Jag är en person som, trots Asperger syndrom, inte ser mig själv som handikappad.
Jag är av åsikten att man kan jobba bort mycket av sina svårigheter (som AS innebär) så pass att man kan klara sig utan att folk nödvändigtvis ser /märker att man har en mental avvikelse.

Jag kan klara att jobba. Jag kan klara att ha vänner.
Jag kan ha förhållanden. Och barn.
Dessa saker tar mycket energi av mig, men jag kan klara dem.

MEN min stora olycka i livet är min återkommande sömnbrist.
Denna vecka t ex har jag sovit ca 10 timmar, sammanlagt. (Om man räknar från i fredags; alltså 5 dygn.)
Jag är helt J-LA SLUT!!!

Detta innebär en hel rad problem för mig:

1, Jag klarar inte att göra bra ifrån mig på jobbet. (Idag var jag tvingad att hitta på en ursäkt till varför jag är hemma..)

2, Jag orkar inte vara en bra mamma till min dotter. Jag går på knäna av att tvingas tvätta, städa och laga mat under dessa sömnlösa perioder.

3, Jag får en massa tvångstankar som jag inte kan slå ifrån mig.

4, Jag orkar inte analysera vad andra säger/ skriver/ gör så det leder till en rad missförstånd.

5, Jag isolerar mig från omgivningen.

..And the list goes on..

Jag har extrem ångest innan jag ska lägga mig, för jag vet vilket helvete dessa nätter är.
GUD, jag önskar bara att mitt sömnmönster kunde bli normalt (eller i allafall någorlunda jämnt!)
Mår förbannat psykiskt dåligt av detta just nu.


(Är medveten om att ämnet kanske är uttjatat, men jag kände att jag bara var tvungen att skriva av mig.)


Moderator: Förtydligade rubriken.

missbutterfly skrev:
Jag är en person som, trots Asperger syndrom, inte ser mig själv som handikappad.
Jag är av åsikten att man kan jobba bort mycket av sina svårigheter (som AS innebär) så pass att man kan klara sig utan att folk nödvändigtvis ser /märker att man har en mental avvikelse.

Jag kan klara att jobba. Jag kan klara att ha vänner.
Jag kan ha förhållanden. Och barn.
Dessa saker tar mycket energi av mig, men jag kan klara dem.

Jag håller med dig så har mitt liv också sett ut under många år, men min erfarenhet är att det inte är möjligt att leva efter detta koncept på heltid, år ut och år in.
Bra att kunna, men ska nog användas med respekt för sina egna behov av AS- utrymme och återhämtingstid.

Frågan är väl mer hur länge klarar man av att leva ett liv som stjäl ens livskraft och vem är det som till slut får betala ett allt för högt pris? svaret vet vi nog alla, iaf de som har några år på nacken.

Kanske dags att funder över vad som är orsak och verkan eller kanske ska man kalla det biverkningar av ett liv som inte tillhör oss utan ansträngning.

Jag håller med Sam.

Om sömnsvårigheter så har jag bara att säga: Stilnoct, Imovane, Melatonin m.m.
Jag har mycket svårt att somna in, och min slutsats är att det är värre för mig att inte sova än att gå på sömnmedel för jämnan.

Jag har 25-26-timmarsdygn, så det blir alltid fel.

Min hjärna har också egenheten att vakna till när alla störningar försvinner, varpå "när man ska somna" så kommer jag på massa bra idéer och tankar vilket gör det svårt att somna.

Håller också med om svaren ovan. Det är inte vad man intellektuellt klarar av att förstå och var för sig genomföra utan den sammantagna mängden intryck som ger en belastning i alla fall på min hjärna och då tar sömnen stryk.

Man får helt enkelt göra mindre och då är man mer i harmoni vad hjärnan klarar av att processa. Så är det i alla fall för mig.

Sam skrev:Frågan är väl mer hur länge klarar man av att leva ett liv som stjäl ens livskraft och vem är det som till slut får betala ett allt för högt pris? svaret vet vi nog alla, iaf de som har några år på nacken.

Jag vet att det är man själv som måste betala det priset, men vad ska jag göra? Jag som har en dotter som måste tas om hand av mig (ensam) varannan vecka, en bekantskapskrets som måste underhållas (dels för att jag själv vill, men även för att man inte ska bli för isolerad.)
Jag har även jobb jag vill försöka sköta (jag mår förjävligt om jag inte klarar det!)

*Pust*
Just nu klarar jag ingenting för att jag är så trött.
I bakhuvudet finns även alltid skräcken att sömnbristen skulle kunna orsaka en ny psykos. -Jag är livrädd för det.

Sam skrev:Kanske dags att funder över vad som är orsak och verkan eller kanske ska man kalla det biverkningar av ett liv som inte tillhör oss utan ansträngning.

Kanske.
Detta är alltså priset jag får betala för att "spela normal" hela dagarna? (D v s anpassa mig till NT:s värld.)

Jag kommer aldrig få en dräglig tillvaro om jag inte jobbar.
Dels så klarar vi oss inte på 9000/ månad (som man får i aktivitetsersättning) och dessutom har mina "vänner" föga förståelse för varför jag inte skulle kunna jobba..
Jag som verkar vara så "normal" och samhällsanpassad.

Jag vet att det verkar konstigt, men för mig är det viktigt att upprätthålla den illusionen hos mina bekanta.

Du kan inte börja jobba deltid?

ling0n skrev:Du kan inte börja jobba deltid?

Det gör jag.
Och sedan har jag olika ströjobb vid sidan av, som är väldigt oregelbundna.

missbutterfly skrev:

ling0n skrev:Du kan inte börja jobba deltid?

Det gör jag.
Och sedan har jag olika ströjobb vid sidan av, som är väldigt oregelbundna.

Oregelbundenhet KAN bidra till mycket mer trubbel än man tror!!

Aha, okej. Ja oregelbundenhet är väl en mardröm för de flesta, speciellt folk med AS? Spontant låter det... jättejobbigt.

weasley skrev:

missbutterfly skrev:

ling0n skrev:Du kan inte börja jobba deltid?

Det gör jag.
Och sedan har jag olika ströjobb vid sidan av, som är väldigt oregelbundna.

Oregelbundenhet KAN bidra till mycket mer trubbel än man tror!!

Ling0n skrev:Aha, okej. Ja oregelbundenhet är väl en mardröm för de flesta, speciellt folk med AS? Wink Spontant låter det... jättejobbigt.

Allt har ett pris.
Och att jobba heltid är som sagt inte aktuellt för just mig, det blir för tungt..

Nej heltid låter också som en mardröm... Finns det ingen myndighet som kan hjälpa dig? Det låter ju som att du kanske borde vara sjukskriven på deltid, så du kan få deltidslön och bidrag kanske?

Har du testat sömnlabb förresten?

Nej, har inte testat sömnlabb, men det har diskuterats vid ett flertal tillfällen.

Ska få börja med Circadin (sömnhormon) snart. Min läkare har skickat en licens (som tycks ta en evighet!)..
Ska bli intressant att se om det kan ge något resultat.

Någon som har några erfarenheter av läkemedlet?

missbutterfly skrev:Nej, har inte testat sömnlabb, men det har diskuterats vid ett flertal tillfällen.

Ska få börja med Circadin (sömnhormon) snart. Min läkare har skickat en licens (som tycks ta en evighet!)..
Ska bli intressant att se om det kan ge något resultat.

Någon som har några erfarenheter av läkemedlet?

Circadin ska man väl kunna få utan licens? Det är ju Melatonin som det blivit sånt tjafs om?

Circadin har jag hört många som säger inte funkar, för att det håller en sovande, men söver inte. Alltså funkar det inte som sömnig-görare eller insomningstablett, som är det som många med AS behöver (enligt de föräldrar till småaspisar som talat om det på Allt för föräldrars forum).

Circadin är egentligen tänkt för äldre personer som vaknar och inte kan somna om, såsom vanligt är när man är just äldre (pensionär alltså).

Hoppas det kan funka ändå. På min lilla gjorde det varken till eller ifrån så vi slutade, och drog ner Concerta-dosen istället.

Mm hör så mycket om sömnsvårigheter att jag måste se mig själv som lyckligt lottad av att inte ha några som helst sådana vilket jag förövrigt tycker är lite knepigt eftersom mest allt annat i livet är upp och ner men någonstans ska man väl va "ok" också ^^ Att drömma är förövrigt något av det bästa jag vet. Händer alltid saker jag inte trott min fantasi kapabel om.

Bror Duktig skrev:Min hjärna har också egenheten att vakna till när alla störningar försvinner, varpå "när man ska somna" så kommer jag på massa bra idéer och tankar vilket gör det svårt att somna.

Missade att läsa ditt inlägg tidigare, Bror Duktig.

Känner verkligen igen det här.
Min hjärna är också som mest aktiv om nätterna.

Aspkvinna skrev:Man får helt enkelt göra mindre och då är man mer i harmoni vad hjärnan klarar av att processa. Så är det i alla fall för mig.

Denna metod brukar jag också tillämpa, och det funkar för att "komma ifatt" och varva ned.
Det är bara enormt trist att behöva isolera sig när kompisar ska hitta på kul grejer och dyl.
Men..livet är som bekant inte rättvist alla gånger.

alfapetsmamma skrev:

missbutterfly skrev:Nej, har inte testat sömnlabb, men det har diskuterats vid ett flertal tillfällen.

Ska få börja med Circadin (sömnhormon) snart. Min läkare har skickat en licens (som tycks ta en evighet!)..
Ska bli intressant att se om det kan ge något resultat.

Någon som har några erfarenheter av läkemedlet?

Circadin ska man väl kunna få utan licens? Det är ju Melatonin som det blivit sånt tjafs om?

Circadin har jag hört många som säger inte funkar, för att det håller en sovande, men söver inte. Alltså funkar det inte som sömnig-görare eller insomningstablett, som är det som många med AS behöver (enligt de föräldrar till småaspisar som talat om det på Allt för föräldrars forum).

Circadin är egentligen tänkt för äldre personer som vaknar och inte kan somna om, såsom vanligt är när man är just äldre (pensionär alltså).

Hoppas det kan funka ändå. På min lilla gjorde det varken till eller ifrån så vi slutade, och drog ner Concerta-dosen istället.

Okej. Men enligt min psykiatriker så krävs det licens för Circadin, i Sverige.
Hon skickade det för över en månad sedan och sade att det skulle finnas att hämta ut efter två veckor.
Nu har jag varit på apoteket och frågat två gånger men receptet har fortfarande inte kommit.

Kan i mitt stilla sinne tycka att sömnproblemen räcker, och att jag som inte orkar med mitt eget jobb f t f inte ska behöva lyncha min läkare för att hon ska sköta sitt (som jag utöver betalar 250 kr/ h för..)

*OK, jag hör att jag börjar låta som en riktig gnällkärring. Men jag orkar faktiskt inte bry mig*

missbutterfly skrev:

Bror Duktig skrev:Min hjärna har också egenheten att vakna till när alla störningar försvinner, varpå "när man ska somna" så kommer jag på massa bra idéer och tankar vilket gör det svårt att somna.

Missade att läsa ditt inlägg tidigare, Bror Duktig.

Känner verkligen igen det här.
Min hjärna är också som mest aktiv om nätterna.

Samma här!

Måste vara jobbigt att ha barn och dagjobb när man egentligen skulle jobba bäst på natten och sova på dan. Lider med dig...Jag blir helt väck bara av att få för lite sömn nån enstaka gång; att ha det så regelbundet är ju rena tortyren. Bokstavligen! (Det är ingen slump att just sömnbrist används som tortyrmetod.)

missbutterfly skrev:

alfapetsmamma skrev:

missbutterfly skrev:Nej, har inte testat sömnlabb, men det har diskuterats vid ett flertal tillfällen.

Ska få börja med Circadin (sömnhormon) snart. Min läkare har skickat en licens (som tycks ta en evighet!)..
Ska bli intressant att se om det kan ge något resultat.

Någon som har några erfarenheter av läkemedlet?

Circadin ska man väl kunna få utan licens? Det är ju Melatonin som det blivit sånt tjafs om?

Circadin har jag hört många som säger inte funkar, för att det håller en sovande, men söver inte. Alltså funkar det inte som sömnig-görare eller insomningstablett, som är det som många med AS behöver (enligt de föräldrar till småaspisar som talat om det på Allt för föräldrars forum).

Circadin är egentligen tänkt för äldre personer som vaknar och inte kan somna om, såsom vanligt är när man är just äldre (pensionär alltså).

Hoppas det kan funka ändå. På min lilla gjorde det varken till eller ifrån så vi slutade, och drog ner Concerta-dosen istället.

Okej. Men enligt min psykiatriker så krävs det licens för Circadin, i Sverige.
Hon skickade det för över en månad sedan och sade att det skulle finnas att hämta ut efter två veckor.
Nu har jag varit på apoteket och frågat två gånger men receptet har fortfarande inte kommit.

Kan i mitt stilla sinne tycka att sömnproblemen räcker, och att jag som inte orkar med mitt eget jobb f t f inte ska behöva lyncha min läkare för att hon ska sköta sitt (som jag utöver betalar 250 kr/ h för..)

*OK, jag hör att jag börjar låta som en riktig gnällkärring. Men jag orkar faktiskt inte bry mig*

Det jag sa om licens är baserat på det BUP-läkaren sagt, jag har inte följt ärendet på Läkemedelsverkets sida osv.. Jag har hemma, som dottern inte använder, och som du kunde få om du vill, annars.

Men är det så att det är sömnen som förstör allt, eller allt som förstör sömnen? Tänker att du kanske lever ett för hektiskt liv egentligen för att du ska kunna slappna av? Klarar du verkligen av att jobba, ha vänner och allt det där om du bara får bra sömn? Du kanske har testat avslappningsövningar och dylikt också?

Inger skrev:

missbutterfly skrev:

Bror Duktig skrev:Min hjärna har också egenheten att vakna till när alla störningar försvinner, varpå "när man ska somna" så kommer jag på massa bra idéer och tankar vilket gör det svårt att somna.

Missade att läsa ditt inlägg tidigare, Bror Duktig.

Känner verkligen igen det här.
Min hjärna är också som mest aktiv om nätterna.

Samma här!

Måste vara jobbigt att ha barn och dagjobb när man egentligen skulle jobba bäst på natten och sova på dan. Lider med dig...Jag blir helt väck bara av att få för lite sömn nån enstaka gång; att ha det så regelbundet är ju rena tortyren. Bokstavligen! (Det är ingen slump att just sömnbrist används som tortyrmetod.)

Ja, det är verkligen tortyr.
Men visst har jag perioder då jag sover bättre än såhär, men jag vaknar alltid minst två gånger per natt.

Egentligen behöver jag åtta timmars sömn per natt (för att vara pigg hela dagarna), men som mest kanske jag sover 5-6..

Att ha barn som man ska frakta till skolan (som f ö är den värsta miljö jag vet) klockan 8 varje morgon (och gå upp sju) är ju inte idealet när man sällan somnar före 03..

I o f s har jag inget dagjobb (det passar inte mig alls) utan jobbar kvällar.
Och det kan jag varmt rekommendera till andra med dessa "omvridna" dygnsrytmer..

alfapetsmamma skrev:Jag har hemma, som dottern inte använder, och som du kunde få om du vill, annars.

Tack. Vad omtänksamt av dig.

Jag skickar PM, så får vi göra upp om det..

ling0n skrev:Men är det så att det är sömnen som förstör allt, eller allt som förstör sömnen? Tänker att du kanske lever ett för hektiskt liv egentligen för att du ska kunna slappna av? Klarar du verkligen av att jobba, ha vänner och allt det där om du bara får bra sömn? Du kanske har testat avslappningsövningar och dylikt också?

Du är absolut inne på rätt spår. Jag vill bara blunda för detta, och bara köra på..Men ibland går det inte.
Jag tror att jag ställer för stora krav på min sociala kapacitet, för att själv må bra.

Har testat avslappningsövningar tidigare, men har aldrig lyckats slappna av med hjälp av det.
Har du tips på några särskilda övningar?

Jag tror (och vill tro) att jag kan orka med mitt liv om jag bara fixar att få den sömn jag behöver..

Ok, läs den här tråden....

melatonin-5 ... 13-56.html

Sen kan jag bara säga att blunda för problemet, sova ikapp och köra på..... det är då som man får utmattningssyndrom och DET är inte kul och tar åratal att komma igen ifrån. Dessutom kan du få allergi mot stress, då är resten på halvfart och inget arbete som gäller.

Inte kul och höra men man klarar några år och sen klappa man ihop. Medicinskt omöjligt att klara av det du ställer upp som krav på dig själv.

Förlåt men man måste ibland bara kort och gott säga som det med all sannorlikhet är. Du KAN vara undantaget som klarar det men dina signaler visar inte på detta.