Rotschild skrev:Jag vet att hjärnfonden forskar gällande autism

Nej, det gör de absolut inte. Hjärnfonden bedriver ingen forskning, är inte så det fungerar.

Hjärnfonden har däremot delat ut något eller några väldigt små bidrag till forskningsprojekt som rör autism. Dessa projekt utgör mindre än 0.1% av Hjärnfondens totalt utdelade anslag enligt deras egen hemsida. Inget av de listade projekten borde väcka någon harm.

Vidare bör man i första hand studera varifrån de riktiga pengarna kommer. Hjärnfondens totala budget ligger i storleksordningen 20 miljoner, det kan INTE jämföras med t.ex. Vetenskapsrådet som har en budget i storleksordningen 6 miljarder. Du kan själv roa dig med att räkna ut hur mycket forskning du kan göra på 0.1% av 20 miljoner (ledtråd, ungefär 0 heltidstjänster)

Det jag främst är intresserad av är riktiga forskningsprojekt, om det ens finns några, som är så etiskt undermåliga att man ska gå runt och må dåligt av dem.

För mig verkar vissa skribenter i den här tråden mer vara ute efter att dölja kunskap av ideologiska eller känslomässiga skäl. Ungefär som när kyrkan hotade Galilei med avrättning för att han råkade kunna bevisa att jorden snurrar runt solen. En sådan medeltida inställning till kunskap måste bekämpas, såväl i den här tråden som på varje plats där okunskapen visar sitt fula tryne. Kunskapens makt är värd att försvara och ska inte kväsas av outbildade pk-kretiner med åsikter och känslor om ditt och datt.

Ja, ni kan släppa det om forskning och alla miljoner som går till den. Min poäng var att det antagligen läggs väldigt lite resurser på att bota autism, och att autism antagligen inte ses som något stort problem. För mej är det ett jätteproblem. Jag antog och antar att många tycker forskning i den riktningen är skit. Att allt är grejt som det är.

slackern skrev:Själv skulle jag tycka att det vore väldigt skönt om dom fick till en medicin som lindrade symptomen precis som det finns för ADHD det lindrar men det botar inte. Tänk er själva vad skönt det vore om alla intrycken som vi utsätts dagarna i ända skulle bli mildare och inte lika överväldigande som dom kan vara i dagsläget.

Fast det är läskigt, för jag vet inte vem jag skulle vara då. Man hoppas väl att man hade resonerat ungefär likadant och haft samma personlighet.

LordNelson skrev:Ja, ni kan släppa det om forskning och alla miljoner som går till den. Min poäng var att det antagligen läggs väldigt lite resurser på att bota autism, och att autism antagligen inte ses som något stort problem. För mej är det ett jätteproblem. Jag antog och antar att många tycker forskning i den riktningen är skit. Att allt är grejt som det är.

Är nog inte helt omöjligt att "bota" autism i framtiden. Förmodligen rätt snart också, har läst om en del forskning som kunnat reparera hjärnskador och då är ju inte steget långt ifrån att hjälpa autister. Vore rätt bra att slippa bli överbelastad av för mycket intryck och aktiviteter, att kunna sätta sig in hur andra tänker och känner, att ha bra exekutiva förmågor och ett allmänt flexibelt tänkande. Känns som bara fördelar ärligt talat.

Rotschild skrev:

LordNelson skrev:Ja, ni kan släppa det om forskning och alla miljoner som går till den. Min poäng var att det antagligen läggs väldigt lite resurser på att bota autism, och att autism antagligen inte ses som något stort problem. För mej är det ett jätteproblem. Jag antog och antar att många tycker forskning i den riktningen är skit. Att allt är grejt som det är.

Är nog inte helt omöjligt att "bota" autism i framtiden. Förmodligen rätt snart också, har läst om en del forskning som kunnat reparera hjärnskador och då är ju inte steget långt ifrån att hjälpa autister. Vore rätt bra att slippa bli överbelastad av för mycket intryck och aktiviteter, att kunna sätta sig in hur andra tänker och känner, att ha bra exekutiva förmågor och ett allmänt flexibelt tänkande. Känns som bara fördelar ärligt talat.

Jag kan tänka mig att det skulle kunna bli som när hörselnedsatta opererar in hörselapparat, för att sedan uppleva stort lidande över förändringen och snabbt önska plocka bort apparaten igen.

Jag skulle kunna komma att sakna mitt överdrivna tänkande/grubblande, om än psykiskt ansträngande, kan jag även uppleva stor nytta av det. Även försämrade syn/hörsel/lukt-sinnen skulle lätt kunna saknas. Att inte kunna se detaljer på samma sätt som man blivit van av att kunna.

Nog finns det allt nackdelar också. Och att behöva lära sig om helt på nytt hur man själv fungerar skulle kunna ge upphov till helt nya funktionshinder.

Nej men vad är detta...? En tråd om att autism skulle kunna botas. Och ingen är intresserad. Alla vill fortsätta leva sina liv som miffon och byfånar och gnälla på nåt internetforum hur missförstådd man är.

Hörde jag talas om ett botemedel bröt jag mej in på apoteket för att få det medans halva aspergerforum skulle diskutera farliga biverkningar och den andra halvan skulle hävda rätten att även fortsättningsvis få ha sina ”superförmågor”.

LordNelson skrev:Nej men vad är detta...? En tråd om att autism skulle kunna botas. Och ingen är intresserad. Alla vill fortsätta leva sina liv som miffon och byfånar och gnälla på nåt internetforum hur missförstådd man är.

Hörde jag talas om ett botemedel bröt jag mej in på apoteket för att få det medans halva aspergerforum skulle diskutera farliga biverkningar och den andra halvan skulle hävda rätten att även fortsättningsvis få ha sina ”superförmågor”.

Hallelujah och amen

Här finns info om forskning:
https://ki.se/kind/center-of-neurodevel ... tutet-kind

Och här en forskare med autism i Linköping https://www.autism.se/om-autism/fakta-o ... t-vanliga/

https://liu.se/medarbetare/kajig88

Någon skrev:Här finns info om forskning:
https://ki.se/kind/center-of-neurodevel ... tutet-kind

Hur ska man tänka kring KIND:s intressen, vad och vem avgör vad de egentligen väljer att forska om?
I vilken utsträckning styr t ex ekonomiska bidrag, politiska intressen, rådande vindar? Jag vet inte.
Fått intrycket att KIND framförallt är intresserade av att ha kontakt med våra NT-företrädare från t ex sjukvården, intresseföreningar än med den stora massan autister på olika sätt och att det till viss del styr vad de väjer att forska om. (Autister involveras senare, när forskningen är igång).

Det här är en kamp jag inte tänker vara med i, vem har bestämt att det är fel att ha Aspergers? Aspergers är ju bara ett annat sätt hjärnan fungerar, en annan hjärnstruktur, annat fokus, jag var ju skapt med det, som Gud tänkte sig mig, så varför ska jag ändra på mig? Vem bestämmer om NT-livsstilen är rätt och Asperger-livsstilen är fel? Jag tänker då aldrig bli ''botad'' om man ens kan kalla det så, snarare konformera och utplåna dina unika egenskaper och din individualism. Hade jag inte haft Aspergers hade jag aldrig blivit så intensivt intresserad i mina intressen, jag har aldrig träffat någon med samma passion och inlevelse i sina intressen som mig själv, jag kan fokusera på detaljer i timmar och aldrig uttråkas av det, man slutar aldrig att fascineras av att lära sig mer inom sitt ämne.

Det är såklart en avvägning allt detta, en del verkar ju tycka att det sociala livet är en prioritet och de känns mer benägna att vilja ha Aspergers ogjort, men i mitt eget fall är jag inte ett dugg desperat att anpassa mig och passa in för att behaga någon annan, jag lever för mig själv och mitt intresse, inte att bli uppskattad av någon. Jag har kommit till insikten att jag troligtvis kommer leva ett väldigt ensamt liv, men skulle jag vara tvungen att välja mellan att överge mitt intresse och det intensiva fokus jag kan ha på det, mot att leva ett socialt liv så vill jag hellre fortsätta med intresset istället, och kommer det någon vän längsmed vägen så är ju det trevligt men inget man ska ta för givet, jag skulle aldrig ''bota'' min Aspergers om någon ville göra det eller tvingade mig, då skulle jag nog hellre dö faktiskt.

Flinta skrev:Hur ska man tänka kring KIND:s intressen, vad och vem avgör vad de egentligen väljer att forska om?
I vilken utsträckning styr t ex ekonomiska bidrag, politiska intressen, rådande vindar? Jag vet inte.

Forskarna i KIND ansöker om finansiering för sina projekt från Barnfonden vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det gör att NPF fortsätter skildras som barnsjukdomar och inte som livslånga funktionsnedsättningar.

Är det någon här som vet hur det går med Kajsa Igelströms forskning? (Hon från Linköping). Verkar som en sajt hon och internationella forskare drev ligger nere.

Riksamiralen skrev:Det här är en kamp jag inte tänker vara med i, vem har bestämt att det är fel att ha Aspergers? Aspergers är ju bara ett annat sätt hjärnan fungerar, en annan hjärnstruktur, annat fokus, jag var ju skapt med det, som Gud tänkte sig mig, så varför ska jag ändra på mig? Vem bestämmer om NT-livsstilen är rätt och Asperger-livsstilen är fel? Jag tänker då aldrig bli ''botad'' om man ens kan kalla det så, snarare konformera och utplåna dina unika egenskaper och din individualism. Hade jag inte haft Aspergers hade jag aldrig blivit så intensivt intresserad i mina intressen, jag har aldrig träffat någon med samma passion och inlevelse i sina intressen som mig själv, jag kan fokusera på detaljer i timmar och aldrig uttråkas av det, man slutar aldrig att fascineras av att lära sig mer inom sitt ämne.

Det är såklart en avvägning allt detta, en del verkar ju tycka att det sociala livet är en prioritet och de känns mer benägna att vilja ha Aspergers ogjort, men i mitt eget fall är jag inte ett dugg desperat att anpassa mig och passa in för att behaga någon annan, jag lever för mig själv och mitt intresse, inte att bli uppskattad av någon. Jag har kommit till insikten att jag troligtvis kommer leva ett väldigt ensamt liv, men skulle jag vara tvungen att välja mellan att överge mitt intresse och det intensiva fokus jag kan ha på det, mot att leva ett socialt liv så vill jag hellre fortsätta med intresset istället, och kommer det någon vän längsmed vägen så är ju det trevligt men inget man ska ta för givet, jag skulle aldrig ''bota'' min Aspergers om någon ville göra det eller tvingade mig, då skulle jag nog hellre dö faktiskt.

Jag vill kort bara tacka för ditt inspirerande inlägg, tack.

verbatim skrev:Jag vill kort bara tacka för ditt inspirerande inlägg, tack.

Bra att det finns fler som tänker som mig, det är på grund av rädslan av att inte passa in som vi lever i ett så dåligt samhälle, benägenheten att försöka vara kopior av varandra ökar bara mer och mer, originalen försvinner mer och mer ju mer vi ska tvingas in i ledet, människor har tappat tron, därför har jag slutat bry mig, det spelar ingen roll vad andra anser om mig så länge jag får göra och hålla på med det jag älskar i lugn och ro, jag stör ingen annan och hur de väljer att leva sitt liv, men jag har valt min väg och tänker inte backa för att det möjligen stör någon annan, vilket det inte borde.

För mig känns Aspergers snarare som en gåva, en sorts vakenhet, jag betraktar samhället ifrån ett högre plan, jag distraheras inte av alla värdsliga bekymmer som NT-personer gör, deras fåfänga idéer om att leva ''normalt'', 9-5, familj, villa, och gå runt och tro att det bara finns en sanning och en tolkning av allting, och att det här är det enda livet. Nej det finns andra saker att göra i livet som kan vara mycket mer givande och utvecklande åt dig som människa än att jaga materiella ting och drömmar. Bättre att leva gott, lyckligt och bekymmerslöst, förbereda sig på nästa liv, hitta din frid, för i slutändan är det bara dig och relationen till Gud som finns kvar, man föds och dör ensam, allting här på jorden är en erfarenhet och en chans att samla in kunskap och lärdomar tills det är dags att ta farväl och gå vidare, man tar inte med sig något fysiskt som pengar, hus eller relationer på nästa resa. Då bryr man sig liksom inte så mycket om denna imitation av varandra alla andra eftersträvar som det allra mest önskvärda man kan åstadkomma, för mig känns det inte alls självklart, men jag förstår att många behöver mål för att känna att de kommer någonstans, illusionen av att vi hela tiden rör oss framåt, men vi ska alla dö någon gång så vad leder målet till egentligen? Som sagt, bättre att ta vara på det du tycker om och uppskatta livets gåva oavsett hur det ser ut, NT eller icke, rik eller fattig, och så vidare, istället för att försöka ändra på någonting, målet att försöka vara någon annan än dig själv leder ingenstans. Jag har släppt all rädsla.

Ingen som innerligt önskade sig ”normalpiller” i julklapp?

Hade det inte varit skönt att kunna fira helgen med vänner och släkt istället för att behöva gömma sig i skrubben? Eller att ses som konstig om man väljer att inte låsa in sig utan istället exponera sin person för omvärlden?

Ja, konstig ses man ju som i båda alternativen.

LordNelson skrev:Ingen som innerligt önskade sig ”normalpiller” i julklapp?

Hade det inte varit skönt att kunna fira helgen med vänner och släkt istället för att behöva gömma sig i skrubben? Eller att ses som konstig om man väljer att inte låsa in sig utan istället exponera sin person för omvärlden?

Ja, konstig ses man ju som i båda alternativen.

Vore det inte bättre att alla vart lagoma knäppskallar inom spektrat. Vi har ju haft tusentals år med NT som styr världen, se hur det blev. Kanske blev fridsammare, eller kanske inte äh glöm det, jag ändrar mig...

Glöm inte bort att NT ska göra sig till hela tiden och skådespela trevligt beteende hela jävla tiden fast de kanske egentligen inte känner så, en bra grej med Aspergers/Autism är att man är ärlig mot sig själv och andra hur man mår, man kanske inte orkar bära en falsk identitet hela tiden som NT gör, jag gillar att leva mitt liv allvarsamt och inte leva i den sortens lögn. Vad är egentligen bättre då, att leva en lögn som NT gör de flesta dagar förutom kanske när de är ensamma och tänker efter eller som oss med dessa diagnoser att vara sann både mot dig själv och vad du tycker om andra människor som vi med den här sortens diagnos kan uttrycka utan att hålla det tillbaka?

Vad mycket forskning handlar om är att förhindra att barn föds med handikapp/funktionsnedsättningar/variationer.
Jag trivs själv mycket bra med min autism, men jag kan vara ärlig och säga att det hade varit betydligt enklare för de människor jag har i min närhet utan de variationerna och anpassningen de behöver göra för att jag ska fixa att ha någon relation till dem.(Den som säger att deras liv flyter helt perfekt och att en npf diagnos inte medför några problem för dem i vardagen bör förmodligen ta sig tid att utvärdera hur deras liv flyter på).

Som paladinen sa tidigare asperger/autism är inte en sjukdom eller en personlighet det som man upplever som personlighet har sitt ursprung i de anpassningar autister tvingas förs för att hantera intyck och att kommunicera med resten av världen.

ab2487_1 skrev:Vad mycket forskning handlar om är att förhindra att barn föds med handikapp/funktionsnedsättningar/variationer.

Jag förstår det, och visst kan det ha fördelar att vilja bota ''sjuka'', men man vet heller aldrig vilka nackdelar som kommer av att människan ska leka Gud och rätta till naturens misstag, jag tror det blir dåligt, det är meningen att vi finns, det finns en orsak att Aspergers/Autism finns hos människor, annars skulle det väl aldrig evolutionärt utvecklats människor med den typen av beteende och personlighet? Hur kan du veta hur många uppfinnare och vetenskapsmän genom historien som gjort genombrott som haft det eller inte haft det, vi kanske inte hade kommit så långt filosofiskt och teknologiskt utan den här personligheten som finns i, jag tror det är, hos 1 på 200 personer?

ab2487_1 skrev:Jag trivs själv mycket bra med min autism

Jag också, jag mådde mycket sämre innan jag tog det på allvar och vilka problem jag hade, försökte tävla jämsides med NT men det gick inte och jag blev väldigt deprimerad, nu mår jag bättre dock efter att ha anpassat livet bättre efter min diagnos.

ab2487_1 skrev:men jag kan vara ärlig och säga att det hade varit betydligt enklare för de människor jag har i min närhet utan de variationerna och anpassningen de behöver göra för att jag ska fixa att ha någon relation till dem.

Det beror väl på vilken relation man menar, men vänner jag haft som jag har förlorat har jag efteråt analyserat omständigheterna kring i åratal efteråt och kommit fram till att det inte alltid var mitt fel att det blev så, man kan inte alltid skylla på Aspergers och Autism för att förklara varje misslyckande socialt, ibland kan det bero på helt andra saker som är bortom ens kontroll och anpassningsförmåga. Om vi nu kommer till familj är det ju en helt annan femma, lättare att acceptera olikheter, man måste ju tolerera varandra när man tillhör samma blod liksom. I en vanlig familj älskar man väl varandra villkorslöst även om man har olika styrkor och svagheter, då är man inte ''jobbig'' som du uttrycker dig, kanske inte ordagrant men underförstått.

ab2487_1 skrev:(Den som säger att deras liv flyter helt perfekt och att en npf diagnos inte medför några problem för dem i vardagen bör förmodligen ta sig tid att utvärdera hur deras liv flyter på).

Det har väl aldrig någon sagt? Inte vad jag vet om i så fall, man har såklart inbyggt i sin konstruktion vissa saker som är autistiska som aldrig går att övervinna, men däremot handlar det ju mycket om ens egen inställning till det hela bortsett från detta, ska man bara leta fel på sig själv eller ska man försöka göra så gott man kan med det man har? Jag tycker det sistnämnda istället för att klaga på hur allting är hopplöst svårt i livet.

ab2487_1 skrev:Som paladinen sa tidigare asperger/autism är inte en sjukdom eller en personlighet det som man upplever som personlighet har sitt ursprung i de anpassningar autister tvingas förs för att hantera intryck och att kommunicera med resten av världen.

Jag tror inte de flesta menar ''personlighet'' som i att någon är glad eller ledsam eller ilsken, de flesta menar istället att man är på ett visst sätt, programmerad, hugget i sten, ta vilken liknelse du vill men typ att vi är envisa precis som en personlighet kan vara och att vår hjärna är uppbyggd på ett unikt vis som ingen annan hjärna är. Vissa områden är mer aktiverade medans andra delar är mer overksamma, den sociala delen av hjärnan, medans den där delen som är fokuserad på detaljer och snarlikt är mer aktiverad än hos någon NT.

Riksamiralen skrev:.., men man vet heller aldrig vilka nackdelar som kommer av att människan ska leka Gud och rätta till naturens misstag,..

+1

Riksamiralen skrev:

ab2487_1 skrev:men jag kan vara ärlig och säga att det hade varit betydligt enklare för de människor jag har i min närhet utan de variationerna och anpassningen de behöver göra för att jag ska fixa att ha någon relation till dem.

Det beror väl på vilken relation man menar, men vänner jag haft som jag har förlorat har jag efteråt analyserat omständigheterna kring i åratal efteråt och kommit fram till att det inte alltid var mitt fel att det blev så, man kan inte alltid skylla på Aspergers och Autism för att förklara varje misslyckande socialt, ibland kan det bero på helt andra saker som är bortom ens kontroll och anpassningsförmåga. Om vi nu kommer till familj är det ju en helt annan femma, lättare att acceptera olikheter, man måste ju tolerera varandra när man tillhör samma blod liksom. I en vanlig familj älskar man väl varandra villkorslöst även om man har olika styrkor och svagheter, då är man inte ''jobbig'' som du uttrycker dig, kanske inte ordagrant men underförstått.

Många föräldrar, speciellt om de har varit mobbade har svårt att acceptera att barnen "ärvt sjukdomen" och inte kommer få ett bättre liv än dem. Det motiverar dem att utsätta barnen för behandlingsmetoder som påstås bota autism/ADHD.

Vildsvin skrev:Många föräldrar, speciellt om de har varit mobbade har svårt att acceptera att barnen "ärvt sjukdomen" och inte kommer få ett bättre liv än dem. Det motiverar dem att utsätta barnen för behandlingsmetoder som påstås bota autism/ADHD.

Det låter som en rimlig anledning varför vissa försöker tala om att bota ett sätt att vara på (Aspergers/Autism).

Nu är jag inte förälder själv men jag skulle faktiskt föredra och trivas om mina barn var lika mig och hade min ''personlighet'', om vi fortfarande får använda det uttrycket för att beskriva diagnoser? Visst kan man säkert komma överens med ens egna barn även fast de är NT men borde man inte kunna relatera ännu mer och få starka band till varandra om både du och barnen har NPF-diagnos, att man är på samma nivå och förstår varandras problematik? Det beror väl på vad man tycker i den här frågan, men jag har aldrig beskyllt mina föräldrar för den jag är, jag är nöjd med mig själv och livet trots hårda motgångar ibland, men det är ju en del av livet och att leva. Jag hade det själv inte enkelt i skolan, men jag hade det inte värst heller, det kunde varit värre, men det man råkar ut för i skolan är ju ens eget ansvar, vad man säger och vad man gör, det kan ju omöjligt föräldrar påverka i skolan, man blir ju inte mobbad beroende på vilka föräldrar man har, aldrig hänt vad jag vet?

Men jag förstår din kommentar, men jag, personligen, skulle inte vilja påverka mitt barn med min oro, med mitt synsätt, sätta för mycket press på dem eller önska vad som anses vara det ''normala'', varje människa är ju unik och jag tror helt enkelt inte på barnet som en sorts avbild eller produkt som det nästan blir när man ska manipulera dem på det här viset som föreslås.

Jag tror majoriteten av NT-befolkningen skulle känna dom inte levde ett värdigt liv om dom bytte med en aspergare.

Man blir äldre och allt förbli detsamma. Vid eftertanke känns det outhärdligt. Ska man hoppas på ett långt liv eller en snar död.

Ett botemedel verkar dröja, om det ens kommer under min livstid, eller någonsin.