https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a ... ast-tjanst

Själv är man 27 och känner igen mig i det Tobias beskriver. Ser mig själv i hans skor om 10 år. Har varit I kontakt med Arbetsförmedlingen en gång. Det var precis innan de stängde ner sitt kontor. Ett spökhus. Mörkt och tomt. Inte ett bra första intryck. Sen var jag i kontakt med den dagliga verksamheten och de hade enbart enklare arbetsuppgifter. Kände mig överkvalificerad. Har hamnat mellan stolarna och vet inte riktigt var jag ska ta vägen.

Tobias är min mardröm... har varit min mardröm länge. Långt innan jag läste artiklen och kunde sätta ett namn på det. Arbetsförmedlingen är ett skämt. Den dagliga verksamheten gör väldigt bra saker för personer med en intellektuell nedsättning. Men deras utbud är och förblir enklare monotona arbetsuppgifter. Där finns bara en möjlighet för oss stackare med Asperger. Influencer!

Man får bli sin diagnos helt enkelt. Man får bli sin egen arbetsförmedlare och kommersialisera sin Autism. Jag har länge sagt att Autism är en klass fråga. Ingredienser.
1 socioekonomi 2 Identitetspolitik. Success!

Jag vill dock inte bli min diagnos. Min integritet tillåter mig inte att kommersialisera Autism. Där fanns ett jätte bra citat av Carola Anker. Som en gång i tiden blev intervjuad med Reinfeldt om hans bok Det sovande folket. Nu kan jag inte hitta det. Men det handlade just om hur man blev sin egen "produkt". Att man behöver "sälja sig själv". Har febrilt försökt hitta artiklen men inga resultat.

Alltså hahaha att kommersialisera autism är receptet för en garanterad shit show. De enda som kommer kolla/läsa kommer mobba en som fan. Det finns typ två influencers som kommit undan trots asperger och det är Jocke Lundell och Bente. De lyckas bete sig tillräckligt tilltalande för en stor publik.

Jag tror inte man ska nämna NPF över huvud taget när man söker jobb.
Sen verkar det alltid vara brist på ingenjörer och det kan omöjligen vara några högre krav på utbildningarna till högskoleingenjör på de mindre högskolorna med tanke på att de som kommer ut därifrån inte verkar kunna nåt. Det är sällan fullt på de programmen heller. Och som sagt gott om jobb efteråt.

EDIT: sen börjar kriget...

Jag har ju aldrig haft en fast tjänst heller.
Det har nog ganska få aspergare i vår ålder.
Men det är märkligt att han inte fick sin diagnos förrän i vuxen ålder.

Japp, hjälp får man inte. "Dig skiter vi i, ordna upp allt själv, lycka till (eller gå under)." Det är förjävligt, det är något som drivit mig till galenskap, inte vill man leva i utanförskap för evigt. Med lite tur och skicklighet har man bättrat sin position men inte tack vare staten, den är då i stort sett värdelös.

Dalaberger skrev:Japp, hjälp får man inte. "Dig skiter vi i, ordna upp allt själv, lycka till (eller gå under)." Det är förjävligt, det är något som drivit mig till galenskap, inte vill man leva i utanförskap för evigt. Med lite tur och skicklighet har man bättrat sin position men inte tack vare staten, den är då i stort sett värdelös.

Jag har i alla fall kommit till insikten att jag har det bra ändå.
Trots allt.
Man får inte kräva så mycket när man är sjuk och handikappad.
Ingen karriär i alla fall.

Det är synd att så få aspergare väljer hantverksyrken, jag hade kunnat ordna jobb åt hur många elektriker som helst och jag vet att det är på liknande sätt i andra hantverksyrken.

Sant, elektriker och kyltekniker tycks alltid vara det som blir den begränsande faktorn när man ska ändra nåt större på jobbet.

nallen skrev:Sen verkar det alltid vara brist på ingenjörer

Det är för att ingen jöre!

Huggorm skrev:Det är synd att så få aspergare väljer hantverksyrken, jag hade kunnat ordna jobb åt hur många elektriker som helst och jag vet att det är på liknande sätt i andra hantverksyrken.

Många med Asperger har dock lätt för teoretiska studier och svårt för det praktiska. Tummen mitt i handen, då går hantverksyrken bort.

De senaste åren har Thobias gått en utbildning till solenergiprojektör, för att arbeta med solceller. Men han upplever att han inte fick något passande stöd för att hitta en praktikplats.

En pandemi kom dessutom emellan – och nu anser han att lärdomarna från utbildningen nästintill runnit ut i sanden.

Situationen är frustrerande. Det har inte heller varit bättre hos Arbetsförmedlingen.

Thobias Larsson har bland annat fått hjälp av en så kallad stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS. Det har dock bara lett till utredningar – som i slutändan inte tagit honom närmare ett jobb.

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a ... ast-tjanst

Jag anar en viss passivitet och oföretagsamhet här. Dvs man ska själv kontakta lämpliga företag för praktikplats, inte vänta på att AF ska fixa det.

Men borde inte SIUS kunnat hjälpa honom t ex till en lönebidragstjänst?

Alien skrev:Jag anar en viss passivitet och oföretagsamhet här. Dvs man ska själv kontakta lämpliga företag för praktikplats, inte vänta på att AF ska fixa det.

Det ligger väl i funktionsnedsättningens natur.

Sheyen skrev:

nallen skrev:Sen verkar det alltid vara brist på ingenjörer

Det är för att ingen jöre!

Vissa lokala hantverkare i mina trakter har riktigt fyndiga, underhållande firmanamn, lär förekomma lite varstans

Vildsvin skrev:

Alien skrev:Jag anar en viss passivitet och oföretagsamhet här. Dvs man ska själv kontakta lämpliga företag för praktikplats, inte vänta på att AF ska fixa det.

Det ligger väl i funktionsnedsättningens natur.

Ja, det var ju vad jag tänkte också.
Det är nog lite svårt för somliga att fixa det där utan hjälp.