Jag har alltid fått höra att aspisar är osociala och introverta och bara vill sitta hemma och pyssla med sina specialintressen och inte har behov av socialt umgänge och nästan ser umgänge med släkt och vänner som ett ondskefullt tvång .

Detta stämmer inte alls in på mig utan jag är extremt extrovert och vill umgås i stort sett varje dag och tröttnar aldrig på socialt umgänge , jag kan bli socialt utmattad men då går jag hem och sover och nästa dag har jag energi att umgås igen .

Det har tom vart så att kompisar sagt att jag vill umgås för mycket för vad dom klarar av. iom att jag är begränsad av att ha ett rätt begränsat kontaktnät så får jag inte alltid umgås i den utsträckning jag vill , jag har 4-5 nära vänner som jag umgås med och har umgåtts med sedan barndomen och sedan 4 bekanta som jag träffar 2 ggr i månaden (innan covid) för att utöva min hobby men dessa umgås jag inte med utanför hobbyn och iom covid så träffas vi inte just nu . Jag har förövrigt försökt etablera kontakt med dom utanför hobbyn för att se om man kunde bli kompis med nån av dom men alla försök har varit fruktlösa .

Jag är dessutom numera arbetslös och där jobbet tidigare fyllde en social funktion 8 timmar av dagen 5 dagar i veckan så finns det inte kvar längre utan nu går jag hemma med alldeles för mycket fritid och för lite social interaktion att fylla ut all fritiden med .

Jag kan bli oerhört deprimerad och få mörka och destruktiva tankar om jag går för länge utan social kontakt med andra människor. Jag får dessutom vad man brukar kalla cabin fever efter ett tag och klättrar på väggarna för att jag blir så rastlös

Min psykolog gav mig tipset att ha ett brett kontaktnät och flera olika intressen för att fylla min vardag med umgänge eftersom att en begränsad grupp inte kan tillgodose alla mina sociala behov , tex att på måndag går jag promenader med Lisa och på tisdag spelar jag innebandy med Olle och onsdag så kollar jag på film med Lasse och torsdag fiskar jag med Sven och fredag tar jag en öl med David och lördag spelar jag tv-spel med Anna och söndag går jag på bio med Erik.

Genom att ha ett brett socialt kontaktnät och flera olika intressen så ökar det chansen för umgänge enligt min psykolog och det låter ju helt logiskt om jag skall vara ärlig .. I en grupp på kanske 15 personer så skapar det en större chans att nån vill umgås och hitta på något , svarar 14 personer nej så svarar den 15:e kanske ja .

Frågan är ju då bara att var skall man hitta dessa 15 personer att utöka sitt kontaktnät med , jag kan uppleva att det är oerhört svårt att skaffa nya kompisar i vuxen ålder iom att alla är så fast i sina inarbetade rutiner och dom har redan sina kompisgäng som dom umgåtts med i åratal samt familjer och barn och jobb som tar upp all tid sedan underlättar ju inte coronan det hela heller när det kommer till att träffa nya personer.

Är det någon annan av er som är extremt extroverta och hur hanterar ni situationen kring det ?


Personerna som nämns i tråden är inte riktiga personer eller vänner till mig utan dom är helt fiktiva för att illustrera ett exempel .

Börja med det att ha överseende med folks brister och använda någonting underligt som kallas sympati, så kanske man får mer kompisar. Nu är väl ett aspieforum inte rätt ställe för att bygga kontaktnät på, eftersom många är solitära personligheter...

antonius skrev:Börja med det att ha överseende med folks brister och använda någonting underligt som kallas sympati, så kanske man får mer kompisar. Nu är väl ett aspieforum inte rätt ställe för att bygga kontaktnät på, eftersom många är solitära personligheter...

Det är väl ingen som klagat på någons brister i den här tråden , inte hittills iaf ,Sedan är jag inte ute efter att skapa ett kontaktnät här inne . Det var inte syftet med den här tråden utan syftet var att se om det finns folk här i min situation och hur dom löst det hela .

Det kan ju finnas aspisar som inte är solitära personligheter, jag är ju uppenbart ett bevis på det och jag hade en fd aspiekompis som var super social tyvärr så har vi ingen kontakt idag då han flytta men innan dess umgicks vi varje helg i stort sett ...

så att det finns aspisar som vill ha och söker umgänge är ju uppenbart .

Jag är väldigt extrovert och när jag var liten så var jag tvärtom för då kunde jag tröttna och sätta mig med en bok istället haha. Just nu är ju de flesta begränsade pga situationen men jag känner att jag har varit begränsad med min diagnos. Inte att jag har svårt med den sociala biten för jag är ju väldigt social men ibland klickar man inte med någon och då känner jag att det blir automatiskt mitt fel eller hur man ska säga.

Även om de här personerna som kanske eller kanske inte har en diagnos gör sociala fel så är det ingen som bryr sig. Tex så var de att en person hade adhd och de var känt att personen hade det och personen pratade hela tiden. Inga konstigheter. Men eftersom jag försökte lära känna småprata med dessa personer så var de som om de bara oj shit en människa, run!! Det jag hann säga var bara hur känner ni varandra/går ni i samma klass osv? Vanligt små prat. Vi satt ju vid samma bord på detta firandet så konstigt om ingen pratade med någon haha. Typ som att folk antigen var på en begravning eller något...Det är konstigt. För folk vet hur man pratar. Eller?


Svar på frågan : jag kanske inte alltid gör rätt men däremot vet jag hur man beter sig dvs vett och etikett och den där moralen. Jag har bara trott att många ska kunna och följa det men icke, många gör inte det. Jag har lärt mig att man ska hosta i armbågen, men det är många som hostar rakt ut. Sådana saker tex eller att man är social den tiden man är på en middag osv för det är trevligast. Sedan kan man gå hem och vara osocial. Det är bara så folk fungerar om det vet den där moralen och vett och etikett grejen. Men det är ju en del som inte vet hur man gör. De kanske vet men bryr sig inte. Dvs att de pratar skit högt men bryr sig inte om att de stör på något sätt och då är det ingen som säger till personerna att hålla tyst. Jag vet inte om det är ren tur eller om det är tajming de har att göra med. Jag kan tex prata högt eller råka rättaresagt då får jag höra att jag ska prata tystare eller något. Luktar lite konstigt med det tycker jag. Typ att du och du pratar högt så ni får prata högt men du där, du pratar högt så dig kan vi säga till på skarpen! Dagis fasoner much??

Med dessa egna erfarenheter jag tog upp är det ju svårt att lära känna folk oavsett om de har den här inställningen att de inte vill ha nya vänner. 2 skaffar man barn och familj så blir man rätt ensam då man inte har tid för vänner på samma sätt. Tex min sambo träffar inte sin bästa kompis längre för bästa kompisen träffade tjej och skaffade barn. Plus de bor en bit ifrån. När han va singel så umgicks jag och min sambo med honom väldigt mycket plus det var sommar. Jag har haft vänner i perioder men har bara en bästa kompis som jag har känt i 4 år och vetat om men då hade vi olika roller i skolan så då klickade vi inte men nu när man är äldre och gått ifrån skolan och dess regler när det gäller hur man skulle vara osv så märkte vi att vi var rätt lika.

Jag är inte extrovert men jag behöver människor. Det kan vara på nätet eller IRL.

Det har uppstått så många luckor. Min kompis är guld värd och vi är väl nästan gifta förutom sex då. Vi är så vana vid varandra. Delar allt om det behövs.

Men jag saknar andra saker jag haft i mitt liv.

Mer killkompisar.

Mer kompisar som är äldre än mig. (Mina favvoäldre var på nätet och är döda.)

Umgås i grupp.

Mer smarta människor. De jag umgås med är smarta men alla har en sorts smarthet och jag vill suga ut mer sorter.

Jag gillar att vara kompis med killar och då gärna äldre. Vi kan ju bli polare! Jag är högintensiv med pauser, men det kan ju säkert vara förgyllande, då jag är jävligt rolig.

Sheyen skrev:, då jag är jävligt rolig.

Låter skrytsamt att säga så om sig själv.

nescio skrev:

Sheyen skrev:, då jag är jävligt rolig.

Låter skrytsamt att säga så om sig själv.

Okej? Det låter bittert av dig att anmärka min beundran av mig själv. (?)

Sheyen skrev:

nescio skrev:

Sheyen skrev:, då jag är jävligt rolig.

Låter skrytsamt att säga så om sig själv.

Okej? Det låter bittert av dig att anmärka min beundran av mig själv. (?)

Men är du rolig, eller tror du att du är det, går det att se att folk tycker det, eller sitter dom och himlar med ögonen? Ibland kan man dra ett skämt och de går inte hem för att det var fel målgrupp, om jag skojar med dem på mitt jobb, så fattar de inte för att de är kanske inte så smarta, och det kan dom såklart inte rå för. När man sen tror man har värsta storyn på ett annat ställe, ser man att ajdå det var kanske inte läge med en fräckis här...

antonius skrev:

Sheyen skrev:

nescio skrev:Låter skrytsamt att säga så om sig själv.

Okej? Det låter bittert av dig att anmärka min beundran av mig själv. (?)

Men är du rolig, eller tror du att du är det, går det att se att folk tycker det, eller sitter dom och himlar med ögonen? Ibland kan man dra ett skämt och de går inte hem för att det var fel målgrupp, om jag skojar med dem på mitt jobb, så fattar de inte för att de är kanske inte så smarta, och det kan dom såklart inte rå för. När man sen tror man har värsta storyn på ett annat ställe, ser man att ajdå det var kanske inte läge med en fräckis här...

De jag har haft som vänner har tyckt att jag är hysteriskt rolig. Jag älskar att dra grova skämt och skoja. Folk har sagt att det är lätt att prata med mig, för att jag inte är så känslostyrd osv.

Sen är det inget fel med att ge sig själv komplimanger. Det gör jag ofta och det är inget som någon behöver be om ursäkt för.

Sheyen skrev:Sen är det inget fel med att ge sig själv komplimanger. Det gör jag ofta och det är inget som någon behöver be om ursäkt för.

Vi svenskar har väl lite svårt för att skryta upp sig själv, det räknas som "Jantelagen" man ska inte göra så, men det är många som gör det och får kritik då, men är man bara bra tycker jag att man kan ha rätt till det. Sen beror det på annat, om t ex Zlatan Ibrahimović skryter så dånar ju de invandrarfientliga på Twitter, men om någon hel ylle blond blåögd gör det så klarar han det bättre, så det har med bakgrund att göra åxå...

antonius skrev:

Sheyen skrev:Sen är det inget fel med att ge sig själv komplimanger. Det gör jag ofta och det är inget som någon behöver be om ursäkt för.

Vi svenskar har väl lite svårt för att skryta upp sig själv, det räknas som "Jantelagen" man ska inte göra så, men det är många som gör det och får kritik då, men är man bara bra tycker jag att man kan ha rätt till det. Sen beror det på annat, om t ex Zlatan Ibrahimović skryter så dånar ju de invandrarfientliga på Twitter, men om någon hel ylle blond blåögd gör det så klarar han det bättre, så det har med bakgrund att göra åxå...

Ja, kanske det. Det spelar ingen roll. För mig faller det inte naturligt att börja hacka på någon som säger sig vara bra på något. Tvärtom så får man ju förutsätta att personen talar sanning.

Jag har haft nöjet att träffa Sheyen några gånger och det har alltid varit kul.

Mats skrev:Jag har haft nöjet att träffa Sheyen några gånger och det har alltid varit kul.

Hihi du är en sådan där genuint snäll människa, Mats! Man kan inte tycka illa om dig!

Paladinen svarade inte, så han kanske inte ville.

Paladinen skrev:Jag har alltid fått höra att aspisar är osociala och introverta och bara vill sitta hemma och pyssla med sina specialintressen och inte har behov av socialt umgänge och nästan ser umgänge med släkt och vänner som ett ondskefullt tvång .

Detta stämmer inte alls in på mig utan jag är extremt extrovert och vill umgås i stort sett varje dag och tröttnar aldrig på socialt umgänge , jag kan bli socialt utmattad men då går jag hem och sover och nästa dag har jag energi att umgås igen .

Tja, det kan ju vara olika.
Det som vi får komma ihåg är att den som har AS ändå lär ha svårt för det sociala.
Man kan vilja vara sällskaplig och trevlig, men man bryter mot olika regler utan att veta av det.

Furienna skrev:

Paladinen skrev:Jag har alltid fått höra att aspisar är osociala och introverta och bara vill sitta hemma och pyssla med sina specialintressen och inte har behov av socialt umgänge och nästan ser umgänge med släkt och vänner som ett ondskefullt tvång .

Detta stämmer inte alls in på mig utan jag är extremt extrovert och vill umgås i stort sett varje dag och tröttnar aldrig på socialt umgänge , jag kan bli socialt utmattad men då går jag hem och sover och nästa dag har jag energi att umgås igen .

Tja, det kan ju vara olika.
Det som vi får komma ihåg är att den som har AS ändå lär ha svårt för det sociala.
Man kan vilja vara sällskaplig och trevlig, men man bryter mot olika regler utan att veta av det.

Ja precis, man kan tycka att va faan jag är ju hur social som helst, men man pratar lite för mycket, lite för högt och alldeles för länge om sina specialintressen som inte en jävel är intresserad av, och upptäcker försent att man himlar med ögonen och stönar tyst när man babblar för mycket, man är lixom med bara på nåder för att vara den obligatoriska "knasiga kusinen från landet" på festen, eller i vissa elaka sällsynta fall (tack och lov), driftkuckun som det är fritt fram att sätta krokben för...

Jag fattar inte. Jag är skitrolig.

Sheyen skrev:Jag fattar inte. Jag är skitrolig.

Kanske, kanske inte.
Alla har inte samma sorts humor.