Min lärare i ettan hade en sak som jag tror är bra om det är frågan om att lära sig bokstäver.
Hon tog 29 plastfickor och skrev en stor och en liten bokstav på ett papper och placerade i plastfickan.
Sedan hängde hon upp dem under svarta tavlan på 29 krokar som hon satt dit på en planka som hon skruvat fast i väggen.

Dessa tog man fram och skrev med en vattenlöslig tuschpenna så man såg det man skrivit och kunde torka av plasten med en fuktig svamp efteråt.
Oj vad vi skrev på dessa plastfickor ibland.
Man lärde sig formen av bokstäverna och hur man skriver dem.
Sedan kunde man ju göra mindre storlekar på bokstäverna också så de fick plats i böcker

Men du Frankly, menar du att dyslexi är en tillgång?
Det har nog aldrig jag tyckt, nog för att det var trevligt att vara inne i lilla rummet med en speciallärare och läsa uppochner för det blev ju lite intressant eftersom jag var tokbäst i klassen på det.
Kunde läsa från sidan och spegelvänt också till klasskompisarnas stora förvåning och nöje
Läste inte så snabbt som de andra men det ändrades när jag struntade i att det skulle vara som det sades "inte så bra" att läsa serietidningar!
Jag läste bamse för övrigt.

nano skrev:Men du Frankly, menar du att dyslexi är en tillgång.

Nej, det är alltså Asperger jag syftar på.
Jag har aldrig mött så intelligenta och fängslande människor som aspergare.

Han gillar robotar och uppfinningar, men det som blir då är att han svävar iväg till sina egna ideér. Men tack så mycket för svaren från er alla. jag ska ta till mig dom och kommer nog på något bra.

Det där med att läsa högt i bok och be honom berätta vilka ord han känner igen var ett jättebra tips! Tack!

Haha, jag gillar också robotar, jag jobbar med det idag och tycker det är jättekul.
Tanken på att tillverka något med robotarna som behövs i stor serie, typ 3.3 miljarder exemplar lockar mig rejält.

Kan du inte be honom o göra namn till robotarna?
Ta med honom till en programmerare så han får en praktisk nytta av att kunna läsa.
Någon praktisk nytta det saknade jag i de flesta ämnen, men det gick jättebra i intressanta ämnen.

Jag har fått höra motiveringar som "jamen det är bra att kunna" och varianter på det, jag har helt enkelt inte trott på det, kan man inte förstå nyttan så känns det ganska bortkastat även om det är kul att göra läraren glad, för det kändes ju faktiskt nyttigt, snällt och bra.
Jag ville ju att fröken skulle må bra.

Frankly skrev:Hej!
Jag antar att detta inlägg förmodligen hör hemma i en redan rotad dyslexi-tråd, men jag har klickat mig bakåt i tio minuter utan framgång.

Många aspergare har ju dyslexi som tilläggsdiagnos till asperger.
Just nu är jag personlig assistent åt en åttaårig pojke med just dessa 'problem', eller snarare tillgångar, problemet ligger egentligen hos mig för jag vet inte hur jag ska få hans uppmärksamhet och entusiasm tillräckligt länge för att han faktiskt ska lära sig att läsa och skriva.

Ni som själva har AS/Dyslexi, har ni något tips, hur lärde ni er läsa, var det nöta nöta nöta eller har ni tips på några bra hemsidor med roliga uppgifter? Jag börjar få slut på ideér.

Vill bara tillägga att jag faktiskt lyckats lära honom tre nya bokstäver sedan skolstart och han har börjat tycka om skolan nu när han och jag jobbar tillsammans. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag har aldrig träffat några underbarare människor än de med asperger!

Hej och välkommen! Har inte dyslexi och kan tyvärr inte hjälpa på det viset. Har dock grav dyskalkyli. Men hellre det än dyslexi, eftersom jag älskar att läsa. Ville bara säga att jag blir glad av att läsa ditt mail. Du vill veta mera och du vill hjälpa och engagera dig. Bara på det kommer du långt. Din elev får iaf hjälp med ngt i tid. Själv gick jag hela grundskolan och läste den avskyvärda matten, utan att få hjälp. Dyskalkylin fick jag diagnos på när jag var 22, är 30 nu, och Asperger våren 2008. Bästa är nog att rikta in hans läsande på specialintressena han har.

nano skrev:Ta med honom till en programmerare så han får en praktisk nytta av att kunna läsa.

Tack! Det där var en helt underbar idé. Han vill visserligen kunna läsa, men jag tror att han vill det bara för att han tycker att det är något man borde. Jag tror inte att han har hittat sin mening med varför det faktiskt kan vara roligt, viktigt och jättebra att kunna läsa.

Däremot har jag ingen aning om hur man hittar ett sådant företag eller hur man kommer i kontakt med dem. Har du något förslag?

Tusen tack för den fina idén!

Även om dyslexi nog inte kan ses som en tillgång i dagens samhälle, lika lite som AS kan det, så tror jag att man som dyslektiker har vissa fördelar. En hel del av de talanger som hör ihop med AS hör oxå ihop med dyslexi. Svårt att veta vilket de egentligen är kopplade till. Speciellt sättet att hantera information hör nog mer till dyslexi än AS. Som dyslktiker så tänker man inte i ord utan i någon annan sinneskanal, vilket ger problemen med att lära sig att läsa och skriva. För att kategorisera information så är detta sätt dock överlägset. Speciellt om man är programmerare

F.ö. så tror jag att jag har (har haft iaf) dyslexi. Svenska var alltid mitt svagaste ämne i skolan. Läser fortfarande betydligt långsammare än de flesta, vilket gör att jag inte gärna läser för nöjes skull precis. Det behövs något av speciellt intresse för att motivera varför jag ska läsa något. Skönliteratur duger inte alls för det. Läser nästan bara fackliteratur och forum idag.

Ett bra råd är nog därför att man måste hitta utmaningar som den som har svårt att läsa verkligen vill kunna läsa. Literatur kring specialintressen är då suverän.

F.ö. så tror jag knappt att en programmerare behöver kunna läsa. Det är nog en helt annan modul som används för att skriva kod än den för läsning.

Hej rdos!

Får jag citera dig lite där (kursiveringen är min egen)? Jag tänkte på det du skrev, att det nog inte kan ses som en tillgång i dagens samhälle att ha AS. Det finns ju ett par företag, ett i Sverige, ett i Danmark, som enbart anställer personer med Aspergers syndrom...

/geocache

rdos skrev:Även om dyslexi nog inte kan ses som en tillgång i dagens samhälle, lika lite som AS kan det, så tror jag att man som dyslektiker har vissa fördelar.

rdos skrev:Även om dyslexi nog inte kan ses som en tillgång i dagens samhälle, lika lite som AS kan det, så tror jag att man som dyslektiker har vissa fördelar.

Ett bra råd är nog därför att man måste hitta utmaningar som den som har svårt att läsa verkligen vill kunna läsa. Literatur kring specialintressen är då suverän.

F.ö. så tror jag knappt att en programmerare behöver kunna läsa. Det är nog en helt annan modul som används för att skriva kod än den för läsning.

Just dyslexi är nog snarare en motgång än en medgång, men det var alltså asperger jag syftade på med tanke på de företag som startats som enbart anställer aspergare, dessutom så tenderar aspergare att bli riktigt jävla kunniga inom deras specialområde vilket också är en tillgång. Så jag står fast vid min åsikt om att asperger är en tillgång, sen finns det absolut delar i AS som försvårar situationer för denne, speciellt sociala samspel då.

Det är dessutom oerhört svårt att ta fram utmanande litteratur till någon som kan ca 13 bokstäver och knappt kan forma tre bokstävers ord.

Jag är även övertygad om att en programerare och liknande måste kunna alfabetet och läsa för att kunna jobba på ett företag då jag antar att det inte bara är bygga bygga bygga efter bildmodeller som ingår i deras jobb. Om inte kanske en för honom förebild kan ge honom en annan syn på läsningen än vad jag som spec. ped. kan.

Och det är ju inte bara just för hans arbetande framtid jag vill att han ska lära sig läsa utan även för att klara vardagen själv.

Frankly skrev:

rdos skrev:Även om dyslexi nog inte kan ses som en tillgång i dagens samhälle, lika lite som AS kan det, så tror jag att man som dyslektiker har vissa fördelar.

Ett bra råd är nog därför att man måste hitta utmaningar som den som har svårt att läsa verkligen vill kunna läsa. Literatur kring specialintressen är då suverän.

F.ö. så tror jag knappt att en programmerare behöver kunna läsa. Det är nog en helt annan modul som används för att skriva kod än den för läsning.

Just dyslexi är nog snarare en motgång än en medgång, men det var alltså asperger jag syftade på med tanke på de företag som startats som enbart anställer aspergare, dessutom så tenderar aspergare att bli riktigt jävla kunniga inom deras specialområde vilket också är en tillgång. Så jag står fast vid min åsikt om att asperger är en tillgång, sen finns det absolut delar i AS som försvårar situationer för denne, speciellt sociala samspel då.

Det är dessutom oerhört svårt att ta fram utmanande litteratur till någon som kan ca 13 bokstäver och knappt kan forma tre bokstävers ord.

Jag är även övertygad om att en programerare och liknande måste kunna alfabetet och läsa för att kunna jobba på ett företag då jag antar att det inte bara är bygga bygga bygga efter bildmodeller som ingår i deras jobb. Om inte kanske en för honom förebild kan ge honom en annan syn på läsningen än vad jag som spec. ped. kan.

Och det är ju inte bara just för hans arbetande framtid jag vill att han ska lära sig läsa utan även för att klara vardagen själv.

Självklart är en person med Aspergers syndrom en tillgång för samhället. Det gäller bara att lista ut specialintressen t ex och hitta ev. utbildning efter det om man är sugen på att läsa vid universitet. Eller helt enkelt hitta de starka sidor som de allra flesta Aspergare har och jobba med personen utifrån detta perspektiv. I p1 eller om det var p2 så hade programmet tendens ett inslag där de pratade om företag, som riktade in sig på att bara anställa aspergare just för deras egenskaper när det gäller sinne för detaljer och diverse andra sätt att "utnyttja" Aspergers syndrom, som en mkt positiv inslag/tillgång på arbetsmarknaden. Även de med dyslexi kan bli en tillgång om man t e x är mer praktisk lagd så kan man ju jobba med sådana jobb, istället för att sitta och plugga.

Jag gillar visserligen när det uppstår diskussioner och sådant men jag känner att vi lämnar ämnet, nämligen hur man får en åttaårig aspergare/dyslektiker intresserad av att lära sig läsa samt vilka roliga sätt det finns att mata in bokstäverna på.

Glimma skrev:Även de med dyslexi kan bli en tillgång om man t e x är mer praktisk lagd så kan man ju jobba med sådana jobb, istället för att sitta och plugga.

Precis så tänkte jag också. En jag känner med dyslexi arbetar med djur & autister, en annan som mycket uppskattad barnskötare, och en tredje var en väldigt skicklig plåtslagare.

Självklart kan man få ett bra arbete och ett värdefullt liv som dyslektiker. Men kan man inte läsa försämras garanterat livskvalitén maximalt, tänker jag, då det blir otroligt mycket man inte klarar av ensam.

Hitta rätt varor i butiker osv.. Vissa saker går ju inte att få inläst på band liksom.

Självklart kan man alltid fråga sig fram osv men då blir den ändå aldrig en helt självständig människa. Och jag har som mål att lära denna kille att läsa, jag är därför inte särskilt intresserad av att läsa om livskvalité som dyslektiker, olika praktiska jobb osv för det förlitar jag mig på att han kommer fixa när den tiden kommer.

Jag vill ha tips på alternativa, fängslande, roliga inlärningssätt.

Frankly skrev:Jag gillar visserligen när det uppstår diskussioner och sådant men jag känner att vi lämnar ämnet, nämligen hur man får en åttaårig aspergare/dyslektiker intresserad av att lära sig läsa samt vilka roliga sätt det finns att mata in bokstäverna på.

Jag ser inte riktigt problemet om han bara är åtta år. Det hade varit lite annorlunda om han varit 15 eller nåt. När han bara är 8 är det bara att jobba på med lästräning på ett sätt så du motiverar honom maximalt. Det är för mycket tjat om att barn bara måste kunna en massa i den och den åldern.

Ursäkta att vi kom lite off-topic.

Kan bara instämma i de tidigare förslagen att anknyta till något som intresserar personen ifråga.

Jag har väldigt svårt att lära mig saker bara-för-att. Övning och innötning är och har alltid varit ännu mer olidligt. Däremot om man genast har konkret nytta av det man lärt sig, eller om färdigheten kommer som bieffekt av att man får ägna sig åt något meningsfullt och kul, då går det som bäst. Har lärt mig oerhört mycket 'av bara farten' i yrkeslivet och när jag ägnat mig åt något specialintresse.

Kanske en självklarhet men; ju svårare man har för ämnet ifråga, desto mer motiverad behöver man vara för att ta sig över den där tröskeln av motstånd.

rdos skrev:Jag ser inte riktigt problemet om han bara är åtta år. Det hade varit lite annorlunda om han varit 15 eller nåt. När han bara är 8 är det bara att jobba på med lästräning på ett sätt så du motiverar honom maximalt. Det är för mycket tjat om att barn bara måste kunna en massa i den och den åldern.

Problemet är att han kan tretton bokstäver och inte kan arbete på egen hand eftersom att han inte kan läsa sig till uppgifter själv och därför blir helt beroende av att ha en egen lärare. Ju tidigare man tar tag i det desto bättre, eller?

Ytterligare ett problem är att han kommer få ha assistent i max en termin till.

Ett tredje problem är att han 'handikappas' även i de andra ämnena och kommer efter enormt mycket p.g.a det.

Och jag förstår dessutom inte varför du fortsätter diskutera runt ämnet, det jag vill med denna tråd är att få tips och råd för hur jag kan motivera denna pojken, vilka metoder som varit framgångsrika hos dem själv för att kunna underlätta hans skolgång och hjälpa honom på det allra bästa sättet. Har du inget konkret tips eller råd på vad jag KAN göra för honom ber jag dig att söka dig till en annan forumtråd. Tack.

rdos skrev:Jag ser inte riktigt problemet om han bara är åtta år. Det hade varit lite annorlunda om han varit 15 eller nåt. När han bara är 8 är det bara att jobba på med lästräning på ett sätt så du motiverar honom maximalt. Det är för mycket tjat om att barn bara måste kunna en massa i den och den åldern.

Ursprungsfrågan handlade även om hur jag kan motivera honom maximalt. Så det vore ju fint till en annan gång att du faktiskt håller koll på vad tråden handlar om innan du sätter igång och svarar.

Jag vet inte hur man ska göra, men jag väljer att utgå från mig själv.

Jag kan inte ljuda ihop ett ord. Jag hör inte vad orden bildar för helhet. Jag lärde mig att läsa genom att känna igen dem orden alltså. Jag läser ord som "bilder", och jag gör det fortfarande.

Det gör det svårare att lära sig uttala ord rätt( men för det mesta går det bra). En del ord kan vara omöjliga för mig än idag men jag vet vad det står och vet vad det betyder.Det här skapar en osäkerhet vid tex högläsning.
Det här påverkar även min språkinlärning av övriga språk, men även min förmåga att stava rätt. Med åren har jag övat upp min förmåga att stava. Jag har nog en ortroligt stor hjälp av att jag gillar att läsa.

Jag tror att det tog längre tid för mig att lära mig att läsa, eftersom jag saknar förmågan att ljuda mig fram. Kanske beror detta på att jag hör alla ljud samtidigt. Alla ljud är på ungefär på samma volym samtidigt. Jag kan inte sortera ljuden.

Så mitt tips är:
*Att läsa tillsamman så att en igenkänning av ord aktiveras.
*Skriva egna berättelser tillsammans på en dator.
*Träna de olika bokstäverna tex vad olika ord börjar på.
*Leta saker ute eller inne som börjar på en vis bokstav. skriv orden först du, sedan han.
*Börja med ord som han vill veta hur de stavas.
*Använd papper och penna, eller dator, använd det visuella, för att förstärka.
*Fota saker, skriv ordet som beskriver saken.

Tyvärr så får jag nog hålla med om att vårt samhälle har otroligt bråttom att alla ska klara allt vid ungefär samma ålder. Har man en dyslexi problematik så tar det längre tid. Det viktigaste är att det går framåt och att man har greppat principen.

Den jag sett beskriva om alla delar i detta med riktigt bra insikt och kunskap om hur man kan lägga upp ett bra program är Martin Ingves på Karolinska.

Jag trot att programet finns att ses på svt:s hemsida.

Sam, tack så himla mycket för alla tips och råd.

Vill för övrigt tillägga att några sånna påskyndningar och höga förväntningar på att han ska klara av allt i samma takt som de andra finns inte. Däremot känns det extremt viktigt att ta tag i detta och arbeta aktivt och intensivt med det här så fort som möjligt så att han inte riskerar att hamna efter alla andra eftersom att skolan är så dumt uppbyggd att alla förväntas klara av det som står i betygskriterier vid högre ålder.

Men fortfarande så är det ju hans medicinska kontakt som vet vilka program som är lämpliga för just denna pojke. Som sagt ovan. Karolinska vet jag har en avdelning och motsvarighet måste ju finnas för ert område.

Frankly skrev:

Vill för övrigt tillägga att några sånna påskyndningar och höga förväntningar på att han ska klara av allt i samma takt som de andra finns inte.

Kom bara ihåg att hans upplevelse av hur krav och förväntningar är ställda på honom, inte alltid är desamma som hans omgivning upplevelse.

Aspkvinna skrev:
Men fortfarande så är det ju hans medicinska kontakt som vet vilka program som är lämpliga för just denna pojke. Som sagt ovan. Karolinska vet jag har en avdelning och motsvarighet måste ju finnas för ert område.

Håller med om att man ska söka efter så många "program", idéer och lösningar som möjligt.

Men jag tror inte däremot att de sk "lärda" på tex KS, vet exakt vad den här killen eller vad någon annan behöver.
Det vor som att säga att ALLA med AS behöver detta.... Ideer och program i alla ära, men de måste trots allt nog individanpassas. För det ska vara kul att lära, även om man har ett problem som dyslexi

Jag tror att det är otroligt viktigt att känna X och hur han fungerar i sitt vardagsliv, för att ha en möjlighet att nå fram.
För trots allt handlar det nog oftare för oss inom AST att vi måste drivas framåt av en egen motivation, iaf är det så för mig.
Jag kan inte göra saker för att andra tycker att detta vore det bästa eller att jag behöver det. Intresset och motivationen är nyckeln till min vilja att orkar och hur jag lyckas.

Möjligen uttryckte jag mig då oklart. Det jag såg var hur man med tester och möten med personen med Dyslexi går igenom exakt hur den har sitt problem, känner även dom med dyslexi som gjort det via ams, och då får man sitt träningsprogram anpassat efter svaren.

Då är hänger jag med vad du menar.