Om ni blir erbjudna ett jobb, och ni verkligen behöver pengarna, tycker ni då det är taskigt eller fel att inte säga något om att man har AS?

Det är ju trots allt ett problem som säkert kan visa sig förr eller senare.
Men samtidigt känns det som att om man varit på intervju och de vill anställa en så anställer de ju faktiskt den de träffade?!

Känns lite dubbelt det här. Att berätta kan säkert skrämma dem så att man inte får jobbet trots allt. Men att inte berätta kan orsaka problem senare. Och man får ju knappast en bra referens om man "lurar" dem att anställa en invalid.

Har dom frågat? Nej, strunta i det då om du inte känner att det kraschar första dagen för då kanske det är läge att säga något.

Annars är det kanske bra att vara stolt över sig själv för dina egenskaper kanske du har för ATT du har AS.

Aspkvinna skrev:Har dom frågat? Nej, strunta i det då om du inte känner att det kraschar första dagen för då kanske det är läge att säga något.

Jag blev kallad till en andra intervju för att diskutera arbetstider och lön.
De verkade väldigt intresserade och positiva efter första mötet.

Annars är det kanske bra att vara stolt över sig själv för dina egenskaper kanske du har för ATT du har AS

Absolut, men jag är tveksam om de ens vet vad AS innebär. Så om jag börjar förklara sådana saker blir det nog ingen anställning.
Jag menar, ärligt talat, hade jag själv aldrig hört talas om AS och någon sa att de har ett handikapp/syndrom, så hade det knappast verkat positivt på min bild av personens förmåga till att utföra ett bra jobb osv.

Jag har aldrig berättat för någon arbetsgivare att jag har Asperger.
Vet inte vad som är rätt sak att göra i denna fråga för det beror nog mycket på vad man har för arbetsgivare..

Personligen vill jag inte behöva särbehandlas, eller ses som handikappad på jobbet.

Ja, så tänker då inte jag och jag har både intervjuat och anställt ganska annorlunda personer men aldrig krävt av dom någon diagnos, det får man inte, det är diskriminering. Men om personen pratar om det själv, är medveten och tar sitt ansvar så skulle inte ja se detta som ett hinder. Men vi är alla olika.

Lycka till!

Om man behöver särskild anpassning pga sin AS, då måste man ju berätta. Men om man är beredd att jobba precis som andra under samma villkor, borde man inte behöva berätta. "Normala" berättar inte heller sanningen om alla sina brister och begränsningar vid en anställningsintervju.

Om det blir problem sen och du "skyller" på din AS, så kan de säga att du lurat dem att anställa dig genom att inte berätta om ditt funktionshinder. Men du kan bestämma att hålla tyst om din AS även om det blir problem.

Har du jobbat förut så du vet vad som kan gå fel?

Tycker inte att man ska behöva nämna något om det. Då AS skiljer sig väldigt mycket för olika personer blir det också bara fel om man nämner det, säg istället mer specifikt vad som är problematiken för just dig. Om du t.ex. inte klarar av socialisering, säg det, istället för AS.
Att det kan bli fel senare är väll ändå något som kan hända alla då folk generellt sätt är dåliga på att tala om sina brister.

Bra råd. Jag skulle inte heller säga nåt. Möjligen senare om jag skulle behöva förklara några udda drag de kan ha lagt märke till, men inte initialt.

Jag föreslår att du inte säger nåt. De flesta människor har något de bär på som är problem eller hinder för dem. För den ene är det återkommande migrän och för den andre är det AS. Människor är i regel räddare för det de inte känner till och att berätta om ett syndrom som det finns ofullständigt kunskap eller fördomar kring är onödigt om det är så att du kan passera och bli anställd. Skulle du få några problem på jobbet sedan som har att göra med din diagnos får du ta det då.

Alien skrev:Har du jobbat förut så du vet vad som kan gå fel?

Ja, och problemet har varit det sociala. Men idag är det rätt pressade scheman på företagen så det kanske inte blir så mycket fika denna gång, så då kanske det inte blir några problem överhuvudtaget.
Jag själv ansåg inte att det fanns problem vid tidigare jobb heller, men det var mycket fika och sånt vilket jag inte var bra på att prioritera.

Jag skulle självklart inte börja diskutera kring AS vid något senare tillfälle. (editering: jag menar att jag inte skulle skylla mina eventuella problem på AS. Bättre då att låtsas vara normalt onormalt osocial eller nåt sånt... ) Det är ju sannolikt en provanställning först så antingen fungerar det eller inte.
Men det känns ändå lite som att man lurar det stackars företaget om man inte talar om ens eventuella brister. Ungefär som att söka kontorsjobb men inte tala om att man har ryggproblem och inte kan sitta still mer än en timme i taget.

baconmuffins skrev:

Alien skrev:Har du jobbat förut så du vet vad som kan gå fel?

Ja, och problemet har varit det sociala. Men idag är det rätt pressade scheman på företagen så det kanske inte blir så mycket fika denna gång, så då kanske det inte blir några problem överhuvudtaget.
Jag själv ansåg inte att det fanns problem vid tidigare jobb heller, men det var mycket fika och sånt vilket jag inte var bra på att prioritera.

Jag skulle självklart inte börja diskutera kring AS vid något senare tillfälle. Det är ju sannolikt en provanställning först så antingen fungerar det eller inte.
Men det känns ändå lite som att man lurar det stackars företaget om man inte talar om ens eventuella brister. Ungefär som att söka kontorsjobb men inte tala om att man har ryggproblem och inte kan sitta still mer än en timme i taget.

Men egentligen hör inte fikasnack till jobbet, tycker jag. Du kan väl bara säga sen att du är resultatorienterad men inte så socialt orienterad. Kort sagt, du föredrar att jobba före att snacka skit.

baconmuffins, låt nu inte din aspigt överdrivna ärlighet ta över så att du inte får jobbet. Som Bjäbbis säger är det nog många som har problem de inte berättar, och saker de låtsas vara bättre på än de är.

Om det inte funkar så lär det ju visa sig och då har ingen förlorat på det eftersom det inte är en fast anställning. Går det däremot bra så har ni båda vunnit på det. Så låt dem ge dig en chans och ha inte dåligt samvete för att du inte berättar allt. Om ditt största problem är kafferasterna så påverkar det ju inte din arbetsförmåga.

Inger hann före, om du känner dig osäker att säga något låt bli och se om det fungerar. Sen med tiden när du känner folk så kan det kanske komma sig naturligt!

Sanning, ja men du har ju inte sagt nej på en rak fråga om du har det så du har faktiskt inte ljugit? Fortfarande så är det dina egenskaper som framkommit i intervjun som dom vill ha och har du varit ärlig där, inga problem!

baconmuffins skrev:Men det känns ändå lite som att man lurar det stackars företaget om man inte talar om ens eventuella brister. Ungefär som att söka kontorsjobb men inte tala om att man har ryggproblem och inte kan sitta still mer än en timme i taget.

Överdriven ärlighet. Släpp det! Ingen talar för mycket om sina svaga sidor i samband med anställning och alla vet att det är så. Att visa viss medvetenhet om vad man är dålig på på direkt fråga kan tyda på mognad. (I stället för att bara slå ifrån sig och inte tillstå att man är dålig på nåt vilket inte verkar trovärdigt) I så fall bör man leta upp något "lagom" ofarligt dåligt och tala om det som om det var det som var problemet.

Sedan behöver man inte prata så mycket med alla men det kan vara bra att hitta någon som man pratar lite extra med.

Alien skrev:Men egentligen hör inte fikasnack till jobbet, tycker jag. Du kan väl bara säga sen att du är resultatorienterad men inte så socialt orienterad. Kort sagt, du föredrar att jobba före att snacka skit.

Hehe, den var bra! Och sann, ju!

Det finns ingen som helst skyldighet att berätta om eventuella neuropsykiatriska diagnoser för arbetsgivarn, så nej, du behöver verkligen inte känna dig taskig. Ibland måste man ljuga sig fram, så är det bara.

Om du har något problem, så ta upp det som ett personlighetsdrag hos dig bara och inte en diagnos (gärna efter du blivit anställd ).

Och har du för stora problem med något som kommer dyka upp på just det jobbet så kanske du inte borde söka det jobbet för din egen skull?

OnionKnight skrev:Tycker inte att man ska behöva nämna något om det. Då AS skiljer sig väldigt mycket för olika personer blir det också bara fel om man nämner det, säg istället mer specifikt vad som är problematiken för just dig. Om du t.ex. inte klarar av socialisering, säg det, istället för AS.
Att det kan bli fel senare är väll ändå något som kan hända alla då folk generellt sätt är dåliga på att tala om sina brister.

Precis så skulle jag säga. Om jag skulle söka jobb idag skulle jag säga som jag sa sist på intervju, på frågan om vad som stressar mig. Då skulle jag säga att dubbla budskap och otydlighet stressar mig.

Har man sagt Kunden har alltid rätt och man gjort allt för att kunden ska vara nöjd vill jag inte sen få en utskällning om att Kunden har alltid rätt bara är en floskel och att jag borde fattat själv att ditten datten inte gäller och så få en massa klausuler med finstilt om när kunden inte har rätt kastat på mig.

Däremot behöver jag inte säga att mitt behov av tydlighet och rakhet är en del av ett autismspektrumtillstånd som jag fötts med. Andra berättar ju inte om sina tvångstankar (som hindrar dem i jobbet), att de inte tål sprit och beter sig som idioter på julfesten, sin depressiva läggning som gör att de gnäller om allt i perioder, att de är fotfetischister och vad de gör på jobbtoan när chefen har nya skor med tio cm klack osv osv.

Alien skrev:Men egentligen hör inte fikasnack till jobbet, tycker jag. Du kan väl bara säga sen att du är resultatorienterad men inte så socialt orienterad. Kort sagt, du föredrar att jobba före att snacka skit.

Eller lösningsfokuserad, som var sånt buzzword ett tag..

alfapetsmamma skrev:Precis så skulle jag säga. Om jag skulle söka jobb idag skulle jag säga som jag sa sist på intervju, på frågan om vad som stressar mig. Då skulle jag säga att dubbla budskap och otydlighet stressar mig.

Har man sagt Kunden har alltid rätt och man gjort allt för att kunden ska vara nöjd vill jag inte sen få en utskällning om att Kunden har alltid rätt bara är en floskel och att jag borde fattat själv att ditten datten inte gäller och så få en massa klausuler med finstilt om när kunden inte har rätt kastat på mig.

Shit känner faktiskt igen mig. Hamnade i rejäl knipa på en gång eftersom jag inte begrep när någon skulle särbehandlas...
Dubbla budskap tror jag det är i de flesta jobb. När man bryter mot reglerna gäller det att samtidigt skapa en känsla om att det är ett undantag som man gör just för den personens skull, för att det inte ska sprida sig och bli något som alla försöker utnyttja. Spelet kring och förhandlingarna kring de reglerna är ibland på något sätt lika viktiga som reglerna i sig.

jag har jobbat sedan jag var 15 år inom vården och Först nu har jag fått veta att jag har as. men nu ska jag söka nytt jobb inom vården måste jag då berätta att jag har as?

Nej, det tycker jag inte. Om din AS medför några svårigheter i jobbet, berätta om just de svårigheterna i stället utan att nämna AS-diagnosen.

Detta diskuterades nyligen i denna tråd:
http://www.aspergerforum.se/fel-att-ta-jobb-utan-att-beratta-om-as-t7596.html

Moderator: Trådarna har nu slagits ihop.

Alien skrev:Nej, det tycker jag inte. Om din AS medför några svårigheter i jobbet, berätta om just de svårigheterna i stället utan att nämna AS-diagnosen.

Detta diskuterades nyligen i denna tråd:
http://www.aspergerforum.se/fel-att-ta-jobb-utan-att-beratta-om-as-t7596.html

aa den missade jag

Knickedix, nej jag tycker inte heller att du bör tala om att du har AS, jag praktiserar i butik och uppkommer problem socialt tar jag upp det med min SIUS eller min arbetsgivare om det gäller arbetsfrågor, skall inte behöva nämna AS.


C