Saknar alternativet, nej tvärtom. Jag var ett underbarn när det kom till stavning & ordförståelse.

KrigarSjäl skrev:Saknar alternativet, nej tvärtom. Jag var ett underbarn när det kom till stavning & ordförståelse.

Tala om att undervisningsstandarden måste ha gått utför om man klassas som underbarn bara för att man kan stava rätt numera, på skolorna jag gick i förväntades i princip alla göra det...

Nej inte enligt ett test jag har gjort.
Men jag läser långsamt o skriver slarvigt. Mycket korrekturläsning innan jag sänder.

OT-varning!
Varför heter det något så krångligt som dyslexi?
Med tanke på vad det innebär att ha dyslexi kan man väl önska att det hade en enklare stavning så att dyslektiker kan stava till anledningen att dom stavar fel.

Bror Duktig skrev:Jag vet inte om jag ser ord som bilder eller ej.
Jag kan ju läsa som ljud, och ljuda mig fram.

Ett engelsk ord som är svårstavat är t.ex. "beautiful".
För att lära mig stava detta, så lärde jag mig snabbt att uttala det som man skulle läsa detta ord om man inte kunde engelska, bara svenska.
För att stava det, tänkte jag sedan bara på mitt uttal, och gör fortfarande.
Samtidigt så "ser" jag i mitt inre hur det stavas så fort jag hör ordet, som en bild.

Så hur ska jag tolka mig själv med detta? Bildlig eller "ljudlig"?

Jag tror att det kan vara som med hjärnhalvorna eller öronen, man använder båda fast det ena är mer dominant.

Och att det kanske finns de som är mer extremt åt ena eller andra hållet, t ex de dyslektiker som helt enkelt inte 'ser' hur det 'ska' se ut. Eller så är det dom som har mer omedelbara och logiska hjärnor som vägrar ta in ologiska oregelbundenheter som vi andra bara accepterar och registrerar (även om man inuti knorrar lite ibland).

Annars gör jag också som du när det gäller vissa franska och engelska ord där det inte av ljudet är uppenbart hur det stavas. Exempelvis bordeaux eller engelskans ord för medeltida, 'medieval', jag stavade det alltid fel tills jag kom på att i huvudet uttala det som svenska 'medie-val' (vilket medium ska jag välja). Men detta är strategier för knepiga ord med ologisk stavning, inte standardlösningen. Alltså är audiell lagring sekondär backup, i alla fall hos mig.

*****************

Snackade förresten med min halvaspiga språknörd till mamma för ett tag sen och hon nämnde en bok hon läst när hon var liten, Baskervilles hund. Till min stora förvåning uttalade hon den som svenska basker-Ville fastän hon är mycket bra på engelska. När jag påtalade detta blev hon medveten om att hon råkat uttala titeln såsom hon en gång lagrade den i minnet som barn. Ungefär som många av oss fortfarande tänker Big-less om Biggles.

Pontus skrev:OT-varning!
Varför heter det något så krångligt som dyslexi?
Med tanke på vad det innebär att ha dyslexi kan man väl önska att det hade en enklare stavning så att dyslektiker kan stava till anledningen att dom stavar fel.

LOL! Väldigt bra fråga!

Jag tycker det är taskigare att det kallas att 'läspa'. Känner en kille som läspar, och som inte kan säga ordet rätt.

Eller Hippopotomonstrosesquippedaliophobia - rädsla för långa ord.

Joosen skrev:Eller Hippopotomonstrosesquippedaliophobia - rädsla för långa ord.

Nu skojar du bara, va?

Inger skrev:

Joosen skrev:Eller Hippopotomonstrosesquippedaliophobia - rädsla för långa ord.

Nu skojar du bara, va?

Tydligen inte
http://www.google.se/search?hl=sv&q=Hip ... bia&btnG=Sök&meta=lr%3Dlang_sv



dam länken går inte
jaja sök på ordet bara

Nej, det står faktiskt under olika siter som listar fobier. Jag misstänker att det finns ett annat ord för det...

Otroligt!
Problematiskt bara när den som har fobi mot långa ord ska tala om vad den lider av...
Känns lite sadistiskt (eller humoristiskt).

Inger skrev:Otroligt!
Problematiskt bara när den som har fobi mot långa ord ska tala om vad den lider av...
Känns lite sadistiskt (eller humoristiskt).

Jag misstänker att det är ett konstruerat ord och inte en medicinsk diagnos, det finns ett otal sådana där ord för fobier mot allt från blå bilar till blanka papper, men de är så kulturspecifika att det verkar väldigt osannolikt att sådana tillstånd skulle uppstå spontant.

Jag har insett att jag hare grava problem med att skriva på ett altför sent stadium av mitt liv.
Jag läser nämligen helt felfritt,jag presterar utmärkt på alla typer av prov och tester med flervalsalternativ.
Jag har lyckats skriva högskoleprovet nästan helt felfritt,utom ett par fel i ett av delproven.

Man jag har väldigt stora problem med att uttrycka mina tankar i text,stavning och stor bokstrav och komma är också väldigt problematiskt.
Jag lyckades ändå glida igenom grundskolan och gymnasiet utan att behöva överanstränga mig alltför mycket men på högskolenivå så totalhavererade jag.

Jag vet inte,har jag dyslexi?

Telperion skrev:

Inger skrev:Otroligt!
Problematiskt bara när den som har fobi mot långa ord ska tala om vad den lider av...
Känns lite sadistiskt (eller humoristiskt).

Jag misstänker att det är ett konstruerat ord och inte en medicinsk diagnos, det finns ett otal sådana där ord för fobier mot allt från blå bilar till blanka papper, men de är så kulturspecifika att det verkar väldigt osannolikt att sådana tillstånd skulle uppstå spontant.

Äh, när det kommer en blå mammut ångande eller en blankpappersliknande rund jättefästing tar mark rätt ur luften så bör man veta att något är riktigt allvarligt fel. Klar överlevnadsanpassning.

EDIT: seriosifierar inlägget med några wikilänkar (kanske en del redan finns i tråden; OBS. wiki ger bara fingervisningar, är inget sanningsvittne).
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dyslexi (obs. vidarelänkarna)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fobi
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Fobier
http://en.wiktionary.org/wiki/Category:Phobias (OBS. de heter inte likadant på svenska)

Glömde precisera:

Zombie skrev:Äh, när det kommer en blå mammut ångande eller en blankpappersliknande rund jättefästing tar mark rätt ur luften så bör man veta att något är riktigt allvarligt fel. Klar överlevnadsanpassning.

För en stackars förutsättningslös icke generaliserande ne... aspie, menade jag förstås.
En NT begriper ju ändå att det nya och okända kan vara farligt. Vi behöver nog fobier för allt tänkbart nytt och okänt vart för sig. Därav våra större hjärnor. Eller våra förfäders. Ty kanske därför vi är så... inkompatibla... idag: för att vi har korsats med NT och fått otillräcklig hjärnkapacitet för både våra egna mångfaldiga utsorteringsmekanismer och att urskilja samt klara oss med det icke utsorterade?

Zombie skrev:Glömde precisera:

Zombie skrev:Äh, när det kommer en blå mammut ångande eller en blankpappersliknande rund jättefästing tar mark rätt ur luften så bör man veta att något är riktigt allvarligt fel. Klar överlevnadsanpassning.

För en stackars förutsättningslös icke generaliserande ne... aspie, menade jag förstås.
En NT begriper ju ändå att det nya och okända kan vara farligt. Vi behöver nog fobier för allt tänkbart nytt och okänt vart för sig. Därav våra större hjärnor. Eller våra förfäders. Ty kanske därför vi är så... inkompatibla... idag: för att vi har korsats med NT och fått otillräcklig hjärnkapacitet för både våra egna mångfaldiga utsorteringsmekanismer och att urskilja samt klara oss med det icke utsorterade?

Gotta love ya!

Flawed skrev:Jag har insett att jag hare grava problem med att skriva på ett altför sent stadium av mitt liv.
Jag läser nämligen helt felfritt,jag presterar utmärkt på alla typer av prov och tester med flervalsalternativ.
Jag har lyckats skriva högskoleprovet nästan helt felfritt,utom ett par fel i ett av delproven.

Man jag har väldigt stora problem med att uttrycka mina tankar i text,stavning och stor bokstrav och komma är också väldigt problematiskt.
Jag lyckades ändå glida igenom grundskolan och gymnasiet utan att behöva överanstränga mig alltför mycket men på högskolenivå så totalhavererade jag.

Jag vet inte,har jag dyslexi?

Förrutom att du borde göra ett litet mellanrum efter kommatecknen; inte vad jag kan se. Man kan ha andra inlärningssvårigheter än dyslexi.

Mycket intressant men jag tror inte jag har dyslexi.

MEN som ni vet så stavar jag ju lite fel då och då, tappar ord osv så en undran finns vad mitt problem är i grunden.

Lärde mig engelska utomlands i engelsktalande miljö för i skolan gick det bara inte. När jag var utomlands så föll det sig så att det var där jag föll totalt ihop och var i behov av terapi. När jag sedan kom till sverige så kunde jag inte i början beskriva känslor på svenska utan det poppade ut engelska ord för att inte tala om när jag blev upprörd, tänkte och argumenterade på engelska.

Vad har man då för hjärna?

Aspkvinna skrev:MEN som ni vet så stavar jag ju lite fel då och då, tappar ord osv så en undran finns vad mitt problem är i grunden.

Du utgår alltså från att detta skulle varit något som andra registrerat...?

Aspkvinna skrev:Lärde mig engelska utomlands i engelsktalande miljö för i skolan gick det bara inte. När jag var utomlands så föll det sig så att det var där jag föll totalt ihop och var i behov av terapi. När jag sedan kom till sverige så kunde jag inte i början beskriva känslor på svenska utan det poppade ut engelska ord för att inte tala om när jag blev upprörd, tänkte och argumenterade på engelska.

Vad har man då för hjärna?

Likadan som min. Jag använder också gärna engelska för att beskriva känslor; tycker helt enkelt engelska lämpar sig bättre för sånt och känns mer naturligt (som jag skrivit nånstans tidigare, kanske i Språkspalten).

Inger skrev:

Aspkvinna skrev:MEN som ni vet så stavar jag ju lite fel då och då, tappar ord osv så en undran finns vad mitt problem är i grunden.

Du utgår alltså från att detta skulle varit något som andra registrerat...?

Aspkvinna skrev:Lärde mig engelska utomlands i engelsktalande miljö för i skolan gick det bara inte. När jag var utomlands så föll det sig så att det var där jag föll totalt ihop och var i behov av terapi. När jag sedan kom till sverige så kunde jag inte i början beskriva känslor på svenska utan det poppade ut engelska ord för att inte tala om när jag blev upprörd, tänkte och argumenterade på engelska.

Vad har man då för hjärna?

Likadan som min. Jag använder också gärna engelska för att beskriva känslor; tycker helt enkelt engelska lämpar sig bättre för sånt och känns mer naturligt (som jag skrivit nånstans tidigare, kanske i Språkspalten).

Jag trodde det lyste med röd lampa för jag tokstavar ibland när jag har brått......

Engelska. Nu pratar jag bara svenska men innan jag började min terapi på engelska så hade jag ingen vokabulär alls så jag tänkte inte på något medvetet val direkt utan det bara blev. Nu är jag i Sverige så det blir nu bara svenska.

Hej!
Jag antar att detta inlägg förmodligen hör hemma i en redan rotad dyslexi-tråd, men jag har klickat mig bakåt i tio minuter utan framgång.

Många aspergare har ju dyslexi som tilläggsdiagnos till asperger.
Just nu är jag personlig assistent åt en åttaårig pojke med just dessa 'problem', eller snarare tillgångar, problemet ligger egentligen hos mig för jag vet inte hur jag ska få hans uppmärksamhet och entusiasm tillräckligt länge för att han faktiskt ska lära sig att läsa och skriva.

Ni som själva har AS/Dyslexi, har ni något tips, hur lärde ni er läsa, var det nöta nöta nöta eller har ni tips på några bra hemsidor med roliga uppgifter? Jag börjar få slut på ideér.

Vill bara tillägga att jag faktiskt lyckats lära honom tre nya bokstäver sedan skolstart och han har börjat tycka om skolan nu när han och jag jobbar tillsammans. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag har aldrig träffat några underbarare människor än de med asperger!

Han är förresten åtta år!

Hej och välkommen!

Jag har inte dyslexi så jag kan tyvärr inte ge några bra tips om det, men ville bara tipsa om sökfunktionen till vänster på huvudsidan. Annars gör det inget om din fråga får en egen tråd eftersom det är ett speciellt fall.

Kul att du gillar aspergare! Hoppas någon annan kan hjälpa dig.

Frankly skrev:Hej!
Jag antar att detta inlägg förmodligen hör hemma i en redan rotad dyslexi-tråd, men jag har klickat mig bakåt i tio minuter utan framgång.

Många aspergare har ju dyslexi som tilläggsdiagnos till asperger.
Just nu är jag personlig assistent åt en åttaårig pojke med just dessa 'problem', eller snarare tillgångar, problemet ligger egentligen hos mig för jag vet inte hur jag ska få hans uppmärksamhet och entusiasm tillräckligt länge för att han faktiskt ska lära sig att läsa och skriva.

Ni som själva har AS/Dyslexi, har ni något tips, hur lärde ni er läsa, var det nöta nöta nöta eller har ni tips på några bra hemsidor med roliga uppgifter? Jag börjar få slut på ideér.

Vill bara tillägga att jag faktiskt lyckats lära honom tre nya bokstäver sedan skolstart och han har börjat tycka om skolan nu när han och jag jobbar tillsammans. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag har aldrig träffat några underbarare människor än de med asperger!

Försök hitta något som han är intresserad av, kan ju vara allt ifrån en text om lego, djur, serie tidning....
Och för min del så vart det lättare att lära sig när någon läste och jag fick följa med och peka på de ord jag hörde...
Tyvärr så har jag kanske inte så bra råd att komma med...kanske ev. att du kan använda dig av bilder som man ska matcha ett ord till, om det är en boll på bilden så lägger man texten "boll" under, sedan så kan man vända på det, han får se ordet boll och sedan hitta rätt bild till det, då ser du ju också om han förstår ordet.
Det var en del av den inlärning jag fick på komvux...

Har själv båda diagnoserna, första gången jag läste en hel bok, då var jag 20...visst jag kunde ju läsa innan, dock inte högt och jag förstod inte så mycket av det jag läste.
Fick aldrig någon hjälp av skola för än det var för sent (fick läsa grund svenska på komvux för dyslektiker) hade det inte varit för min mamma så hade jag nog aldrig klarat skolan, hon läste mina läxor och hjälpte mig att förstå dem, samt skriva uppsatser om böcker när det tiden var kommen...och en del saker hittade man på nätet och gav som sitt eget till lärarna...

Kul iallafall att du gillar ditt jobb, och jag hoppas ni finner en bra inlärnings metod...
Hänga gubbe kan ju vara en idé kanske?
Lycka till!