaget begrepp kom jag på. Skulle ni kunna precisera "hyfsad faktabok" i ungefärlig mängd innehåll, gärna jämföra med någon lämplig bok.

Skillnad såklart då också om man lyckats att bedriva specialintresse inom den akademiska sfären.

Nördig uppsats, ja. Bok som skulle intressera allmänheten, definitivt inte.

Jag kan mycket, men inte tillräckligt.

Men jag tänker ständigt på det, så i den betydelsen är det nog 95%.

Jag har egentligen flera specialintressen men jag hade en hobby som blev ett specialintresse. Och det tog lite överhand, jag lärde mig allt. Jag läste och läste och arbetade med det 7 dagar i veckan. Om jag är intresserad av något, kommer jag ihåg stort sett allt jag läser om det. Så om någon frågade mig om något, hade jag svaret redo direkt.

Så småningom var jag den person i Norge som visste allt om det, folk kontaktade mig för hjälp och råd varje dag. Sedan blev jag kontaktad av en författare som skulle skriva några böcker om det med två andra killar och de ville ha med mig på laget. Jag såg ut så här: För det började som en hobby som jag gjorde på egen hand. Men plötsligt blev det något mycket större.

Men tyvärr så är jag mig. Jag ville göra det men tanken på att arbeta med människor jag inte hade träffat tidigare stressade mig mer och mer. Jag var tvungen att träffa dem och arbeta med dem och komma överens om saker. Jag jobbar bäst på egen hand. Och slutligen stängde jag av telefonen och slutade svara när de kontaktade mig. Jag gjorde mig omöjlig att få tag på, isolerade mig lite. Jag hittade också något annat att göra, jag blev lite deprimerad och jag behövde en paus. Jag är nog min egen värsta fiende.

Jag påstods ha schack som specialintresse.

Och då bestod mängden av det skrivna, som jag ägde. Och det upplevda, som är åren med tävlingsschack.

Men jag förstod inte, att jag inte var något bra. Mästarklasspelare. Ingenting med Internationella mått.

Och sedan har jag ju skrivit på andra ställen, att jag nog snarare gjort många saker noggrant.

Mina specialintressen har gått ifrån Dinosaurier , däggdjur till kemiska formler och övernaturligt. Detta med djur har jag nog fått från min morbror som haft olika slags djur ( reptiler och hundar ).


Datorer har jag oxå varit intresserad av sedan rätt länge, och musik.


Sammanfattningsvis det jag varit intresserat av är följande:

*dinosaurier
*övernaturligt
*kemiska tecken

mm mm

Den verkliga kunskap jag har i mitt specialintressen, skulle nog skapa ett eko i en fingerborg...mängden timmar jag lagt på att fundrea över det, närmar sig 2-3 arbetsliv...och antalet öronskavsår jag orsakat andra är fler än stjärnor i min hemgalax...