Träffade en näringsfysiolog igår, en riktigt påläst sån, och att det skulle finnas bevis i forskning att man kan bota autism är inget som dom har fått se i alla fall och vad jag förstår har dom läst en hel del.

DÄREMOT att äta så man inte har så mycket följdproblem är något som man KAN hålla på med. Att bara hålla sockernivåerna stabila och stoppa i sig rätt mängd ur kemisk synpunkt hjälper.

Det som finns är en mängd forskning på depresskon och hur seratonin fungerar i hjärnan med hjälp av rätt kost och motion.

Men det är ju valfritt vad man stoppar i sig och är det ångestdrivet så kommer ju dessutom det nödvändiga att möta sina grundtankars förvirring för att leva mer i en harmonisk med den man är och inte vem man tänker sig att man borde vara.

Jösses, vilket program! Jag måste hämta mig.

Det var ett otroligt tempo i detta program och nu är ju barnen inte så gamla ännu men något som slår mig är att det är föräldrarna som sätter farten på hur mycket det ska utveklas och i vilken takt.

Hur blir det när barnen kommer in i tonår och inte vill för dom vill befria sig? Hur blir det när dom vill dricka alkohol osv? Hur känner dom i sina relationer där dom ska prestera och föräldrar blir lyckliga varje gång som dom visar bättring i beteende, känner barnet skuld när det misslyckas? Hur orkar deras hjärna om 10 eller tjugo år?

Jag tvivlar inte på att man kan styra upp kringliggande följder av autism och AS men att gå så långt att man kallar det att göra dom friska, det känns nästan som ett önsketänkande ifrån föräldrar som inte vill se att barnet ska få ett handikapp resten av livet.


Har vi någon här som har haft föräldrar som stöttat och drillat som i programet?

Nu har jag också sett programmet (ok missade lite precis i början pga att väckarklockan inte ringde i tid fast jag ställde den på strax innan åtta). Några uppdaterade åsikter och intryck av filmen:

1. Irriterande med den 'kreativa' filmtekniken. Hade uppskattat en konventionellt filmad dokumentär då innehållet var intressant nog utan att behöva poppa till det med konstnärlig klippteknik och vippande handkamera.

2. Tyckte faktiskt de ändå hade en hel del vettiga åsikter att komma med, framför allt de där läkarna som satt och diskuterade och menade att man i första hand bör fokusera på att undersöka och behandla kroppen så ger sig mycket av det andra av sig självt.

3. Att diet kan ha en positiv effekt, särskilt på barn med kronisk diarré och andra tarmproblem, borde verkligen inte vara överraskande. Att inte detta tas på större allvar av läkare är en ren skandal, eftersom det är ett rent medicinskt problem som går att komma tillrätta med.

4. Att den ökade belastningen av virus, bakterier, svamp, tungmetaller och kemikalier kan påverka, särskilt om man redan har en medfödd genetisk känslighet eller skadat/överbelastat/ annorlunda fungerande immunsystem och därför inte kan hantera det som de flesta klarar av är just vad jag misstänkt hela tiden så det var ju kul att höra några läkare göra den kopplingen också.

5. Den 'kognitiva terapi' de visade glimtar av i slutet av programmet var tydligen inte KBT som jag trodde först utan ABA, vilket är något helt annat, dvs just den på belöning/bestraffning baserade terapi som används på barn och autister. Tydligen finns denna form av terapi i två olika varianter, en mild och positiv som anpassas efter barnet och uppmuntrar/motiverar det att göra små små framsteg i en inlärningsprocess som annars kanske skulle ta åratal eller helt utebli. Och en negativ där man i huvudsak använder s k 'aversives' och bestraffning, vilket bara är 'doggy-training' med betingning, typ den som användes i den där upprörande dokumentären om kontrolltagning.

6. Tyvärr kunde de inte låta bli att nämna standardingredienserna från Cure Autism Now: a) 'autism-epidemin'; b) hur mycket varje autistiskt barn kostar; c) vacciner (trots den forskning som gjorts), vilket tyvärr gav programmet prägel av propagandaprogram snarare än faktaprogram.

7. Sen har kritiker också rätt i att det alltid är svårt att veta hur barnet hade utvecklats av sig självt utan några interventioner. Många icke-verbala barn börjar helt spontant att prata utan någon behandling alls, om det är så att inte talsinnet är stört rent neurologiskt. Annars tror jag de flesta kan bli bättre på det de har svårt för med rätt form av stöd och terapi, inkl autistiska barn.

8. Alla föräldrar och läkare verkade uppriktigt övertygade om att de botat barnen och att dessa sen var helt normala, när det åtminstone för mig var uppenbart att alla (utom möjligen den söta flickan med den sagolikt vackra rösten) inte alls var normala i bemärkelsen 'NT' utan bara högfungerande autister istället för lågfungerande, tack vare den behandling de fick. Att säga att man kan bota autism och autism är en sjukdom torde därmed vara ren lögn.

Men om man botar de immun- och tarmsjukdomar som dessa barn ofta lider av och får dem högfungerande istället för lågfungerande så är det ju i sig en sensation!

Såg inte programmet, men det referatet verkar mycket klargörande.

En reflexion: jag undrar hur de här barnen får det senare, i ungdomen, som vuxna, om inte förr i medelåldern - när krafterna att "kompensera" osv. börjar tryta eller inte förslå, och alla runt dem, inklusive experterna, är övertygade om att de är "normala".

EDIT: ... som Aspkvinna (förstås) redan var inne på.

Inger skrev:8. Alla föräldrar och läkare verkade uppriktigt övertygade om att de botat barnen och att dessa sen var helt normala, när det åtminstone för mig var uppenbart att alla (utom möjligen den söta flickan med den sagolikt vackra rösten) inte alls var normala i bemärkelsen 'NT' utan bara högfungerande autister istället för lågfungerande, tack vare den behandling de fick. Att säga att man kan bota autism och autism är en sjukdom torde därmed vara ren lögn.

Lite baktaleri måhända men, kanske dessa NT kunde kalls för NoTalent om man inte klarar att tänka sig bakom de synliga ansiktsrörelserna.
NT kanske naturligt sätter likhetstecken med ansiktsrörelser och vad som försigår i tankevärlden hos den personen de observerar?
De kan ju mycket väl verka botade utan att vara det men ändå verka botade just för att de lärt sig, endera är det att bota om NT också just lär sig att läsa ansiktsrörelser eller så gör NT på annat sätt och då är man ju inte botad, iaf inte enligt NT standard.

En annan tanke, är man botad bara för att man klarar att göra något enligt en mall eller standard?
Betyder det att man är frisk eller sjuk för att man verkar vara NT?

Tyvärr missade jag själva programmet och det har inte kommit upp på torrent ännu vad jag sett.
Klart intressant att se iaf.

”Finding the Words”. Förtexterna talade om ”urgently needed funding”, så ett syfte med filmen var säkert att samla in pengar. På www.findingthewords.org kan man se en lång trailer. Man kan köpa en DVD för USD 29,99, inte billigt för en entimmasfilm. Man uppmanas kontakta Horn Productions för att ge donationer.

Filmen har gjorts av Elizabeth Horn som leder något som kallas Autism Recovery Consortium.

Jag tycker det är märkligt att SVT sänder en sådan film helt utan kommentarer och utan att förklara vilka som ligger bakom.

Tack för det danS, då inbillade jag mig inte när jag fick intrycket av ensidig propagandafilm.

In FINDING THE WORDS, we watch parents of children once considered hopeless describe the amazing journeys they've taken to bring their sons and daughters back - fighting the prevailing view of autism as a disorder that is "incurable and untreatable"; battling the effects of what they describe as a "complex, multifactorial illness". What is most important is that many thousands of them are winning this war. And children who could not speak, who could not make eye contact, who spinned and flapped and looked so utterly lost and unreachable, are now back! And in a crowd of regular kids in a regular school, they look like every other kid - talking, playing - "indistinguishable from peers".

Som sagt, jag tyckte inte alls dessa barn var "indistinguishable from peers" utan att man kunde se antingen på utseendet eller på uppförandet att de var avvikande. Men som jag skrev ovan är det ju ändå fantastiskt att man lyckats få lågfungerande att bli högfungerande - om föräldrarna bara kunde fatta att de har ett människovärde ändå.

Hmm USa har parollen, alla kan bli bättre och en del tom. botas helt till skillnad mot Sverige som konstaterar problemet och sen lämnar det därhän... Det finns samma behandlingar i Sverige som i USA och England och de är inte "hokuspokus" utan har bevisats fungera *men* De finns inte i landstingets regi utan bara privat så det kostar därefter

Det som sker är att man får en personlig handledare som är med barnet 8 timmar per dag (om det krävs) den personen tränar barnet hela tiden i alla vardagssituationer på dagis eller om det är i skolan. Informerar och utbildar personalen etc. Alternativt kan man själv utbildas i att lära sej hur man ska träna med sitt barn.
Det finns också program om man söker som vuxen.
Jag hade en länk förut till ett svenskt företag som sysslade med detta men jag har tappat bort den, lovar försöka hitta på den igen!

I USA talas det mycket om kostens betydelse och det finns en diet som de skrivs mycket om:

http://www.gfcfdiet.com/

Denna diet är något jag kommer prova på min lilltjej (och mej själv) men att få stöd från dietist var svårt då de inte ens kände till denna form av diet eller vad de var till för... Sverige är som vanligt 100 år efter andra länder...

Gå in på YouTube.com skriv order autism recovery så får man se en hel del av träningen och resultaten. Man får sålla bort en del och klicka sej runt men de finns där.

Här är ett klipp och om man ser hela filmen så får man på slutet se en glimt av killen som är allt annat än innesluten.

http://www.youtube.com/watch?v=yWL_MpiOxgg

Ang. lägre siffror i Sverige. Sverige är ytterst dåliga på att fånga upp barn med autism och då speciellt flickor och flickor med AS får mycket ofta andra diagnoser än AS eller något inom autism. Skulle Sverige ha lika hög kompetens som tex. USA och en del andra länder så skulle även siffran i Sverige vara högre och många barn skulle slippa en massa elände genom hela sin uppväxt och kanske hamna i utanförskap även som vuxen utan att veta varför och hur det kan bli bättre. och att det inte behöver vara så.

I USA talas det mycket om autism just för att det har blivit så vanligt, nästan som en folksjukdom och ingen vet vad ökningen beror på.

Kollade, funderade om det var inövat eller inte.
Var det storebror möjligen?
Tyckte det verkade vara samma person.
Verkade vara stor skillnad.
Är det korrekt så verkar det ju bra iaf.

Inger skrev:Tack för det, A-mamma. Råkar du veta om "nåt liknande" innebär något inom autismspektrum bara, eller om det även inkluderar andra NPF (t ex ADHD, TS, dyspraxi, dyslexi och andra inlärningssvårigheter)?

Sen tillkommer ju detta att familjemedlemmar kan ha ASD/NPF utan att ha diagnos, för att få reda på det måste man väl testa hela familjen? Och sen kan ju många ha drag av NPF utan att det innebär så pass stora problem att de skulle få en diagnos ens då. Fast detta kanske de tagit med i beräkningen av dessa siffror?

Jag minns inte, och dessutom har jag ju läst så många böcker att allt flyter ihop. Så jag kan inte säga om ungar med ADHD har ADHD-aktiga släktingar mest eller om det innefattar hela npf-spektrat. Lite allt möjligt antar jag, att det dels finns en del som kunde få diagnos om de bara blev utredda samt en stor andel med autistiska drag eller andra former av skuggsyndrom. (Läs gärna boken Skuggsyndrom, den är hemskt bra.)

Själv fick jag här om veckan höra att jag fick diagnos mkt för att jag redan har ärftligheten belagd, i och med att jag har två barn med olika fäder och ändå "samma" dubbeldiagnos med adhd och nåt från autismspektrat...

Så då fick du diagnosen alltså? Har jag missat när du berättat det eller har du inte skrivit om det här, eller är det min hjärna som är på semester nu pga min migrän?

Inger skrev:Så då fick du diagnosen alltså? Har jag missat när du berättat det eller har du inte skrivit om det här, eller är det min hjärna som är på semester nu pga min migrän?

¨

Har inte skrivit om det, för att jag är rädd för att fläka mig för mycket om jag skriver om det som ett eget inlägg... Och så ORKAR jag inte skriva pm till flera styckna, fast det kändes helt skevt att inte säga det till dig och Zombie och några till... Så jag har smugit in det här och där.

Sen är jag också lite chockad av att jag fick den på "fel sätt". Jag trodde jag var där för att få resultat av WAIS men innan jag hunnit landa i stolen säger hon Jaha, då blev det Asperger och ADHD, precis som du tänkt, eller hur? Jag hämtade mig aldrig, så jag fick aldrig ställa frågor om hur de tänkt riktigt.

Hon sa iaf nåt (minns jag) om det där med ärtfligheten och att de utgått från anamnesen, det jag berättat om de svårigheter jag haft och har (främst haft, som yngre), och inte så mkt på hur jag ter mig, för de verkar inte tycka jag känns särskilt aspig.

Sen var mina testresultat inte nåt som direkt visade på npf, mer än att jag var rejält ojämn, med snorhögt resultat på det verbala och Förståelse-delen (bara 2 procent andra som har högre än jag), höga men mindre idiothöga resultat på en del annat och så standard eller strax under normalt för arbetsminne och snabbhet.

Har bett att få se läkaren, det känns b att hon gav mig resultatet fast han gjort intervjuerna. Jag vill gärna ha nåt som knyter ihop det hela, en closure. DET är tokaspigt däremot!

Jag trodde diagnosen var closure?
Menar du att closure hade varit o få se läkaren som gjorde något specifikt i samanhanget?

nano skrev:Jag trodde diagnosen var closure?
Menar du att closure hade varit o få se läkaren som gjorde något specifikt i samanhanget?

Jag har sett en läkare för anamnes, och så har jag sett en psykoplåga för WAIS och lite andra tester. Läkaren sa innan jag fick komma till psykologen att Ja nu ska du göra lite tester så ser vi vad som händer sen och när vi ses igen.

Så när psykologen sa så där, med diagnos på fel dag och att jag inte får se läkaren och höra vad han t ex tagit fasta på i det min gamla kompis sa (har inga anhöriga som han kunde tala med) eller hur han tänkt när jag fick AS-diagnos trots att flera trott jag INTE skulle få det så vill jag gärna få till nåt bättre. Annars kommer jag att gå och grunna på det. Mycket bättre att vara lite "besvärlig", det har jag inga större problem med.

Då tycker jag att du gott kunde få ett samtal med denne

Jag reagerade på att de sa att 1 av 33 pojkar fått diagnosen autism. Sen sa de att förr var det mycket sällsynt.

Men det kan ju bero på att förr behövdes inte diagnosen, livet var enklare då och föräldrar sökte inte läkare så ofta.

Jo, det där med gränserna för ett samhällets minimikrav på hur folk ska fungera. Storleken på dess nålsöga. Får man nog börja tänka litet på?

Och föroreningsbelastning i all ära. Men jag tycker också det här luktar skumt. Allmänbildningen i USA är inte vad den är hos oss, om man säger så. Deras föreställningsvärld blir ofta därefter. Och de har en anti-Jantelag som knappast är bättre än Jantelagen. Ingen självcensur på sina något äventyrliga teorier. Tillkommer så glorifierandet av att göra pengar på saker, och de enorma mängder pengar som ofta ligger i händerna på sålunda hopfogade vuxna barn.

(Kanske ett dumt inlägg, utan ett ord om den egentliga trådfrågan. Men jag är rädd att det är relevant ändå.)

alfapetsmamma, glad att jag blir inkluderad trots vad jag själv upplever som mina orimliga sociala problem.
- Läste om saken häromdan i någon annan tråd.

Inget ont om amerikaner som sådana, de har ju säkert samma biologi som oss och alla andra men jag tror nog mycket av deras beteende beror på billighetsmat och allehande tillsatser som man inte har särskilt mycket koll på vad tillsatserna gör när de kommer i kroppen.

Vad jag förstår så har de ingen försiktighetsprincip utan en "har det inte bevisats vara farligt så gör eller använder man vad det nu må vara".

Alien skrev:Jag reagerade på att de sa att 1 av 33 pojkar fått diagnosen autism. Sen sa de att förr var det mycket sällsynt.

Men det kan ju bero på att förr behövdes inte diagnosen, livet var enklare då och föräldrar sökte inte läkare så ofta.

Förr fick många diagnos Scitzofreni och en tid på 80-talet var det poppis med Borderline.

Hej!

Jag har också sett programmet.

Jag håller med Inger rätt mycket, att man ska komma till rätta med mag- och tarmproblem samt andra allergier.

Att socker, vissa färgämnen, konstgjorda sötningsmedel och vissa andra konstiga tillsatser gör barn hyperaktiva har varit känt ända sedan 70-talet. Eller kanske ännu tidigare. Ändå görs det inte mycket åt det.

Om ett barn har har mag- och tarmproblem kan det få symptom som liknar autism. När man sedan slutar att ge barnet produkter som innehåller mjölk och mjöl, blir barnet så mycket bättre att det börjar bete sig någorlunda normalt. Detta betyder ju inte att barnet hade autism från början, bara att barnet uppvisade symptom som man tolkade som autism.

Det kan vara svårt för föräldrar att hållan en sträng diet. Ett barn med autism, AS, ADHD, DAMP och MBD får inte äta mjölk, mjöl, jäst, glutamat, sötningsmedel som aspartam och vissa färgämnen.

Det blir massor av saker som man inte får äta. Jag kollade upp det där en gång, och om jag skulle ha följt en sträng diet skulle det ha blivit ungeför en och en halv A4-sida med saker som jag får äta, resten får jag aldrig mer äta. Då kände jag att nej, en sådan diet kan jag aldrig hålla.

Men den som äter rätt och inte tar snedsteg, kan i många fall slippa ta medicin som Concerta och liknande. Symptomen på överaktivitet försvinner till största delen.

Jag säger inte att autism och ADHD kan botas med rätt sort kost. Men man mår så mycket bättre, att man för det mesta får ett mycket bättre liv. Man ska inte dra felaktiga slutsatser.

En läkare sa till mig en gång att jag var den tredje eller fjärde personen med AS som sökte för stress. Alltså är personer med AS stressade. Vilket innebär att man inte kan göra något åt stressen. Hade jag varit NT hade jag fått gå stress-kurser, avslappning etc. och man hade gjort allt för att jag skulle få behålla mitt jobb. Nu blev jag först halvtidssjukskriven, och när det inte hjälpte blev jag heltidssjukskriven och fick genast förslag om förtidspension.

Så tja, med rätt hjälp från läkare etc. kan man må mycket bättre. Men om en läkare konstaterar autism, AS, ADHD etc. och sedan avfärdar det som obotligt och alla omkringliggande symptom skylls på diagnosen ... tja, då är man illa ute.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tror jag åt en hel del färdigmat när jag var som värst, antar att det var glutamat i det.
Har funderat en tid på att dra ned på mjölk faktiskt, äta mer odlad lax.
Jag gillar ju fisk

Var har du läst om jäst?
Tror inte jag hört det förut.

Hej!

Jäst + socker = candida (eller vad det nu heter). Magen mår inte bra.

Men jag äter rätt mycket bröd, och jag gillar ost. Jag är inte särskilt återhållsam med marmelad, choklad etc. men jag vråläter ju inte varje dag.

Hälsningar

Lilla Gumman

Ligger säkert mycket i vad Lilla Gumman skriver här ovan. Klartänkt nog även om något skulle råka vara fel i sak, vilket är ovanligt. Jag reagerar bara på ordet "obotligt". "Bot" brukar avse att häva sjukdomstillstånd, inte [både det och] att rätta till missbildningar/ändra på en fysiologisk konstruktion. "Omöjligt att lindra symptomen av", kanske vore bättre.

Lilla Gumman skrev:Så tja, med rätt hjälp från läkare etc. kan man må mycket bättre. Men om en läkare konstaterar autism, AS, ADHD etc. och sedan avfärdar det som obotligt och alla omkringliggande symptom skylls på diagnosen ... tja, då är man illa ute.