Det jag upplever som jobbigt är när NT-folk säger sig ha förståelse för NPF men sedan blir arga när man agerar som en aspie. Dom säger saker som var dig själv jag förstår NPF eller jag har en kusin som har NPF eller jag läste om NPF i skolan men sedan har dom ändå noll förståelse och blir arga när jag är mig själv.

Paladinen skrev:Det jag upplever som jobbigt är när NT-folk säger sig ha förståelse för NPF men sedan blir arga när man agerar som en aspie. Dom säger saker som var dig själv jag förstår NPF eller jag har en kusin som har NPF eller jag läste om NPF i skolan men sedan har dom ändå noll förståelse och blir arga när jag är mig själv.

vad för beteende talar du om?

Paladinen skrev:Det jag upplever som jobbigt är när NT-folk säger sig ha förståelse för NPF men sedan blir arga när man agerar som en aspie. Dom säger saker som var dig själv jag förstår NPF eller jag har en kusin som har NPF eller jag läste om NPF i skolan men sedan har dom ändå noll förståelse och blir arga när jag är mig själv.

Har liknande erfarenheter. "Att förstå NPF" betyder nog olika för olika människor och bara för att man träffat någon med NPF betyder inte det per automatik att man förstår någon annan.
Vissa räknar ju t o m intellektuell funktionsnedsättning till NPF.
Kan tycka att begreppet NPF används till autisters nackdel ibland om autism är enda NPF man har.

Någon skrev:När jag pluggade drama, efter gymnasiet hade jag samma år jobbat som timanställd vårdare på ett gruppboende för utvecklingsstörda (som det hette då).
Där fanns en ung hjärnskadad kvinna utan tal, som aldrig gav ögonkontakt, hade svårigheter att gå och som kunde bli väldigt utåtagerande.

Någon skrev:Hon var den första med diagnos autism jag träffade.
Henne kunde jag inte riktigt identifiera mig med, även om jag tyckte mig förstå henne och under en tid var hennes resursperson där.

vad var det upplevde att du kunde förstå?

Någon skrev:Jag hade väldigt knäppa idéer om att allt hennes utåtagerande berodde på en svår uppväxt och att alla hennes svårigheter skulle kunna botas med rätt terapi. Många psykologer och beteendevetare som betraktades som experter och uttalade sig i media tänkte så på den tiden.

jag har ju inte så mycket respekt för hur folk arbetar med psykologi kan jag säga. Man har alltid nån typ av grej som skall lösa folks problem. Idag tjatas det om att KBT löser de flesta personers problem. KBT är inte riktigt så bra men kan säker hjälpa vissa.
"Rätt" terapi löser liksom inte alla problem.

Flinta skrev:Kan tycka att begreppet NPF används till autisters nackdel ibland om autism är enda NPF man har.

hur då? vad menar du?

dandansson skrev:

Flinta skrev:Kan tycka att begreppet NPF används till autisters nackdel ibland om autism är enda NPF man har.

hur då? vad menar du?

Det kommer i andra hand efter ADHD. Inte alltid bra med ett sånt sammanfattande begrepp. När jag gått utbildningar i NPF har min upplevelse varit att denna ihopbakning (av flera tillstånd under samma begrepp) varit till vissa autisters nackdel då mer vikt och tid lagts vid ADHD.

Flinta skrev:

dandansson skrev:

Flinta skrev:Kan tycka att begreppet NPF används till autisters nackdel ibland om autism är enda NPF man har.

hur då? vad menar du?

Det kommer i andra hand efter ADHD. Inte alltid bra med ett sånt sammanfattande begrepp. När jag gått utbildningar i NPF har min upplevelse varit att denna ihopbakning (av flera tillstånd under samma begrepp) varit till vissa autisters nackdel då mer vikt och tid lagts vid ADHD.

ADHD kommer först?

dandansson skrev:

Flinta skrev:

dandansson skrev: hur då? vad menar du?

Det kommer i andra hand efter ADHD. Inte alltid bra med ett sånt sammanfattande begrepp. När jag gått utbildningar i NPF har min upplevelse varit att denna ihopbakning (av flera tillstånd under samma begrepp) varit till vissa autisters nackdel då mer vikt och tid lagts vid ADHD.

ADHD kommer först?

Alltså fler har ADHD än autism så det är ju inget konstigt i sig om det får mer uppmärksamhet. Många har ju även kombinationen autism och ADHD/ADD. Men just för de autister som inte har någon annan NPF i kombination med sin autism eller mest identifierar eller känner igen sig i autism så behöver begreppet inte vara optimalt. Den sistnämnda gruppen har jag ibland upplevt att de missgynnats av begreppet.
Blev det klarare?

Flinta skrev:

dandansson skrev:

Flinta skrev:
Det kommer i andra hand efter ADHD. Inte alltid bra med ett sånt sammanfattande begrepp. När jag gått utbildningar i NPF har min upplevelse varit att denna ihopbakning (av flera tillstånd under samma begrepp) varit till vissa autisters nackdel då mer vikt och tid lagts vid ADHD.

ADHD kommer först?

Alltså fler har ADHD än autism så det är ju inget konstigt i sig om det får mer uppmärksamhet. Många har ju även kombinationen autism och ADHD/ADD. Men just för de autister som inte har någon annan NPF i kombination med sin autism eller mest identifierar eller känner igen sig i autism så behöver begreppet inte vara optimalt. Den sistnämnda gruppen har jag ibland upplevt att de missgynnats av begreppet.
Blev det klarare?

jag har själv upplevt att när man talar om AST så skall vissa börja tala om ADHD. Det gillar jag inte. Man måste hålla sig till ämnet. Nä men ADHD är ju så modernt just nu. Det är liksom mer intressant för folk än AST. Här har vi ett exempel: https://www.hjarnfonden.se/fokusomraden ... ta-om-npf/
Idag är man väl konstig om man enbart har ASt-grejen utan ADHD-grejen liksom.
NPF kan vara en dåligt term fatiskt! Detta tjat om ADHD är inte bra.

dandansson skrev:

Någon skrev:När jag pluggade drama, efter gymnasiet hade jag samma år jobbat som timanställd vårdare på ett gruppboende för utvecklingsstörda (som det hette då).
Där fanns en ung hjärnskadad kvinna utan tal, som aldrig gav ögonkontakt, hade svårigheter att gå och som kunde bli väldigt utåtagerande.

Någon skrev:Hon var den första med diagnos autism jag träffade.
Henne kunde jag inte riktigt identifiera mig med, även om jag tyckte mig förstå henne och under en tid var hennes resursperson där.

vad var det upplevde att du kunde förstå?

Jag förstod hennes överkänslighet för intryck, som starkt ljus, höga, plötsliga ljud och olika former av beröring. Hon gillade också musik, kunde bli lugn av vissa låtar. Hon hade definitivt en ganska stor intellektuell nedsättning, medan jag inte har det, men ändå kände jag på något sätt igen mig i henne.
Hon verkade instinktivt plötsligt dra sig undan eller få utbrott om stämningen på gruppboendet blev jobbig. Stämningen varierade mycket på grund av hur de andra boende, besökare eller personal mådde. Så kan jag också reagera, även om jag har fler valmöjligheter eftersom jag har mitt intellekt som analyserar situationen.

Vildsvin skrev:

Någon skrev:Jag hade väldigt knäppa idéer om att allt hennes utåtagerande berodde på en svår uppväxt och att alla hennes svårigheter skulle kunna botas med rätt terapi. Många psykologer och beteendevetare som betraktades som experter och uttalade sig i media tänkte så på den tiden.

Anledningen var att den generationen psykologer och beteendevetare hade varit unga under andra världskriget och därför ville de absolut inte förknippas med nazistläkare och rasbiologer som dömde ut obotligt mentalt handikappade.

Det ligger något i det, men det är verkligen inte hela förklaringen.
Mycket av den forskning om genetik, neurofysiologi och evolutionsbiologi, som finns idag hade ännu inte gjorts då, tidigt 1980-tal. Vad gäller genetik se till exempel beskrivningen av historien bakom https://sv.wikipedia.org/wiki/Human_Genome_Project

Någon skrev:

dandansson skrev:

Någon skrev:När jag pluggade drama, efter gymnasiet hade jag samma år jobbat som timanställd vårdare på ett gruppboende för utvecklingsstörda (som det hette då).
Där fanns en ung hjärnskadad kvinna utan tal, som aldrig gav ögonkontakt, hade svårigheter att gå och som kunde bli väldigt utåtagerande.

Någon skrev:Hon var den första med diagnos autism jag träffade.
Henne kunde jag inte riktigt identifiera mig med, även om jag tyckte mig förstå henne och under en tid var hennes resursperson där.

vad var det upplevde att du kunde förstå?

Jag förstod hennes överkänslighet för intryck, som starkt ljus, höga, plötsliga ljud och olika former av beröring. Hon gillade också musik, kunde bli lugn av vissa låtar. Hon hade definitivt en ganska stor intellektuell nedsättning, medan jag inte har det, men ändå kände jag på något sätt igen mig i henne.
Hon verkade instinktivt plötsligt dra sig undan eller få utbrott om stämningen på gruppboendet blev jobbig. Stämningen varierade mycket på grund av hur de andra boende, besökare eller personal mådde. Så kan jag också reagera, även om jag har fler valmöjligheter eftersom jag har mitt intellekt som analyserar situationen.

dandansson skrev:

Paladinen skrev:Det jag upplever som jobbigt är när NT-folk säger sig ha förståelse för NPF men sedan blir arga när man agerar som en aspie. Dom säger saker som var dig själv jag förstår NPF eller jag har en kusin som har NPF eller jag läste om NPF i skolan men sedan har dom ändå noll förståelse och blir arga när jag är mig själv.

vad för beteende talar du om?

Jag talar inte om några specifika beteenden utan mer om att vissa NT säger att dom har förståelse och acceptans för NPF rent generellt men sedan blir dom ändå förbannade och upprörda när man inte agerar efter deras NT-standard.

Någon skrev:

Vildsvin skrev:

Någon skrev:Jag hade väldigt knäppa idéer om att allt hennes utåtagerande berodde på en svår uppväxt och att alla hennes svårigheter skulle kunna botas med rätt terapi. Många psykologer och beteendevetare som betraktades som experter och uttalade sig i media tänkte så på den tiden.

Anledningen var att den generationen psykologer och beteendevetare hade varit unga under andra världskriget och därför ville de absolut inte förknippas med nazistläkare och rasbiologer som dömde ut obotligt mentalt handikappade.

Det ligger något i det, men det är verkligen inte hela förklaringen.
Mycket av den forskning om genetik, neurofysiologi och evolutionsbiologi, som finns idag hade ännu inte gjorts då, tidigt 1980-tal. Vad gäller genetik se till exempel beskrivningen av historien bakom https://sv.wikipedia.org/wiki/Human_Genome_Project

Enligt positivismen vidgar vetenskapen människans tankesätt. Motsatsen innebär att forskare inte ser vad som finns framför näsan på dem förrän det blir socialt accepterat. När det kommer till kritan är ju forskare beroende av politiker som beviljar dem anslag. Din länk beskriver HUGO-projektet som drivet av myndighetschefer och politiker, snarare än av forskare:

Det faktum att Santa Fe-seminariet motiverades och stöddes av en federal myndighet öppnade en väg att genomföra ett projekt. I en promemoria till Alvin Trivelpiece på energiministeriet skissade dåvarande chefen för OHER Charles DeLisi ett förslag. Detta ledde så småningom till ett godkännande av omfördelning av medel, vilket möjliggjorde för OHER att lansera projektet 1986, och att begära anslag för Human Genome Project, vilka inkluderades i president Ronald Reagans budgetförslag för 1988, vilket antogs av USA:s kongress. Av särskild betydelse för kongressens godkännande var stödet från DeLisis vän, senatorn Peter Domenici.

Även om Bill Clinton och Tony Blair deklarerade ett utkast av genomet som färdigt år 2000 så visade det sig vara mycket svårare än vad politikerna trott att tillämpa resultatet till att hitta den genetiska bakgrunden till vanliga ärftliga sjukdomar som ofta beror på en kombination av flera genvarianter.

Att expertisen slutade tro att "kylskåpsmödrar" orsakar autism är inte för att de fått veta vilka genvarianter som orsakar autism, utan det handlar om att naziststämpeln på att diskutera ärftlig psykisk ohälsa började släppa på 1980-talet, hade den funnits kvar hade det varit mycket svårare för USA:s kongress att godkänna HUGO-projektet.

Idag listar databasen Online Mendelian Inheritance in Man 759 kandidatgener för autism: https://www.omim.org/search?index=entry ... rch=autism Om du klickar på dem ser du datumen för när upptäckterna publicerats, de flesta är från 2000-talet alltså efter att psykologerna och beteenvetarna accepterat de ärftliga psykiska sjukdomarna. Vilket visar att först kommer attitydförändringarna och sen kommer upptäckterna.

Vildsvin skrev:Idag listar databasen Online Mendelian Inheritance in Man 759 kandidatgener för autism: https://www.omim.org/search?index=entry ... rch=autism Om du klickar på dem ser du datumen för när upptäckterna publicerats, de flesta är från 2000-talet alltså efter att psykologerna och beteenvetarna accepterat de ärftliga psykiska sjukdomarna. Vilket visar att först kommer attitydförändringarna och sen kommer upptäckterna.

Det kan ju också vara så att de flesta är från 2000-talet just för att kartläggning av gener är relativt nytt - HUGO startades 1990. Det är ofta så att saker görs när man kan göra dem.

Varifrån har du uppgiften att uppfattningar kring ärftlig psykisk ohälsa skulle ha påverkat kongressen angående HUGO?