Tilldelades 2008 års FN-pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset. Utsågs 2010 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet

Som chefskirurg på Panzi hospital i östra Kongo har Denis Mukwege tillsammans med sina kolleger behandlat runt 40 000 våldtagna kvinnor. Många av dem har kommit med svåra skador i underlivet och har kunnat räddas i absolut sista sekunden. Personalen har genom åren fått stor kunskap i gynekologi och om hur kvinnor bör tas om hand efter en våldtäkt.

Förutom fysiska och psykiska men efter de sexuella övergreppen blir kvinnorna ofta stigmatiserade i hela samhället. Denis Mukwege har blivit en känd förkämpe för denna utsatta grupp, både i Kongo och internationellt. Han har talat inför FN:s generalförsamling och i förra veckan tilldelades han Right livelihood award, populärt kallat det alternativa Nobelpriset, som årligen delas ut i Stockholm. Men många i hemlandet ogillar att han blivit en talesperson för krigets offer och han har hotats till livet flera gånger.

– De olika militära grupperna har olika tecken, olika sätt att skära eller skada kvinnor som de våldtagit. Vi på sjukhuset kan se vilken grupp som har begått övergreppet genom den ”signatur” de har lämnat efter sig. Det görs för att kvinnan ska minnas övergreppet och vem som har gjort det i resten av sitt liv.

DN skrev:Vad händer med förövarna?
– De förblir ostraffade. Efter våldtäkterna får de som tidigare var med i beväpnade grupper tjänster inom armén eller i regeringen utan att någon gång ha blivit konfronterade rättsligt för vad de gjort.

Det är nödvändigt att avväpna de stridande parterna, men lika viktigt är att ”demobilisera” och förändra soldaternas hjärna. Lämnas de åt sitt öde kommer de att fortsätta att våldta, menar Denis Mukwege.

– De kom med i milisgrupperna som pojksoldater och hjärntvättades till att våldta, döda och plundra.

Min vakt blev dödad, mina barn har tagits som gisslan och en av mina assistenter blev bortrövad och torterad. Detta upprör mig, ger mig ännu mer styrka och ökar beslutsamheten att kämpa. Allt detta lidande och umbäranden får inte vara förgäves.

Denis Mukwege hoppas att allt blod och allt elände som hans kolleger och hans familj uthärdar en dag ska leda till en verklig frihet för kongolesiska kvinnor.

svt skrev:Maskinen förser inte bara fattiga kvinnor med bindor som kostar nåt öre styck, den skapar också arbete och inkomster. I dag finns 15.000 maskiner spridda över hela Indien. Men vägen till färdig maskin tog åratal och var livsfarlig.

Misshandlades av andra män
I Indien anses kvinnor orena under sin menstruation och kvinnans sexualitet är extremt tabu. Marungas feministiska kamp uppfattades som mycket provocerade.

– Männen i byarna slog mig när jag pratade mens med deras fruar och döttrar. Till och med min egen fru tappade tron på mig och skilde sig, sen blev jag utjagad ur byn eftersom alla trodde jag var psyko, berättar Marunga.

Alien skrev:Det var fantastiskt, rädda liv år ut och år in. Undrar om han någon gång kände "nej, inte en till, nu vill jag bara leva i lugn och ro med min familj här". Antagligen inte.

Oddity Central skrev:“We’d been here only a short time before I realized that a lot of people were coming over here and looking at the view and the next thing I find, they disappeared!” he said in an interview. “We’ve been involved in lots of these incidents and it’s just become part of a way of life for me to sort of sell them the idea that why not come over and talk about it and see how we can fix it.”

“Things were different way back then,” said Sue Ritchie. “It was before there were police rescue vans, before there were more sophisticated mechanisms like hotlines. In those days, he got a bravery medal for saving somebody at the cliff – he actually tackled somebody on the edge of a cliff.”

Aftonbladet skrev:Myndigheterna i Kongo-Kinshasa förbjuder filmen om den prisbelönte läkaren Denis Mukwege som har behandlat tusentals kvinnor som våldtagits under konflikter.
Filmen "The man who mends women" skildrar Denis Mukweges arbete med att läka de fysiska och psykiska skador som drabbat offer för sexuellt våld. Gärningsmännen finns både i Kongo-Kinshasas armé och i olika milisgrupper i östra Kongo-Kinshasa, rapporterar nyhetsbyrån AFP.
Dokumentären av den belgiske filmskaparen Thierry Michel har visats på festivaler i hela världen men stoppas nu i Mukweges hemland. Medieministern Lambert Mende motiverar beslutet med att filmen "avsiktligt skadar och svärtar ner bilden av landets militär".
– Inget annat land i världen skulle acceptera det. Det är därför vi har förbjudit visning av filmen här, säger ministern till AFP.

Efter att flytt undan 1990-talets krig återvände han till Kongo-Kinshasa för att 1999 starta Panzisjukhuset.
Sjukhuset invigdes 2001 och grundades med hjälp av bland annat svenska pengar från Sida, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU) och Läkarmissionen.

Läkartidningen skrev:– Jag hade en ny läkare som började gråta efter endast två patienter. Jag sa: »Var stark, det här är bara början.«
Doktor Mukwege vet vad han talar om.
– Fram tills för bara några år sedan åkte jag hem varje kväll och grät. Jag kunde inte tro att människor var kapab­la att göra sådant som jag såg på sjukhuset.

TT/GP skrev:De har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter och tagit strid för kvinnors frihet i ett land där männen har all makt. Nu får de saudiska människorättsaktivisterna Abdullah al-Hamid, Mohammad Fahad al-Qahtani och Waleed Abu al-Khair ett av årets Right Livelihood-pris.

al-Hamid, al-Qahtani och Abu al-Khair beskrivs i juryns motivering som tre av de mest framstående saudiska människorättskämparna. "De har envist arbetat för att reformera ett land där kungafamiljen har ett oinskränkt maktmonopol och samarbetar med ultrakonservativa wahhabitiska ledare för att stärka det totalitära styret", skriver den svenska Right Livelihood-stiftelsen.
---
Saudierna är de första från arablandet att få priset. De avtjänar fängelsestraff på mellan 10 och 15 år och kommer därför inte att kunna ta emot priset.

Årets hederspris går till Thelma Aldana och Iván Velásquez för deras kamp mot korruptionen i Guatemala. Aldana och Velásquez, som har lett Åklagarmyndigheten i Guatemala och den FN-stödda Internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (Cicig), tillhör världens mest framgångsrika på området, anser juryn. De båda institutionernas arbete har lett till över 300 fällande domar. Bland annat tvingades president Otto Pérez Molina avgå sedan brottssyndikat med band till regeringen avslöjades.

Hon har hyllats för sitt arbete mot korruption – och posten som Guatemalas nästa president var vikt åt henne. Men efter konkreta mordhot tvingades Thelma Aldana att fly landet. För SvD berättar hon varför.

Hon minns tillbaka till den 10 mars, då hon träffade USA:s federala narkotikapolis DEA. Som levererade dråpslagsbeskedet: Parlamentsledamoten och presidentkandidaten Mario Estrada planerar att mörda henne.

– Jag valde att lämna landet. I Guatemala är jag inte säker, säger Thelma Aldana.

Alien skrev:Att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter gör man inte ostraffat i diktaturer.

Dessa tre personer fick Right Livelyhoodpriset år 2018:

TT/GP skrev:De har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter och tagit strid för kvinnors frihet i ett land där männen har all makt. Nu får de saudiska människorättsaktivisterna Abdullah al-Hamid, Mohammad Fahad al-Qahtani och Waleed Abu al-Khair ett av årets Right Livelihood-pris.

al-Hamid, al-Qahtani och Abu al-Khair beskrivs i juryns motivering som tre av de mest framstående saudiska människorättskämparna. "De har envist arbetat för att reformera ett land där kungafamiljen har ett oinskränkt maktmonopol och samarbetar med ultrakonservativa wahhabitiska ledare för att stärka det totalitära styret", skriver den svenska Right Livelihood-stiftelsen.
---
Saudierna är de första från arablandet att få priset. De avtjänar fängelsestraff på mellan 10 och 15 år och kommer därför inte att kunna ta emot priset.

https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/ ... -1.9347698

Att kämpa mot korruption är också farligt

Årets hederspris går till Thelma Aldana och Iván Velásquez för deras kamp mot korruptionen i Guatemala. Aldana och Velásquez, som har lett Åklagarmyndigheten i Guatemala och den FN-stödda Internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (Cicig), tillhör världens mest framgångsrika på området, anser juryn. De båda institutionernas arbete har lett till över 300 fällande domar. Bland annat tvingades president Otto Pérez Molina avgå sedan brottssyndikat med band till regeringen avslöjades.

https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/ ... -1.9347698

Först framgång och pris, sedan presidentkandidat, till slut landsflykt:

Hon har hyllats för sitt arbete mot korruption – och posten som Guatemalas nästa president var vikt åt henne. Men efter konkreta mordhot tvingades Thelma Aldana att fly landet. För SvD berättar hon varför.

Hon minns tillbaka till den 10 mars, då hon träffade USA:s federala narkotikapolis DEA. Som levererade dråpslagsbeskedet: Parlamentsledamoten och presidentkandidaten Mario Estrada planerar att mörda henne.

– Jag valde att lämna landet. I Guatemala är jag inte säker, säger Thelma Aldana.

https://www.svd.se/hon-skulle-bli-nasta ... -for-livet

Alien skrev:Så ofta läser man om människans obegripliga ondska mot andra människor. Så jag tänkte skriva om de som bekämpar ondskan el ondskans verkningar.



Denis Mukwege först, han fick The Right Livelihood Award (det s k alternativa nobelpriset) år 2013:

Tilldelades 2008 års FN-pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset. Utsågs 2010 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet

Som chefskirurg på Panzi hospital i östra Kongo har Denis Mukwege tillsammans med sina kolleger behandlat runt 40 000 våldtagna kvinnor. Många av dem har kommit med svåra skador i underlivet och har kunnat räddas i absolut sista sekunden. Personalen har genom åren fått stor kunskap i gynekologi och om hur kvinnor bör tas om hand efter en våldtäkt.

Förutom fysiska och psykiska men efter de sexuella övergreppen blir kvinnorna ofta stigmatiserade i hela samhället. Denis Mukwege har blivit en känd förkämpe för denna utsatta grupp, både i Kongo och internationellt. Han har talat inför FN:s generalförsamling och i förra veckan tilldelades han Right livelihood award, populärt kallat det alternativa Nobelpriset, som årligen delas ut i Stockholm. Men många i hemlandet ogillar att han blivit en talesperson för krigets offer och han har hotats till livet flera gånger.

http://www.dn.se/insidan/de-valdtagnas- ... -forgaves/

Han öppnade en klinik för att kunna utföra kejsarsnitt eftersom han under utbildningen chockats av hur många kvinnor som dog i samband med förlossningen. Men nu är hans patienter kvinnor som våldtagits i kriget.

Spoiler: visa

I dag är Denis Mukwege chef för Panzi hospital, ett sjukhus som han startade 1999 och som rönt stor uppmärksamhet för behandlingsmetoder för kvinnor som skadats svårt i underlivet efter en brutal våldtäkt. Tidigt märkte Mukwege att ett extremt grymt sexuellt våld blev allt vanligare i östra Kongo. Han mötte kvinnor vars vagina och ändtarm var söndertrasade av knivar, grenar, flaskor och andra vassa föremål. Ibland kom kvinnor som blivit våldtagna tillbaka efter nya sexuella övergrepp, där det inte fanns någon möjlighet att reparera deras underliv på nytt.

Här finns fruktansvärda berättelser: http://www.expressen.se/nyheter/dokumen ... a-varlden/

– De olika militära grupperna har olika tecken, olika sätt att skära eller skada kvinnor som de våldtagit. Vi på sjukhuset kan se vilken grupp som har begått övergreppet genom den ”signatur” de har lämnat efter sig. Det görs för att kvinnan ska minnas övergreppet och vem som har gjort det i resten av sitt liv.

http://www.expressen.se/nyheter/dokumen ... a-varlden/

Man undrar vad förövarna är för män, män som hatar kvinnor omåttligt? Nej, det är bara ett så effektivt medel att demoralisera fienden, det påverkar såväl kvinnorna som deras familjer.

DN skrev:Vad händer med förövarna?
– De förblir ostraffade. Efter våldtäkterna får de som tidigare var med i beväpnade grupper tjänster inom armén eller i regeringen utan att någon gång ha blivit konfronterade rättsligt för vad de gjort.

Det är nödvändigt att avväpna de stridande parterna, men lika viktigt är att ”demobilisera” och förändra soldaternas hjärna. Lämnas de åt sitt öde kommer de att fortsätta att våldta, menar Denis Mukwege.

– De kom med i milisgrupperna som pojksoldater och hjärntvättades till att våldta, döda och plundra.

Mukgewe är ingen krigare men lever ändå under hot bara för att han vill hjälpa de utsatta kvinnorna.

Min vakt blev dödad, mina barn har tagits som gisslan och en av mina assistenter blev bortrövad och torterad. Detta upprör mig, ger mig ännu mer styrka och ökar beslutsamheten att kämpa. Allt detta lidande och umbäranden får inte vara förgäves.

Denis Mukwege hoppas att allt blod och allt elände som hans kolleger och hans familj uthärdar en dag ska leda till en verklig frihet för kongolesiska kvinnor.

slackern skrev:Rosa Parks är en bra hjältinna tycker jag.

TT/UNT skrev:När Sibusiso "S'bu" Innocent Zikode lämnade den fattiga småstaden han vuxit upp i för en bättre framtid i Durban anade han inte att han skulle möta ett ännu större armod i miljonstaden vid Sydafrikas kust.

Året var 1998 och Zikode skulle börja studera på universitet. Förhållandena i kåkstaden Kennedy Road kom som en chock för honom. Insikten om hur miserabel livssituationen i bosättningen var lade grunden för det engagemang som nu belönas med Per Anger-priset, svenska regeringens pris för mänskliga rättigheter och demokrati.

Radikal rörelse

Livet i kåkstadens så kallade "shack settlements" var hårt – och i dag är Kennedy Road en ännu värre plats än för femton år sedan, då Zikode var med och grundade organisationen Abahlali baseMjondolo (ungefär "Skjulens folk" på zulu), säger han.

– Det finns inte tillräckligt med vatten eller avlopp, inget vägsystem, de flesta har ingen el. Arbetslösheten är hög, sjukdomar sprids. Jag tyckte att ingen människa ska behöva leva så. Med den insikten grundade jag rörelsen, som har hyllats som den mest radikala sociala rörelsen under tiden efter apartheid.

En händelse har dröjt sig kvar hos Zikode, från tiden kring organisationens grundande.

– Det var en tid med många bränder, folk dog, barn brann inne. Många var hiv-smittade eller aids-sjuka. En dag blev ett spädbarn ihjälbiten av en råtta från soptippen som låg alldeles intill. Det blev en vändpunkt i mitt liv. Jag började ifrågasätta hela mänskligheten, säger han.

Abahlali baseMjondolo arbetar för en värdig boendesituation för de allra fattigaste i Sydafrika, bland annat genom påverkansarbete gentemot lokala myndigheter. Bland annat arbetar de för att förbättra den undermåliga eller icke-existerande sophanteringen, som i Kennedy Road har gjort att råttor och andra skadedjur lockas till området.

En stor del av sitt vuxna liv har han levt i fruktan, säger han.

– Det kom till en punkt när jag insåg att jag kunde bli mördad vilken dag som helst. Döden framstod som oundviklig, eftersom jag ställde jobbiga frågor till människor med makt. Men jag kom till slutsatsen att jag har ett uppdrag att fullgöra och jag tror att Gud kommer att skydda mig till dess.

Före kriget arbetade han som lärare.

Hosenfeld var under större delen av kriget stationerad i Warszawa i det av Nazityskland ockuperade Polen. När han där på nära håll bevittnade hur tyskarna behandlade de polska judarna tog han i hemlighet avstånd från nazismen och började istället hjälpa judar i Warszawa på olika sätt. I slutet av kriget hjälpte Hosenfeld flera polska judar, däribland den kände pianisten Władysław Szpilman, att gömma sig undan tyskarna samt förse dem med bland annat mat, mediciner och varma kläder.

Hosenfeld togs till fånga av ryssarna den 17 januari 1945 och deporterades till ett fångläger utanför staden Stalingrad i Sovjetunionen. Flera av de människor han hade hjälpt att överleva trädde fram och försökte få honom frigiven, däribland Władysław Szpilman själv, men ryssarna gav inte med sig. 1950 dömdes han till 25 års straffarbete av en militärdomstol i Minsk. Han tillbringade resten av sitt liv i fånglägret utanför Stalingrad och dog där den 13 augusti 1952, 57 år gammal. Detaljerna kring hans död är inte säkerställda, enligt vissa uppgifter ska han ha dött i sviterna av tortyr, enligt andra ska han ha dött av en stroke.

År 2009 förklarades Hosenfeld postumt som Rättfärdig bland folken, en utmärkelse som den israeliska staten delar ut till icke-judar som med risk för sina egna liv hjälpte eller skyddade judar undan nazitysk förföljelse och förintelsen.

I centrum står Mahmud, som tillsammans med sin vän Ziyad och andra volontärer på organisationen Yazidiska Hemcentret regelbundet gör livsfarliga turer in i det ökända syriska flyktinglägret al-Hol för att, efter tips från informatörer, hitta och rädda de ”sabayas” som har tvingats utstå det obeskrivliga. Plågade av framför allt Islamiska statens män, men även av deras fruar, som har varit högst delaktiga i att hålla kvinnorna – och småflickorna – gömda.
---
Med i bilden finns också några spektakulärt modiga kvinnor, som tidigare har varit sabayas och nu återvänder in i lägret för att, förklädda till IS-kvinnor, fungera som infiltratörer och rädda sina medsystrar.

... When domestic policies threaten the demoralization and exile and hundreds of thousands of human beings, consideration of diplomatic correctness must yield to those of common humanity. I should be recreant if I did not call attention to the actual situation, and plead that world opinion, acting through the League and its Member-States and other countries, move to avert the existing and impending tragedies.

Barnmorskan Ida i Vilhelmina lämnar sitt privata nummer till gravida: ”De ska kunna ringa om de behöver hjälp”

Lycksele BB håller stängt under jul och nyår. Barnmorskor i inlandet lämnar nu ut sina privata nummer och erbjuder sig att följa med gravida som får över 20 mil till förlossningen.