Flinta skrev:En utredning är kanske nödvändig om terapeuten ska kunna hjälpa dig och inte felbehandla dig från början.

+1 på det. Det är ju rätt stor skillnad på ångest och depression som kommer "på köpet" med autism, gentemot samma problem hos en annars neurotypisk person. Vet man inte vilket av dem det är frågan om så blir det svårt att hitta rätt behandlingsmetod.

Men om man, som TS, mår skit pga en livskris och har det väldigt tungt pga yttre omständigheter ska man väl inte behöva genomgå en utredning bara för att få prata med nån?

Ja, TS har redan väntat i tre månader och riskerar nu att behöva vänta på utredning i två år. Det är ju orimligt att inte kunna få prata med någon psykolog/terapeut alls på hela den tiden.

Förmodligen tar inte Habiliteringen emot heller innan man fått diagnos.

Mår man riktigt dåligt kan man alltid ringa el mejla något av dessa: nar-livet-blir-for-jobbigt-t28969.html

Jag ska uppdatera om någon är intresserad av hur vårdprocessen kan funka.

Jag sökte samtalsstöd men fick avslag. Jag försökte igen efter 7 månader då min ångest växt ännu mer men teamet avslog detta med argumentet "vi tror du behöver rutiner". Jaha..? Rutiner var just nåt jag hade svårt för pga mitt mående. Jag var extremt deprimerad och satt inomhus ett år och levde upp arvet efter mina föräldrar som dött.
Jag sökte ett mer individanpassat stöd på Af genom att låta mig kodas.
Fick inget som helst stöd annat än samma jobb-coacher som innan.
Dagarna för aktivitetsstödet rann ut.
Jag började arbetsträna på ett ställe jag med stor ansträngning lyckades fixa själv. Fick ingen handledning från Af under tiden jag var där. Jag arbetstränade för jag hade fått uppgifter att jag efter det kunde få stöd av Sius. Men min arbetsträning var bortkastad eftersom jag inte fått handledning.
Gick till personigt ombud - han försökte trycka på att jag kunde få stöd via Sius. Nekades. "Vi vet inte vad du kan". Men på utvärderingen av min arbetsträning sa de enbart positiva saker.

Det tog två år, och efter en kort utredning fick jag diagnoserna atypisk autism, add och social fobi.

Tänkte nu kanske jag kan få hjälp av en kurator hos habiliteringen.
Nej det går inte för jag har "bara" atypisk autism. Så trots att jag tillhör personkretsen för LSS är jag inte berättigad till stöd utifrån min diagnos.

Skrevs ut från arbetsförmedlingen.
Den enda hjälp jag fått är add-medicin - men ingen som helst att prata med som kan hjälpa mig att förstå autism-delen av min diagnos eller hur jag ska hantera min ångest och kaos.

Inget samtalsstöd eller hjälp med samordning. Har fått leva på försörjningsstöd i två års tid.

Blir tröttare och tröttare. Känner att allt är hopplöst.
Vad är poängen med att diagnosticera människor om inget individuellt stöd ges till dem?
Jag läser på facebook i grupper om folk som får hjälp av arbetsterapeuter, de har samtallstöd, de får hjälp till aktiviteter och allt möjligt. Men jag står typ utanför allt.

I diagnosen rekommenderas att jag skall få stöd och terapi. Men det är 9 månader sedan nu. Det finns ingenting. Jag är tydligen för frisk för habilitering, för sjuk för arbetsförmedling, för frisk för psykiatrin, för konstig för primärvården.

Stackare det där suger ju verkligen.

Arkadisk skrev:Vad är poängen med att diagnosticera människor om inget individuellt stöd ges till dem?
Jag läser på facebook i grupper om folk som får hjälp av arbetsterapeuter, de har samtallstöd, de får hjälp till aktiviteter och allt möjligt. Men jag står typ utanför allt.

Det är faktiskt väldigt konstigt hur olika mycket hjälp människor får. Jag tror du kan få mer hjälp om du lyckas hitta någon annan för den initiala kontakten.

Inte provat själv, men sett att det finns samtalsstöd för samma pris som på vårdcentralen (eller med frikort) via appen Mindler. https://mindler.se/autism/
Som man alltså bokar själv, efter att ha laddat ner appen.

Arkadisk skrev:Jag började arbetsträna på ett ställe jag med stor ansträngning lyckades fixa själv. Fick ingen handledning från Af under tiden jag var där. Jag arbetstränade för jag hade fått uppgifter att jag efter det kunde få stöd av Sius. Men min arbetsträning var bortkastad eftersom jag inte fått handledning.

Fick du inte respons av den ordinarie personalen huruvida det du gjorde var bra/dåligt?

Vildsvin skrev:

Arkadisk skrev:Jag började arbetsträna på ett ställe jag med stor ansträngning lyckades fixa själv. Fick ingen handledning från Af under tiden jag var där. Jag arbetstränade för jag hade fått uppgifter att jag efter det kunde få stöd av Sius. Men min arbetsträning var bortkastad eftersom jag inte fått handledning.

Fick du inte respons av den ordinarie personalen huruvida det du gjorde var bra/dåligt?

Ja alltså utvärderingen gick ut på att jag och min handledare träffade arbetsledaren och chefen och de berättade vad jag tagit ansvar för under min tid där och att det "gått bra". Ingen sa nånting om nåt som inte fungerat fast jag bjöd in till det.

Men under tiden jag var där, mer än ett halvår, så hade jag i princip obefintlig kontakt med handledaren på AF. Hon förlängde tiden två gånger och frågade vid de tillfällena "Hur går det?". Så jag vet inte hur de tänkte. Ska man arbetsträna borde de väl följa och följa upp och ge information om hur man kan gå vidare sen. Min tanke var att det kunde förbereda för att få testa Sius. Jag ersatte faktiskt den "riktiga" betalda personalens uppgifter ofta, och jobbade så jag var helt slut varje dag. Kom upp i 75% innan det blev för mycket.

Jag vet inte heller hur man får hjälp, arbetsförmedlingen stämplar bara papper, hade 3 telefonsamtal under ett år jag var inskriven, sket i att skicka in rapporter till slut, man fick inget tillbaka, inte ett öre i ersättning heller. Vården är ett skämt, man får mer utav att prata ut hos likasinnade, vården förstår sig inte på en, tar inte en på allvar, allmänt inkompetenta. Kommunen ville bara att man skulle skruva isär elektronik på bidrag och var för övrigt bara skitstövlar. Inget har gett mig förtroende i systemet över åren, bara trycker ner en för man inte klarar saker själv.