För två år sedan hände det något i mitt nervsystem som på sista tiden blivit värre. Jag kan inte prata så bra, jag glömmer alla ord. Jag kan inte skriva. Jag råkar skriva fel bokstäver. Ibland upptäcker jag det, ibland inte.

Jag är dock helt medveten att jag gör detta men jag kan inte rå för det.

Jag kan inte teckna för mina händer skakar. Signalerna som sänds ut till armar och ben blir fel. Signaler inne i hjärnan är fel.

Det betyder inte att jag tänker fel, även om det händer.

En oediterad text är helt oläsbar. Så det är inga små problem.

Det enda jag vill att ni förstår är att det är något fel på mig, de jobbar med att se vad det är. Men jag har fått pikar om att det blir så när man knarkar och super och jag uppskattar det inte. Alltså vissa av er tror det, läkarna tror att det är en ny sjukdom som triggats av antikroppar som liknar andra antikroppar jag redan reagerar mot. Eftersom de inte vet vad det är och det går inte att testa för allt, så trodde det först att det var dödligt, det tog det i allvarsgrad. Nu verkar det inte vara dödligt men ingen vet om det kommer bli gravt handikappande.

Jag dricker endast lättöl, sällan. Har slutat måttligt dricka sedan jag blev sjuk. Jag har tagit någon enstaka värktablett när det inte går att röra sig (mindre än 5 på 2 år), har tagit en disso en gång medan jag varit sjuk men haft en bra period.

Det finns folk som vräker i sig kodein för att de har ont. Mitt landsting godkänner inte detta om man inte har cancer eller motsvarande. Så jag får inget.

Ni som messat mig vet vilka ni är.

Man ska inte vara ärlig. Man ska ljuga som ni och påstå att man har ett normalt liv.

Jag kan ju börja med att säga att du inte är dum i huvudet.
Det är dock klart att du har en sjukdom.
Man kan ju bara hoppas att någon kan hitta en hjälp åt dig.

Furienna skrev:Jag kan ju börja med att säga att du inte är dum i huvudet.

Tack, men effekten är dum i huvudet. Det är kaoz eller står still. Sådant som man klarat med lätthet funkar inte. Som tur är är de flesta OK med felskrivningar, men IRC är ett helvete för man kan inte rätta felet. Säger man saker med för mycket omsvep så brukar folk tolerera med.

Konstigt att kunna skriva med ganska hög fart, inte så som vissa kan, men bra iallafall och få fel. Och nu försöker jag men det blir bara gröt. Det går inte med koncentration något som gått utan.

Samtidigt känner jag mig lite ensammen, och sedan ska man försöka kommunicera ändå. Är glad för de som orkar läsa, särskilt på IRC där alla fel syns.

En sak också som är bra är att hon som skrev planen för mitt boendestöd som snart börjarm skrev i lite extra att de måste göra mer än mig och låta mig vila. Inte haft många under corona men de har inte förstått att jag inte kan.

Smällde telefonen två gånger i golvet samma dag för händerna orkade inte så det blev ett stort hål rakt genom glaset in i elekroniken. Men den funkar iallafall.

Jag har skrivit lite på annat ibland, t ex Flashback, men inser att mot vad det är jobbigt så får man inget för det. Försöker man skriva här finns det alltid någon som försöker svara.

Jag har skrivit en del om att varit sjuk för det har irriterat mig så i två år. Just att inte orka. Men trodde inte det kunde ta ett steg till men det kunde det. Att inte förstå hur man skriver eller vad folk säger. Usch. Jag har tagit så mycket för givet.

Vill påminna att om folk inte verkar vara sig själva så kan det vara något som hänt, de kan ha fått depression, långcovid eller diabetes bara som exempel. Man är lite van att folk är mest som vanligt.

Jag vet att jag tjatat om sjukdom men jag tänkte nojigt att det är nog folk som tror att man gör sig till och sedan dessa få då som sa att så blir det när man knarkar. Ville bara förklara att min hjärna verkligen gör sitt bästa för att sätta mig i situationer där det inte går att läsa.

Tror aldrig jag någonsin skrivit så länge på ett inlägg som detta. Tror också att jag kommer låta vissa fel vara kvar ananrs blir det aldrig klart.

Kram och ta hand om varandra.

Kidzi skrev:Kram och ta hand om varandra.

Där sa du något väldigt viktigt, kram tillbaka, hoppas saker kan ordna sig...

Kidzi skrev:

Furienna skrev:Jag kan ju börja med att säga att du inte är dum i huvudet.

Tack, men effekten är dum i huvudet. Det är kaoz eller står still. Sådant som man klarat med lätthet funkar inte. Som tur är är de flesta OK med felskrivningar, men IRC är ett helvete för man kan inte rätta felet. Säger man saker med för mycket omsvep så brukar folk tolerera med.

Konstigt att kunna skriva med ganska hög fart, inte så som vissa kan, men bra iallafall och få fel. Och nu försöker jag men det blir bara gröt. Det går inte med koncentration något som gått utan.

Samtidigt känner jag mig lite ensammen, och sedan ska man försöka kommunicera ändå. Är glad för de som orkar läsa, särskilt på IRC där alla fel syns.

En sak också som är bra är att hon som skrev planen för mitt boendestöd som snart börjarm skrev i lite extra att de måste göra mer än mig och låta mig vila. Inte haft många under corona men de har inte förstått att jag inte kan.

Smällde telefonen två gånger i golvet samma dag för händerna orkade inte så det blev ett stort hål rakt genom glaset in i elekroniken. Men den funkar iallafall.

Jag har skrivit lite på annat ibland, t ex Flashback, men inser att mot vad det är jobbigt så får man inget för det. Försöker man skriva här finns det alltid någon som försöker svara.

Jag har skrivit en del om att varit sjuk för det har irriterat mig så i två år. Just att inte orka. Men trodde inte det kunde ta ett steg till men det kunde det. Att inte förstå hur man skriver eller vad folk säger. Usch. Jag har tagit så mycket för givet.

Vill påminna att om folk inte verkar vara sig själva så kan det vara något som hänt, de kan ha fått depression, långcovid eller diabetes bara som exempel. Man är lite van att folk är mest som vanligt.

Jag vet att jag tjatat om sjukdom men jag tänkte nojigt att det är nog folk som tror att man gör sig till och sedan dessa få då som sa att så blir det när man knarkar. Ville bara förklara att min hjärna verkligen gör sitt bästa för att sätta mig i situationer där det inte går att läsa.

Tror aldrig jag någonsin skrivit så länge på ett inlägg som detta. Tror också att jag kommer låta vissa fel vara kvar ananrs blir det aldrig klart.

Kram och ta hand om varandra.

Fast det är så fel att du säger att du är "dum i huvudet".
Den som är dum i huvudet kan inte skriva inlägg som du gör.

Har aldrig uppfattat dig eller dina inlägg som "dumma i huvudet".

Att vara sjuk under längre tid är väldigt påfrestande på många vis.
Hoppas att du på något vis kan bli bättre från vad det nu än är för sjukdom du drabbats av.

Furienna skrev:Fast det är så fel att du säger att du är "dum i huvudet".
Den som är dum i huvudet kan inte skriva inlägg som du gör.

triggerhappyD skrev:Har aldrig uppfattat dig eller dina inlägg som "dumma i huvudet".

Instämmer! Du @Kidzi är en av dem som bidrar mest till att göra forumet till en trevlig plats.

Fast med all respekt för att du lever med svåra symptom som påverkar dig fysiskt och psykiskt och som ännu inte gått att identifiera i form av en diagnos, det kan inte vara lätt att ha det så.

Snälla ord, tack.

Bara så konstigt när man ser tillbaka på texten och det står:

Brar såå kongstingt man se tibblaka på tecxyen pch det srål.

Medan jag skriver tror jag att det är nästan rätt. När jag kollar sedan upptäcker jag kanske 80 % fel. Vissa fel blir kvar, kanske ser dem sedan, men då tänker jag att var det en bokstav bara eller två får det vara.

Vissa saker funkar fortfarande i pallet, andra inte.

Har rätt dåligt minne för tid men detta har börjat smygande och blivit mer och mer symptom. Trodde inte det kunde bli mer. Men så blev det detta konstiga.

Det är synnerligen opraktiskt inför att när jag är sjuk så vill jag näta gärna skriva på forum då får man lagom kontakt som man orkar med och andras tankar. Men när det blir fel då? Lite som ett straff. Samma med Nanowrimo som börjar snart ska inte berätta för mycket om storyn men har aldrig skrivit utifrån barndomen. Men det blir jobbigt om detta blir värre.

Men det handlar om en brittisk familj som är perfektionister och har barn kanske 8-12 år, 2 "perfekta blonda" som gör allt som anses viktigt och en liten rödtott. Som får skulden för allt. Grejen är familjen har en hemlighet. Rödtotten blev gjord när föräldrarna gick i skolan så han blev adoperad bort. Sedan fick de inte fler bar. Så de kunde få ett par som var som systrar eller är systrar. De får uppmärksamhet medan rödtott är smart utanför "lådan" som man skriver på svenngelska.

Så familjen tror iaf barnen att det röda fåret inte hör dit. Men det kommer fram att han är den enda som är ättling i blodet. Nu vet inte jag juridiskt hur detta skulle kunna ske att de råkar få tillbaka sitt eget barn. Men det behöver inte vara exakt i den riktiga världen, bara reglerna stämmer inom världen.

Jag hade en änne bättrre historia att skriva en poirotfanfiction. Men den blir för komplicerad och var det redan färra året.

Man kan ju skriva med autokorrekt på hela tiden ska testa det om det inte blir för jobbigt isåfall korrektar jag sidvis.

En anledning till att det blir lite etxra jobbigt med min vardagsdator är att den inte funkar så bra med autokorrekt. Fast där jag behöver den mest i IRC finns den iallafall inte om jag inte skriver i webben och det orkar jag inte för det är ovalbar font, en av mina vanliga aspiga grejer.

Jag var hos läkarens vikarie och hon vågade inte ens testa B12 eller sätta in. Så jag tar det på måfå. Hon sa hon vågar inget för hennes min läkare är hela VC chef. Så då måsyte man låta honom komma hem från semestern då medan jag försämras.

Det som är småläbbigt är saker jag inte fattar att jag inte kan. Hittills har jag tänkt att oops där blev det fel. Men udda det vore att irra omkring i världen och tro att man gjort rätt och allt är fel.

Så jag bara hoppas på att jag ska kvala in för en neurologisk underökning. Hade en när jag var bättre, den kortare, inget var fel då. Men det var ju då.

Den korta versionen, jag skriver fel bokstäver och det är min hjärnas påhitt och jag har ingen makt över det.

Den långa versionen, jag fått en större förståelse för folks problem.

Som sagt, vi får ju hoppas att du blir undersökt snart.
Jag kan absolut förstå att det känns läskigt att inte kunna stava längre.

vet jag dum i huvudet iaf.. så att inte du enda som e

Det känns som att du har brist på dopamin och att din motorik samt auditiva arbetsminne har påverkas. Dock så vet jag inte ifall det finns någon lösning på det idag.

Heidi79 skrev:vet jag dum i huvudet iaf.. så att inte du enda som e

Jag är också dum i huvudet samt majoriteten här på detta forumet är det.

Jag också.

Jag är smart, snäll, noggrann och duktig.

notwoodstock skrev:Jag också.

Jag har skrivit det förut: Jag tycker inte att jag platsar på AF längre. Min hjärna fungerar inte.

Sheyen skrev:Jag är smart, snäll, noggrann och duktig.

Jag är intelligent.

Nu handlar inte tråden om var folk står i vanliga fall.

Däremot även om jag läser fel, tappar bort och ersätter ord, verkar jag kunna skriva på datorn igen. Jag tror jag gör mindre fel och får ändra mycket mer sällan.

Konstigt det var så kortvarigt.

Men många andra neurologiska problem har också blivit bättre.

Det är märkligt att få problem med språket när man inte haft det innan. Sedan om det har med dos avsvällande medicin att göra enbart, eller att man kan bli irriterad av en näve sömntabletter vet jag inte. Nä, har samma utskrivet. Tar bara väldigt lite och sällan. Har som tur var inte fått så mycket insomni av kortisonet. Annars låter klart en näve sömnisar gott men nej inte kan man ta det. Då skulle man bli påverkad hela dagen. Så som jag sam är glad att sömnen funkar hyfsat. Har t o m som bortrest 3 dagar gått upp tidigt på morgonen!

Kidzi skrev:Nu handlar inte tråden om var folk står i vanliga fall.

Däremot även om jag läser fel, tappar bort och ersätter ord, verkar jag kunna skriva på datorn igen. Jag tror jag gör mindre fel och får ändra mycket mer sällan.

Konstigt det var så kortvarigt.

Men många andra neurologiska problem har också blivit bättre.

Det är märkligt att få problem med språket när man inte haft det innan. Sedan om det har med dos avsvällande medicin att göra enbart, eller att man kan bli irriterad av en näve sömntabletter vet jag inte. Nä, har samma utskrivet. Tar bara väldigt lite och sällan. Har som tur var inte fått så mycket insomni av kortisonet. Annars låter klart en näve sömnisar gott men nej inte kan man ta det. Då skulle man bli påverkad hela dagen. Så som jag sam är glad att sömnen funkar hyfsat. Har t o m som bortrest 3 dagar gått upp tidigt på morgonen!

Det är nog sant att mediciner kan påverka kroppen på olika sätt.
En och annan kanske till och med gör att man tappar förmågan att stava rätt.

En enda zopiklon och man skriver som en kratta men jag har inte den.

Har skrivit OK, hade ett litet återfall. Minns fortfarande inte alla ord. Men är iallafall smidig med det.

Hej, efter att ha läst detta så låter det mycket likt de symptom som man får av B12 brist.
Jag fick 2 st krampanfall när jag var 15-16år efter att det hände så träffade en reumatolog(Då jag utöver mina diagnoser även har reumatism och allmänläkarens rekommendation var att gå den vägen.) reumatologen gjorde ett B12 prov direkt vid inskrivningen och sedan dess äter jag behepan(Cyanokobalamin 1mg/dag och Folsyra 1mg/dag) jag har provat att ha uppbehåll(med kontroll var 6mån) och värdet de kollar sjunker sakta neråt så fort jag slutar med dessa.

Det är viktigt att veta att har man B12 brist som inte beror på vegansk kost så har man ofta problem med att tillgodogöra sig B12 normalt och den dos som receptfria vitaminer/multivitaminer är alldeles för liten för att göra någon skillnad.
(Jämförelsevis så är rekommenderat intag av av B12 är 2ug dvs. 2 miljondels gram)

Min egen upplevelse av B12 brist kan närmast beskrivas som ett mycket långsamt fritt fall utan botten
till sist så sover man bort(eller är apatisk under större delen av all vaken tid har krypningar/stickningar & domningar i kroppsdelar problem med minnet, koordination, ångest, depression, hyperaktivitet, och kraftiga humörsvängningar.).
Jag ville dö under dem här perioden då allt jag upplevde var nattsvart(Men i det skedet så sov jag nästan hela dagarna och var apatisk/helt väck och jag klarade då inte,alls av att göra slag i saken).

Det går mycket sakta tills man får symptom(tillräckligt sakta för att vänja sig vid att må skit) därför går det ofta mycket långt före man upptäcker det).
Samma sak gäller efter att man börjar äta B12 det tar månader att märka skillnad(och i mitt fall flera år för att nå något normaltillstånd då ingenting förändras).

Det är definitivt så att om du har misstankar så bör du kolla upp detta även om du får göra det i privat regi.(Även om jag av principiella skäl är emot privata vårdaktörer så är det faktiskt så att man kan välja det alternativet om man upplever att man inte får hjälp av den vanliga vården.).

(Jag har även fått veta att det är mycket vanligt med B12 brist om man har ASD så det borde även gå att ordna en remiss för att göra provtagning genom den vanliga psykiatrin).

Skriver detta på en platta så missar i form av stavfel eller radbrytningar kan förekomma.

Jag självmedicinerade för B12 i två månader. Jag har blivit bättre med vissa symptom. De vägrade testa B12. Konstigt för de testat massa konstiga saker typ 50 olika. Jag märkte de inte testat B12 men fick nej att testa så jag tog utan att veta.

Jag har klarnat i huvudet. Det kan bero på att jag hade B12-brist. Men eftersom jag tar kortison under samma tid så vet inte om det är det som hjälpt.

De mentala effekterna är mycket bättre, finns kvar av depression eller vad man ska kalla det men inte lika allvarligt. Men mina symptom har flyttat runt. Just nu får jag feber kort av ansträngning. Jag har fortfarande obalans i hjärtfrekvens och troligen blodtryck och blodsocker men inte lika allvarligt. Det som tyvärr blivit värre är skakisheten. Jag har råkat förstöra massa saker genom att jag är skakis från topp till tå och mest i händerna. Tappar saker.

Jag funderar på att ta mer B12 men man brukar inte behandla jättelänge.

Iallafall är det bra det försvunnit att jag skriver fel det var verkligen jätteirriterande. Att jag bara random skrev fel bokstäver flera i varje ord. Tyvärr så min läkare börjar nästan stoppa fingrarna i öronen och säga lalala om jag nämner neurologiska symptom. Han och andra läkaren ber mig hålla tyst eller pratar över mig om jag nämner det. Däremot får jag nämna alla symptom som passar med deras specialitet. Det är uppenbart att de skulle se det som ett nederlag att skicka mig till annan typ av doktor.

Som sagt har jag fortfarande lite humörproblem. Jag försöker inte låta det gå ut över vad jag skriver men klart det råkar hända ibland. Tyvärr började det innan kortisonet så det är en effekt av sjukdomen vad det nu är. Alla som jag talat om som har vårdande folk i sin omgivning som de kan fråga säger att detta är definitivt transversell myelit. Tycker det är konstigt de är så säkra medan läkarna inte vet. Har läst lite om det och tycker det verkar obehagligt att de skiter i en sådan allvarlig sak och tycker att man kan vänta och se och se om det blir bra av sig själv. Har snart väntat i 2 år på att bli bättre.

Har man brist på B12 utan att vara vegan är det tyvärr mer eller mindre livslång behandling,som gäller.
(Dvs kan man inte tillgodogöra sig det av normalt varierad föda så är det knappast så att det kommer att gå över)
Du har rätt att få en bedömning av en annan läkare(second opinion) infon finns på https!//www.1177.se/
Du kan även välja att besöka en specialist privat(i vissa fall med remiss men det går att ordna typ hos samma privata aktör fast hos deras allmänläkare).

Jag skulle inte ge mig utan uppsöka läkare privat och berätta om darrningarna/känselbortfallet och de mer konkreta fysiska sakerna du märkt av som tyder på neurologisk påverkan(och undvika att prata diagnoser/medicinska termer alls då det är det sämsta man kan göra hos en läkare), typ börja om med en ny läkare som inte redan har bestämt sig för att du har fel.