oscar skrev:
Jag förstår inte varför folk tar rättelser som något dåligt, förutom om det är sådana framförda med dålig stil. Men det hela är ju förstås en smaksak, och det är ju superlätt att respektera om personen framför en sådan önskan, som du gjort nu.

Att rätta någon vid fakta fel är en sak. När det handlar om rättelser av skriftspråket i samband med dyslexi, så skulle jag vilja dra paralleller till AS. Alla med AS vet att det är omöjligt att bli en NT och leva ett vanligt NT-liv fullt ut. Lite av samma sak är det att ha dyslexi, till en viss del går det att träna upp och utveckla strategier för att lära sig hur ord stavas osv . Men det går aldrig med full automatik. Skriver vi ett inlägg och det ser korrekt ut så har vi jobbat för det.

Att bli rättad inom ett område som man har svårt att överhuvudtaget påverka, ökar inte känslan av att duga och det gör ont inombords att bli tillrätta visad för något som alla utgår från att man ska kunna.
De flesta med dyslexi är säkert redan medvetna om att vi brister i vår förmåga att stava, läsa, lära oss språk osv.

Dyslexi innebär inte bara svårigheter inom läs och skrivsvårigheter utan för med sig andra svårigheter.
För min del har det även inneburit att jag har svårt att lära mig språk. Min engelska är lång i från vad man räknar med att alla ska kunna i dagens samhälle, det hindrar mig att läsa böcker på engelska, det stoppar mig på arbetsmarknaden, det stoppar mig i studier.

Att ni dyslektiker berättar om hur det känns ger ju som sagt andra en chans att förstå, så det är jättebra att ni gör det.

Jag kan också tycka det känns pinsamt när jag stavar fel eller kastar om ord, även om jag inte hänger upp mitt människovärde på såna saker. Jag är t ex riktigt usel på att räkna men skulle inte få för mig att jag är en sämre människa för det. På samma sätt ser jag andra, och blandar inte ihop vad de kan med vem de är. Blir t ex inte imponerad av någon som kan 8 språk om den samtidigt är en dryg förtryckartyp som människa (för att ta ett verkligt exempel). Däremot har jag flera släktingar, vänner och bekanta med dyslexi som är helt underbara, och får jag välja umgås jag hellre med dem.

När det gäller helhetsbilden/totalsynen på mig så tycker jag att jag duger, att jag inte är sämre än någon annan.
Men det som berör min dyslexi finns det en sorg hos mig att inte duga, att inte ha tillgång till samma förutsättningar som de festa andra. Har inget med hur jag värderar mig som människa

... ungefär som jag (i mina bättre stunder) i förhållande till mina AS-/ADD-/vaddetnuär-handikapp...

Sam skrev:När det gäller helhetsbilden/totalsynen på mig så tycker jag att jag duger, att jag inte är sämre än någon annan.
Men det som berör min dyslexi finns det en sorg hos mig att inte duga, att inte ha tillgång till samma förutsättningar som de festa andra. Har inget med hur jag värderar mig som människa

OK, då förstår jag. Det var ju bra.

Sam skrev:

oscar skrev:
Jag förstår inte varför folk tar rättelser som något dåligt, förutom om det är sådana framförda med dålig stil. Men det hela är ju förstås en smaksak, och det är ju superlätt att respektera om personen framför en sådan önskan, som du gjort nu.

Att rätta någon vid fakta fel är en sak. När det handlar om rättelser av skriftspråket i samband med dyslexi, så skulle jag vilja dra paralleller till AS. Alla med AS vet att det är omöjligt att bli en NT och leva ett vanligt NT-liv fullt ut. Lite av samma sak är det att ha dyslexi, till en viss del går det att träna upp och utveckla strategier för att lära sig hur ord stavas osv . Men det går aldrig med full automatik. Skriver vi ett inlägg och det ser korrekt ut så har vi jobbat för det.

Att bli rättad inom ett område som man har svårt att överhuvudtaget påverka, ökar inte känslan av att duga och det gör ont inombords att bli tillrätta visad för något som alla utgår från att man ska kunna.
De flesta med dyslexi är säkert redan medvetna om att vi brister i vår förmåga att stava, läsa, lära oss språk osv.

Dyslexi innebär inte bara svårigheter inom läs och skrivsvårigheter utan för med sig andra svårigheter.
För min del har det även inneburit att jag har svårt att lära mig språk. Min engelska är lång i från vad man räknar med att alla ska kunna i dagens samhälle, det hindrar mig att läsa böcker på engelska, det stoppar mig på arbetsmarknaden, det stoppar mig i studier.

Jag är helt med dig där. Självklart är det en annan sak om man har ett funktionshinder av något slag, helt enkelt för att rättningar och dyl. inte KAN vara särskilt konstruktiva och slutgiltiga.

Jag uttryckte mig kanske klumpigt, så jag tar det igen; det är helt klart en annan sak om man har ett funktionshinder, jag skrev i mer generella termer tidigare. Om någon rättar min stavning så har jag antingen gjort ett slarvfel helt enkelt, eller så lär jag mig ngt. nytt. Men jag skulle definitivt bli frustrerad om jag fick samma rättelse flera ggr. utan att förmå göra ngt. åt det.

Jag skriver ofta slarvigt när jag skriver på forum. Jag kollar inte igenom om jag råkat trycka på samma tangent tre/en gånger istället för två etc. Att få sådana stavfel påpekade för sig är drygt även om jag inte tar illa upp. Hade jag haft dyselixie skulle jag nog både tyckt att det var drygt samt ta illa vid mig.
Det funkar inte att de med dyslexi ska vara tvungna att säga till, så jag vänder mig till de som brukar rätta folks stavningar. Är det något som ni känner att ni måste göra? Mår ni dåligt om ni inte får kommentera? Jag ser att frågorna ser anklagande ut, men det är absolut inte så det är menat. Jag undrar verkligen.
Det står i forumreglerna (som alla vet) att man ska visa varandra respekt och en massa pikar (ja, det kan uppfattas så) om ens stavning kan nog kännas ganska respektlöst. Att påpeka faktafel som någon nämnde tidigare är en annan sak då det har betydelse för innehållet i diskussionen. Detta är hur jag ser det. Känner ni att ni måste kommentera så måste ju även detta respekteras. Därav mina frågor ovan. Då får man komma på någon lösning (som jag i nuläget inte har).

Jag skriver ofta fel själv, felslag helt enkelt. Trots att jag läser igenom texten innan jag skickar, så ser jag det ändå inte.

Enda anledningen till när det är svårt att hålla tyst (förutom om det blev något kul el helt annan betydelse) är om det är ett ord som ofta stavas/används fel (alltså av många olika personer), så det blivit en fix idé hos en själv. Men då kan man ju skriva att det är ens "pet peeve", alltså inte riktat mot just den personen.

Eller om man vill trycka till någon i en diskussion och inte har något annat bättre att komma med.