Snubblade över denna ordkombination:
"image-driven thought processes."
på denna sida:
http://www.wired.com/wired/archive/9.12 ... rs_pr.html

Efter en stunds läsande började jag fundera om det finns de som tänker mer eller helt på andra sätt, vilka sätt skulle då det vara?
Kan man möjligen tänka i känslor, ljus, plankor, existenser?
Är bildtänkande en AS grej?
Är det tom så att andra inte klarar det eller?

Hittade även många intressanta menigar och bra fraser.
Tex detta:
"For UCSF neurologist Kirk Wilhelmsen - who describes himself and his son as being "somewhere on that grand spectrum" - such statements cut to the heart of the most difficult issue that autism raises for society. It may be that autistic people are essentially different from "normal" people, he says, and that it is precisely those differences that make them invaluable to the ongoing evolution of the human race."

Bra fråga, även tänkt på det själv.
Själv tänker jag i bilder.

Undrar hur den "normala" människan tänker.

Enbart bilder?
För mig är det bilder och en massa annat beroende på om det är intressant och kul eller inte.
Jobbiga saker får de flesta funktioner o nästan släckas ned.
Då vill inte hjärnan vara med nästan.

Jag kan inte beskriva mitt tänkade. det är .. abstrakt.

Det där skulle vara intressant att diskutera, skulle du kunna tänka dig att göra det med mig?

Jag tänker i bilder, men - ord är också som bilder för mig (jag kan tänka ord, men ser dem som bilder på olika sätt - svårförklarat).
Jag tänker också i något annat än bilder, något slags "fria tankar" som det är mycket svårt att sätta ord eller bild eller annat på.

När jag kommer på svåra lösningar med hjälp av dessa "fria tankar" så är det nästan omöjligt att förmedla dem till andra.

It's just like a puzzle!

Jag tänker ofta i bilder (jag sysslade mycket med fotografi i mitten av 1980-talet ).

Och så tänker jag ofta och mycket bilateralt (betraktar problem från flera olika håll).

Bror Duktig skrev:Jag tänker i bilder, men - ord är också som bilder för mig (jag kan tänka ord, men ser dem som bilder på olika sätt - svårförklarat).
Jag tänker också i något annat än bilder, något slags "fria tankar" som det är mycket svårt att sätta ord eller bild eller annat på.

När jag kommer på svåra lösningar med hjälp av dessa "fria tankar" så är det nästan omöjligt att förmedla dem till andra.

Spot on, skulle vilja påstå att jag har samma tankesätt iallafall väldigt liknande, får jag en ide eller ska upprepa nån historia så ser jag det som bilder i huvudet men sen att formulera det till ord kan bli mödosamt, to say the least.

Man kan tänka logiskt, ologiskt, ideologiskt, kronologiskt, ...

Jag tänker i bilder. Jag är dessutom bildkonstnär - det säger väl en del. När vi tittar på frågesporter på TV är jag pinsamt långsam med att komma med svar. Många gånger ser jag personen, saken, platsen mm framför mig, men kan inte klämma fram vad det heter ( som ord).

Jag tänker på alla möjliga olika sätt. Svaret på frågan är: ja.

Jag tänker på många olika sätt och har oftast många olika synvinklar som jag bollar runt tills jag hittar den som jag i känslan gillar bäst.

Bilder, siffror, långa frågeställningar, svar, jämnförelser med tidigare frågeställningar, kan jag se det ifrån ett bredare perspektiv, har jag lust att bry mig i nuläget osv.

Tänker mest i bilder. Nästan jämt. Enda undantaget är nog vid matematiska problem. Då blir det med nödvändighet i siffror.
Ska jag förklara något så går det lättare om jag får/kan rita i stället.

Jag tänker ibland i bilder, men när det gäller komplicerade saker med jättemycket info så verkar det som om jag använder en känsla som jag fyller på efterhand. Jag minns inte allt men jag håller kvar känslan i minnet. Ibland är det bara + och -, men oftast lägger jag på nya former av känslor i "högen" som representerar olika saker. Vet inte om andra också gör det eller inte dock.

Jag brukar nog tänka med alla sinnen (visuella "filmer", smaker, ljud, m.m...), men när jag läser eller lyssnar på musik ser jag alltid väldigt detaljerade filmer i huvudet, så antagligen dominerar ändå det visuella.

Apropå bildtänkande, är det någon här som har AS + dyslexi?

Jag läste något för ett tag sedan om att en möjlig orsak till dyslexi skulle vara att man inte har förmågan att tänka i bilder, eller i iaf har stora problem med det. Det vore intressant att veta om det låg något i det?

Några nyare trådar som berör dyslexi (från sökfunktionen i vänsterspalten):
asperger-dyslexi-t7533.html
papekande-om-stavning-m-m-t7524.html
ratt-att-kr ... t7261.html
annat-funktionshinder-handikapp-utover-asperger-omrostning-t1367.html

Kortsvar på trådfrågan: O ja! Och ett sannskyldigt arbete att sätta sig in i.

invicta skrev:Apropå bildtänkande, är det någon här som har AS + dyslexi?

Jag läste något för ett tag sedan om att en möjlig orsak till dyslexi skulle vara att man inte har förmågan att tänka i bilder, eller i iaf har stora problem med det. Det vore intressant att veta om det låg något i det?

Jag påstods ha dyslexi som liten men jag tror det är mer intresserelaterat än dyslexirelaterat.
Syrran ska tydligen ha lite dyslexi men hon kan läsa en text och förstå det kristallklart från början och återge vad som stod i texten.

Intressanta saker läser jag fort och minns, tråkiga saker läser jag långsamt och glömmer.

Bildsinne, svar ja
Tar det mesta bildvägen.

Jag tänker främst i bilder och spelar upp små filmer i huvudet när folk berättar om saker... Jag kan också spela upp saker som har hänt under dagen för mitt inre och pausa på lämpliga ställen för att se ansiktsuttryck osv..

Men jag är som invicta, att jag använder alla sinnen i mitt tänkande. Vissa ord förknippar jag med en viss doft eller smak.

mvh
Annorlunda

Hej nano, jag känner igen mig i att tänka i bilder. Sen har nån märklig känsla, en "spindelkänsla" som gör att mitt hjärta slår snabbare när folk passerar runt omkring mig, känner någon igen sig i det. Det kan hända när jag jobbar i butik och "just då inte vill bli frågad något" så kommer att jag är utsatt-läget, har haft detta många många år. Kan detta vara lite av social fobi kanske?.


Christer

Chrilleb skrev:Hej nano, jag känner igen mig i att tänka i bilder. Sen har nån märklig känsla, en "spindelkänsla" som gör att mitt hjärta slår snabbare när folk passerar runt omkring mig, känner någon igen sig i det. Det kan hända när jag jobbar i butik och "just då inte vill bli frågad något" så kommer att jag är utsatt-läget, har haft detta många många år. Kan detta vara lite av social fobi kanske?.


Christer

Jag vet inte om det är samma som jag känner, men jag kan känna att jag skulle vara totalt oförmögen att svara eller säga nåt vid vissa givna tillfällen. Då är jag orolig att nån ska ringa eller gå fram till mig. Jag känner det nästan som ett klick i kroppen när det går över. Samma klick kommer när det är dags att stänga av duschen och en massa annat. Det går dåligt att tvinga sig att gå emot det.

annorlunda skrev:Jag tänker främst i bilder och spelar upp små filmer i huvudet

Jo filmerna känner jag igen.
Måste nog ringa o fråga min bekant som inte kan göra något praktiskt men kan allt om att hantera papper och sköta administration till häger och vänster, fram och tillbaka och uppocher och spegelvänt i inveterad stil och huller om buller....lol.
Ok räcker nog med att säga att han är expert på pappershantering.

Jag tror jag tänker i klartext och ljudfiler. ^^
Väldigt konkret alltså.