Telperion skrev:

Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden.

Ulf Uggason är inte helt okänd, bland annat anses han ha varit en av Snorre Sturlassons inspirationer till att skriva Eddan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ulf_Uggason

Ok, ändrar till att det var inte så vanligt. Jag stöter då på fler sammansatta namn som Kolbjörn (svart björn), Styrbjörn (slagbjörn? krigsbjörn?) och Torbjörn.

För att återgå till andra ord för "dö".

Det finns dels "rumsrena" och respektfulla ord som man kan använda till de sörjande:
avlida, gå bort, gå hädan, få hembud (hem till himlen alltså), hemkallas, avsomna, insomna/somna in, lämna jordelivet

Och så finns det mer vanvördiga slanguttryck som bara passar att användas om andra människor som man inte har så mycket känslor för:
kila vidare, kola vippen (jag tänker på det när jag ser finska "kuollut" så jag inte blandar ihop det med "födda"), bita i gräset, ta ner skylten, trilla av pinn, ja, här kommer det väl ständigt nya uttryck

Furienna skrev:

slackern skrev:

Furienna skrev:Det verkar som att det urindoeuropeiska ordet är det, som t ex blev "arktos" på grekiska.
Det har ännu kvar ättlingar även i romanska, armeniska, keltiska och balto-slaviska språk.
Från början tycks det ha betytt "förstörare".


Man tänkte nog att om man talade smickrande om djuret, så höll det sig borta från folk.

Bero är ju björn på latin, fans tydligen någon biskop i Åbo som hette det under 1200-talet eller han blev biskop där efter det andra finska korståget eller något i den stilen.

Nja, det var nog en latinisering av det svenska namnet Björn.
För det riktiga ordet för en björn på latin är "ursus".

Det har du ju alldeles rätt i.

Under vikingatid och äldre medeltid eller tidsepoken dom isländskasagorna tar upp så kallades ju barn som hade en finksugrisk förälder för halvtroll. Det är enligt en faktabok jag läser för tillfället.

Alien skrev:För att återgå till andra ord för "dö".

Det finns en sketch där en läkare säger:
- Din kompis har gått bort:
- Nä, inte skulle Berra gå nånstans, vi har ju en halvflaska att dela på.
De tar ett tag innan dom kommer på ett ord som bägge förstår, han har... DÖTT!

Det finns ju inte bara eufemistiska ord utan även uttryck.

Ica-Stina (Suzanne Reuter) i högtalaren:
"Du får gärna handla ensam ..."

Alltså det låter som om det varit förbjudet att handla ensam förut. Vad de menar är egentligen "Handla helst ensam så ni inte bidrar till trängsel och smittspridning." Men varför kan man inte säga det då? Varför denna omskrivning? Låter det för hårt annars?

Asperger är ett eufemistisk ord, förut hette det autistisk psykopati.

Kentarou skrev:Asperger är ett eufemistisk ord, förut hette det autistisk psykopati.

Alien skrev:Alltså det låter som om det varit förbjudet att handla ensam förut. Vad de menar är egentligen "Handla helst ensam så ni inte bidrar till trängsel och smittspridning." Men varför kan man inte säga det då? Varför denna omskrivning? Låter det för hårt annars?

Ja, det är mycket möjligt. Det är inte alls ovanligt att tydligt och direkt uppfattas som plumpt eller till och med elakt

Undrar vad de sa innan nån kom på ordet sätesbjudning.

Rövbarn.

Kahlokatt skrev:Rövbarn.

Låter som man för evigt är dömd att misslyckas, man föddes som ett rövbarn.

Alien skrev:I min släktforskning fanns bara ett gammalt vikinganamn, Erik. Annars var det bara namn från bibeln el gamla helgonnamn. Alltså fram till slutet av 1800-talet. Inga Björnar el Ulfar. Men de var ju fiskare och bönder. Namn som Ulf och Björn passar bättre vikingar och krigare. Det var förstås de bildade och historieintresserade som återupplivade de fornnordiska namnen som sedan långsamt sipprade ner till allmogen.

Intressant. Jag antar att din släktforskning huvudsakligen rör svealändska och kanske norrländska områden? I den svenska delen av min släkt, som var från västligaste Västergötland fanns det under 1600- och 1700-talet gott om urnordiska namn. Förutom Björn så användes även Ambjörn och Esbjörn. Elof och Olof var vanliga, Bryngel och Rangel, Engelbrekt, Karl, Sven, Stenar, Torsten, Sigurd, Gunne, Börje, Helge, Gustaf, Torkel, Gudmund, Asmund, Assar, Tore, Ingemar och Truls. Jag har säkert glömt många. Bland kvinnonamnen är det betydligt färre nordiska men Ranla/Rangela, Ingrid, Ingeborg och Håfrid förekommer.

Huggorm skrev:

Kahlokatt skrev:Rövbarn.

Låter som man för evigt är dömd att misslyckas, man föddes som ett rövbarn.

Ja, varför skulle de ha bättre odds än oss andra?

Asperger är för övrigt en "kongenital neurologisk anomali". Då föredrar jag nog ändå "byfåne". I'm just saying,.!