Matthew Pendergrast

23-årige Matthew Pendergrast körde till Rhodes College, i Memphis, Tennessee, för att ha lektion i spanska den 1 december 2000. Han bodde bara fyra kvarter från campusområdet, men den här dagen kom han aldrig till lektionen. Hans vänner blev oroliga när de fortfarande inte hade hört något från honom efter flera timmar. En annan av hans vänner, som vid tillfället bodde i Atlanta, Georgia, sade att han hade pratat med Matthew samma morgon och att Matthew hade verkat vara på bra humör.
Man sände ut sökpatruller som snart hittade Matthews bil - i Arkansas, olåst och med nycklarna kvar i tändningen. Matthew syntes inte till.
Nästa dag hittade sökpatrullen Matthews jeans, t-shirt, skor och strumpor hopvikta i en prydlig hög. I fickan på jeansen låg Matthews körkort, kontanter och kreditkort. När man åter genomsökte bilen, hittade man en dagbok med underlig poesi om "Silverälvorna" och om att "gå ut i vattnet för att bli ett med naturen."

Inga andra ledtrådar har hittats. Vissa tror att den unge mannen kan ha begått självmord genom att dränka sig i träsket i området. Andra tror att han kan ha attackerats och mördats av en liftare. En synsk kvinna sade till polisen att hon trodde att Matthew ville återfödas som en "Silverälva" och att han förlorade slaget om sin själ.
Än i dag vet ingen vad som hände med Matthew.

Brittney Wood

Man tror att 19-åriga Brittney Wood var i sällskap med sin morbror, Donnie Holland, när hon försvann den 30 maj 2012. Holland utreddes vid tillfället för sexualbrott och påstås ha tagit sitt liv två dagar efter att Brittney försvann.
Utredare bekräftade senare att Holland hade varit ledare för det största sexnätverk man någonsin har avslöjat i Alabama. Åtta av Brittneys släktingar och tre vänner till familjen åtalades för grova förbrytelser, allt från incest till barnporr. Man tror också att Brittney föll offer för sin morbrors brott och kunde ha blivit ett nyckelvittne om hon hade hittats.

Brittneys mor och två mostrar ställdes också inför rätta, men nekade till att ha deltagit i några brottsliga handlingar. Brittney fick en dotter när no var sjutton och började missbruka droger i unga år. Polisen hittade privata Facebook-meddelanden som avslöjade att Brittney hade våldtagits av tre manliga släktningar bara tre dagar innan hon försvann.

Polisen letar fortfarande efter Brittney och följer upp alla ledtrådar.

Rico Harris

Efter ett turbulent liv fyllt med drogmissbruk, alkoholism och fängelsedomar, höll det på att ordna upp sig för 37-åriga f.d. basketproffset Rico Omarr Harris. 2014 hade han varit tillsammans med sin flickvän, Jennifer Song, i två år och hade bestämt sig för att flytta in hos henne i Seattle, Washington. Tråkigt nog föll Rico samma år ned i narkotika- och alkoholmissbruk igen, men han var fast besluten att än en gång övervinna beroendet.

8 oktober 2014 sade Rico till Jennifer att han ville åka runt och se sig om lite i Seattle, medan hon var på gymmet. 20:00 hade han fortfarnade inte kommit hem och när Jennifer sms:ade honom, svarade han att han körde genom Oregon, på väg till Alhambra, Kalifornien, där han hade bott innan han flyttade till Seattle.
Rico kom fram till sin mammas hus vid 02:00 den 9 oktober och hon märkte genast att något var fel. Det verkade som om Rico hade druckit, men inte sovit på länge. Runt 22:30 på kvällen började Rico köra tillbaka till Seattle utan att ha sovit alls. Han ringde till Jennifer strax efter 01:00, pratade med henne i ungefär fyra timmar, och hon blev snart orolig när hon insåg att Rico inte hade sovit på 40 timmar. Jennifer somnade ett tag och vaknade vid 08:00, då hon ringde Rico igen. Han sade då att han var i närheten av Sacramento. När hon försökte ringa honom senare på morgonen, svarade han inte, men skickade ett sms och bad om ursäkt för att han hade missat samtalet. Efter 10:44 förblev alla Jennifers samtal obesvarade och allt tyder på att Rico aldrig kom fram till Seattle.

Den 13 oktober undersökte en vicesheriff i Yolo County plåtarna på en övergiven svart Nissan Maxima som stod parkerad på en rastplats i en av statens naturområden. Bilen tillhörde Rico. Den verkade ha genomletats och tanken var tom. Så snart Ricos mor och Jennifer fått upplysningar om detta, anmälde de Rico som saknad och polisen började leta efter honom.


Polisen fick Ricos ryggsäck som hade hittats av en man som promenerat längs vägen. I ryggsäcken fanns en mobil, flaskor med alkohol och ett set med startkablar. En video på mobilen visade hur Rico rev sönder papper och andra föremål, samt kastade runt CD-skivor i bilen.
Trots dessa - och fler - ledtrådar, är Rico fortfarande försvunnen. Ögonvittnen har hört av sig och sagt att de har sett Rico, men spåren har inte lett någonstans. Man vet fortfarande inte om Rico lever eller vad som hände med honom.

Anna Christian Waters

5-åriga Anna Christian Waters kom hem från sin förskola i San Mateo County, Kalifornien, klockan 13:00 den 16 januari 1973. Efter att ha bytt kläder, gick hon ut för att leka på tomten. Vid 14:20 gick Annas mamma Michaele för att titta efter henne, men då var Anna spårlöst försvunnen. Efter att ha letat förgäves efter dottern, kontaktade Michaele polisen klockan 15:00.

Det inledande sökandet var centrerat till Purisima Creek, vilket inte låg långt från familjens hem. Efter fyra dagars sökande hade man fortfarande inte ett spår efter flickan.
Trettio år senare mindes Annas halvbror Nonda plötsligt att han em eftermiddag hade sett ett par köra fram till Anna och försöka locka in henne i bilen, dock utan att lyckas.
Man vet fortfarande inte om paret senare lyckades kidnappa Anna eller om det var en annan tragedi som drabbade den lilla flickan.

Shelley Luty
Shelley Luty hade fått goda nyheter: hon skulle få börja jobba heltid som servitris på Llanerch Diner i Upper Darby, Pennsylvania och var väldigt glad när hon kom till arbetet den 23 augusti 1982. 19-åriga Shelley och hennes tvååriga dotter Jenny skulle snart flytta till en lägenhet och det var deras första egna hem. Shelley avgudade Jenny och hade alltid med sig godsaker till henne när hon kom hem på kvällen.

Shelleys mor Barbara arbetade också på restaurangen och kom dit precis då Shelley skulle ge sig av hem. Shelley frågade om hon kunde fortsätta låna sin styvfars Impala för att åka och besöka en väninna efter jobbet och Barbara sade att hon fick köra förbi och be styvfadern om lov. Shelley sade att hon skulle göra det, packade ned en påse M&M till Jenny och gick mot utgången. När hon kom till dörren, tog en manlig gäst, till synes i 20-årsåldern, tag i Shelleys arm. Hon slet sig loss, men pratade lite med mannen, varpå han gick. Strax efteråt gav Shelley sig av och vittnen sade senare att de såg henne prata med samme man på parkeringsplatsen. Hon gick sen tillbaka till restaurangen, hämtade sin kappa, vinkade till sin mor och gick igen.

Varken Shelley eller Impalan syntes någonsin till igen. Det är osäkert om hon ens kom fram till bilen, som stod parkerad på andra sidan gatan från restaurangen. Hennes styvfar anmälde henne saknad när det hade gått flera timmar utan att hon hade kommit hem.
Polisen fann inga bevis för att något brott hade begåtts, men kunde inte heller komma farm till vad som skulle kunna ha hänt Shelley. De hittade aldrig mannen som Shelley hade pratat med på restaurangen och parkeringen. Det spekulerades i om Shelley kunde ha fått ett epileptiskt anfall under kvällen för hennes försvinnande, vilket kunde ha gjort att hon blev desorienterad och gick vilse.
FBI blev inblandade, men lade ned utredningen i oktober 1984. Polisen i Upper Darby hoppas fortfarande på ett genombrott i fallet.

Phoenix Coldon

Efter att 23-åriga Phoenix Coldon, från Spanish Lake, Missouri, hade varit på gudstjänst den 18 december 2011, gick hon och satte sig i sin Chevy Blazer. Hennes far såg henne ge sig av runt 14:20 och trodde att hon skulle till affären eller hem till en vän.
Ingen såg henne någonsin mer. Hennes bil hittades några timmar efter att hon försvunnit, övergiven i East St. Louis. Hennes ID-kort, handväska och solglasögon låg kvar i bilen.

Eftersom brottsligheten är hög i området, trodde polisen att Phoenix hade råkat ut för något. Familjemedlemmar hjälpte till i sökandet och besökte strippklubbar för att utröna huruvida Phoenix kunde ha tvingats att sälja sex. Så småningom kom det fram att Phoenix aldrig hade anmält sig till nästa termin på college och att hon hade bott tillsammans med en pojkvän som föräldrarna inte kände till. Det kom även fram att Phoenix hade använt droger vid tiden för försvinnandet.

Phoenix föräldrar förlorade alla sina besparingar och sitt hus på att låta privatspanare leta efter deras dotter. Det har gått tio år och de har fortfarande inga svar.

Cherrie Mahan
Den 22 februari 1985 gick åttaåriga Cherrie Mahan av skolbussen tillsammans med tre skolkamrater. Hennes vänner blev hämtade av Debbie Burk, mamma till en av flickorna. Burk såg Cherrie gå förbi en blågrön Dodge-skåpbil och sedan försvinna runt hörnet för att gå de sista 150 metrarna till sitt hus. Det var sista gången någon såg till Cherrie.

Cherrie kom aldrig hem. Hennes styvfar hörde skolbussen stanna och ge sig av, och förväntade sig att Cherrie skulle vara hemma innom några minuter. Han gick ut för att möta henne, men modern sade att flickan gott kunde gå den sista biten hem eftersom "det var en fin dag." Men när minuterna gick och Cherrie inte dök upp, började de bli oroliga. De gick ut för att titta efter henne, men hon syntes inte till någonstans. Det fanns inga skoavtryck i snön på vägen upp till huset, men ungefär 50 meter bort fanns det hjulspår i jorden.
Familjen ringde polisen och sökningar inleddes, men man kom ingen vart. Polisen trodde att flickan hade kidnappats och att hon förmodligen kände personen som tog henne. Vittnen hävdade senare att de hade sett Dodge-skåpbilen några gånger innan Cherrie försvann och att den efter försvinnandet hade målats svart.

Cherries foto trycktes upp på tusentals vykort för att hjälpa till i sökandet och många sade sig ha sett henne, men det hela ledde ingenstans. 2018 fick Cherries mor Janice ta emot ett anonymt brev från någon som hävdade att hen hade mördat Cherrie. Hen beskrev hur, varför och var flickans kropp fanns, men det otäcka brevet gav inga svar och man vet fortfarande inte vem som kidnappade Cherrie.

Pojkarna från Pickering

Den 17 mars 1995 lämnade sex tonårspojkar i Pickering, Ontario, en spring break-fest under vilken de hade druckit massor med alkohol. Det var sista gången någon såg dem.
Man tror att pojkarna i berusning kan ha stulit en motorbåt samt en trampbåt i Frenchman's Bay i Pickering och givit sig ut på Ontariosjön. Teorin styrks av att ett vittne berättade för polisen att han hade träffat pojkarna, som sade att de skulle "ut och larva sig" med båt.
Polisen kom fram till att Jay Boyle, Michael Cummins, Daniel Higgins, Chad Smith, Robbie Rumboldt och Jamie Lefebvre troligen hamnade i vattnet efter att båtarna kapsejsade, och att de dog av hypotermi. Man hittade emellertid, trots omfattande sökande, varken några kroppar, båtar eller kläder. Man hittade bara ett enda föremål med koppling till pojkarnas försvinnande: en bensindunk från en av båtarna. Det finns de som tror att pojkarna aldrig gav sig ut med båtarna, utan iscensatte hela scenariot för att avsiktligt ge sig av.

Man har inte hittat några nya ledtrådar till var pojkarna eller kvarlevorna av dem kan finnas. Man hittade ett par Levi's-jeans som man trodde hade tillhört Jay Boyle, men 2018 kom man fram till att de hade tillhört en annan försvunnen tonåring.

Nu kommer några valda poster från en lista som heter Another 10 Mysteries That Defy Explanation. Skriven av "Estelle" och publicerad på Listverse 30 juli 2021.

The Watseka Wonder

Många tycker om kusliga mysterier, och Watseka Wonder hör till den kategorin.
1877 började en ung flicka från Illinois, Lurancy Vennum, plötsligt få anfall som fick henne att svimma och ligga medvetslös i flera timmar åt gången. Snart kunde hon vara medvetslös i dagar. Varje gång hon vaknade, berättade hon för sin familj att hon pratade med andevärlden medan hon "sov". Läkarna kunde inte hitta någon medicinsk förklaring till hennes anfall, utan föreslog för familjen att Lurancy skulle skickas till ett sinnessjukhus.

Lurancys familj var nära att skicka iväg henne till ett sjukhus, när en man vid namn Asa Roff dök upp vid deras hus. Han berättade för Lurancy och hennes familj att hans dotter Mary hade haft samma typ av anfall och att de hade börjat när hon var spädbarn. Mary hade också skickats till ett sinnessjukhus och dött där 1865. Roff vägrade acceptera att hans dotter var galen, utan började studera spiritualism. Till slut började han tro att hon hade varit ett medium som kunde tala med andar.

Roff övertalade Lurancy att låta en spiritualistisk läkare undersöka henne. Under undersökningen föll Lurancy i trance och när hon vaknade igen, sade hon att hon var Mary Roff. Hon berättade hemligheter som bara familjen Roff kunde känna till, och Asa Roff blev så uppfylld av känslor att han bjöd in Lurancy att bo hos honom.
Under de 5 månader som hon bodde där, blev Lurancy "besatt" av Marys ande.

Efter att hon hade flyttat hem igen, fortsatte Lurancy sitt liv och så småningom gifte hon sig och blev gravid. Under värkarbetet blev hon åter "besatt" av Marys ande, vilket gjorde förlossningen smärtfri.

Det är fortfarande ett mysterium huruvida Lurancy led av någon sorts psykologiskt tillstånd eller om hon, som vissa bestämt hävdar, var med om något övernaturligt.

Den sovande flickan i Turville

Ellen Sadler somnade en dag 1871 och vaknade inte förrän efter nio år. Innan detta hände, drabbades Ellen ofta av enorm sömnighet och svaghet. Läkarna visste inte vad det hela berodde på och Ellen fick ofta anfall, innan hon föll ned i sin djupa sömn.
När folket i Turville (ett litet samhälle i Buckinghamshire, England) där Ellen bodde med sin familj, fick höra om den sovande flickan, började de dyka upp i mängd, de flesta med pengagåvor. Folk kom från hela landet för att få se på "anomalin". Hennes mor matade henne - fastän Ellen fortfarande sov - med portvin, te och mjölk.
Ann Frewen, Ellens mor, dog 1880 och Ellen vaknade fem månader senare, vid 21 års ålder. Hon kom inte ihåg någonting av de nio år då hon hade varit medvetslös.
Sex år senare gifte hon sig, fick fem barn och var precis som andra människor.

Många år har gått, men folk undrar fortfarande över mysteriet. Vissa tror att Ellen kan ha haft narkolepsi, medan andra tror att modern drogade henne för att få pengar från besökare. Ytterligare några tror att det hela var en bluff. Hur det än var med den saken, lever mysteriet med den sovande flickan i Turville vidare i folktro och vandringssägner.

Odjuret på Camberwellkyrkogården

Ingen mysterielista skulle vara komplett utan åtminstone en kryptid. I oktober 1996 tog en man en genväg över den gamla kyrkogården i Camberwell i södra London, på väg till en vän. Han promenerade lugnt fram, när någonting plötsligt grabbade tag i hans arm och utan åthävor slängde ned honom på marken. När han tittade upp, såg han en enorm varelse, med mörk päls och ett huvud som påminde om en schäfer, morra mot honom. Sedan vände varelsen om och sprang.

Åtta år senare promenerade två personer på kyrkogården när de hörde ett morrande. De såg sig om för att se om det fanns något djur i närheten och såg hur ett träd i ena hörnet av kyrkogården skakade våldsamt. Det såg ut som om någon eller något försökte slita upp trädet med rötterna. De stannade inte för att se efter vad det var, utan sprang därifrån så fort de kunde.
Varelsen har inte setts till igen, men fortsätter att fascinera mysterieälskare. Den första beskrivningen av hälften hund och hälften människa har fått många att tro att en varulv hemsökte kyrkogården under en tid. Kryptidforskaren Andy McGrath tror att varelsen faktiskt kan ha varit äkta.

Pojken som såg spöken

1993 stod Denise Jones, från Manchester, Connecticut, och lagade middag åt familjen, när hon hörde 5-årige sonen Michael skrika i fasa inifrån sitt rum. Hon släppte allt hon hade för händer och sprang till hans rum, där han låg hopkrupen på sängen, skakande och skrikande. Denise försökte lugna honom och bad honom förklara vad som hade hänt. Med tårar rinnande ned för kinderna berättade pojken för sin mor att en underlig man hade visat sig i rummet, lett mot honom och rört vid hans axel. Sedan försvann mannen.
Denise lyckades till slut få Michael att lugna ned sig och med tiden glömde de incidenten. Några veckor senare var Denise och Michael hemma hos hennes föräldrar, när Michael plötsligt började skrika igen. När de vuxna kom springande, berättade Michael att en man på ett foto på väggen var samme man som han hade sett i sitt rum. Det visade sig att mannen var Denises farfar, som hade varit död i 17 år. Michael hade aldrig förut sett en bild av farfadern.

Snart började Michael hävda att onda andar ville dra ned honom i helvetet och att "Skuggmannen" inte ville lämna honom i fred. En kväll hördes dunkande ljud och Denise såg först Michaels säng skaka våldsamt, varefter en två meter hög skugga svävade över sonens sovrumsvägg.
Denise sökte hjälp hos en utredare av det paranormala, John, som rådde dem att flytta. När detta inte hjälpte, föreslog John en exorcism. Michael genomgick sammanlagt fem exorcismer och drack vid ett tillfälle vigvatten, men han såg fortfarande andarna.

Man kom fram till att Michael inte led av någon mental eller fysisk sjukdom, och hans familj fortsatte att leva i hopp om att sonen skulle sluta se onda andar, eftersom de inte kunde hitta någon annan förklaring till hans upplevelser.

Ett mysterium från verkligheten

Det är ofta roligt att fundera över och diskutera mysterier, men ibland kommer ett mysterium så nära inpå att man inte vill göra något annat än att hålla om sina nära och kära hårt och aldrig släppa taget. Världen är full av onda människor som utan att blinka kan förstöra ens liv för alltid.

Den 11 februari 1927 lekte 4-årige William Gaffney glatt med två vänner, en treårig och en tolvårig pojke, i hallen i den lägenhet i Brooklyn där han bodde. Den äldre pojken gick in till sig en kort stund. När han återvände var både William och treåringen försvunna.
Efter en stunds sökande, hittade man treåringen uppe på husets tak, men William var spårlöst försvunnen. Treåringen frågades ut, men svarade bara att "läskige mannen" hade tagit William.

Senare samma dag såg en bilist vid namn Joseph Meehan hur en gammal man försökte lugna ned en liten pojke. Pojken grät hysteriskt och sade om och om igen att han ville hem till sin mamma. Senare, vid undersökningen av Williams försvinnande, insåg Meehan att William var den fyraåring han hade sett den dagen. Pojken sågs aldrig till igen.

Många år senare, under rättegången mot seriemördaren Albert Fish, insåg Joseph Meehan med fasa att Fish var den man han hade sett tillsammans med William den där ödesdigra dagen. Fish erkände till slut att han hade mördat William, men vägrade säga till polisen var pojken var begravd.

William Gaffneys familj fick aldrig någon klarhet i fallet och man vet fortfarande inte var pojken ligger begravd.

(Teckning föreställande William)

Barn säger så mycket konstigt...

På Twitter startade kontot @Schreiberland en diskussion om kusliga saker barn har sagt, i synnerhet sådant som kan tolkas som minnen från tidigare liv. Här är några utdrag ur tråden (jag har översatt både för läsvänlighet och för att det är så kul att översätta):

I kväll hade jag en intressant diskussion med min treåring när han skulle sova:
"Pappa, för länge sedan hade jag en familj. Min mamma hette Sochi och jag hette Anke, men sedan dog jag och nu är jag med er."
Om någon söker mig i kväll så sköljer jag skiten ur mina byxor...

För några år sedan drömde min treåring en mardröm. Jag kom för att trösta henne när hon redan var halvvaken och hon viskade: "Pappa, när nattbebisarna kommer så tar jag ut hjärtat ur deras ben så att de inte kan bitas mer."

Det otäckaste min son någonsin har sagt, var när vi var ute och körde bil och han sade: "Åh, titta vad mycket folk!" Där fanns inga människor, men vi körde precis förbi en kyrkogård...

Min mor och syster åkte taxi med min systerson när han var ungefär 3. Han pekade på en affär som sålde accessoarer och sade: "När jag var stor och brandman, då gick jag till djuraffären där."
Taxichauffören, en äldre man, höll nästan på att krocka. Han berättade att det hade legat en djuraffär där när han var barn.

När min lillebror var liten, sade han till min mamma: "Visst var det här jag dog, mamma?" Han satt i badkaret just då.
18 månader innan han föddes, fick mamma ett missfall i badkaret.

När min son var liten, avskydde han att få tånaglarna klippta. Han blev likblek och skakade av rädsla. Han fick verkligen panik. Han sade att det var för att när han var soldat, drog de ut hans tånaglar...

Min son är nu 25 år. När han var ungefär 3, klippte jag hans hår. Då sade han: "Minns du när de rakade våra huvuden och soldaterna i röda rockar dödade oss? Jag är glad att vi träffades igen."
Jag blev vettskrämd. Han minns inte längre att han berättade det, men det gör jag.

När min son var mycket liten, brukade han prata om "När jag var Andrej". En dag såg han den tecknade filmen Anastasia, pekade lugnt och sade: "Där - det var där jag bodde när jag var Andrej." Ungar är så läskiga...

Min treåring beskrev: "När jag är stor skär maskin av mitt huvud." Han använde locket på en soptunna för att visa på sin babydocka. Han pratade om det här i flera veckor, tills jag bad honom rita "maskinen." Tro det eller ej, men han ritade en giljotin. Han visste t.o.m. hur mekanismen funkar!

En besökare frågade min femåring (som då ännu inte kunde prata rent) varför hon trodde att folk har katter som husdjur.
Hon svarade: "Kattej ätej jåttoj. Och jåttoj göj svatta döden!"
Hon var helt allvarlig och det var sååå otäckt.

När min dotter var tre år, läste hon plötsligt upp ett telefonnummer för mig. Numret var det som min kusin hade haft. Hon dog elva år innan min dotter föddes...

När min son var i treårsåldern, satt jag bredvid honom och lyssnade på hur han sjöng en kuslig sång utan ord. Han berättade att han sjöng för Den Mörka Strömmen, en osynlig känsloström som går genom tid och rum, som skapar stjärnor och planeter och som bara barn kan se.

Jag började med att översätta en lista här, men upptäckte att man egentligen behöver lyssna på ljudfiler för att få ut något av den, så det blir ingen lista.

Kahlokatt skrev:Barn säger så mycket konstigt...

På Twitter startade kontot @Schreiberland en diskussion om kusliga saker barn har sagt, i synnerhet sådant som kan tolkas som minnen från tidigare liv. Här är några utdrag ur tråden (jag har översatt både för läsvänlighet och för att det är så kul att översätta):

I kväll hade jag en intressant diskussion med min treåring när han skulle sova:
"Pappa, för länge sedan hade jag en familj. Min mamma hette Sochi och jag hette Anke, men sedan dog jag och nu är jag med er."
Om någon söker mig i kväll så sköljer jag skiten ur mina byxor...

För några år sedan drömde min treåring en mardröm. Jag kom för att trösta henne när hon redan var halvvaken och hon viskade: "Pappa, när nattbebisarna kommer så tar jag ut hjärtat ur deras ben så att de inte kan bitas mer."

Det otäckaste min son någonsin har sagt, var när vi var ute och körde bil och han sade: "Åh, titta vad mycket folk!" Där fanns inga människor, men vi körde precis förbi en kyrkogård...

Min mor och syster åkte taxi med min systerson när han var ungefär 3. Han pekade på en affär som sålde accessoarer och sade: "När jag var stor och brandman, då gick jag till djuraffären där."
Taxichauffören, en äldre man, höll nästan på att krocka. Han berättade att det hade legat en djuraffär där när han var barn.

När min lillebror var liten, sade han till min mamma: "Visst var det här jag dog, mamma?" Han satt i badkaret just då.
18 månader innan han föddes, fick mamma ett missfall i badkaret.

När min son var liten, avskydde han att få tånaglarna klippta. Han blev likblek och skakade av rädsla. Han fick verkligen panik. Han sade att det var för att när han var soldat, drog de ut hans tånaglar...

Min son är nu 25 år. När han var ungefär 3, klippte jag hans hår. Då sade han: "Minns du när de rakade våra huvuden och soldaterna i röda rockar dödade oss? Jag är glad att vi träffades igen."
Jag blev vettskrämd. Han minns inte längre att han berättade det, men det gör jag.

När min son var mycket liten, brukade han prata om "När jag var Andrej". En dag såg han den tecknade filmen Anastasia, pekade lugnt och sade: "Där - det var där jag bodde när jag var Andrej." Ungar är så läskiga...

Min treåring beskrev: "När jag är stor skär maskin av mitt huvud." Han använde locket på en soptunna för att visa på sin babydocka. Han pratade om det här i flera veckor, tills jag bad honom rita "maskinen." Tro det eller ej, men han ritade en giljotin. Han visste t.o.m. hur mekanismen funkar!

En besökare frågade min femåring (som då ännu inte kunde prata rent) varför hon trodde att folk har katter som husdjur.
Hon svarade: "Kattej ätej jåttoj. Och jåttoj göj svatta döden!"
Hon var helt allvarlig och det var sååå otäckt.

När min dotter var tre år, läste hon plötsligt upp ett telefonnummer för mig. Numret var det som min kusin hade haft. Hon dog elva år innan min dotter föddes...

När min son var i treårsåldern, satt jag bredvid honom och lyssnade på hur han sjöng en kuslig sång utan ord. Han berättade att han sjöng för Den Mörka Strömmen, en osynlig känsloström som går genom tid och rum, som skapar stjärnor och planeter och som bara barn kan se.

Wow...
Ja, vad ska man tro?

Nu kommer de små grå, sa den blinda kvinnan... Sen bröt helvetet lös i stugan.

Spöken på Välgunaho. Området Röjden på den svenska sidan av Finnskogarna är känt för mystiska platser och våldsamma, osynliga krafter. Vilket bland annat ledde till att Finntorpet Välgunaho övergavs 1901. Ingenstans i Finnskogarna har det spökat mer än i Välgunaho.

10 Tragedies Blamed On Mythical and Fictional Creatures av sign. Estelle, publicerad på Listverse 16 oktober 2021.

Legender om mytiska monster och varelser har fått folk att rysa i hundratals år. Dessa historier har blivit så invävda i vår vardag att tragiska incidenter ibland har kommit att skyllas på dessa legendariska varelser. Nio skidåkares död i Djatlovpasset i Uralbergen troddes länge ha varit ett dåd utfört av de snömän som sägs leva i norra Ural. Ett annat exempel är när två unga flickor försökte hugga ihjäl en väninna i en skog i Wisconsin, men skyllde på den mytiske Slender Man och hävdade att de hade varit tvungna att begå brottet för att hindra Slender Man att skada deras familjer.

Här är några ytterligare förfärliga händelser som åtminstone delvis har skyllts på mytiska varelser.

Theresa Ann Bier - kidnappad av Bigfoot?

Ända sedan den ökända Patterson-Gimlinfilmen skapade rubriker 1967, har horder av personer i USA sagt sig se Bigfoot, trots att experter har avfärdat hela konceptet som antingen en bluff eller helt enkelt idiotiskt.

1 juni 1987 inträffade något tragiskt när 16-åriga Theresa Ann Bier från Fresno, Kalifornien, bestämde sig - verkar det som - för att skolka och istället spana efter Bigfoot i Sierra Nevada-bergen. illsammans med henne var 43-årige Russell Welch (man kan ju fråga sig varför familjen lät en 16-åring campa tillsammans med en medelålders man, ö.a.), men han återvände ensam från utflykten. Theresa rapporterades saknad, och när polisen förhörde Russell, hävdade han att han inte hade sett flickan sedan den 2 juni när båda hade träffat på Bigfoot och hon bestämde sig för att följa efter varelsen. Enligt Russell hade Bigfoot rövat bort Theresa! Han ändrade också sin historia flera gånger och lade till fler och fler detaljer.
Polisen trodde inte för en sekund på historien, utan arresterade Russell Welch den 22 juni, men de var tvungna att släppa honom när de inte fann några bevis mot honom. Området där Theresa senast sågs till genomsöktes med spårhundar, men man hittade inget annat än vad man trodde var hennes handväska och bitar av hennes kläder.
Man vet fortfarande inte vad som hände Theresa och ingen har anhållits för hennes försvinnande.

Siyabonga Masango - dränkt av en sjöjungfru?

I december 2013 gick 12-åriga Siyabonga Masango, från Mpumalanga, Sydafrika, ut för att spela fotboll med sina kompisar. En stund senare blev det så varmt att pojkarna bestämde sig för att gå och simma i en biflod till Sable River.
En man som tvättade sin bil nära floden, såg hur Siyabonga drogs ned i vattnet, och sprang dit för att hjälpa honom. Tyvärr kunde man varken se eller hitta honom i vattnet. Polisens dykare letade i två veckor, men kunde inte heller hitta pojken, utan trodde att han hade drunknat efter att ha attackerats av en krokodil.

Siyabongas familj var inte övertygad, utan trodde att en sjöjungfru hade tagit deras son, men att han skulle "befrias" i tid för att kunna gå till skolan. De utförde också ritualer för att försäkra sig om hans återkomst, men Siyabonga har aldrig hittats och man vet inte säkert vad som hände honom.

Dödade av ett spöke?

I juni 2018 dog två män i den thailändska byn Tambon Dong Yai i Phimaidistriktet, Nakhon Ratchasima, i sömnen. Oroliga invånare bad det lokala mediet att hålla en ritual och be andarna om en förklaring. Enligt mediet berättade en änkas ande att hon ville döda fyra män i byn, och eftersom hon redan hade dödat två, skulle hon snart döda två till.
När de fick höra detta, hängde flera bybor upp röda tröjor framför sina hus i hopp om att det skulle hålla spökena borta. Vissa lade t.o.m. till en lapp där det stod att det inte fanns några män i huset, utan bara husdjur.

Inga andra män ska ha råkat ut för samma öde som de två första, så kanske hjälpte de röda tröjorna utanför husen?

Amelia Earhart - bortförd av utomjordingar?

Amelia Earharts försvinnande gav upphov till massor av konspirationsteorier även efter att flottan officiellt förkunnat att Earhart och hennes navigatör Fred Noonan troligen hade fått slut på bränsle, kraschat ned i Stilla havet och drunknat.
En annan teori var att Earhart och Noonan hade landat på Nikumaroro (en obebodd ö som i dag hör till Kiribati, ö.a.) och levt som skeppsbrutna tills de dog, togs tillfånga av japanerna, eller så hade de ätits upp av kokoskrabbor efter att ha kraschat någonstans i närheten av Howlandön (en obebodd ö som tillhör USA, ö.a.)

Naturligtvis fanns det underligare teorier också. En sådan var att Earhart hade rövats bort av utomjordingar samma dag som hon skulle landa på Howlandön, och att hon skickades skickades in i ett maskhål där tiden stod stilla.

En version av denna teori togs upp i den populära skräckserien American Horror Story, där en karaktär säger sig vara Amelia Earhart och tar kontakt med utomjordingar.

Aljar Swartz - besatt av en demon?

Demoner och onda krafter är vanliga i folklore, mytologi, fiktion, ockultism och religion. Hand i hand med dessa historier kommer berättelser om besatthet och exorcism. I modern tid har många brott skyllts på demoner och onda varelser.

2016 erkände Aljar Swartz att han hade dödat och halshuggit 15-åriga Lee Adams och begravt hennes huvud på sin bakgård i Kapstaden, Sydafrika. Det var inte förrän efter rättegången, och efter att psykiatriker och psykologer hade förklarat honom vara mentalt stabil, som Swartz' advokat plötsligt gick ut med att hans klient var besatt av demoner och bad om att en exorcism skulle utföras i cellen där Swartz satt och väntade på sin dom.

Advokaten insisterade också på att en pentionerad metodistpastor skulle utföra exorcismen efter att Swartz sades ha sagt till honom att en demon i form av en svart ödla hade visat sig för honom i cellen och plågat honom. Swarts sade också att ödlan kröp in i hans bröst och "kontrollerade" honom. Advokaten hävdade att hans klient var en "bägare" och ett "instrument i djävulens hand" och inte kunde ställas inför rätta för mordet på Lee.

Domstolen kom så småningom fram till att Swartz hade mördat Lee Adams för att sälja hennes huvud till sangoma - en traditionell helare, spåkvinna och rådgivare inom vissa traditionella sydafrikanska samhällen. Han dömdes till 22 års fängelse.

Allan Menzies - slav åt en vampyr?
(TRIGGERVARNING: Mord och kannibalism)

2002 mördade 22-årige Allan Menzies sin 21-årige vän Thomas McKendrick. Menzies åt (!!) sedan delar av hans huvud, drack hans blod och begravde honom i en grund grav. Under mordrättegången hävdade Menzies att Akasha, "Vampyrdrottningen" i filmen The Queen of the Damned, hade givit honom upprepade instruktioner att döda sin vän. Han sade också att han hade sett filmen över 100 gånger och att Akasha skulle belöna honom och göra honom odödlig om han mördade folk.
Menzies sade också att han hade bestämt sig för att mörda McKendrick efter att denne hade förolämpat Akasha. Han var övertygad om att han själv var en vampyr efter mordet och sade att han egentligen "inte kände någonting" efter att McKenrick dog.

Menzies fick livstid för brottet 2003, men hittades död i sin cell 2004. Troligen begick han självmord.

Bor Kraken i Bermudatriangeln?

Kraken, som har sitt ursprung i norsk folktro, är en av världens mest fruktade mytologiska varelser. Enligt legenden var odjuret så stort att sjömän trodde att det var en ö och försökte landstiga på det, bara för att dras ned till sin död under ytan. Carl von Linné listade Kraken som en verklig varelse i Systema Naturae. Många trodde att sådana monster verkligen existerade efter att Ichyosaurie-skelett hittades i ett mönster som påminde om hur bläckfiskar placerar skelett när de är färdiga med en måltid (hu!).

Kraken har kommit att förknippas med ett annat mysterium och beskyllts för mystiska försvinnanden av båtar och flygplan i Bermudatriangeln. En del människor tror att en superintelligent Kraken lurar i triangelns djup och äter upp fartyg och flygplan.
Kraken har t.o.m. beskyllts för att ha rövat bort besättningen på Mary Celeste, fastän de försvann i en helt annan del av Atlanten.