Jag diagnosticerades med Aspergers syndrom 2012 halvvägs genom arkitektubildningen. Innan dess hade jag inte en aning om att jag hade autism. Sedan examen 2015 har jag jobbat full tid som arkitekt i Tokyo och fått prova på många roller inom yrket. Just nu jobbar jag på ett mindre kontor som huvudsakligen ritar hotell, kontor och andra medelstora facilititeter. Mycket ritade men även möten och samordning, grafik, samt översättning.

Som "medlem" på spektrat har jag de klassiska problemen med sensorisk över- och understimulans, snäva intressen, samt sociala svårigheter. Just det sistnämnda är väl det som fungerar sämst. Men jag hoppas ändå att jag kan ge en liten inblick i mitt arbete och att det inte alltid behöver vara en nackdel att ha autism som arkitekt.

Hur har din autism påverkat din yrkesutövning?
Som arkitekt har man stor nytta av detaljfixering. Läser man ritningar krävs det att man tar in en stor mängd information på en gång och kan "scanna av" ritningen efter fel som sedan rättas. En arkitektritning ska vara felfri, lättläst och informationsrik, och det finns tydliga regler och konventioner som man inte avviker ifrån. För mig som tycker att det finns ett "rätt sätt" att göra saker på är det väldigt bekvämt. Inget är så vackert som en korrekt ritning!

Eftersom slutprodukten är hus så finns det gott om utrymme att fokusera på det tekniska. Man kan göra sig en hel karriär bara av att nörda ner sig i hur man konstruerar en större byggnad. Sedan är ju hus givetvis för människor, men just att man måste konkretisera människors önskningar i fysiska rum (som har mått och föreskrifter) så välkomnas ofta typiskt "aspig" specialkunskap om detta. Man kan väl säga att arkitektur för mig är ett ingenjörsyrke med konstnärliga drag! Samtidigt är yrket väldigt brett och det finns helt andra vägar man kan välja för att göra karriär som arkitekt.

Jag har bifogat ett par bilder på saker man kan göra på kontoret.

Hoppas jag kan få besvara lite mer frågor!

Wow, roligt du lyckats bra trots AS, kan ge inspiration till andra att inte ge upp...

Jag hoppas verkligen det! Nu är ju människor med autism väldigt olika och har olika behov av stöttning, men alla har ju någon styrka någonstans så om man försöker tänka kreativt med hur man kan använda de styrkorna på bästa sätt kan man ofta komma över många svårigheter också!

I mitt fall var jag duktig på att rita i skolan, och det hjälper mig definitivt fortfarande även om verktygen skiljer sig. Eftersom det är framförallt i det sociala som det brister har det tagit några försök att hitta rätt arbetsplats, men det går.

Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag jobbar själv med att rita det mesta men med spets inom el.
Har jobbat som elingenjör i större delen av Europa för att nu softa lite inom ett medelstort bolag i Sverige.
Det är ett yrke som funkar riktigt bra för oss i spectrat.

Seiji skrev:Arbeta som arkitekt ...

Du verkar ha hittat ett yrke som passar dig perfekt! Många med AS har svårt att hitta ett arbete som fungerar för dem så det är riktigt roligt att höra att det gått så bra för dig på alla sätt. Imponerande att gå en sån utbildning och bo och arbeta utomlands.
Det här känns så japanskt - "Inget är så vackert som en korrekt ritning!". "Aspigt" tänk verkar vara en fördel för dig där du är nu.
Några saker jag funderar på:
Lärde du dig japanska när du flyttade till Japan eller kunde du det innan?
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? Allt jag läst om att arbeta på kontor där verkar handla om ganska tuffa förhållanden jämfört med svensk arbetsmarknad: långa arbetsdagar, mycket övertid, och kanske obligatoriskt att gå ut och festa med chefen efter arbetstid. Är det något du känner igen?
Vad använder du för ritprogram?
Vad håller du på med för projekt just nu? Om du får säga det alltså. (Och du behöver såklart inte svara om du tycker det är för nyfikna eller personliga frågor)

hakke skrev:Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag jobbar själv med att rita det mesta men med spets inom el.
Har jobbat som elingenjör i större delen av Europa för att nu softa lite inom ett medelstort bolag i Sverige.
Det är ett yrke som funkar riktigt bra för oss i spectrat.

Vad kul! Vi tittar absolut på elritningar på jobbet, det är ju en del av ett "fullt paket" som man sätter ihop med alla konsulter, t.ex. när entreprenörerna ska lägga bud. Mycket respekt för hur ni kan rita upp alla detaljer rätt!

Lärde du dig japanska när du flyttade till Japan eller kunde du det innan?

Jag kunde de fonetiska alfabeten samt lite vokabulär. Det var tufft de första åren då jag arbetade jämt så jag hade ingen energi att ta några lektioner. Vändningen kom när jag flyttade till ett kontor där ingen kunde engelska och det var "sink or swim" i något år innan jag kunde fungera bra på arbetsplatsen. Min japanska är fortfarande lite speciell då jag lärt mig "i det vilda" istället för att läsa böcker, manga, o.s.v.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Jag tar tåget in till centrala Tokyo 07:30 och stämplar in på jobbet strax innan nio. Vi har då möte där vi går igenom gårdagens arbete, diskuterar ändringar och lägger upp en arbetsplan för dagen. Om det är ritningar på menyn så har jag det relativt lugnt då jag har fritt inflytande över hur de ska göras. Min chef står för designbiten samt större samordning med konsulter, medan jag är ansvarig för materialet som vi delar med oss. I praktiken innebär det att chefen ritar en snabb skiss över vad han vill ha, och jag gör den till "ritningsverklighet". Det är lite trist att inte ha designansvar (=bestämma hur huset faktiskt ska se ut) men det är ett val man får göra. När jag hade designansvar på förra jobbet hade jag visserligen äran att sätta min konstnärliga prägel på staden, men jag fick också jobba väldigt långa arbetsdagar, se nedan. Numera stämplar jag ut kl. 18:00, tar tåget hem och lägger mig vid 22-tiden.

Allt jag läst om att arbeta på kontor där verkar handla om ganska tuffa förhållanden jämfört med svensk arbetsmarknad: långa arbetsdagar, mycket övertid, och kanske obligatoriskt att gå ut och festa med chefen efter arbetstid. Är det något du känner igen?

På mitt första kontor jobbade jag periodvis uppemot 100 timmar per vecka. Det slutade med att jag hoppade av mitt i projektets slutskede. På nästa kontor var en vanlig dag 09:00-22:30 + 2 timmars pendling varje dag. Numera jobbar jag mycket mindre, men har som sagt fått avsvära mig designansvaret för tillfället för att få ha det så. Festa med chefen får man göra ibland men pandemin har lagt sordin på den biten ... (vilket passar mig utmärkt.)

Vad använder du för ritprogram?

Ritningarna görs i AutoCAD, renderingarna i SketchUp + Photoshop. En ganska typisk kombination. Numera går hela branschen åt BIM med Revit i spetsen, så förmodligen får jag göra det bytet snart i framtiden.

Vad håller du på med för projekt just nu? Om du får säga det alltså.

Jag har två hotellprojekt som jag arbetar på, på olika ställen i Östasien. Tyvärr på grund av pandemin så har det mest gått runt i cirklar sedan sommaren 2020, men det börjar lossna nu.

Jag ska bara påpeka en sak ang. arbetstiderna:

Jag vill inte få det att låta som man är Superman som kan arbeta 100 timmar i veckan. Det är tyvärr så att man som utlänning, innan man kommit in på arbetsmarknaden, oftast endast accepteras av kontor som mer eller mindre utnyttjar en. Det tar alltså några år innan man vet vilka kontor man ska söka sig till för ett humant arbetsliv.

Sedan var det ju fruktansvärt krävande för kroppen också så förutom att jag kunde känna mig helt utknockad och deprimerad när jag kom till jobbet på morgonen så tog det många månader av sömn för att komma tillbaka till ett fungerande jag när jag väl skaffa mig mer "svenska" arbetstider.

Det var underhållande att få lite inblick i din yrkesvardag, Seiji Tack för att du vill dela med dig.

Kul att fler ritar Autocad. Ritat mycket i tilläggsprogrammet Elprocad. Numer så ritar jag i ett program till för att designa järnväg. Det passar inte så bra till att rita el i

Seiji skrev: Vändningen kom när jag flyttade till ett kontor där ingen kunde engelska och det var "sink or swim" i något år innan jag kunde fungera bra på arbetsplatsen. Min japanska är fortfarande lite speciell då jag lärt mig "i det vilda" istället för att läsa böcker, manga, o.s.v.

Lära sig i det vilda måste ju vara det bästa. Du har lärt dig riktig japanska. Även om "sink or swim" låter väl brutalt.

Seiji skrev:På mitt första kontor jobbade jag periodvis uppemot 100 timmar per vecka. Det slutade med att jag hoppade av mitt i projektets slutskede. På nästa kontor var en vanlig dag 09:00-22:30 + 2 timmars pendling varje dag. Numera jobbar jag ...

Vilken kulturchock det måste blivit när du först kom dit och inte helt kunde språket än och förväntades jobba 100 timmar i veckan.
Skönt att du hittat en bra plats nu med givande arbetsuppgifter och rimliga arbetstider.


Hur ser du på framtiden? Har du "hittat hem", planerar stanna i Japan för gott nu? Eller vill du prova på att arbeta som arkitekt i någon annan del av världen också (Sverige, England? t.ex.)

Alltid velat besöka Japan, men aldrig blivit av.

Skulle du säga att Japan är aspie vänligt?
Fått det intrycket av Japan iaf.
Dvs, att dom respekterar den personliga sfären på ett sätt som många andra kulturer inte gör till samma grad.

Vad gillar du mest med att bo i Japan och vad tycker du sämst om där?

Antar att man kan rita i 2D i Autocad?
(Det ska man egentligen inte i SketchUp.)

Trevligt med frågor!

Hur ser du på framtiden? Har du "hittat hem", planerar stanna i Japan för gott nu? Eller vill du prova på att arbeta som arkitekt i någon annan del av världen också (Sverige, England? t.ex.)

För tillfället är mitt fokus på nuet och att njuta av att saker går bra efter några års slit. Jag trivs här och skulle kunna tänka att stanna permanent. Då jag aldrig haft en fast anställning i Sverige har jag väl inte ett rött öre i min pensionspott just nu, så jag stoppar bort mycket av min lön i eget sparande just nu.

Min tanke är att lära mig att leva utan större problem i Japan så att jag, om jag flyttar tillbaka till Sverige, kan återvända till Japan igen om det inte skulle funka. Även om arbetsvillkoren och lönerna överlag är bättre i Sverige tror jag att jag kommer sakna pulsen i Tokyo ...

Skulle du säga att Japan är aspie vänligt?
Fått det intrycket av Japan iaf.
Dvs, att dom respekterar den personliga sfären på ett sätt som många andra kulturer inte gör till samma grad.

Det är en intressant och inte helt lätt fråga att besvara. Japanerna lever efter mängder med regler, både sociala och icke-sociala. De gillar inte att improvisera eller att böja på dessa regler, för då "står man ut". När man lärt sig reglerna får man känslan av att operera i en jättelik maskin där var och en agerar efter sitt "program". På många sätt är det väldigt bekvämt att leva i en sådan apparat - människor är förutsägbara och gör vad som förväntas av dem. Står det "gå inte här" så går ingen där, såvida inte massan har bestämt sig för att göra så tillsammans. Då går istället ALLA där. Lite kul.

Respekten för privatlivet varierar. Äldre människor som på något sätt existerar i ditt vardagsliv (en granne kanske, eller nån sekreterare på jobbet) tycker ofta om att snoka och skvallra. De yngre och medelålders har fullt upp med sina liv och låter dig vara, speciellt i det offentliga. Det kan ibland nästan kännas lite torrt och kallt, som att ingen bryr sig om att du existerar. Men sådant är livet i storstaden och bor du i nån by på landet kan du räkna med att varenda kotte i grannskapet vet vem du är och har någon åsikt om din näsa, matvanor, etc.

På arbetstid är man professionell och diskuterar nästan bara jobb. Det kan återigen kännas lite torrt men efter några after-work-eskapader på den lokala syltan känner jag att jag föredrar mina torra måndagar ...

Vad gillar du mest med att bo i Japan och vad tycker du sämst om där?

Finns mycket att säga. Ger några exempel.

Gillar:
- Regelbundenheten och förutsägbarheten. Det är fritt fram att leva ut alla sina aspietendenser att vara besatt av regler och rutiner.
- Sättet som vi går "all in" i våra specialintressen ses överlag som positivt, både i arbetslivet och som hobby.
- Renlighet, punktlighet, säkerhet. De är inga myter och efter att ha skämts bort med tunnelbanestationer som är renare än ett vardagsrumsgolv i Sverige så vill man inte tillbaka till T-centralen.
- OT visserligen men: maten. Japanerna anser sin kokkonst vara ett kulturarv och tar det på blodigt allvar. Nyttigt dessutom. Dock är jag lite unik i detta avseende, tror många aspies kan ha svårt för en del maträtter här ("får det vara en inlagd sjöborre?")

Ogillar:
- Vädret. Somrarna är skoningslöst varma och fuktiga, vintrarna kalla och snustorra, och där emellan tyfoner, tornados, hällregn, jordskred, m.m.
- Svårt att skaffa japanska bekanta. Man får ibland intrycket av att utlänningar och japaner lever i två samhällen avskurna från varandra. Även om du bjuds in i det autentiska japanska samhället kommer du fortfarande betraktas som en "outsider". Men å andra sidan kände jag mig utanför i Sverige också så på sitt sätt passar det mig att sticka ut här eftersom det är uppenbart varför.
- Gruppmentaliteten. Det är skam att gå emot massan för att få sina individuella behov tillgodosedda. P.g.a. detta vill jag poängtera att det är tuffare att vara japan med ASD än utlänning, för som japan anses du vara en del av "maskinen" och under press på att smälta in. Såg en japan som uppenbarligen hade Tourettes på tåget idag, och folk gick tyst ifrån honom och satte sig i nästa vagn. Killen själv försökte stenhårt kontrollera sina ticks. Fast så kanske det är i Sverige också ...

Antar att man kan rita i 2D i Autocad?
(Det ska man egentligen inte i SketchUp.)

Vi gör allt i 2D just nu. Autocad kan göra 3D också men inte särskilt bra. Som jag nämnde börjar Revit ta över och där är allt i 3D. Japanerna är lite sena med teknikskiftet men snart ritar väl vi allt som 3D-modeller gissar jag.
Sketchup ska man nog inte använda till 2D. En vanlig pipeline är att man ritar upp huset i 2D i Autocad, för över ritningarna till Sketchup och sedan modellerar i 3D ovanpå dem. Varje kontor har sitt eget mjukvarusystem, dock.

Jag har 3 vänner som bor/har bott i Japan 2 av dom är NT och en är aspie. Dom har bla berättat att inom sociala interaktioner i Japan anses det som fult och ohövligt att tala klarspråk och ist skall man göra subtila antydningar för att få fram det man menar , tex Hiroshi luktar svett på kontoret och ist för att säga Hiroshi du stinker svett så skall man säga ohhh vad varmt det är idag eller det verkar som om ac-enheten inte fungerar eller något liknande för att få hiroshi att förstå. Denna sociala kutym gäller tydligen i alla sociala interaktioner om Hiroshi vill att aspie-Anders skall koka kaffe på lunchen så säger inte Hiroshi det rent ut utan säger åhhhh vad gott det skulle vara med kaffe .

Jag kan tänka mig att en sådan miljö där det hintas genom subtilitet inte är särdeles aspie vänlig då aspisar oftas har väldigt svårt att läsa mellan raderna.

Japan är också vad jag hört oerhört fixerat vid hierarki och rang och att man skall visa respekt mot dom som står över en tex på japanska kontor i mötesrummet så sitter chefen vid huvudändan och sedan sitter man enligt rang så den som är äldst eller har högst rang sitter närmast chefen och den med lägst rang eller som är nyast anställd eller yngst sitter längst bort ifrån chefen .

Jag skulle tro att alla dessa sociala koder gör att Japan inte är särdeles aspie vänligt.

Jag har också hört att Japan är extremt rasistiskt mot icke japaner eller så kallade Gaijin , tex så finns det tydligen en lag som gör att japanska hyresvärdar kan neka att hyra ut till Gaijin och det finns restauranger/barer/glädjehus där Gaijin icke är välkomna.

Paladinen skrev:Jag har 3 vänner som bor/har bott i Japan 2 av dom är NT och en är aspie. Dom har bla berättat att inom sociala interaktioner i Japan anses det som fult och ohövligt att tala klarspråk och ist skall man göra subtila antydningar för att få fram det man menar , tex Hiroshi luktar svett på kontoret och ist för att säga Hiroshi du stinker svett så skall man säga ohhh vad varmt det är idag eller det verkar som om ac-enheten inte fungerar eller något liknande för att få hiroshi att förstå. Denna sociala kutym gäller tydligen i alla sociala interaktioner om Hiroshi vill att aspie-Anders skall koka kaffe på lunchen så säger inte Hiroshi det rent ut utan säger åhhhh vad gott det skulle vara med kaffe .

Jag kan tänka mig att en sådan miljö där det hintas genom subtilitet inte är särdeles aspie vänlig då aspisar oftas har väldigt svårt att läsa mellan raderna.

Korrekt, man säger ofta inte saker rent ut utan gör det indirekt. Absolut inte alltid, det finns gott om situationer och personer i viktiga positioner som uttrycker sig rakt och tydligt. Jag gjorde te varje eftermiddag på mitt första jobb och fick tydliga instruktioner om det först. Om man t ex glömmer så säger de andre kanske "oj, klockan är redan tre" som signal. Fattar man inte får man sina uppgifter (privat) upprepade för sig. Man är mer förlåtande mot utlänningar då man inte är född och uppvuxen i Japan och därmed inte anses kunna fatta dem japanska kommunikationen. Jag har gjort många misstag men har inga japaner som ser ner på mig bakom ryggen på mig.

Att man inte säger till Hiroshi att han luktar svett beror på att man vill inte skämma ut honom offentligt. Fattar han inte tar den andre det privat med honom. Då talar man enkelt klarspråk. Sedan är det mycket vanligt att överordnade tilltalar underordnade på ett mer direkt sätt. Det indirekta använder man t.ex. i samma rang. Till överordnade håller man vanligen tyst i ovanstående situation.

Det är absolut sant att det finns många sociala koder men de avviker mycket lite så har man en gång lärt sig dem så kan jag inte påstå att man behöver ha det särskilt svårt. Det svåraste skulle jag säga är språket där det är lätt att i stressen använda fel artighetsnivå. Även japanska aspies gör det misstaget. Det anses värre att tilltala en överordnad med fel artighetsnivå indirekt än att använda korrekt nivå direkt. Jag kan verbändelser som jag förmodligen hade fått sparken för om jag hade använt. Tänk yakuza-språk.

Rasism är ett komplicerat kapitel så jag återkommer till det. Dina exempel förekommer absolut.

Roligt att läsa denna tråd.
Gillar det jag har upplevt av japansk kultur. Har haft bekanta som bott och bor där.
Har en kanske lite mer privat fråga, hoppas den är ok: Vad jag förstår är du gift med en japanska.
Hur är det att bli en del av en japansk släkt?
Kan du använda dina tidigare erfarenheter i dina relationer med släktingar eller har du behövt lära dig mycket nytt?
Vad i så fall?

Tack för ett utförligt svar på frågorna.

Det var en intressant inblick och läsning.

En fråga till TS.

Är din frus familj konservativ eller mer progressiv och om dom är konservativa hur ser hennes föräldrar på det faktum att deras dotter gift sig med en Gaijin?

Någon skrev:Roligt att läsa denna tråd.
Gillar det jag har upplevt av japansk kultur. Har haft bekanta som bott och bor där.
Har en kanske lite mer privat fråga, hoppas den är ok: Vad jag förstår är du gift med en japanska.
Hur är det att bli en del av en japansk släkt?
Kan du använda dina tidigare erfarenheter i dina relationer med släktingar eller har du behövt lära dig mycket nytt?
Vad i så fall?

Inser i efterhand att tråden inte skulle handla om privatliv utan om arbetet.
Undrade bara.
Hade en bekant, en kvinna, som flyttade dit och bildade familj där. Har inte vågat fråga henne om samma sak, men undrar.
Är väldigt fascinerad av det jag sett utifrån, på film.
Mycket som är universellt, möjligt att känna igen för mig som är född och i huvudsak uppvuxen i Sverige.
Samtidigt en hel del som är väldigt annorlunda.

En gymnasieklasskompis hade en japansk pappa och deras religion var Shinto.
Också intressant.

För att inte tala om zenbuddhism.
Som varit ett stort intresse för mig.

På något sätt får jag för mig att en stor anledning till att japansk kultur är så annorlunda från ”västerländsk”, kommer ur de religiösa läror som funnits i Japan.
Och jag tänker att det märks även i hur familjeband ser ut där.