Hej!

Vi är två studenter som läser sista året på socialhögskolan. Vi skriver en C-uppsats om Asperger Syndrom och arbete. Vi söker två intervjupersoner som har haft ett arbete på den öppna arbetsmarknaden men som numera arbetar på en daglig verksamhet.
Hör av dig om du är intresserad

Med Vänlig Hälsning

Elaine och Feri

Om ni inte hittar folk som kvallar här så kan ni fråga på http://aspergerkontakt.mylava.net/

Varför säker ni folk som frångått den öppna arbetsmarknaden? Jag känner ju inte till erat studieupplägg så jag vet inte om jag kan säga att ni gör fel eller rätt. Jag vill dock poängtera att den öppna arbetsmarknaden inte ska betraktas som något som generellt sett är opassande/omöjligt för aspies.

Jag menar inte att vara skeptisk mot er eller eran uppsats, men av personliga skäl så är jag mycket angelägen om att aspies kan och ska i så stor utsträckning som möjligt betraktas som passande för den öppna arbetsmarknaden.

Undertecknad har en helt vanlig anställning utan anpassning.

Vad har ni tänkt att få ut av det?
Hur har ni tänkt att lägga upp intervjun?

Känns som en vinkling redan ifrån börja!

Ni verkar tolka in väldigt mycket i deras lilla text. Uppsatsen kanske går ut på att försöka ta reda på vad som gick fel för asparna när de hade vanliga jobb, för att försöka ta reda på hur man kan undvika de felen och slippa sätta kompetenta människor på vuxendagis.

Man kan ju hoppas du har rätt mördarsnigel

Kan tillägga en notering jag har gjort.
Jag tycker det jobbigaste med jobb är att söka jobbet, att göra jobbet är oftast mycket lättare och bekvämare.
Jobbar hellre ett år extra än söka ett nytt jobb.
Fast jag har å andra sidan tur, oftast söker jobben upp mig, jag är elektronikkonstruktör och maskinkonstruktör

När jag sökte mina första jobb så gjorde jag exakt som de sade på Arbetsförmedlingen och det gick inte alls.
Jag fick till slut jobb genom att fråga om jag fick följa med en chaufför på hans jobb.
Slutade med att det företaget betalade mitt körkort och fick jobb där

Hej!

Jag har haft jobb och sedan hamnat på daglig verksamhet.

Så här ser min arbetslivs-karriär ut:

Först gick jag på social linje på gymnasiet. Habiliteringen tvingade mig att söka den linjen och sedan kom jag in på särskild kvot, eftersom jag inte hade betyg som räckte till.

Efter gymnasiet gick jag på AMI i sju månader och tvingades bo i en av deras träningslägenheter.

Därefter läste jag data och multimedia på en folkhögskola i tre år.

Så var jag arbetslös i två år.

Sedan fick jag fem månaders praktik på en mack, sedan sex månaders anställning och därefter sparken för att jag inte klarade av stressen som bestod i att jobba ensam mesta tiden och ha ansvar för allt.

Därefter var jag arbetslös i fyra månader.

Sedan började jag på Samhall. Vi monterade mobiltelefonbatterier till Ericsson. Det fanns en dag-grupp och två linor som jobbade tvåskift. Jag jpbbade tvåskift. Varannan vecka jobbade jag måndag-fredag från 06.00 till 13.48. Varannan vecka jobbade jag måndag-torsdag från 13.48 till 23.30. Jag blev trött av jobbet. Tröttare och tröttare. Det slutade med att jag jobbade, lagade mat, åt, tittade på TV och satt vid datorn, sov och så upp till jobbet igen. Disken växte, jag orkade inte städa. Jag var trött jämt. Sökte till öppenpsykiatriska mottagningen. Jag blev sjukskriven på halvtid i kanske 9 månader. När det injte hjälpte, fick jag hel sjukkskrivning och läkaren föreslog rätt omgående förtidspension.

Efter drygt ett år flyttade vi 30 mil upp till Dalarna. Där blev jag erbjuden daglig verksamhet. Jag sökte och började i en textilgrupp. Nu går jag till Textil torsdag och fredag förmiddag. Där väver jag gardiner, stickar, broderar långstygn, virkar och liknande saker. Jag handarbetar mycket även hemma. Förutom Textil har jag börjat rida, tränar fotboll en gång i veckan och håller mig sysselsatt med allt möjligt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har haft vanligt arbete i 25 år och sen daglig verksamhet. Men eftersom jag redan finns med i en C-uppsats får det räcka med det.

Jag hoppade av efter 20 år på lasarettet. Har varit min egen alltsedan dess. Vilket innebär ytterligare ca 15 år.
Mina frågor var allvarligt menade. Om jag ev kunde vara ett passande "offer".

Hej Lilla gumman!


Skulle du vilja bli intervjuad om dina erfarenheter av att arbeta?
Intervjun tar ca en halv timma. Vi skulle kunna komma till din dagliga verksamhet och göra intervjun om det passar dig.

Hör av dig

Vänliga Hälsningar Elaine

Lillla Gumman:
Jag kan intyga att det är störtjobbigt att jobba skift.
Och det är inte hälsosamt heller, det tröttar ut en.
Folk blir bleka och får jobbigt med allt möjligt, har hört rätt många som är uppenbart NT i sitt sätt klaga på hur jobbigt det är med skiftjobb.

Jag tvärvägrade när de ville införa skift och när jag gjorde det så började de andra gnälla också och till slut fick alla välja om de skulle jobba natt dag kväll eller skift och det gick alldeles utmärkt, 7 personer av 140 fick inte det de ville.
Jag valde kväll, de antog att alla ville jobba dag.

Assumption is the mother of all fuckups!

Lilla Gumman:
Förresten, vad gör man på social linje?
Spontant låter det helfel från början till slut eller vad tycker du?
Antar att du inte är så glad i att vara så social eller?
Kanske bara ett felaktigt antagande från min sida.

Vad tyckte du om träningslägenhet och vad gör man i en sådan?
Antar att man tränar på en eller flera saker eller blir man bara observerad?

Social linje fanns för 25 år sen och jag gick den också. Helt vanlig linje på gymnasiet med mycket Naturkunskapsämnen som biologi/fysik/kemi vanlig matte engelska. Lite lightare än Natur, som var tre år, men social 2-årig och som gav högskolekompetens.

Social var väl lite som en förlängning på högstadiet. Lite för dom som inte bestämt sig helt men ändå ville ha möjligheten att läsa vidare senare. En klasskompis ville bli polis och en tänkte sig en militär karriär. (Gick själv ekonomisk men en hel del ämnen var gemensamma)