slackern skrev:

Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.

Ja tyvärr. Ja, jag känner att läkemedlet har förvärrat autism i vissa områden. Jag hatar asperger! ADHD fungerar bra, men den där jävla aspergeren kan inte läkas bort, så när du blir av med ett problem kommer en ny från den jävla aspergersen. Så vad är bäst? Att sluta ta mediciner? Då måste jag ha dålig koncentration, lite empati och dåligt tålamod. Fan, jag kan aldrig säga tillräckligt hur mycket jag hatar autsime! Det var en annan jävla sak som naturen var tvungen att komma på! Jag vet inte om SSRI kunde ha varit bättre ?! Jag vill inte ha antipsykotika eftersom jag har hört att det finns så många biverkningar.

Jag vill bara kunna vara mer social, ha fler intressen och mindre ångest. Aspergers är som en jävla mur mellan mig och världen. Jag har en kropp som fungerar och drömmer för livet, men jag ser inte vägen dit. Det är som en osynlig vägg som bara hindrar mig från att gå igenom där alla andra bara springer framåt. Jag måste alltid hitta så långa omvägar, då finns det en ny jävla vägg. Jag vill tända den, men tyvärr är det inte möjligt att sätta eld på en metafor.

Ibland tror jag att hjärntumörer är bättre än autisime. Kanske kan en tumör förstöra autism. Jag vill ibland ha cancer framför aspergers. Du kan återhämta dig från cancer. Du kommer aldrig att återhämta dig från aspergers. Jag hoppades att jag hade en personlighetsstörning, för du kan återhämta dig från det. Men tyvärr var det autism. Jag föddes med det, jag måste dö med det. Varje dag skäms jag för mig själv. Jag känner att människor ser ner på mig. Jag har ingen kvalitet jag uppskattar. Jag är tyst men vill vara underhållande.
Jag har inte många intressen.
Jag kan inte lätt bli intresserad av andra människor, jag måste bli kär i dem eller se något i dem som intresserar mig att komma ihåg vad de säger till mig.
Jag är den äldsta av mina syskon, jag behöver hjälp för att gå vidare med mitt liv. Min bror också. Mina två yngre syskon är från en annan far, de är helt vanliga. De har vänner, hanterar skolan och har ingen som mobbar dem.

Jag kan bara glömma ett normalt liv och jag hoppas aldrig att min bror kommer att få några barn heller! Det finns garanterat bara nya barn med asperger och jag kommer inte att kunna bli kär i det barnet. Jag har stora problem att titta på bilder av mig själv som barn. Det finns något med mina ögon som jag inte tål. Jag har hatat mig själv sedan barndomen.

Jag blev mer utåtriktad när jag började ta medicinen förra året. Varför har det motsatta hänt de senaste månaderna? Är det för att aspergerns hjärna tröttnade på konstgjord energi och istället föll tillbaka till att vara lite mer autistisk?

Flyktig skrev:

slackern skrev:

Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.

Ja tyvärr. Ja, jag känner att läkemedlet har förvärrat autism i vissa områden.

Du... Jag blir också mer autistisk. Jag blir mycket tystare, mindre intuitiv och väldigt undvikande gällande situationer som skapar obehag. Fan vad märkligt. Jag får mer tvångsbeteenden och ritualistiska småbeteenden. LOL.

earlydayminer skrev:

Flyktig skrev:

slackern skrev:
Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.

Ja tyvärr. Ja, jag känner att läkemedlet har förvärrat autism i vissa områden.

Du... Jag blir också mer autistisk. Jag blir mycket tystare, mindre intuitiv och väldigt undvikande gällande situationer som skapar obehag. Fan vad märkligt. Jag får mer tvångsbeteenden och ritualistiska småbeteenden. LOL.

Sådär var det för mig när jag medicinerade med metylfendidat men sedan jag började medicinera med dexamfetamin har det blivit betydligt bättre, men dock så är den där ljudkänsligheten kvar men tursamt nog inte lika påtaglig, innan jag började medicinera min AD/HD så blev jag bara extremt trött utav allt sorl och hade lättare att sluta mig in i min "bubbla", med medicinen kan jag hålla mig mer alert längre men intrycken är mer påtagliga.

earlydayminer skrev:

Flyktig skrev:

slackern skrev:
Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.

Ja tyvärr. Ja, jag känner att läkemedlet har förvärrat autism i vissa områden.

Du... Jag blir också mer autistisk. Jag blir mycket tystare, mindre intuitiv och väldigt undvikande gällande situationer som skapar obehag. Fan vad märkligt. Jag får mer tvångsbeteenden och ritualistiska småbeteenden. LOL.

Jag hatar verkligen Aspergers. Jag kan inte göra någonting. Kan inte dricka alkohol som andra eftersom jag får så mycket ångest nästa dag.
ADHD-medicinen kan fungera lite mot dess syfte eftersom min hjärna också har autism.
Tror du att SSRI i kombination med amfetamin kunde ha varit bra då? Min läkare har sagt att de kan användas tillsammans. Jag kanske reagerar annorlunda än vanligt på det.

Man väljer själv vad man vågar på att göra eller inte, det kanske inte går bra men det går heller inte att skylla allt på Aspergern och sen aldrig göra saker. Man måste försöka våga trots den, saker är nog inte så svårt som man tror men man sätter käppar i hjulen. Nu ska jag ut och gå, för jag vet att bara sitta hemma kommer inte leda till något bra.

Kidzi skrev:Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Det är du olika system, Aspergers syndrom är en eufemism av diagnosen autistiskt psykopati. Förut så fanns det två olika autism diagnoser som hette infanil autism och autistiskt psykopati. Idag så använder man akronymen AST så båda diagnoserna.

Aspergers syndrom och hög fungerande autism är inte samma sak, alla som har HFA har inte AS.

artikel om infantil autism:

https://psycnet.apa.org/record/1945-01828-001

Artikel om autistiskt psykopati:

https://psycnet.apa.org/record/1963-01816-001

De olika nivåerna handlar hur mycket stöd patienten behöver och har inget med vilken diagnos de har. Det finns mycket fel information bland psykologer och lärare men jag vet bättre.

Asperger är ett egennamn därmed ska man skriva det med stor bokstav likväl som Down eller Parkinson.

Dalaberger skrev:Man väljer själv vad man vågar på att göra eller inte, det kanske inte går bra men det går heller inte att skylla allt på Aspergern och sen aldrig göra saker. Man måste försöka våga trots den, saker är nog inte så svårt som man tror men man sätter käppar i hjulen. Nu ska jag ut och gå, för jag vet att bara sitta hemma kommer inte leda till något bra.

Magister Dalaberger vet minsann han

Kentarou skrev:

Kidzi skrev:Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Det är du olika system, Aspergers syndrom är en eufemism av diagnosen autistiskt psykopati. Förut så fanns det två olika autism diagnoser som hette infanil autism och autistiskt psykopati. Idag så använder man akronymen AST så båda diagnoserna.

Aspergers syndrom och hög fungerande autism är inte samma sak, alla som har HFA har inte AS.

artikel om infantil autism:

https://psycnet.apa.org/record/1945-01828-001

Artikel om autistiskt psykopati:

https://psycnet.apa.org/record/1963-01816-001

De olika nivåerna handlar hur mycket stöd patienten behöver och har inget med vilken diagnos de har. Det finns mycket fel information bland psykologer och lärare men jag vet bättre.

Asperger är ett egennamn därmed ska man skriva det med stor bokstav likväl som Down eller Parkinson.

Förstod inte riktigt. Googlade men det fanns inte mycket användbar info. Betyder detta att du har en typ av autism där du inte fungerar alls, medan autistisk psyopati är autister som kan vara bättre socialt men saknar totalt intresse och empati för andra

Finns det andra levnadsregler för oss med asperger?
Det är möjligt att svartvitt tänkesättet är orsaken, men jag känner inte att jag kan leva fritt som andra. Jag kan inte bara resa med någon jag känner lite när de är med många andra, för om vi går någonstans kan jag få panik eftersom jag inte vet vilken av dem som är min närmaste vän och plötsligt känner att jag är ett byte för vissa.

Jag känner inte heller att jag kan dricka alkohol och ha kul på fester eftersom jag känner att alla hatar mig nästa dag.

Jag har inte heller vågat göra någonting nästan i livet för jag har alltid varit rädd för min reaktion efteråt. Jag har varit nyfiken på droger men aldrig vågat prova eftersom jag är rädd för att bli mer autistisk eller att jag kommer att reagera annorlunda än de andra. Medan andra bara leker med allt och får erfarenhet.
De flesta växer av seg mycket av dessa dumma saker som du gör som ung, medan jag är lika nyfiken som en 14-åring eftersom jag nästan inte har någon erfarenhet.

Jag vet inte hur mycket som är sant om mig. Kanske är jag bara hjärntvättad till att tro att jag är sjuk / asperger, för allt blev värre efter att jag fick diagnosen. Annars kanske saker är mycket farligare för mig än för de flesta andra.
Är andra övermänniskor? Känns ångest annorlunda för dem?

Flyktig skrev:Är andra övermänniskor?

Det är bara NT som vill undermedvetet att vi ska tycka det, men autister har lika mycket levnadsberättigande som andra, men de bygger gärna på vår ångest för att få mindre hinder i vägen, en typ av flockmentalitet...

Aspergare brukar vara försiktiga. Det är deras form av hur man kan överleva.

Vi funkar inte så bra utan ramar. Däremot så kan man träna på att våga mer.

Ju mer man gör saker desto enklare.

Kidzi skrev:Aspergare brukar vara försiktiga. Det är deras form av hur man kan överleva.

Vi funkar inte så bra utan ramar. Däremot så kan man träna på att våga mer.

Ju mer man gör saker desto enklare.

Helt sant, AS behöver lite bättre vägmarkeringar och upplevs väl tröga därför, trist nog...

antonius skrev:

Kidzi skrev:Aspergare brukar vara försiktiga. Det är deras form av hur man kan överleva.

Vi funkar inte så bra utan ramar. Däremot så kan man träna på att våga mer.

Ju mer man gör saker desto enklare.

Helt sant, AS behöver lite bättre vägmarkeringar och upplevs väl tröga därför, trist nog...

Vill man ta droger i tryggt sällskap är det bara att komma hit.

Kidzi skrev:

antonius skrev:

Kidzi skrev:Aspergare brukar vara försiktiga. Det är deras form av hur man kan överleva.

Vi funkar inte så bra utan ramar. Däremot så kan man träna på att våga mer.

Ju mer man gör saker desto enklare.

Helt sant, AS behöver lite bättre vägmarkeringar och upplevs väl tröga därför, trist nog...

Vill man ta droger i tryggt sällskap är det bara att komma hit.

Jahapp, bra att veta...

antonius skrev:

Kidzi skrev:

antonius skrev:
Helt sant, AS behöver lite bättre vägmarkeringar och upplevs väl tröga därför, trist nog...

Vill man ta droger i tryggt sällskap är det bara att komma hit.

Jahapp, bra att veta...

Det går utmärkt att komma hit och bara slappa med och klappa på djuren. Om man behöver lite träning på att resa.

Flyktig skrev:Finns det andra levnadsregler för oss med asperger?
Det är möjligt att svartvitt tänkesättet är orsaken, men jag känner inte att jag kan leva fritt som andra. Jag kan inte bara resa med någon jag känner lite när de är med många andra, för om vi går någonstans kan jag få panik eftersom jag inte vet vilken av dem som är min närmaste vän och plötsligt känner att jag är ett byte för vissa.

Jag känner inte heller att jag kan dricka alkohol och ha kul på fester eftersom jag känner att alla hatar mig nästa dag.

Jag har inte heller vågat göra någonting nästan i livet för jag har alltid varit rädd för min reaktion efteråt. Jag har varit nyfiken på droger men aldrig vågat prova eftersom jag är rädd för att bli mer autistisk eller att jag kommer att reagera annorlunda än de andra. Medan andra bara leker med allt och får erfarenhet.
De flesta växer av seg mycket av dessa dumma saker som du gör som ung, medan jag är lika nyfiken som en 14-åring eftersom jag nästan inte har någon erfarenhet.

Jag vet inte hur mycket som är sant om mig. Kanske är jag bara hjärntvättad till att tro att jag är sjuk / asperger, för allt blev värre efter att jag fick diagnosen. Annars kanske saker är mycket farligare för mig än för de flesta andra.
Är andra övermänniskor? Känns ångest annorlunda för dem?

Det du beskriver handlar mer m dålig självkänsla än Asperger.

Flia skrev:

Flyktig skrev:Finns det andra levnadsregler för oss med asperger?
Det är möjligt att svartvitt tänkesättet är orsaken, men jag känner inte att jag kan leva fritt som andra. Jag kan inte bara resa med någon jag känner lite när de är med många andra, för om vi går någonstans kan jag få panik eftersom jag inte vet vilken av dem som är min närmaste vän och plötsligt känner att jag är ett byte för vissa.

Jag känner inte heller att jag kan dricka alkohol och ha kul på fester eftersom jag känner att alla hatar mig nästa dag.

Jag har inte heller vågat göra någonting nästan i livet för jag har alltid varit rädd för min reaktion efteråt. Jag har varit nyfiken på droger men aldrig vågat prova eftersom jag är rädd för att bli mer autistisk eller att jag kommer att reagera annorlunda än de andra. Medan andra bara leker med allt och får erfarenhet.
De flesta växer av seg mycket av dessa dumma saker som du gör som ung, medan jag är lika nyfiken som en 14-åring eftersom jag nästan inte har någon erfarenhet.

Jag vet inte hur mycket som är sant om mig. Kanske är jag bara hjärntvättad till att tro att jag är sjuk / asperger, för allt blev värre efter att jag fick diagnosen. Annars kanske saker är mycket farligare för mig än för de flesta andra.
Är andra övermänniskor? Känns ångest annorlunda för dem?

Det du beskriver handlar mer m dålig självkänsla än Asperger.

Det händer rätt ofta samt social fobi. Och allmän oro och katastroftankar.

Det är nog en blandning av flera saker.

Vem man är verkar även vara en svår fråga.

Kidzi skrev:
Det händer rätt ofta samt social fobi. Och allmän oro och katastroftankar.

Det är nog en blandning av flera saker.

Vem man är verkar även vara en svår fråga.

Men är allt aspergers fel tror du? Jag tycker att det är så farligt att lägga all skuld på en diagnos. "Jag har aspergers så alla mina känslor är felaktiga".
Jag behöver alltid göra något, jag sliter ut människor runt omkring mig. Jag måste komma på något men det är ofta så drastiska saker. Jag behöver adrenalin. Men du kan inte få det hela tiden. Nu kan du skylla på ADHD då, men jag använder medicin och det hjälper mig bara att bli mer sympatisk och jordnära, jag blir bara nervös när den lämnar systemet igen. Nu ska jag ut igen.

Flyktig skrev:Men är allt aspergers fel tror du? Jag tycker att det är så farligt att lägga all skuld på en diagnos. "Jag har aspergers så alla mina känslor är felaktiga".

Vissa problem är vanligare om man har aspergers.

Jag lägger ingen skuld på herr Asperger. Allt är jag och de problem och styrkor har jag vad du än kallar dem.

Flyktig skrev:Jag vet inte hur mycket som är sant om mig. Kanske är jag bara hjärntvättad till att tro att jag är sjuk / asperger, för allt blev värre efter att jag fick diagnosen.

Du kan mycket väl ha blundat för många problem innan diagnosen. Men troligare är att din medicinering mot ADHD lyfter fram AS.

Flyktig skrev:Är andra övermänniskor? Känns ångest annorlunda för dem?

NT är sannerligen inga övermänniskor. Tvärtom så har de fullt med små brister som verkar sällsynt bland AS och vice versa.

Jag upplever att NT hanterar sin ångest bättre än oss, genom att slänga ur sig den rakt i ansiktet på omgivningen, medan vi försöker kväva den i ensamhet.

NT kan ofta självreglera känslor och tankar mer. Berodde visst på något ämne i hjärnan de har mer av som är ett stopp medan vi inte kan dämpa t ex oro.

Sedan kan såklart annat gå fel i deras hjärnor så de ändå får ett ångestsyndrom.

Vi är ju olika men lika. Ångest kan båda få, men tror den är enklare att få för oss. Dvs det är inte ristat i sten att vi ska ha ångest och de inte.

Du skriver saker som att du hatar det barn du var och så mycket annat hemskt om dig själv...

Asperger-diagnosen för mig har inneburit att jag förstår mitt tankesätt bättre, jag förstår varför vissa saker i mitt liv gick åt helvete medan andra gått bra, jag förstår varför jag reagerar på saker som jag gör, ljud, smak, ljus etc.
En av fördelarna för mig är att jag är väldigt problemlösande, ser möjligheter, tekniskt lagd, förstår konstruktioner, se saker och kan tänka utanför lådan på ett sätt som de flesta andra inte kan.

Det låter som du behöver jobba på dina känslor gentemot dig själv, gå mindfulness och CFT (compassion focused therapy). Försök att fokusera på bra saker istället för det negativa; Din bror valde att jobba natt för undvika människor, vad bra att han hittat något som funkar för honom! Till exempel.

whatnow skrev:Du skriver saker som att du hatar det barn du var och så mycket annat hemskt om dig själv...

Asperger-diagnosen för mig har inneburit att jag förstår mitt tankesätt bättre, jag förstår varför vissa saker i mitt liv gick åt helvete medan andra gått bra, jag förstår varför jag reagerar på saker som jag gör, ljud, smak, ljus etc.
En av fördelarna för mig är att jag är väldigt problemlösande, ser möjligheter, tekniskt lagd, förstår konstruktioner, se saker och kan tänka utanför lådan på ett sätt som de flesta andra inte kan.

Det låter som du behöver jobba på dina känslor gentemot dig själv, gå mindfulness och CFT (compassion focused therapy). Försök att fokusera på bra saker istället för det negativa; Din bror valde att jobba natt för undvika människor, vad bra att han hittat något som funkar för honom! Till exempel.

En bra grej om man har styrkan är att just kunna vända tillkortakommanden och negativa prylar till om inte fördelar så åtm så att det inte blir till hinder i livet, men det är såklart inte allt som går att lösa...

antonius skrev:En bra grej om man har styrkan är att just kunna vända tillkortakommanden och negativa prylar till om inte fördelar så åtm så att det inte blir till hinder i livet, men det är såklart inte allt som går att lösa...

Har såklart svårigheter också, känns som ADHD och Asperger slåss mot varandra hela tiden, så att reglera energi är himla svårt, vet inte vad jag borde jobba med i framtiden för att må bra eller om jag ens borde jobba typ.. Men hjälper ju inte att köra fast i all skit och alltid fokusera på det negativa heller även om vissa dagar är piss liksom.