antonius skrev:

nescio skrev:En riktig aspergare har inte vänner eller partner.

Har hört att det är betydligt fler som klarar att ha en partner, än att ha vänner eller klara av andra relationer. Det stämmer med mig. Har oftast haft lätt att få kontakt med andra i början, men trasslat till det genom att reagera/svara på fel sätt, särskilt med kvinnor. Flera väninnor har liksom ”gjort slut”/brutit kontakten med mig, utan att jag riktigt förstått varför. Några har kommit tillbaka många år senare. Inte heller då har jag helt fattat. Och några har hållit på så, fram och tillbaka flera gånger. Utan att ha (vad jag vet) NPF.
De senaste åren har jag därför blivit mer försiktig med alla nya bekantskaper.

Träffade min man på krogen, när jag följde med två tjejer jag kände. De skulle träffa ett litet sällskap, några andra de kände där. En av dem blev alltså så småningom min man. Jag var över fyrtio år. Han över 50. Det är snart 20 år sen.

Jag inser hur lätt det är att tappa bort kompisar. Många håller inte måttet. Det är inte roligt. Jag tycker man ska ge folk chanser. Men när man gett hur många som helst. Då tröttnar man.

En som jag frågade om hon kunde mata katterna en gång när jag var borta bara ghostade mig. Så gör man väl inte? Dels var det inte mycket att begära, dels hade hon kunnat hitta på en ursäkt om hon kände att det var för mycket ansvar. Hon har frågat mig om rätt mycket hjälp. Jag blir verkligen trött när det bara går åt ett håll.

Jag skäms lite för med bästis så tror jag att hon hjälpt mer de senaste åren. Men det är inte så att bara en gjort saker.

Men vissa som jag varit vän med har tagit för givet att man på ngt sätt står över dem och därför ska göra saker för dem. Man gör väl saker fram och tillbaka? Mår de inte dåligt som jag när man gjort för lite?

Hon som skulle hoppa ut genom fönstret för att jag inte ville skriva hennes uppsats om sojabönan var värst.

bonkar till dem i huvet och släpar in dem i grottan

Aj.

Vad mörkt det är här. Inte en fan av ikea-inredningen heller.

Självklart kommer folk att alltid hitta fel och ha åsikter det var inte det jag syftade på. Jag syftade på att själva principen att träffa någon på nätet inte är så himla udda egentligen. Numera är det väldigt vanligt och det var väl det också då. Kanske inte för just dessa personer som tyckte det var konstigt, men hade de träffat någon på nätet och sagt det till vänner så hade vännerna inte blivit mammiga och så, de hade bara åh vad kul , grattis! Vilket är en normal reaktion av något roligt. Det behöver inte bara vara att man träffar någon, det kan vara att någon fyller år eller att man ska hitta på något kul i helgen mm.

Skulle man säga nej fyfan vad tråkigt att du ska bowla eller gud vad tråkigt att du fyller år. Hade man sagt så ironiskt till någon man känner är det väl okej, men jag menar det är fortfarande inte något man säger eller gör. Detta är ju saker som man kallar vett och etikett.

Hur jag träffade min tidigare partner är en lite rolig historia. Jag stod på gatan och väntade på någon. Hon kom körande på en motorcykel och parkerade framför mig. Men hon var lite kort i benen och när hon klev av motorcykeln tappade hon kontrollen över sej själv och motorcykelen och föll på rumpan.

Jag började skratta för att det såg så dumt ut. Hon hörde mej skratta, hoppade upp, gick fram till mej och sa "vad fan skrattar du åt!!?". Hon var arg. Två veckor senare bodde vi tillsammans och vi var redo att gifta oss. Hon gick fram till en man hon inte sett förut och sa åt honom att hålla käften. Jag blev så imponerad att jag flyttade in hos henne.

Vao!...

Jossie94 skrev:Alltså jag ville bara få fram att det egentligen inte är så konstigt att träffa någon på nätet för numera är det väldigt vanligt och det var så även då. Folk har träffats på olika sätt så länge jag kan minnas. Som exempel tog jag dessa solskenshistorier för även om man träffar den rätta så tycker ju jag att just solskenshistorier sättet är mer konstigt än att träffa en partner på nätet. Det blir ju konstigt om folk tycker att något som många gör är fel, då blir det nog rätt många i världen som gör fel isf, lycka till att rätta alla dem

Det är inte inte konstigt att träffa någon på nätet, nej. Men om du träffar på folk som tycker det, så kan det vara en bra idé att sätta det i ett sammanhang. Och med det menar jag att man t.ex. funderar: Kan det vara så att den personen är lite äldre och inte så van vid det? Eller är det en person som bar vill skryta lite och säga att hen inte behöver sånt för att träffa folk (inget man ska bry sig om i så fall)?

Ibland kan man tänka också om det kanske är en ganska ny företeelse och en del kan ha kvar fördomar om det? Innan det fanns internet fanns det kontaktannonser i tidningar, och där sa folk också ibland att det var lite konstigt att träffas på det sättet. Det var ingen fara med det heller egentligen, men chanserna att hitta rätt var kanske inte såå bra.

Förresten, kan inte du citera inlägget som du svarar på, man vet ofta inte vems inlägg du svarar på. Om du inte vet hur man citerar så kan du också bara skrivet nicket på personen du svarar på, så vet man.

Toblerone skrev:Förresten, kan inte du citera inlägget som du svarar på, man vet ofta inte vems inlägg du svarar på. Om du inte vet hur man citerar så kan du också bara skrivet nicket på personen du svarar på, så vet man.

Ett önskemål som mången gång framförts men som till synes verkar omöjligt för den tillfrågade att tillmötesgå.

Skogkatt skrev:Jag började skratta för att det såg så dumt ut.

Jag menade löjligt, inte dumt. När något ser dumt ut i Norge skrattar man. När något ser dumt ut i Sverige skrattar man inte. Jag måste komma ihåg det.

Vill man inte citera kan man väl bara skriva namnet på den man vänder sig till. Vår citering är ändå inte mycket med, man får t ex ingen länk så man kan hoppa till det citerade inlägget. Är väl det minsta man kan begära av mjukvara 2021.

Jäklar vad ni gnäller på massa onödiga saker här inne
Jorden går ju inte under för att någon råkar glömma citera. "Nu citerade inte denna personen, intresse klubben antecknar!!"

Låt folk skriva hur fasiken de vill, förstår man inte, ja fråga

Förstår heller inte vad det är för fel att träffa folk på nätet. Så har jag träffat många.

Det är inget fel på att träffa folk på nätet , jag träffade två av mina ex-partners Online.

Det är väll oftast den äldre generationen som ser det som udda och kontroversiellt att träffa någon på nätet för att man gjorde helt enkelt inte så på deras tid utan då träffande man nån genom att gå ut och dansa osv.

Inget fel med att träffa folk på nätet, fast unga kan också dra sig för internet-datande eftersom det kan kännas desperat.

Paladinen skrev:Det är inget fel på att träffa folk på nätet , jag träffade två av mina ex-partners Online.

Det är väll oftast den äldre generationen som ser det som udda och kontroversiellt att träffa någon på nätet för att man gjorde helt enkelt inte så på deras tid utan då träffande man nån genom att gå ut och dansa osv.

Exakt så jag tror att många äldre ser internetdejtande som kontakttrådar och kontakttrådar var ju extremt udda individer som sysslade med.

slackern skrev:

Paladinen skrev:Det är inget fel på att träffa folk på nätet , jag träffade två av mina ex-partners Online.

Det är väll oftast den äldre generationen som ser det som udda och kontroversiellt att träffa någon på nätet för att man gjorde helt enkelt inte så på deras tid utan då träffande man nån genom att gå ut och dansa osv.

Exakt så jag tror att många äldre ser internetdejtande som kontakttrådar och kontakttrådar var ju extremt udda individer som sysslade med.

Det är min uppfattning också att äldre ser internetdejtande som den gamla tidens kontaktannonser.

Att dom äldre jämställer dom som internetdejtar med dom som skrev kontaktannonser i herrtidningar förr i tiden

Jomla skrev:Inget fel med att träffa folk på nätet, fast unga kan också dra sig för internet-datande eftersom det kan kännas desperat.

Vad gör man om man är desperat men internetdejtandet inte ger ett enda svar?

Paladinen skrev:

slackern skrev:

Paladinen skrev:Det är inget fel på att träffa folk på nätet , jag träffade två av mina ex-partners Online.

Det är väll oftast den äldre generationen som ser det som udda och kontroversiellt att träffa någon på nätet för att man gjorde helt enkelt inte så på deras tid utan då träffande man nån genom att gå ut och dansa osv.

Exakt så jag tror att många äldre ser internetdejtande som kontakttrådar och kontakttrådar var ju extremt udda individer som sysslade med.

Det är min uppfattning också att äldre ser internetdejtande som den gamla tidens kontaktannonser.

Att dom äldre jämställer dom som internetdejtar med dom som skrev kontaktannonser i herrtidningar förr i tiden

Jajust så var det kontaktannonser jag tänkte på och inte kontakttrådar.

LordNelson skrev:

Jomla skrev:Inget fel med att träffa folk på nätet, fast unga kan också dra sig för internet-datande eftersom det kan kännas desperat.

Vad gör man om man är desperat men internetdejtandet inte ger ett enda svar?

Tänkte du rent allmänt? Casual är väl det bästa skulle jag tro, att stöta ihop med folk är inte helt ovanligt; på tåget/flyget, i affären, någon förening, genom jobb, vänners vänner osv. Jag har aldrig varit på krogen i syfte att få hem någon eller använt tinder, och jag skulle gissa på att jag är yngre än genomsnittet här inne. Jag skulle tippa på att bortsorteringen gällande datingappar är ganska hög, dvs att är man inte utseendemässigt en 10/10 osv så kommer man inte längre. Dessutom tror jag det är lättare att framstå som creepy om det är genom datingsiter, och aspergare beter sig ju inte särskilt "normalt". Så ser man inte ut som en fotomodell, och har lite sociala svårigheter så är det nog lättare att hitta någon irl. Sedan måste man nog våga ta första steget också, även supersnygga män får inte så många direkta inviter (även om tjejer/kvinnor kan göra sig "tillgängliga"). Nu är jag ingen expert på detta utan skriver rent spontant.

Jag tror ju mer på att dessa tjejer själva va osäkra och så tyckte väl de att jag var annorlunda och ville ha någon att klaga på, kunde nog ha varit vem som helst som enligt dem var lite annorlunda. Jag var ju inte extremt annorlunda utan förmodligen va de mer att jag inte hade så mycket vänner. De fanns en annan tjej som var extremt annorlunda för hon hade manga stil och gick runt i en rosa klänning och var lite åt det där hållet när man är på event, alltså det heter något och är ett event för de som gillar spel och sånt men kommer inte på vad det heter.

Vissa utav dessa personer som tyckte jag var annorlunda var också själva annorlunda eftersom de också hade diagnoser dvs adhd bland annat. Nu när jag tänker efter så hade de flesta någonting för kollar man på hur de betedde sig eller såg ut dvs klädstilen osv så kan man absolut misstänka diagnoser.

De heter cosplay och då såg ju typ bara hon ut så och sen var det en kille som hade typ grönt hår och svarta kläder. Alltså jag tyckte inte de var något konstigt så utan jämförde man mig och dem så var jag ju mer normal om man säger så, för jag var inte så skyltande då med min diagnos för jag visste ju inte ens om dem då.