Och då tar man fram den där fina tomten som barnen gillar, och så tar man och pratar med sambon om det är nåt man kan skippa på julbordet för blir ändå så mycket över.


Eller så sitter man hemma ensam som vanligt, för alla andra gör sådär. Inte jag. Jag har inga barn. Jag har ingen sambo att diskutera julbord med.

Vad jag har är trevliga vänner som lovar att inkludera mig i julfirandet.

Igår tex. Då skulle vi träffas. Så jag messade honom i förrgår för att höra om tider. Då hade han glömt bort mig lite grann, han hade bokat in någon annan. Ett annat par. Som han och hans fru skulle umgås med.
Han bad om ursäkt och tyckte att jag också skulle komma. Mm. Fast jag tappade lusten lite. Jag gillar inte att bli bortglömd. Speciellt inte när det är nån som normalt är lite svår att få tag på. Och en såndär som aldrig svarar i telefon, iaf inte på första försöket.

Men när man träffas har man trevligt... men känslan av att man är femte hjulet finns ändå där.


Och så har jag ju träffat nån. Vi pratade i många timmar i telefon, vi bor på rätt långt avstånd. Försökte få tag på henne förra helgen. Gick inte. Hon var lite upptagen. Och igår. Hon svarade inte. Ringde en annan polare. Han svarade inte.

Idag messade hon tillbaka iaf, hon var lite upptagen med julsaker med sin dotter. Jättefint. Men det känns som om alla har sånt för sig. ALLA utom JAG.

Vad fan ska man göra åt ensamheten?

Nu ska jag köpa lite glatt julskit iaf. Var är det mest prisvärt, dollarstore eller rusta?

Jicac skrev:Och då tar man fram den där fina tomten som barnen gillar, och så tar man och pratar med sambon om det är nåt man kan skippa på julbordet för blir ändå så mycket över.


Eller så sitter man hemma ensam som vanligt, för alla andra gör sådär. Inte jag. Jag har inga barn. Jag har ingen sambo att diskutera julbord med.

Vad jag har är trevliga vänner som lovar att inkludera mig i julfirandet.

Igår tex. Då skulle vi träffas. Så jag messade honom i förrgår för att höra om tider. Då hade han glömt bort mig lite grann, han hade bokat in någon annan. Ett annat par. Som han och hans fru skulle umgås med.
Han bad om ursäkt och tyckte att jag också skulle komma. Mm. Fast jag tappade lusten lite. Jag gillar inte att bli bortglömd. Speciellt inte när det är nån som normalt är lite svår att få tag på. Och en såndär som aldrig svarar i telefon, iaf inte på första försöket.

Men när man träffas har man trevligt... men känslan av att man är femte hjulet finns ändå där.


Och så har jag ju träffat nån. Vi pratade i många timmar i telefon, vi bor på rätt långt avstånd. Försökte få tag på henne förra helgen. Gick inte. Hon var lite upptagen. Och igår. Hon svarade inte. Ringde en annan polare. Han svarade inte.

Idag messade hon tillbaka iaf, hon var lite upptagen med julsaker med sin dotter. Jättefint. Men det känns som om alla har sånt för sig. ALLA utom JAG.

Vad fan ska man göra åt ensamheten?

Men har du inga föräldrar eller syskon?

Föräldrar har jag. Somliga på avstånd, somliga nyligen hemkomna från sjukhus.


Syskon har jag. Med egen familj, där jag inte har tillgång.


Jag träffar folk. Men inte i närheten av så ofta som jag vill och behöver.

Jag tror tyvärr inte din vän är intresserad av att umgås med dig. Neurotypiska brukar visa sådant genom att inte svara, låtsas vara upptagna (eller så prioriterar de en sist) eller komma med ursäkter som att de ”glömt” att bjuda in, påpekar man det får man komma för att de tror att det är snällt och artigt.

Jag tycker du ska åka till dina föräldrar även om det är långt eller fråga dina syskon. Jag lider med dig, jag har inte heller någon att fira jul med, en kompis har bjudit in mig många år men det här blir tredje året det inte blir något firande. Förra året jobbade hon, året innan låg hennes pappa för döden, det här året har varit extremt tufft för henne så hon vill vara själv med sin sambo, inte ens hennes vuxna barn kommer komma. Man känner sig väldigt utsatt när man saknar anhöriga.

Den som själv har valt att vara ensam trivs säkerligen med det, men den som inte själv har valt att vara ensam kan lika säkert vantrivas med det.

Du är inte ensam om att vara ensam under Julen, vilket är en klen tröst. Förhoppningsvis kanske du bjuder hem någon på julkaffe eller dylikt, alternativt att du blir inbjuden till någon. Håller tummarna för din och alla andra ensamma människors skull (inklusive mig själv).

Kanske har du någon du kan träffa för en julkaffe, som superIQaspie föreslog, eller julpromenad etc någon av juldagarna?

En jul man tillbringar helt eller delvis själv kan ge mer än en jul man tillbringar med personer som av olika skäl dränerar en! Olika livsomständigheter familj, släkt, e v vänner kan drabbats av eller vara i permanent brukar inte ta en paus bara för att det är jul.

Vissa kan ha svårt att bryta traditioner också och att välja fira så som de helst skulle vilja.
Många kan vara jättetrötta och mest bara vilja vila sig igenom juldagarna men "biter ihop" för att inte göra någon besviken och då kan allt verka (lite för) bra också.

Det är mycket yta.. Det kanske kan vara en lite tröst iallafall.

Vet dom som tycker julen är jobbig och som blir hjälpta av att ta sig an juldagarna som vilka dagar som helst förutom att de äter extra gott bara.

Jicac skrev:Föräldrar har jag. Somliga på avstånd, somliga nyligen hemkomna från sjukhus.


Syskon har jag. Med egen familj, där jag inte har tillgång.


Jag träffar folk. Men inte i närheten av så ofta som jag vill och behöver.

Fast då kan du väl fira jul med dem, som nyss har varit på sjukhus?

Kanske TS bara vill få ur sig sin julfrustration?
Har själv stor ambivalens inför julen.
Trots make och släktingar jag tycker om, men inte alltid orkar träffa.
När jag en jul för några år sen blev rejält förkyld med feber och tvingades vara ensam hemma under en stor del av julafton inklusive Kalle Anka, tyckte jag det var jätteskönt.

Julen är bäst, och de som har något problem med det får gärna debattera det med mig i så fall. Julen har alltid varit bäst, är bäst, och kommer alltid vara bäst, för mig. God Jul gott folk.

Jag uppskattar julen då det är en tid då familjen och släkten samlas men hade jag inte haft familj och släkt att fira jul med så hade jag troligtvis inte varit positivt inställd till julen.

Det brukar ju finnas olika initiativ där olika privata aktörer har samling för folk som inte har någon att fira jul med. Jag vet att något år så hade någon krögare här i staden julfirande på sin restaurang dit man fick komma och äta julbord för en billig peng och titta på Kalle anka och umgås med andra som inte hade någon att fira jul med.

För nått/några år sedan så var det nån pizzabagare i Kungälv som hade samling på sin pizzeria för folk som inte hade någon att fira jul med samt bjöd uteliggare och utsatta på gratis pizza.

Bor du på en hyffsat stor ort så borde det ju finnas något sådant att göra på julafton om du inte vill sitta ensam hemma.

När man är barn är julen rolig. När man är vuxen är julen rolig om man har barn. Jag tycker julen är trevlig om man samlar hela familjen och lagar mat och öppnar presenter. Det är en mysig paus från en hemsk värld. Men om du inte gör det så är julen inte så speciell. Den kommer och går fort.

Jag har tillbringat julen ensam i några år nu, lagat mat och tittat på julfilmer, gett presenter till katterna. Man har ju inte roligare än vad man gör det till själv. Och jag tror att det är viktigt att hitta lite glädje i små saker. Du måste göra små trevliga stunder själv. Och jämför inte, när du börjar jämföra ditt eget liv med andra människors liv kan det snabbt kännas lite sorgligt. Det finns alltid människor som har det bättre, att jämföra är bara nonsens egentligen. Jag bifogar en av mina favorit juldikter, det får mig alltid att skratta.


Twas the night before Christmas and all through the house, no food was a-stirrin', not even a mouse. Stockings were hung round dad's neck like a tie, along with a note that said "Presents or Die."

Children were plotting all night in their beds, while the wife's constant whining was splitting his head. But daddy had money this year in the bank, then they closed up early and now dad's in a tank.

All of a sudden Santa appeared, a sneer on his face, booze in his beard. "Santa," I said as he laughed merrily, "you do so much for others, do something for me." "Bundy," he said, "you only sell shoes, your son is a sneak thief, your daughter's a floose." "Ho ho," Santa said, "should I mention your wife? Her hair's like an A-bomb, her nails like a knife."

He climbs up the chimney that fat piece of dung, he mooned me two times, he stuck out his tongue. I heard him exclaim as he broke wind with glee, "you're married with children, you'll never be free."

Den här max är det din bror? Du behöver inte svara om du inte vill...

Nä det är inte kul att bli bjuden med armbågen, jag slutade fira jul för en massa år sedan, och jobbar skift så det blir ofta att man är på jobbet, och för mig känns det bara skönt. Men NT:folket är ju småt hysteriska om de måste jobba på jul. Fattar inte att de orkar, den hets och stress som de känner.

Är inte underligt att det sker dubbelt så många infarkter mm, på jul och nyår. Själv tar jag det bara lugnt och går en promenad och åser vansinnet. Hoppas de inte stressar ihjäl sig, "ja du har det bra du, som är buddist" säger en sönderstressad trebarnsfar, för jag har sagt att jag firar inte jul för jag är budist, och då slipper man skiten ännumera, kan rekomendera det. Men från oss alla till er alla hoppas ni inte dör, och åtm bara blir bakfull av all jultoddy...

Juldjäveln är samma skit som alla andra "högtider" och helger, man får inte knulla då heller.

---
---
---
---
---

God juli på er.

Nu har det gått ett halvjävla år.

Killen som liksom glömde bort mig i ursprungsinlägget, han och hans fru skulle komma över ikväll till lilla mig.

Jag förbereder mig. Är vuxen och lagar fin mat. File. Kanske en öl till, vem vet?

Han ringer.

Aha, han blir kanske lite sen?

Nix, han ställer in. Han ställer in.

Grytan som jag varit tidig med att laga går väl att frysa in, antar jag.

Ringde en annan kompis, frågade om han ville ha mat. Näe, han var lite upptagen.


Just det. Orkar inte riktigt dra upp vissa andra besvikelser på den sociala fronten den här månaden. Sommarmånaden då alla umgås.



Glad juli på er. Skål för fan.

Imorrn kommer de. Kanske...

De behövde en liten liten påminnelse... En liten antydan.

Sen kom ett mess, "öh, när hade vi bestämt?". Ja, när hade vi bestämt nu igen?

Varför envisas du med tvinga dina "vänner" att umgås med dig? Du har försökt, de har tydligt visat att de inte är så intresserade eller beredda att prioritera dig.

Så, då ligger bollen hos dem. Meanwhile; skaffa bättre vänner!

Ligger man inte på toppen av popularitetsligan, brukar det ofta bli värre desto mer desperat man är. Hoppas det reder upp sig @Jicac, men jag tror att för många aspisar, är det enklare skaffa polare genom någon hobby, eller att man köper och säljer ngt, och ofta genom kollegor om man råkar ha ett jobb.

Jag har sett Juligodis i butiken någon godistillverkare måste ha loggat in på det här forumet.

Jafan.

Dags att sluta vara bitter. Imorrn ska jag äta gott och tycka att livet är lite bättre.

Tack för att jag fått gnälla av mig.

Va aldrig bitter