Hej!

När man har AS, är man mer velig och obeslutsam då? Det skulle vara kul att höra om fler är det än jag.

När jag ska ha något brukar jag tänka efter om jag verkligen behöver den här prylen, om jag har råd just nu och vilken sort jag ska välja. Finns det fler sorter än en brukar det vara jättesvårt att välja.

Här kommer ett exempel.

Jag tycker inte om när det är halt ute. Alltså köper jag halkskydd och trär på mina Lundhagskängor. Halkskydden har små piggar under. De brukar lossna rätt fort. Varje vinter får jag köpa ett par nya. I år köpte jag dem på Sparköp för 98,50 vilket var betydligt billgare än Intersport i stan. Men redan efter första promenaden lossnar en pigg. De funkar dock fortfarande.

Min mamma har köpt skor med broddar att fälla ut under. Så jag har också blivit sugen på sådana skor.

Såg en annons i en tidning i dag där CityLook sålde sådana för 198 kronor. Gick in på deras hemsida, de hade fler modeller att välja på både med och utan brodd. Sen gick jag in på Sparköps hemsida. De hade en modell som jag verkligen ville ha. Den kostade 249 kronor. Så frakten 59 kronor.

Innan jag skulle beställa tvekade jag. 308 kronor för ett par skor som jag inte ens provat. De har dragkedja i stället för snörning. Det har jag inte haft på några skor sedan jag var i dagisåldern. Men de flesta sådana här vinterskor med broddar eller halkfri sula har dragkedja, eller kardborrband. Min aförsta tankar blir: Håller dragkedjan? Tänk om dragkedjan går sönder på en gång? Tänk om skorna är för små? Jag vet att jag har storlek 38, och de flesta skor passar. Men ändå. Och i skoaffären finns det inte många par skor med broddar i sulan. Om det finns över huvud taget är det mycket dyrare än på Sparköp och CityLook.

Så jag köper inga nya skor. Jag har mina Lundhagskängor, som inte är så varma. Sen har jag ett par vinterfodrade stövlar jag fått av min svärmor. De är i storlek 41 eller något liknande, och trots att jag har strumpor och raggsockar så blir det veck bak som gör att de skaver när jag ska gå långt. Men så¨tänker jag att jag klarar mig med mina Lundhagskängor, därför är det fullständigt onödigt att köpa nya vinterskor. Och så går jag omkring och är livrädd för att halka. Och vill ha skorna, som jag tycker att jag inte behöver för jag ska spara pengar och är rädd för att det ska bli fel sort, och velar om jag ska ha de jag tycker om eller de som är allra billigast.

Tja, det var bara ett litet exempel. Hur tänker ni? Har ni lätt för att fatta beslut, eller velar ni för mycket?

Hälsningar

Lilla Gumman

När jag ska köpa skor, kan jag gå i dem ja/nej. The end.

Jag fattar beslut först när jag har alla fakta.
Jag tycker du gör helt rätt i att undersöka tills du vet.

Har varit med om folk som försökt få en o skriva på avtal genom o säga "det kan du läsa hemma sedan" eller "ingen läser avtalstexten" eller "ja men det är skrivat av advokater för advokater" eller "jo det står så, men det gäller inte".
Speciellt när det gäller avtal så kollar jag upp dem och nästan alltid så finns det stora kryphål som jag upptäcker trots att jag inte är jurist.

Brukar få butiker och lova att ta tillbaka sakerna om de inte håller.

Dessutom finns det krav på att saker som säljs ska hålla för det som kunderna kan förväntas använda dem till även om det inte är menat att de ska användas exakt som kunden använder dem.

Hej!

Så man kan ställa krav även på billighets-kataloger som Sparköp och liknande? Det är ju skillnad på att returnera en oanvänd vara inom två veckor, och att klaga på att ett blixtlås gick sönder när jag använt skorna varje dag i två månader.

Hälsningar

Lilla Gumman

Nej, har alltid varit beslutsam.

Om jag är velig? Nä... jo... eller nja... jag vet inte... Men det är jag nog... inte... sällan... Äsch, det får någon annan avgöra.

Nej, man måste inte alls vara obeslutsam för att man har Aspergers syndrom.

Och är jag intresserad av att köpa en vara så kollar jag runt. Kollar på Internet och i papperskataloger om det finns information, frågar kompisar eller andra med kunskap och erfarenhet vilka märken som är bra. Ringer till återförsäljare och frågar om specifika detaljer... material, utförande, färger, allting sådant.

Men jag är reserverad inför att handla av så kallade lågprisbutiker och liknande. De har kanske billiga och prisvärda produkter, men skulle det ändå visa sig att varan är bristfällig eller rent av sönder så tänker jag det blir för stor apparat att byta eller returnera varan. Jag tycker det helt enkelt inte är värt att lägga den tiden på sådant.

Jag betalar hellre lite grann pengar till, för att få hållbara varor. Som för ett tag sedan då jag beställde ett par sådana här grejor, att ha till att "bunta ihop" långa remmar på min ryggsäck med när jag cyklar, så att remmarna inte riskerar att trassla in sig i hjulet:

[img]http://www.itwmilitaryproducts.com/media/dominator_trio.png[/img]

Två sådana kostade 48 kronor att köpa, plus 11 kronor i frakt och så, men de är definitivt prisvärda anser jag.

Nej, jag velar sällan utan vet vad jag vill ha eller inte ha. Så jag känner inte igen mig i skohistorien. Ok, jag kan fundera en liten stund innan jag bestämmer mig, men sedan så köper jag något eller låter bli och då slutar jag tänka mer kring om det var bra eller dåligt.

Jag brukar anses som rätt velig, men fakta är viktigt om man ska köpa något nytt, utan fakta om prylen blir jag som tendes väldigt velig.

Problemet brukar snarare va att vilja ha eller göra något alls.

Lilla Gumman skrev:Hej!

När man har AS, är man mer velig och obeslutsam då? Det skulle vara kul att höra om fler är det än jag.

När jag ska ha något brukar jag tänka efter om jag verkligen behöver den här prylen, om jag har råd just nu och vilken sort jag ska välja. Finns det fler sorter än en brukar det vara jättesvårt att välja.

Här kommer ett exempel.

Jag tycker inte om när det är halt ute. Alltså köper jag halkskydd och trär på mina Lundhagskängor. Halkskydden har små piggar under. De brukar lossna rätt fort. Varje vinter får jag köpa ett par nya. I år köpte jag dem på Sparköp för 98,50 vilket var betydligt billgare än Intersport i stan. Men redan efter första promenaden lossnar en pigg. De funkar dock fortfarande.

Min mamma har köpt skor med broddar att fälla ut under. Så jag har också blivit sugen på sådana skor.

Såg en annons i en tidning i dag där CityLook sålde sådana för 198 kronor. Gick in på deras hemsida, de hade fler modeller att välja på både med och utan brodd. Sen gick jag in på Sparköps hemsida. De hade en modell som jag verkligen ville ha. Den kostade 249 kronor. Så frakten 59 kronor.

Innan jag skulle beställa tvekade jag. 308 kronor för ett par skor som jag inte ens provat. De har dragkedja i stället för snörning. Det har jag inte haft på några skor sedan jag var i dagisåldern. Men de flesta sådana här vinterskor med broddar eller halkfri sula har dragkedja, eller kardborrband. Min aförsta tankar blir: Håller dragkedjan? Tänk om dragkedjan går sönder på en gång? Tänk om skorna är för små? Jag vet att jag har storlek 38, och de flesta skor passar. Men ändå. Och i skoaffären finns det inte många par skor med broddar i sulan. Om det finns över huvud taget är det mycket dyrare än på Sparköp och CityLook.

Så jag köper inga nya skor. Jag har mina Lundhagskängor, som inte är så varma. Sen har jag ett par vinterfodrade stövlar jag fått av min svärmor. De är i storlek 41 eller något liknande, och trots att jag har strumpor och raggsockar så blir det veck bak som gör att de skaver när jag ska gå långt. Men så¨tänker jag att jag klarar mig med mina Lundhagskängor, därför är det fullständigt onödigt att köpa nya vinterskor. Och så går jag omkring och är livrädd för att halka. Och vill ha skorna, som jag tycker att jag inte behöver för jag ska spara pengar och är rädd för att det ska bli fel sort, och velar om jag ska ha de jag tycker om eller de som är allra billigast.

Tja, det var bara ett litet exempel. Hur tänker ni? Har ni lätt för att fatta beslut, eller velar ni för mycket?

Hälsningar

Lilla Gumman

Är absolut INTE velig eller obeslutsam...vet precis vad jag vill och gör saker därefter. Fattar jag ett beslut genomför jag det oftast också, om inte direkt så ganska snart..... Däremot har jag en kompis som inte har diagnosen, som är helt otrolig på att vara velig och obeslutsam. Tycker inte ditt mail handlar så mkt om att vela och vara obeslutsam egentligen. Snarare vill du tänka igenom noga det du ska köpa så det passar dig rätt. Det tycker jag bara är smart. Och så tror jag många gör. Även jag. Sedan kan man ju diskutera hur lång tid saker och ting tar. I mitt fall brukar saker och ting inte ta så lång tid med att bestämma mig.

Jag kan ofta ha stark beslutsångest. Kan jag inte välja mellan två byxor kan det hända att jag köper båda, även om jag egentligen inte känner att jag har råd med den lyxen. Hör förmodligen ihop med min pedantiska sida/perfektionism

Jag älskar att handla. Det kan gälla mat likaväl som kläder. Jag brukar se till att gå igenom alla butiker som finns att tillgå för att se var jag kan få bästa dealet. Det kan ta en förmiddag eller så. Sen handlar jag. Jag kan också fönstershoppa för att handla dagen därpå, när jag noga tänkt igenom mitt inköp. Jag impulsköper praktiskt taget aldrig. Min omgivning tycker att jag är velig och omöjlig att handla tillsammans med. Jag tycker att jag är en medveten konsument.

Vilse i pannkakan skrev:Jag älskar att handla. Det kan gälla mat likaväl som kläder. Jag brukar se till att gå igenom alla butiker som finns att tillgå för att se var jag kan få bästa dealet. Det kan ta en förmiddag eller så. Sen handlar jag. Jag kan också fönstershoppa för att handla dagen därpå, när jag noga tänkt igenom mitt inköp. Jag impulsköper praktiskt taget aldrig. Min omgivning tycker att jag är velig och omöjlig att handla tillsammans med. Jag tycker att jag är en medveten konsument.

Tycker jag med,. Alltså att du är medveten konsument.

Kände jag att jag BEHÖVDE något skulle jag aldrig någonsin nöja mej med det billigaste. Det billigaste går sönder jättefort och blir i längden bara löjligt dyrt. Bättre att lägga 300:- på broddar och sen inte behöva köpa nya på några år.

Handlar man småpryttel för att det är skoj, kan det vara lika gott att köpa det på billighetsaffären. Men rejäla saker som man vill ska hålla längre än två veckor? Nej, det blir alltid en välsorterad och kunnig fackhandel med ordentliga garantier.

Exempel: Skor som ska hålla lägger jag lätt tusenlappar på. Vill jag ha fjollskor att trippa runt i på nåt kalas köper jag det på billighetsrea för en hundring. Fjollskor tröttnar man ändå rätt snabbt på och då kan det vara skönt att ge bort eller slänga dem utan att göra av med så himla mkt pengar.

På det viset är jag väldigt bestämd. Däremot kan jag vela lite angående tex färg eller form på det jag vill handla. Fast det är sällan särskilt länge - jag har som princip att om jag velar ska jag gå ut ur affären och gå MINST en sväng runt kvarteret. Under tiden får jag känna efter hur det känns att vara utan prylen. Oftast brukar jag upptäcka att jag klarar mej alldeles utmärkt utan den och så traskar jag hem istället.

Hej!

Jag har blivit lite grann som du, Weasley. Jag köpte Lundhagskängor på vintern 2002, inför att jag ville börja fjällvandra. De kostade 2000 kronor. Jag har vandrat i fjällen en gång. Men de har följt med mig genom både promenader på skogsleder, utflykter i skogen, regniga sommardagar och all slags vinterväder. De håller ännu, efter sex år.

Så jag kom på, att jag behöver inte nya vinterkängor. Utan jag kan nöja mig med broddar. Jag tycker det är jobbigt att behöva ta av broddarna när jag går in i en affär och ska handla, och sen ta på dem igen när jag ska ut. Och kängorna har runda snören, vilket gör att det är svårare att knyta dem ordentligt, de går upp då och då. Men skönare kängor finns inte. De billiga stövlarna med broddar under foten är inte lika sköna. Och man ska ju gå en bit i vinterskorna, inte bara gå ut med soporna.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har svårt att ta beslut ibland, men oftast vet jag vad jag vill och går på det. Vilken färg på tröjan jag skall köpa ser jag inte som viktigt och jag tar bara det första som kommer på tanke.

Om jag har svårt att fatta ett beslut försöker jag skaffa mer information, om inte det fungerar så avvaktar jag förändrade omständigheter om möjligt.

weasley skrev:Kände jag att jag BEHÖVDE något skulle jag aldrig någonsin nöja mej med det billigaste. Det billigaste går sönder jättefort och blir i längden bara löjligt dyrt. Bättre att lägga 300:- på broddar och sen inte behöva köpa nya på några år.

Handlar man småpryttel för att det är skoj, kan det vara lika gott att köpa det på billighetsaffären. Men rejäla saker som man vill ska hålla längre än två veckor? Nej, det blir alltid en välsorterad och kunnig fackhandel med ordentliga garantier.

Exempel: Skor som ska hålla lägger jag lätt tusenlappar på. Vill jag ha fjollskor att trippa runt i på nåt kalas köper jag det på billighetsrea för en hundring. Fjollskor tröttnar man ändå rätt snabbt på och då kan det vara skönt att ge bort eller slänga dem utan att göra av med så himla mkt pengar.

På det viset är jag väldigt bestämd. Däremot kan jag vela lite angående tex färg eller form på det jag vill handla. Fast det är sällan särskilt länge - jag har som princip att om jag velar ska jag gå ut ur affären och gå MINST en sväng runt kvarteret. Under tiden får jag känna efter hur det känns att vara utan prylen. Oftast brukar jag upptäcka att jag klarar mej alldeles utmärkt utan den och så traskar jag hem istället.

Vilket bra råd.

Jag kan vela helt makalöst när det gäller yrkesmässiga eller andra viktiga beslut, och gärna skjuta upp dem till nån annan gång.

Sällan när det gäller kläder, teknik eller saker till hemmet. Köper bara det jag verklikgen behöver och vet jag nästan alltid exakt vad jag vill ha, både när det gäller färg, form och funktion. När jag hittar det som kommer närmast mitt önskemål (inom den prisklass jag har råd med) slår jag till på direkten och blir oftast nöjd - utom i de fall jag kompromissar, lurar mig själv eller låter mig övertalas att köpa något som jag inte riktigt ville ha (vilket iofs sällan händer numera).

I sociala sammanhang kan jag vela, särskilt om jag inte vill något specifikt, eller när jag är osäker på vad jag kommer orka. Är det flera personer inblandade i ekvationen blir det ännu mer komplicerat.

Antingen bestämmr jag mig pang bom (oftast), börjar jag tänka efter eller om nån säger "välj du" så kan det bli totalstopp... vill du ha bollmasage elelr liggande övning först... gaah!! Hur ska jag veta?! :S

Jag är jävligt velig när det kommer till att handla. Går alltid in i alla butiker och kollar vad som finns först, och om jag hittar någonting jag vill ha får jag sjuk beslutsångest om det inte är något viktigt, typ underkläder. Oftast så brukar jag, om jag har tillgång att ta mig tillbaka till den affären nästa dag gå hem och sova på saken .Om jag fortfarande vill ha saken nästa dag så köper jag den. Och inte sällan ångrar jag mig efter en vecka och säljer vidare den över internet...

Hej och välkommen, crackhouseblues.

Om man inte kan bestämma sig så har ju de flesta affärer öppet köp (kan variera mellan 3 - 30 dagar) så att man kan prova hemma i lugn och ro.

Jag själv hatar att shoppa kläder o.d. Jag grabbar åt mig första bästa plagg eller skor som passar, betalar och lämnar affären så fort jag bara kan. Shopping i timtal gör mig stressad.

Samma här. Jag vet nästan alltid vad jag vill ha innan jag går in i affären, eller ja, inte exakt men jag vet vilken stil jag tycker om. Och det underlättar i och med att jag inte är en person som tycker om att experimentera helt fritt med klädsel.