Jag blev nyfiken på hur man blir den man är.

Jag själv blev väluppfostrad utan att jag kommer ihåg så mycket uppfostran.

Mina föräldrar slog mig aldrig. Mamma knäppte på fingrarna om barnet gjorde något fel.

Som tvååring kunde jag alla bilmärken. Och fötsökte stoppa in hela handen med mat i munnen.

Och tidigt vågade jag inte göra något fel. Så jag skötte mig.

Jo, barnuppfostran enligt Benjamin Spock.

Jag är väldigt nyfiken på hur personligheten utvecklas mellan 5 och 10 års ålder.

Växte upp utan uppfostran i ett hus i skogen som saknade el och rinnande vatten. Hade knappt sett världen utanför när jag började skolan, så det var lite av en omställning. Har nog aldrig riktigt kunnat anpassa mig till ett civiliserat liv efter det, och är fortfarande helt ouppfostrad.

Jag är glad över släkten. Pappa bondson från Åland, Mamma byggmästardotter från Sundsvall.

Tråkigt var dödsfall i släkten. Förstod inte det som barn.

Och musikarvet. Underbart!

Danad i moderlivet. Ordet.

Svår fråga! Det platta svaret blir ointressant, det intressanta svaret blir för långt

Jag kommer ihåg när jag kanske var fem år gammal, och fick lära mig;

"Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?"

Då uppkom konsternation. Jaget?

Jag är uppväxt och bodde till jag var 1,5 år i Sollentuna ( centralt ) , i Servicehus, flyttade sen. Och -96 kom jag till mitt första egna boende ( en etta på 25 kvadrat ). Bodde i min 1:a i c:a 20 år. Jag är lite av en orolig själ ibland, och sökte personal - nån att ringa ifall det var nåt, sen sökte jag till LSS-boende och fick "Ja". . Trivs jättebra här i serviceboendet. Nu har jag riktigt kök och uteplats. Många premier. Är inne på mitt sjätte år nu.

Misär, misär och ännu mera misär. Mins hur klasskompisar berättade om hur exotiska semestrar de varit på, medan jag hade rensat ogräs hela sommaren. Så jag ljög ihop storys om bergsbestigningar och djuphavsforskningar, men de kanske åxå fantiserade...

”Du herre, har alla svaren”

Om någon kvaddade mig.

Huggorm skrev:Växte upp utan uppfostran i ett hus i skogen som saknade el och rinnande vatten. Hade knappt sett världen utanför när jag började skolan, så det var lite av en omställning. Har nog aldrig riktigt kunnat anpassa mig till ett civiliserat liv efter det, och är fortfarande helt ouppfostrad.

Fan vad coolt. Nästan lite Amish då? Eller hur kom det sig att ni levde så?

Jag växte upp med en sadistisk, empatilös mamma, som säkerligen har förstört mitt psyke till stor del. Hon beskyddade mig aldrig, hjälpte mig aldrig med någonting och avskydde mig, på grund av mina problem.

Min pappa var mycket sträng, ordentlig, tydlig, rak och snäll. Han har alltid velat hjälpa mig att bli så bra jag kan bli.

Min barndom sög kuk i mångt och mycket. Livet är bättre än någonsin nu.