Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
28 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Jag har läst lite om autism, är själv autistisk och har träffat några med diagnosen. Och min uppfattning är att vi inte är så lätta att ha att göra med, eller hur man ska uttrycka det. Många interaktioner handlar om att ge och ta, något jag själv kan ha svårigheter med. Hur är ni? Har ni lätt för att acceptera andras tillkortakommanden och är överseende, eller är det bara som jag vill och känner som gäller?
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Jag kan nog vara envis in i ryggmärgen men samtidigt är jag väldigt skygg av mig, så för främmande människor kan jag bli överkörd rätt lätt. För nära familj är det ganska hopplöst känner jag. Så båda, mitt i mellan.
- Dalaberger
- Inlägg: 364
- Anslöt: 2021-02-22
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Beror väl på.
Människor som betyder mycket för mig, ger mig all anledning att kompromissa, så gott det nu går.
Men andra människor får själva stå för kompromissandet.
Människor som betyder mycket för mig, ger mig all anledning att kompromissa, så gott det nu går.
Men andra människor får själva stå för kompromissandet.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Kompromissa?
Nä
Inte mamma pappa brukar komprimera mig med
Blir som dom vill
Säger Heidi Helene nu ska vi så å så
Å då blir som dom sagt
vet dom brukar att det noll skäl till diskutera mig med
Bara att genomföra
oavsett ja protestere hur mycket som helst
Enligt pappa ja e “prinsesse vilikke” betyrder “prinsessan vill-inte”
Å ja e att säger nej alltid
Oavsett va e
Å dom bara överser
Annars jag tror inte bukar med andra
E som ja vill eller ja få meltdown
Det litet emellan då
Vet ja uppfattas envis å rigid
Nä
Inte mamma pappa brukar komprimera mig med
Blir som dom vill
Säger Heidi Helene nu ska vi så å så
Å då blir som dom sagt
vet dom brukar att det noll skäl till diskutera mig med
Bara att genomföra
oavsett ja protestere hur mycket som helst
Enligt pappa ja e “prinsesse vilikke” betyrder “prinsessan vill-inte”
Å ja e att säger nej alltid
Oavsett va e
Å dom bara överser
Annars jag tror inte bukar med andra
E som ja vill eller ja få meltdown
Det litet emellan då
Vet ja uppfattas envis å rigid
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Det beror sig på jag kompromissar med folk som betyder något för mig så som vänner/familj och eventuell framtida partner. Jag kompromissar även när det är viktigt för min överlevanad , tex om jag jobbar. Så sätter jag inte stor käft och säger emot chefen och hävdar min rätt iom att detta kan innebära att jag skulle få sparken utan då är det smidigare att kompromissa och behålla jobbet.
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Jag har börjat vara tydligare om mina behov av anpassningar i olika relationer. Tidigare har jag alltid anpassat mig till andras behov och inte bett om några anpassningar. Jag har anpassat mig konstant för att jag inte förstått mig själv bättre. Har skådespelat, kamouflerat utan att någon i omgivningen förstått det. Det har varit ett osynligt kompromissande som inte varit hållbart på sikt för fem öre.
Idag kan nog mina behov av anpassningar missförstås av vissa i omgivningen och jag ses av de som inte förstått mig tillräckligt som en person som är dålig på att kompromissa, tyvärr
Plötsligt kräver jag något. Utan att någon förstår hur jag konstant tillmötesgått dom och deras behov under alla år.
Idag kan nog mina behov av anpassningar missförstås av vissa i omgivningen och jag ses av de som inte förstått mig tillräckligt som en person som är dålig på att kompromissa, tyvärr
Plötsligt kräver jag något. Utan att någon förstår hur jag konstant tillmötesgått dom och deras behov under alla år.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Tänker inte i banor av kompromisser eller kompromisslöshet, så det perspektivet förstår jag inte riktigt.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Seiji skrev:Tänker inte i banor av kompromisser eller kompromisslöshet, så det perspektivet förstår jag inte riktigt.
Det är nog få som tänker i dom termerna när man träffar människor, men hittade inget annat sätt att benämna det på. Det kanske finns människor som ser allt som en politisk förhandling där mål ska uppnås, men dom är nog inte många.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Seiji skrev:Tänker inte i banor av kompromisser eller kompromisslöshet, så det perspektivet förstår jag inte riktigt.
Kan tänka mig att autister och aspergare kan uppfattas som kompromisslösa av speciellt NT. Många förstår inte att en anpassning inte är något man ber om i onödan, bara för att. Man har inte valt sitt behov av en speciell anpassning för att på sikt fungera i en relation eller situation.
Rutiner och ritualer är nödvändiga för många också och då kan man nog också uppfattas som kompromisslös.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Petrosian skrev:Seiji skrev:Tänker inte i banor av kompromisser eller kompromisslöshet, så det perspektivet förstår jag inte riktigt.
Det är nog få som tänker i dom termerna när man träffar människor, men hittade inget annat sätt att benämna det på. Det kanske finns människor som ser allt som en politisk förhandling där mål ska uppnås, men dom är nog inte många.
Här vill jag definitivt säga emot , vi lever ju i konsensuskultur där målet i alla diskussioner och argument är att nå konsensus
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Hittade detta på Flashback "Var inne och ströläste på något forum för personer med denna typ av Autism och den bilden jag fick vara ett de var ett gäng Passivt-aggressiva, bittra och tjurskalliga viktigpettrar som ägnade alla sin tid åt att tillrättavisa varandras "fakta".
Men empatilösa? Snarare socialt efterblivna och dåliga på att tyda signaler. Fattar inte när man försöker visa ointresse via kroppsspråk, etc.".
Kan rent spontant tycka att det är en rätt bra beskrivning.
Men empatilösa? Snarare socialt efterblivna och dåliga på att tyda signaler. Fattar inte när man försöker visa ointresse via kroppsspråk, etc.".
Kan rent spontant tycka att det är en rätt bra beskrivning.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Petrosian skrev:Hittade detta på Flashback "Var inne och ströläste på något forum för personer med denna typ av Autism och den bilden jag fick vara ett de var ett gäng Passivt-aggressiva, bittra och tjurskalliga viktigpettrar som ägnade alla sin tid åt att tillrättavisa varandras "fakta".
Men empatilösa? Snarare socialt efterblivna och dåliga på att tyda signaler. Fattar inte när man försöker visa ointresse via kroppsspråk, etc.".
Kan rent spontant tycka att det är en rätt bra beskrivning.
De flesta sådana skildringar av autister/aspergare går att förstå, tycker jag. Beror på vilka glasögon man väljer. Ju mer kunskaper och erfarenheter av vad olika beteenden och funktionssätt kan bero på desto lättare att välja andra glasögon som en mer nyanserad bild, rentav övervägande positiv
Tony Attwoods aspiekriterier:
https://www.autismforum.se/om-autism/fo ... iterierna/
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Det är ju lite som att säga att rullstolsbundna personer är usla på att gå. Och "passivt-aggressiva, bittra och tjurskalliga viktigpettrar" kan ju användas som beskrivning för Internet i allmänhet.
Om en kompromiss skulle innebära att jag får skjuta upp min kamerautflykt till nästa helg för att den här helgen är det något viktigt a/b/c i den andres värld, så gör jag det för mina närmaste och på jobbet. Men jag har en mycket liten umgängeskrets så måhända har jag uteslutit många på vägen och det i sig kan nog ses som kompromisslöst.
Om en kompromiss skulle innebära att jag får skjuta upp min kamerautflykt till nästa helg för att den här helgen är det något viktigt a/b/c i den andres värld, så gör jag det för mina närmaste och på jobbet. Men jag har en mycket liten umgängeskrets så måhända har jag uteslutit många på vägen och det i sig kan nog ses som kompromisslöst.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Seiji, skulle du kunna skjuta på kamerautflykten om det förhöjde din stress nivå i flera veckor så att du blev såpass nedsatt att du behövde boka om allt annat och ställa in t ex tvättiden, ev läkarbesök, boendestöd, sångträning, "matiordninggörande"etc?
Det är när konsekvenserna blir rimliga att förhålla sig till som man kan vara flexibel och skjuta på saker och anpassa sig för andras skull.
Det är när konsekvenserna blir rimliga att förhålla sig till som man kan vara flexibel och skjuta på saker och anpassa sig för andras skull.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Flinta skrev:Seiji, skulle du kunna skjuta på kamerautflykten om det förhöjde din stress nivå i flera veckor så att du blev såpass nedsatt att du behövde boka om allt annat och ställa in t ex tvättiden, ev läkarbesök, boendestöd, sångträning, "matiordninggörande"etc?
Det är när konsekvenserna blir rimliga att förhålla sig till som man kan vara flexibel och skjuta på saker och anpassa sig för andras skull.
Är verkligen någon så aspig att hela deras vardag rämnar i flera veckor för att dom fick skjuta upp en aktivitet?
Det låter oerhört extremt för mig , ingen av dom aspisar jag känner inkluderat mig själv skulle reagera på det sättet .
Jag har flera gånger fått ställa in saker för att komplikationer skett , tex så spelar jag rollspel i en grupp med andra vuxna personer och flera gånger har folk ställt in i sista minut på grund av sjuka barn , egen sjukdom , fått jobba över osv.
Visst blir jag besviken och kanske till och med upprörd men inte rasar hela min värld samman.
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Det ligger ju i att olika personer med ASD påverkas olika mycket av "störningar" så i det fallet har jag det nog milt ställt. Om hela ens situation är lite skakig så kan även små krav på justeringar förefalla svåra.
En gång för länge sen flög jag halvvägs över jorden två gånger för att jag hade glömt en sak som jag absolut ville ha med mig dit jag vart på väg. Kostade 20-30.000 kr extra att boka omedelbart returflyg när jag anlände i Warzawa. En lugn själ hade nog kompromissat i det fallet och tagit ångesten i att vara utan artikeln i fråga.
En gång för länge sen flög jag halvvägs över jorden två gånger för att jag hade glömt en sak som jag absolut ville ha med mig dit jag vart på väg. Kostade 20-30.000 kr extra att boka omedelbart returflyg när jag anlände i Warzawa. En lugn själ hade nog kompromissat i det fallet och tagit ångesten i att vara utan artikeln i fråga.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Paladinen skrev:Flinta skrev:Seiji, skulle du kunna skjuta på kamerautflykten om det förhöjde din stress nivå i flera veckor så att du blev såpass nedsatt att du behövde boka om allt annat och ställa in t ex tvättiden, ev läkarbesök, boendestöd, sångträning, "matiordninggörande"etc?
Det är när konsekvenserna blir rimliga att förhålla sig till som man kan vara flexibel och skjuta på saker och anpassa sig för andras skull.
Är verkligen någon så aspig att hela deras vardag rämnar i flera veckor för att dom fick skjuta upp en aktivitet?
Det låter oerhört extremt för mig , ingen av dom aspisar jag känner inkluderat mig själv skulle reagera på det sättet .
Jag har flera gånger fått ställa in saker för att komplikationer skett , tex så spelar jag rollspel i en grupp med andra vuxna personer och flera gånger har folk ställt in i sista minut på grund av sjuka barn , egen sjukdom , fått jobba över osv.
Visst blir jag besviken och kanske till och med upprörd men inte rasar hela min värld samman.
Hela grejen med stressreaktioner vid autism är ju att de ofta är osynliga. Ingen förstod hur mycket jag påverkades.
Stressen kan ju yttra sig olika hos olika autister också och ge sig i uttryck genom olika symptom som ibland uppfyller kriterierna för olika psykiska sjukdomar.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Flinta skrev:Paladinen skrev:Flinta skrev:Seiji, skulle du kunna skjuta på kamerautflykten om det förhöjde din stress nivå i flera veckor så att du blev såpass nedsatt att du behövde boka om allt annat och ställa in t ex tvättiden, ev läkarbesök, boendestöd, sångträning, "matiordninggörande"etc?
Det är när konsekvenserna blir rimliga att förhålla sig till som man kan vara flexibel och skjuta på saker och anpassa sig för andras skull.
Är verkligen någon så aspig att hela deras vardag rämnar i flera veckor för att dom fick skjuta upp en aktivitet?
Det låter oerhört extremt för mig , ingen av dom aspisar jag känner inkluderat mig själv skulle reagera på det sättet .
Jag har flera gånger fått ställa in saker för att komplikationer skett , tex så spelar jag rollspel i en grupp med andra vuxna personer och flera gånger har folk ställt in i sista minut på grund av sjuka barn , egen sjukdom , fått jobba över osv.
Visst blir jag besviken och kanske till och med upprörd men inte rasar hela min värld samman.
Hela grejen med stressreaktioner vid autism är ju att de ofta är osynliga. Ingen förstod hur mycket jag påverkades.
Stressen kan ju yttra sig olika hos olika autister också och ge sig i uttryck genom olika symptom som ibland uppfyller kriterierna för olika psykiska sjukdomar.
Ja självklart reagerar vi ju olika på stress men för mig låter det oerhört extremt att man skulle bli nästintill katatonisk i veckor för att man råkar missa en inplanerad aktivitet.
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Paladinen skrev:Flinta skrev:Paladinen skrev:
Är verkligen någon så aspig att hela deras vardag rämnar i flera veckor för att dom fick skjuta upp en aktivitet?
Det låter oerhört extremt för mig , ingen av dom aspisar jag känner inkluderat mig själv skulle reagera på det sättet .
Jag har flera gånger fått ställa in saker för att komplikationer skett , tex så spelar jag rollspel i en grupp med andra vuxna personer och flera gånger har folk ställt in i sista minut på grund av sjuka barn , egen sjukdom , fått jobba över osv.
Visst blir jag besviken och kanske till och med upprörd men inte rasar hela min värld samman.
Hela grejen med stresdreaktioner vid autism är ju att de ofta är osynliga. Ingen förstod hur mycket jag påverkades.
Stressen kan ju yttra sig olika hos olika autister också och ge sig i uttryck genom olika symptom som ibland uppfyller kriterierna för olika psykiska sjukdomar.
Jag självklart reagerar vi ju olika på stress men för mig låter det oerhört extremt att man skulle bli nästintill katatonisk i veckor för att man råkar missa en inplanerad aktivitet.
Det är ett exempel hur min vardag kan påverkas. Kan låta extremt men tror många påverkas mer än vad de är medvetna om när/om de överanpassar sig. Beror givetvis på hur ens vardag ser ut i övrigt, om man i övrigt upplever stöd från omgivningen, har en lämplig miljö runt sig, ev övriga funktionsnedsättningar och/eller sjukdomar osv.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Flinta skrev:Det är ett exempel hur min vardag kan påverkas.
Då är det svårt att arbeta eller engagera sig i välgörenhetsprojekt om man är så aspig.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Seiji skrev:Det är ju lite som att säga att rullstolsbundna personer är usla på att gå. Och "passivt-aggressiva, bittra och tjurskalliga viktigpettrar" kan ju användas som beskrivning för Internet i allmänhet.
Ja, på nätet släpper folk verklingen loss sina dåliga sidor. Vi får inte heller glömma trollen som avsiktligt provocerar.
Tjurskallig viktigpetter kan säkert sägas om mig också. Har jag rätt så har jag, varför ska jag kompromissa om det? Jag kanske inte har rätt men andra får verkligen framföra ordentliga argument, jag ger inte med mig för att vara snäll. En chef behöver förstås inte ha överlägsna argument, då får jag "grudgingly" göra som hen vill.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Petrosian skrev:Flinta skrev:Det är ett exempel hur min vardag kan påverkas.
Då är det svårt att arbeta eller engagera sig i välgörenhetsprojekt om man är så aspig.
Ja sånt kan man behöva anpassa eller avstå helt.
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Flinta skrev:Petrosian skrev:Hittade detta på Flashback "Var inne och ströläste på något forum för personer med denna typ av Autism och den bilden jag fick vara ett de var ett gäng Passivt-aggressiva, bittra och tjurskalliga viktigpettrar som ägnade alla sin tid åt att tillrättavisa varandras "fakta".
Men empatilösa? Snarare socialt efterblivna och dåliga på att tyda signaler. Fattar inte när man försöker visa ointresse via kroppsspråk, etc.".
Kan rent spontant tycka att det är en rätt bra beskrivning.
De flesta sådana skildringar av autister/aspergare går att förstå, tycker jag. Beror på vilka glasögon man väljer. Ju mer kunskaper och erfarenheter av vad olika beteenden och funktionssätt kan bero på desto lättare att välja andra glasögon som en mer nyanserad bild, rentav övervägande positiv
Tony Attwoods aspiekriterier:
https://www.autismforum.se/om-autism/fo ... iterierna/
Alltså den där länken, det är jag alltså, stämmer in på nästan allt. Det är skrämmande.
- Dalaberger
- Inlägg: 364
- Anslöt: 2021-02-22
Är ni bra/dåliga på att kompromissa?
Jag är för bra på kompromisser kan förhandla bort min vilja helt. Det är en av mina stora svaghet.
Återgå till Att leva som Aspergare