Det är två frågor i en. Dels frågan om man är perfektionistisk, dels om man lider av det. Det förutsätts att man lider av det; allt som avviker från det vanliga är tydligen något man lider av.

UNT 4 SEPTEMBER 2021 skrev:Är du noggrann och vill leverera med hög kvalitet? Tycker du att du kunde presterat bättre och oroar dig för att bluffen ska genomskådas? Då är du troligen perfektionist. Det kan låta finfint – men kan också ge ångest, depression och psykisk ohälsa.

Alexander Rozental är psykolog och forskare vid Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Han ger nu ut självhjälpsboken ”Bättre än perfekt” om forskning och behandling av perfektionism.

Hur är en typisk perfektionist?

– I vardagligt tal en person som eftersträvar fulländning. Vilket brukar ses som positivt. Men inom psykologin ser vi att det även finns negativa aspekter. Att ställa väldigt höga krav på sig själv sker ofta på bekostnad av annat som är värdefullt och ger mening i livet, säger han.

Vad är nackdelarna med att vara perfektionist?

– Perfektionism hänger ofta samman med ångest, depression, utmattning, stress eller ätstörning. En stor del av problemet är när personen baserar sin självbild på sina prestationer och tänker att andra människor bedömer den utifrån hur den lyckas.

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/ ... t/rmx2n2mj

Man blir alltså perfektionist pga omvärldens krav. Undra på att man mår dåligt då. Men kan man inte vara perfektionist s a s av sig själv, att det kommer inifrån. Men allt kommer kanske från andra.

Tvivlar perfektionisten på sin förmåga?

– Ja, det är två sidor av samma mynt. En perfektionist har högt ställda mål men också en överdriven oro och ångest för att begå misstag och bli negativt bedömd av andra människor. Det kan till exempel få dem att vilja dubbelkolla uppgifter tio gånger.

En perfektionst borde alltid ha något att sträva emot och jobbet aldrig bli slentrian.

Men kan man bli en lycklig perfektionist?

Alexander skrattar.

– Ja, man kan vidga livet. Och behålla sina höga mål men hitta en balans. Även om det inte är helt enkelt; en perfektionist får ofta mycket beröm för att ha utfört uppgifter så bra.

Ja, jag kan tänka mig att man s a s blir beroende att detta beröm.

Egentligen är jag perfektionist. Men jag kan inte uppfylla kraven. Jag har för korkad hjärna. Fast en del säger att med ADD kan man vara perfektionist och inte leva upp till det och man lider av det. Jag är så.

Ja, jag är perfektionist och min omgivning lider av det

Jag är inte perfektionist, men jag vill ha bra resultat. Brukar lägga mig runt 8-9 på en tiogradig skala, alltså bra men inte perfekt. I gengäld spar jag massor av tid, för fulländningen brukar ta oproportionerligt mycket tid. Har visat sig vara en bra avvägning i tex. arbetslivet.

Jag är perfektionist på de områden jag verkligen bryr mig om. I sådana saker som jag gör av intresse. Det har ingenting med omgivningens förväntningar eller krav att göra. Och jag lider inte av det. Så jag håller med om den antydda psykologkritiken i inledningsinlägget.

Sen ska jag medge att det har tagit lite självinsikt och ärliga samtal med mig själv för att nå dit. Jag ställde tidigare alltför höga krav på mig själv i arbetet, och kunde inte begripa hur andra kunde vara nöjda med att slarva ifrån sig, och till och med vara nöjda med sig själva efter sånt slarv.

Numera kör jag med "good enough". Jag vill fortfarande inte slarva ifrån mig, men siktar inte på att allt ska bli perfekt.

En variation på "pick your battles".

Jag har tränat så vissa saker får bli halvbra. Och lämnar dem så. Det var inte lätt. Men det känns bättre att ha halvbra än inte orka börja. Sedan har jag fått träna mig på att sluta med.

Sedan vad är perfekt? T ex hade en gammal laptop i hyllan. Tyckte den hörde hemma där. Sladdar hade jag i ett fack i hyllan till alla möjliga saker så det var också bra. Däremot ligger det osorterade saker i hyllan och det stör jag mig på.

Så kommer en bekant och säger att jag måste städa hyllan. Inte på de osorterade sakerna utan på det som låg rätt. För han ansåg att hyllor ska vara mest tomma. Då fattar jag inte vad man ska ha hyllor till.

En som försökte städa hos mig ex kompis hon tog ut alla sakerna i skåpet under vasken för att det skulle vara tomt och fint där. Va? Där om något får det ju vara förvaring. Kanske pantflaskor, städgrejer.

Jag är en extrem perfektionist när det gäller att ha ordning på saker, däremot har jag dålig disciplin när det gäller att passa tider och få saker gjort.

Men generellt skulle jag säga att min perfektionism är min bästa sida, men försöker slappna av lite också för man kan ju ta ut sig om man är för noggrann.

Nej, det är jag inte (längre).

När jag var ung var det värre. Men så blir det lätt om man kommer från en småstad och tror att bara för att man "lägger ribban" högt på sitt lokala högstadium på något sätt skulle kunna nå världstoppen. Perfektionism i min värld är en villfarelse i huvudet. Att prestera höga resultat har mer att göra med en "doer"-attityd som inte frågar sig "är det perfekt?" utan snarare får energi av att pusha ut i det okända.

Mina två ören.

Nej jag är inte perfektionist i den bemärkelsen att jag alltid vill ha ett perfekt resultat i allt jag gör eller kräver av andra att dom skall agera perfekt och felfritt.

Jag är däremot extremt noga med tider , har man sagt klockan 16:00 så är det 16:00 och inte 15:55 eller 16:05.

Jag är också extremt noga med att saker skall stå och ligga på sin rätta plats, tex kaffemuggar skall stå på en speciell plats i köksskåpen och dricksglas skall stå på sin plats osv.

Dom sakerna har dock snarare med ocd än perfektionism att göra.

Jag blir stressad av att jag inte klarar att leva upp till det som man borde, så på sätt och vis lider jag av det, men lider är ett hårt begrepp, de som är döende i cancer lider, snarare kan man säga att jag störs av det...

Jag lider både av min egen och andras perfektionism.
Har svårt att avsluta, vill gärna dubbelkolla det mesta. Vilket tar mycket tid och energi.
Samtidigt impulsiv och det stör många perfektionister..

Uppväxt i perfektionism och ett väldigt rent, städat och ordnat hushåll. Tycker jämna tal är snyggt. Gillar när saker och ting är raka och matchar, typ om det gäller en matta ska den ligga rakt på golvet. Sen gillar jag när mina saker får vara ifred och ligga där de alltid ligger, om någon rör eller flyttar på dem kan det vara upprörande och jag börjar förhöra vem det var som kan ha gjort något sådant.

När jag äter mat brukar jag äta en sak på tallriken i taget, brukar aldrig blanda maten utan jag börjar med att äta upp en del av maten på tallriken och går sedan vidare till nästa, eller så lägger jag upp ett tillbehör och sen tar jag och lägger upp nästa efter det. Jag brukar aldrig heller dricka något till maten samtidigt utan jag brukar ta ett glas med dricka efter maten istället samt kaffe därefter för att rensa bort överblivna smaker. Perfektionismen med maten på tallriken har bara blivit värre med åren, förut brukade jag blanda oftare men nu gör jag det sällan förutom när man äter middag med andra, jag gillar rena smaker.

Jag älskar goda dofter har en stor samling av parfymer som jag använder dagligen och brukar även tända doftljus nästan varje dag. Brukade tvätta händerna överdrivet ofta förut men det har jag faktiskt slutat med. Gillar att ha radion, teven och datorn på samma volym jämt, jag gillar inte att ändra på det eller några andra inställningar överhuvud taget. Allting är typiskt OCD beteende.

Om man njuter av något är det inte OCD. Det är en sjukdom som skapar svår ångest.

Okej, den teknikaliteten kände jag inte till, får väl ursäkta mitt missbruk av det ordvalet då.

Det är OK bara en jobbig sak som vi fått från USA där kör man med att all perfektionism är OCD och så är det inte och att man har OCD om man städar fint. Synd att vi blivit smittade.

Annars har jag sett dokumentärer om OCD, ibland gick det faktiskt att relatera lite grann till vissa saker, andra inte, skulle inte säga att det är sådana saker som ger en extrem ångest men det kan definitivt kännas jobbigt och tidskrävande ibland.

Jag brukade göra det, men det tar så lång tid. Det finns inte tillräckligt med timmar i dygnet för att vara en perfektionist. Så när jag blev äldre lärde jag mej att du inte kan slösa tid i den här världen. Du kan inte bruka 12 månader på att bygga ett hus, du måste vara effektiv. Det tog tid att vänja sig vid det.

Jag är perfektionist, när jag var liten så kunde jag sudda fula siffror i matteboken om och om igen.

Jag anses nog av många - speciellt i familjen jag växt upp i - snarare vara en slarver. Och jag skulle gärna vara generellt mer noggrann i mitt hem, men saknar liksom förmågan.

Sedan kan det förstås hända att jag har som små finputsade blinda fläckar av perfektionism. Disken brukar bli ordentligt ren, t ex.

Jag har haft OCD, lite kvar. Man har fortfarande kvar noggrannheten ibland, till exempel vid diskning, blir noga borstat och avsköljt. Skulle nog bara klaga om jag såg andra diska. Hakar upp mig på obetydliga små detaljer ibland också.

På sätt och vis. Gör väl oftast saker antingen onödigt omständligt eller också inte alls. Började med en princip som innebar att göra allt så enkelt som möjligt undantaget om det är viktigt eller roligt (för då vill man ju göra det riktigt ordentligt), borde återgå till den.

Jag är perfektionist men har aldrig lyckats skapa perfektion. En livslång misslycka alltså.

Ja och nej.

Jag kräver perfektionism ifrån yrkespersoner, säg att jag hyr en elektriker för att installera min nya spis då kräver jag ett absolut perfekt resultat för att jag betalar för att i min mening få ett perfekt resultat.

Jag kräver inte att vanliga människor utanför sin yrkesroll skall vara eller uppträdda perfekt.

Personligen när det kommer till mig själv och min vardag, jag kan vilja ha vissa saker på ett visst sätt som kan ses som perfektionism tex glas skall stå på ett visst sätt i skåpet och besticken skall ligga i en viss ordning i besticklådan men det är inte så att jag står och skurar handfatet i 4 timmar eller putsar besticken i 4 timmar.