Vildsvin skrev:Jag antar att det rör sig om en ung person som trollar som revolt mot föräldrar som förnekat alla problem och tror att NPF är en superkraft.

Men många tjatar ju om att NPF ät en superkraft och att det är "NT"-personer som gör det jobbigt för NPF-personer. Sådant tänk står jag ej ut med även om det ibland ligger något i det som de säger.
Dessa har Attwood som sin ledare (sektledare?). Han kan uoplevas som en sektledare.

Den stora anledningen till att jag har svårt med termen "aspergare" är att jag är dålig på att leva upp till generaliseringen att man skall ha ett specialintresse som enbart ger personen njutning.
Jag är dålig på att leva upp till detta krav.
Eftersom mina intressen inte tar bort mina asperger-frustrationer så platsar jag inte in i "aspergare"-kategorin.
Lever man inte upp till denna generalisering så upplever man sig som annorlunda bland "aspergare".
Frågor man "aspergqre" om detta så får man ganska dåliga svar. Attwood och aspergare sprider denna generalisering.
Hur gör ni för att ta bort all frustration och "dåligt problemlösande" i ert specialintresse?

dandansson jag förstår dina invändningar, men jag tror inte du kommer att behöva uppleva så mycket utav sådant du tar upp på just det här forumet. Och det tror jag kan bero på att genomsnittsåldern här troligtvis är högre än på många andra ställen. Ju äldre man blir ju mer nyanserat tenderar man nog att se på saker och ting.

dandansson skrev:

Vildsvin skrev:Jag antar att det rör sig om en ung person som trollar som revolt mot föräldrar som förnekat alla problem och tror att NPF är en superkraft.

Men många tjatar ju om att NPF är en superkraft och att det är "NT"-personer som gör det jobbigt för NPF-personer. Sådant tänk står jag ej ut med även om det ibland ligger något i det som de säger.
Dessa har Attwood som sin ledare (sektledare?). Han kan uoplevas som en sektledare.

Jag tycker du missar poängen. Aspergare kan faktiskt vara jättebra på vissa saker, bättre än många NT, men det räknas inte. Det är bättre att vara medelbra på mycket än superbra på en del och dålig på annat.

Finns en kanske inte helt seriös tråd om detta, dvs vad man är extra bra på: vilken-ar-din-superhjalteformaga-t5840.html

Ja, det är självklart att kraven från NT-samhället gör att det är jobbigt att vara aspergare, eftersom man inte kan leva upp till kraven och blir utbränd när man försöker. Som att tvinga homosexuella att leva som heterosexuella. Men homosexuella får leva som de vill idag. Aspergare får välja mellan att leva fattigt på sjukpension (i värsta fall socialbidrag om FK inte beviljar sjukpension) el spela NT i arbetslivet så länge det går.

Annars vet jag inte var du läst/hört allt detta om att NPF är en superkraft. Ja, en del inom idrotten och musikbranschen har kommit ut som ADHD:are, så just ADHD kan ju vara en superkraft i vissa fall.

Micke skrev:dandansson jag förstår dina invändningar, men jag tror inte du kommer att behöva uppleva så mycket utav sådant du tar upp på just det här forumet. Och det tror jag kan bero på att genomsnittsåldern här troligtvis är högre än på många andra ställen. Ju äldre man blir ju mer nyanserat tenderar man nog att se på saker och ting.

Så äldre personer talar oftast inte lika mycket om generaliseringar utan är bättre på att problematisera?
Så folk här på forumet talar inte om att folk med AS har specialintressen?
Varför hör jag då så oftast (kanske mestadels utanför detta forum) om att folk med AS har specialintressen? Att man fastnar i tankar är vanligt. Det är väl till o med ett krav för att få en diagnos?
Specialintresse är väl bara ett sätt att uttrycka detta på?
Det där med att man bara får njutning av sitt stora intresse har nog mestadels att göra med att man faktiskt enbart utsätter sig för det som är enkelt. Många med AS sägs strunta i det som är svårt. Jag fortsätter även när det blir svårt. De flesta ger kanske upp när frustrationerna kommer. Man säger att många med AS (Och även annat folk) kan ha färdigheter och kunskaper som är inriktade på en visst område inom ett ämne. En person kanske är allmänbildat inom ett ämne.
Detta skulle vara förklaringen varför många med AS inte klarar av att få ett jobb även om det är inom ett intresse de har.
Vad har ni för upplevelser?

Alien skrev:Det är bättre att vara medelbra på mycket än superbra på en del och dålig på annat.

precis. jag håller med. folk vill att det skall vara så. I vissa sammanhang är det bra med spetskunskap. Folk som snöat in sig på ovanliga detaljer inom ämnen kan få jobb som experter men det är ovanligt.

Alien skrev:Som att tvinga homosexuella att leva som heterosexuella. Men homosexuella får leva som de vill idag.

Det där är en annan fråga. Vi diskuterar inte sexualitet.

Alien skrev:Aspergare får välja mellan att leva fattigt på sjukpension (i värsta fall socialbidrag om FK inte beviljar sjukpension) el spela NT i arbetslivet så länge det går.

detta är precis detta som jag reagerar mot. Finns det ens något som är "att spela NT"?
Det blir ju vi och dem på ett obehagligt sätt.

dandansson skrev:

Micke skrev:dandansson jag förstår dina invändningar, men jag tror inte du kommer att behöva uppleva så mycket utav sådant du tar upp på just det här forumet. Och det tror jag kan bero på att genomsnittsåldern här troligtvis är högre än på många andra ställen. Ju äldre man blir ju mer nyanserat tenderar man nog att se på saker och ting.

Så äldre personer talar oftast inte lika mycket om generaliseringar utan är bättre på att problematisera?
Så folk här på forumet talar inte om att folk med AS har specialintressen?
Varför hör jag då så oftast (kanske mestadels utanför detta forum) om att folk med AS har specialintressen? Att man fastnar i tankar är vanligt. Det är väl till o med ett krav för att få en diagnos?
Specialintresse är väl bara ett sätt att uttrycka detta på?
Det där med att man bara får njutning av sitt stora intresse har nog mestadels att göra med att man faktiskt enbart utsätter sig för det som är enkelt. Många med AS sägs strunta i det som är svårt. Jag fortsätter även när det blir svårt. De flesta ger kanske upp när frustrationerna kommer. Man säger att många med AS (Och även annat folk) kan ha färdigheter och kunskaper som är inriktade på en visst område inom ett ämne. En person kanske är allmänbildat inom ett ämne.
Detta skulle vara förklaringen varför många med AS inte klarar av att få ett jobb även om det är inom ett intresse de har.
Vad har ni för upplevelser?

Alien skrev:Det är bättre att vara medelbra på mycket än superbra på en del och dålig på annat.

precis. jag håller med. folk vill att det skall vara så. I vissa sammanhang är det bra med spetskunskap. Folk som snöat in sig på ovanliga detaljer inom ämnen kan få jobb som experter men det är ovanligt.

Alien skrev:Som att tvinga homosexuella att leva som heterosexuella. Men homosexuella får leva som de vill idag.

Det där är en annan fråga. Vi diskuterar inte sexualitet.

Alien skrev:Aspergare får välja mellan att leva fattigt på sjukpension (i värsta fall socialbidrag om FK inte beviljar sjukpension) el spela NT i arbetslivet så länge det går.

detta är precis detta som jag reagerar mot. Finns det ens något som är "att spela NT"?
Det blir ju vi och dem på ett obehagligt sätt.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå din upprördhet.
Jaha, du har inte några specialintressen.
Men det går faktiskt att få en AS-diagnos ändå.
Så därför kan jag verkligen inte förstå problemet.

dandansson skrev:Den stora anledningen till att jag har svårt med termen "aspergare" är att jag är dålig på att leva upp till generaliseringen att man skall ha ett specialintresse som enbart ger personen njutning.

Att specialintresset enbart ska ge njutning är faktiskt inte en beskrivning jag riktigt känner igen? Allt man upplever som viktigt kan även ge frustration.

Tycker inte detta är någon viktig del i beskrivningen av asperger/högfungerande autism. Bara för att något stämmer för många eller de flesta i en grupp, behöver det inte fungera så för alla. Dessutom kan saker gå i perioder. Jag brukar kunna snöa in på saker och ägna dem mycket tid ett tag, men sen släppa och gå vidare till nåt annat.

Atwood är en populär föreläsare men jag uppfattar också hans beskrivningar som ganska generaliserande, rätt fyrkantiga, och mer inriktade på en närmast klyschig aspergare av manligt kön. Man får ta till sig det som stämmer som hjälper en förstå sig själv, och strunta i resten.

Själv känner jag halvbra igen mig i den klassiska aspergerbeskrivningen. Gissar att det beror delvis på att jag inte är man - beskrivningarna stämmer halvbra på aspiga kvinnor. Dels eftersom jag verkar ha en hel del ADHD i mig, vilket på sätt och vis motverkar en del aspiga drag (och ibland förvärrar när de drar åt samma håll, det är en grötig kombo). Och dels eftersom folk helt enkelt är olika. Även aspigt folk är olika.

Attwood pratar en hel del om vikten av att tillåta aspiga barn att ägna sig åt sina specialintressen, eftersom de där hämtar kraft och energi. Jag gissar att ett skäl är, att många föräldrar som inte riktigt accepterar barnet som det är försöker göra om det, och ransonera specialintresset. Resultatet blir inte bra.

Därav behöver man inte dra slutsatsen att specialintressen alltid är något enbart positivt för alla som är aspiga.

dandansson skrev:

Alien skrev:Det är bättre att vara medelbra på mycket än superbra på en del och dålig på annat.

precis. jag håller med. folk vill att det skall vara så. I vissa sammanhang är det bra med spetskunskap. Folk som snöat in sig på ovanliga detaljer inom ämnen kan få jobb som experter men det är ovanligt.

Alien skrev:Som att tvinga homosexuella att leva som heterosexuella. Men homosexuella får leva som de vill idag.

Det där är en annan fråga. Vi diskuterar inte sexualitet.

Nu är du aspigt bokstavstolkande. Jag jämför en tidigare "icke-normal" grupp. Förr skulle de med lock och pock normaliseras. Idag accepteras de som de är. Men kommer man som aspergare någonsin att accepteras som man är?

Alien skrev:Aspergare får välja mellan att leva fattigt på sjukpension (i värsta fall socialbidrag om FK inte beviljar sjukpension) el spela NT i arbetslivet så länge det går.

detta är precis detta som jag reagerar mot. Finns det ens något som är "att spela NT"?
Det blir ju vi och dem på ett obehagligt sätt.

Ja, men det är verkligheten. Man måste dölja sina aspiga egenheter och spela normal. Även när det inte behövs för arbetets skull. Ett banalt exempel är en aspergare som sköter sitt jobb men inte deltar i fika el AW. Hen kan bli så avskydd av sina arbetskamrater att hen måste sluta på jobbet.

Vissa aspergare är "bra på datorer" och kan få sådana jobb och där accepteras som de är.

Alien skrev:Ett banalt exempel är en aspergare som sköter sitt jobb men inte deltar i fika el AW. Hen kan bli så avskydd av sina arbetskamrater att hen måste sluta på jobbet.

Vissa aspergare är "bra på datorer" och kan få sådana jobb och där accepteras som de är.

Jag förstår dina tankar men många med AS vill vara med på fikastunden. Alla är inte ensamvargen.
Det är precis detta som vi hamnar i. Man säger att folk med AS-diagnos inte vill vara med på fikat.
Detta stämmer ej in på mig.
Är jag med på fikastundera så spelar jag "normal"?
Så alternativen är: man spelar "normal" eller borde ej ha AS-diagnos?
Datorer kräver socialisering ibland. Så ensamvargarna kan få svårt även där.

Marjatta skrev:Attwood pratar en hel del om vikten av att tillåta aspiga barn att ägna sig åt sina specialintressen, eftersom de där hämtar kraft och energi. Jag gissar att ett skäl är, att många föräldrar som inte riktigt accepterar barnet som det är försöker göra om det, och ransonera specialintresset. Resultatet blir inte bra.

Därav behöver man inte dra slutsatsen att specialintressen alltid är något enbart positivt för alla som är aspiga.

Den där "hämta krafter" förstår jag mig inte på. Får.man kraft av något som är svårt?
Att spela piano är inte endast enkelt för mig. Attwood verkar påstå att allt bara är enkelt för oss om vi har ett stort intresse för något.
Ljuger han inte? Är detta ens sant? Har man ett specialintresse så försvinner svårigheterna?

Furienna skrev:Jag har faktiskt lite svårt att förstå din upprördhet.
Jaha, du har inte några specialintressen.
Men det går faktiskt att få en AS-diagnos ändå.
Så därför kan jag verkligen inte förstå problemet.

Problemet är att folk påstår att specialintressen gör att frustrationen försvinner. Hur kul är det att brhöva höra sånt när man själv inte kan leva upp till det?!
Man får nästan höra att man då är en dålig "aspergare" som inte är som man borde vara.

Marjatta skrev:Attwood pratar en hel del om vikten av att tillåta aspiga barn att ägna sig åt sina specialintressen, eftersom de där hämtar kraft och energi. Jag gissar att ett skäl är, att många föräldrar som inte riktigt accepterar barnet som det är försöker göra om det, och ransonera specialintresset. Resultatet blir inte bra.

Därav behöver man inte dra slutsatsen att specialintressen alltid är något enbart positivt för alla som är aspiga.

Men vem är den här Attwood?
Jag har inte ens hört talas om honom förrän den här tråden startades.

dandansson skrev:

Furienna skrev:Jag har faktiskt lite svårt att förstå din upprördhet.
Jaha, du har inte några specialintressen.
Men det går faktiskt att få en AS-diagnos ändå.
Så därför kan jag verkligen inte förstå problemet.

Problemet är att folk påstår att specialintressen gör att frustrationen försvinner. Hur kul är det att brhöva höra sånt när man själv inte kan leva upp till det?!
Man får nästan höra att man då är en dålig "aspergare" som inte är som man borde vara.

Nja, problemet är nog att du tar vad somliga säger på för stort allvar.
Självklart behöver alla aspergare inte känna likadant hela tiden.

Om det finns fler aspergare bland dataexperter så är arbetsgivaren mer van vid det och därför mer tolerant mot t ex icke fikande anställda.

Om man som aspergare gillar att fika med sina arbetskamrater så spelar man inte. Men jag tog upp fall där man inte accepteras trots att man sköter jobbet.

Öht så är kraven för att vara "normal" väldigt stora. Det är många som hamnar utanför.

Liksom kravet på "social kompetens" som ofta tycks tolkas som social och utåtriktad. Det finns inte någon tolerans för den som är introvert (även NT kan vara introverta). De flesta men inte alla aspergare är introverta. Men att vara extrovert aspergare är inte heller alltid lyckat, man syns/hörs mer och kan då ses som udda.

Se dessa trådar om att vara introvert och vad som menas med social kompetens:

dn-du-kan-val-forsoka-att-vara-mer-utatriktad-t47013.html
hellre-kompetent-an-social-dn-ledare-artiklar-t20438.html
kurser-i-social-kompetens-t6273.html
social-kompetens-och-flexibilitet-i-arbetslivet-t51653.html

dandansson skrev:Ljuger han inte? Är detta ens sant? Har man ett specialintresse så försvinner svårigheterna?

Det där har han väl knappast påstått. Påstår du att det är vad Attwood säger, menar jag att du missförstår och feltolkar honom.

dandansson skrev:Problemet är att folk påstår att specialintressen gör att frustrationen försvinner.

Du har alltså hört någon säga detta, oklart vem. Jag har aldrig hört det.

dandansson skrev:Hur kul är det att behöva höra sånt när man själv inte kan leva upp till det?!

Säkert inte så kul. Själv kan jag inte relatera till det alls, eftersom jag inte längre har något specialintresse som jag ägnar mycket tid och kraft åt. Det var min riktning i livet. Visst gav det mig energi, på flera sätt. Det märkte jag när jag miste det. Men det gav och skapade också åtskilliga problem. Jag ser inget konstigt i den beskrivningen. Inte heller att den "borde" strida mot en standardbeskrivning av asperger.

dandansson skrev:Man får nästan höra att man då är en dålig "aspergare" som inte är som man borde vara.

Om okunniga människor är okunniga är det kanske inte så jättemycket att bry sig om.

Om du retar dig på att folk som sett ett videoföredrag av asperger av Attwood tror de är experter är mitt tips: släpp det, för det kostar mindre energi än att gräma sig.

Furienna skrev:

dandansson skrev:

Furienna skrev:Jag har faktiskt lite svårt att förstå din upprördhet.
Jaha, du har inte några specialintressen.
Men det går faktiskt att få en AS-diagnos ändå.
Så därför kan jag verkligen inte förstå problemet.

Problemet är att folk påstår att specialintressen gör att frustrationen försvinner. Hur kul är det att brhöva höra sånt när man själv inte kan leva upp till det?!
Man får nästan höra att man då är en dålig "aspergare" som inte är som man borde vara.

Nja, problemet är nog att du bryr dig för mycket om vad somliga säger.
Självklart behöver alla aspergare inte känna likadant.

Just nu kan inte lita på att det folk säger om AS är sant eller att de säger hela sanningen. Vem kan man lita på?

dandansson skrev:Just nu kan inte lita på att det folk säger om AS är sant eller att de säger hela sanningen. Vem kan man lita på?

Det som "folk säger" är sällan mycket att lita på.

Marjatta skrev:Du har alltså hört någon säga detta, oklart vem. Jag har aldrig hört det.

Det är överallt. Titta på vilka videor som helst på youtube eller lyssna på podcast eller läs om speciali tressen

dandansson skrev:

Marjatta skrev:Attwood pratar en hel del om vikten av att tillåta aspiga barn att ägna sig åt sina specialintressen, eftersom de där hämtar kraft och energi. Jag gissar att ett skäl är, att många föräldrar som inte riktigt accepterar barnet som det är försöker göra om det, och ransonera specialintresset. Resultatet blir inte bra.

Därav behöver man inte dra slutsatsen att specialintressen alltid är något enbart positivt för alla som är aspiga.

Den där "hämta krafter" förstår jag mig inte på. Får man kraft av något som är svårt?
Att spela piano är inte endast enkelt för mig. Attwood verkar påstå att allt bara är enkelt för oss om vi har ett stort intresse för något.
Ljuger han inte? Är detta ens sant? Har man ett specialintresse så försvinner svårigheterna?

Det handlar väl mer om att man blir totalt uppslukad och att man har "flow". Man glömmer allt annat.

dandansson skrev:

Furienna skrev:

dandansson skrev:Problemet är att folk påstår att specialintressen gör att frustrationen försvinner. Hur kul är det att brhöva höra sånt när man själv inte kan leva upp till det?!
Man får nästan höra att man då är en dålig "aspergare" som inte är som man borde vara.

Nja, problemet är nog att du bryr dig för mycket om vad somliga säger.
Självklart behöver alla aspergare inte känna likadant.

Just nu kan inte lita på att det folk säger om AS är sant eller att de säger hela sanningen. Vem kan man lita på?

Vad "folk" säger om sig själva och sin egen AS kan man lita på. Det stämmer - för dem. Vad det gäller experter så får man lyssna på flera och göra en egen bedömning.

Vad är en "dålig aspergare" förresten? Om man inte uppfyller alla formella och informella krav på en aspergare är det väl inget negativt. Antingen har man då bara drag av AS. Eller så är det bara att man inte uppfyller en schablonbild av hur AS yttrar sig.

Marjatta skrev:

dandansson skrev:Just nu kan inte lita på att det folk säger om AS är sant eller att de säger hela sanningen. Vem.kan man lita på?

Det som "folk säger" är sällan mycket att lita på.

Så folk som talar AS är oftast inte mycket att lita på?

Alien skrev:Det handlar väl mer om att man blir totalt uppslukad och att man har "flow". Man glömmer allt annat

Och när man blir uppslukad av ett problem då får man kraft av det?
Hur funkar det? Hur brukar ni göra?
Hur lyckas ni?

dandansson skrev:

Marjatta skrev:Du har alltså hört någon säga detta, oklart vem. Jag har aldrig hört det.

Det är överallt. Titta på vilka videor som helst på youtube eller lyssna på podcast eller läs om speciali tressen

Jaha. Kanske då sluta då titta på dessa videor och dessa podcaster vars skildring av asperger inte stämmer med din erfarenhet. Eller inse att på denna punkt stämmer inte din verklighet med deras. Skälen till det kan vara många. Att det uppstår mer frustrationer när man försöker bemästra Rachmaninov än om ens hobby är att hålla reda på olika tågmodeller är kanske inte så anmärkningsvärt.

Till övriga i tråden: känner ni igen det dandansson beskriver, att ett specialintresse aldrig ska ge frustration utan bara glädje och styrka helt utan komplikationer?