Det är viktigt att man kan veta ifall man tillhör gruppens outgroup.

Jag är vit så jag blir ofta ingroup av nationalister.

Feministerna har män som outgroup.

Olika klasser hatar andra klasser. Arbetarklass hatar trasproletariatet. Ni kan komma på era egna ingroups och outgroups.

Hur kan man veta till vilken man tillhör?

Här är en artikel om fenomenet:

https://www.optimisticlearner.com/ingroup-vs-outgroup/

Som aspergare är man väl automatiskt tillhörande en outgroup/utgrupp (utom möjligen bland andra aspergare).

The origins of offensive, and very human, attributes like xenophobia, sexism, or racism can be found in our brain’s need to categorize.

Social Categorization is the process of classifying people into groups based on similar characteristics: nationality, age, occupation, race etc. Such categorizing is a mental shortcut that allows us to infer properties about a person based on the properties of others in the same category (although these inferences may be incorrect).

https://www.optimisticlearner.com/ingro ... -outgroup/

Att kategorisera andra människor känns fel men är tydligen en biologisk genväg. Kan tänka mig att för en apa gällde det att snabbt döda el fly från en apa från en främmande grupp, annars blev man själv dödad. Denna instinkt finns kvar i våra gener fanns den nu mest är av ondo (leder till fördomar, diskriminering, inbördeskrig, krig).

Är inte det där bara ytterligare ett sätt för NT:kollektivet att slicka uppåt och sparka neråt, typ hundars flockbeteende som inte leder till annat än att försöka klättra på den sociala rangskalan, vilket inte är till gang för mänskligheten på ngt sätt, utan bryter snarare bara ner. Vill man lösa miljö, klimat och energi problem ska man ägna sig åt det istället för att spegla sig och tycka att man var duktig för att man sög av rätt person för att få en bättre plats på rotary/golf/herrklubben...

Min erfarenhet säger att det är ganska enkelt att avgöra för aspergare. Vi gillas i bästa fall av andra aspergare, diagnosticerade eller odiagnosticerade sådana. De flesta andra (NT) vill inte ha med oss att göra. Vi klarar inte de sociala reglerna. Därmed blir vi osköna för gemene man att ha att göra med, dessutom kan det vara så att vanligt folk inte vill synas i umgänge med oss. Det kan riskera att sinka deras egna sociala status att umgås med outcasts. Det sistnämnda är nog vanligare i yngre åldrar.

Själv har jag först nu när jag är över 40 år förstått hur jobbig, och kanske till och med hemsk, jag är att ha och göra med för vanliga människor. Tidigare har jag alltid trott att mitt utanförskap har berott på att jag varit i fel sammanhang. Fast när jag genom åren blivit allena i tillräckligt många sammanhang så inser jag att det resonemanget inte stämmer.

Det är i alla fall min något svårsmälta 40-årskris. Jag bearbetar den med att långsamt ge upp tanken på att folk ska vilja ha med mig att göra, försöka hitta ett fåtal personer jag kan umgås med samt försöka skaffa starka intressen som fyller mina tankar och får mig att glömma min situation.

Jag tror inte att jag är ensam här på forumet om att med åren förstå att den egna oförmågan till socialt samspel är större än man trott under uppväxt och som ung vuxen.

+1, du är så klok, och tyvärr så sann...