Vet inte så mycket om denna kvinna mer än att hon är författare och journalist. Har precis läst ut "Egenmäktigt förfarande" där hon på ett mycket intelligent och detaljerat sätt skildrar hur en relation ter sig där den ena vill mycket mer än den andra.

Hur som helst anar jag att hon har Aspergers Syndrom. Kan man uttala sig något om det när man iakttar den här videon i början?

https://www.youtube.com/watch?v=NW6D9aTYk_k

Jag känner igen mig själv i beteendet att oroligt vända på huvudet, att ständigt se ut att ha mycket djupa tankar... + fladdrande blick?

Skulle vara intressant att läsa era reflektioner!

Hon diskuterar iofs en annan bok i det här klippet, men det är inte innehållet utan beteendet som är intressant i det här fallet.

Ingen som vill uttala sig?

Den tanken har dykt upp i min hjärna vid något tillfälle. Jag har läst hennes krönikor i DN samt Egenmäktigt förfarande. De saker som jag tycker passar ihop med Asperger är:

Hon verkar udda på något sätt.
Jag föreställer mig att det för henne är viktigare att följa sin vilja och sina principer, än att anpassa sig till hur alla andra gör.
Hon verkar väldigt envis och grundlig. Hon drar verkligen sitt betonande av logiken till sin spets.
Hon har ett speciellt språk, framför allt i krönikorna i DN. Ibland upplever jag att hon nästan "omskapar" språket för att kunna uttrycka en tankegång.

Alltså definitivt inget som man skulle kunna sätta en diagnos utifrån.

Vad gäller videoklippet så sitter hon i början och ser ut som att hon inte riktigt vet vart hon ska göra av sig själv. Men jag tänker att det skulle vara svårt även för en NT i en sådan situation. Den andra tjejen pratar ju i flera minuter och Lena har under tiden ingen uppgift mer än att sitta där och höra någon annan beskriva hur hon är. Det är en konstig situation.
När väl samtalet börjar så ser jag skillnad på blickarna. Den andra tjejens blick är mer riktad utåt, mot Lena, medan Lenas blick är mer "oseende". Hon tittar åt sidan, upp i taket och inåt sig själv (men även mot den andra tjejen ibland). Dock tänker jag att det är normalt att röra på ögonen så, när man försöker ge ett sanningsenligt svar på en fråga, och tänker samtidigt som man svarar. Den andra tjejen behöver säkert inte tänka lika djupt för att ställa sina frågor. De är väl dessutom förberedda innan.

Men kanske är det inte normalt att röra så på ögonen när man tänker efter, jag gör så och jag har ju AS.

Jag har sett henne tala om sin bok "Egenmäktigt förfarande" på en seminariedag, och jag är ganska säker på att hon har AS. Sedan läste jag en intervju med henne, om boken, och då tyckte jag det blev ännu tydligare eftersom hon inte verkade förstå att det jag tolkar som typiska AS-drag hos huvudpersonen Ester på något vis skulle vara "avvikande". Hon tycker helt enkelt att Ester har rätt.

hattifnatt skrev:Jag har sett henne tala om sin bok "Egenmäktigt förfarande" på en seminariedag, och jag är ganska säker på att hon har AS. Sedan läste jag en intervju med henne, om boken, och då tyckte jag det blev ännu tydligare eftersom hon inte verkade förstå att det jag tolkar som typiska AS-drag hos huvudpersonen Ester på något vis skulle vara "avvikande". Hon tycker helt enkelt att Ester har rätt.

Det verkar nästan som om författaren själv är huvudpersonen "Ester". Boken beskriver inte utseendet eller personligheten hos vare sig Ester eller Hugo speciellt ingående (boken fokuserar mer på beteendena), men jag föreställer mig en person som har Lenas karaktärsdrag. Det kanske förklarar Lenas rättfärdigande av Esters värderingar. Hugo verkar vara en tämligen självgod man som förvisso ser ganska bra ut (typ medellängd, normalt byggd, mellanlångt hår) men har en i längden ocharmig personlighet.

TheWonderer92 skrev:Hugo verkar vara en tämligen självgod man som förvisso ser ganska bra ut (typ medellängd, normalt byggd, mellanlångt hår) men har en i längden ocharmig personlighet.

Jag föreställde mig honom som att han inte såg så bra ut. En man som har passerat sina bästa år vad gäller fysiken, lite lönnfet och kanske börjat tappa håret... Undrar om jag har hittat på det helt själv och vad som verkligen står i texten...

Fröken Fräken skrev:

TheWonderer92 skrev:Hugo verkar vara en tämligen självgod man som förvisso ser ganska bra ut (typ medellängd, normalt byggd, mellanlångt hår) men har en i längden ocharmig personlighet.

Jag föreställde mig honom som att han inte såg så bra ut. En man som har passerat sina bästa år vad gäller fysiken, lite lönnfet och kanske börjat tappa håret... Undrar om jag har hittat på det helt själv och vad som verkligen står i texten...

Hugo är väl Roy Andersson?

Tydligen antar alla det:

Aftonbladet 23 AUGUSTI 2018 skrev:Lena Anderssons roman vann August-priset som årets bästa bok i fjol och har sålts i flera hundra tusen exemplar. Hos många i kulturkretsar har det länge skvallrats om att förebilden för Hugo Rask, den konstnär som bokens kvinnliga huvudperson Ester Nilsson blir olyckligt förälskad i, måste vara filmregissören Roy Andersson. Dels verkar somliga veta att Lena och Roy hade en kort romans för många år sedan. Dels är beskrivningen av Hugo Rasks kontor så detaljerad att alla som har satt sin fot i Roy Anderssons Studio 24 på Östermalm, omedelbart känner igen sig.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/ ... r-kidnappa

Stockholm är en liten stad, alla vet allt om alla och deras kärleksaffärer. Fast det påverkar ju inte romanens kvalitet. Hugo kan vara inspirerad av Roy Andersson. Men huvudpersonen är ju Ester. Det är hennes tankar och känslor man får följa och det är henne man irriterar sig på. Hugo verkar vara den vanlige kulturmannen som gärna tar för sig av kvinnors kärlek och beundran men inte ger så mycket själv. Hela tiden förundrar man sig över att Ester inte fattar det utan försöker göra en stor kärlekshistoria av något rätt banalt, iaf från hans sida.

Alltså jag började läsa Egenmäktigt förfarande idag, den är så autistisk att jag brister ut i skrattanfall, så cerebral och fyrkantig när hon beskriver känslor. Boken är underbar och jag känner igen mig i Ester Nilsson, men jävlar vad autistisk den är..

Zia1985 skrev:Alltså jag började läsa Egenmäktigt förfarande idag, den är så autistisk att jag brister ut i skrattanfall, så cerebral och fyrkantig när hon beskriver känslor. Boken är underbar och jag känner igen mig i Ester Nilsson, men jävlar vad autistisk den är..

Åh vad kul att du också tycker det! Jag skrattade också åt det. Boken är fantastiskt bra, och visst känns huvudpersonen - och dess författare - som en Aspie.

Antar dock att LA inte har någon formell diagnos, dvs inte har haft något behov av att göra en utredning. Hon har klarat sig i livet ändå. (Hon har medvetet valt bort att skaffa barn, läste jag nånstans, vilket iofs inte behöver ha med autism att göra. Men EVENTUELLT kan hon ju ha känt att hon inte skulle klara att både jobba - hennes yrke är ju inte precis utan konkurrens - och ha ”traditionell familj”.) Tycker hon framstår som någon med Asperger.

I den här hemma-hos-intervjun med LA finns det med en liten ”husesyn”. Jag har iofs läst nånstans att hon och hennes sambo bor i en fyra, så det var väl inte mycket av lägenheten man fick se. Mycket böcker var det dock.

https://www.expressen.se/kultur/film--t ... -lika-bra/

Har läst hennes verk, känner igen mig väl.

Måste se till att läsa denna.