ufo skrev:

Karamell skrev:Är aspergers syndrom grad 1 i autism? Eller hur funkar det?

Kort svar: Ja.

Långt svar: I DSM(Diagnostic and Statistical Manual) tog man bort begreppet asperger. Istället blev det en form av autismspektrumet.

https://attention.se/npf/aspergers-syndrom/
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2014/09/autismspektrumsyndrom-ersatter-aspergers-syndrom-och-autism/

Samma sak har skett i ICD-11 men har inte blivit översatt till svenska så därför används fortfarande ICD-10 i Sverige men när ICD-11 införs här så kommer AS sakta men säkert att dö ut.

6A02.0 Autism spectrum disorder without disorder of intellectual development and with mild or no impairment of functional language

https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/ht ... /120443468

Alltså blir det högfungerandeautism HFA kort å gott i dagligttal.

Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Kidzi skrev:Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Fast det där är ju bara vad folk spekulerar om här på forumet och inte hur det förhåller sig i verkligheten, för vi alla vet ju att det finns folk här på forumet som har LSS insatser som LSS boenden och dv. OK för att folk som endast har DV säkert ligger på nivå 1.

slackern skrev:

Kidzi skrev:Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Fast det där är ju bara vad folk spekulerar om här på forumet och inte hur det förhåller sig i verkligheten, för vi alla vet ju att det finns folk här på forumet som har LSS insatser som LSS boenden och dv. OK för att folk som endast har DV säkert ligger på nivå 1.

Nivå 1 betyder inte att man klarar sig själv helt. Då får man inte diagnos.

Kidzi skrev:

slackern skrev:

Kidzi skrev:Märkligt att grad 1 autism är aspergers. När aspergerdiagnosen skapades var den till för vad vi idag skulle kalla grupp 3. De som inte kan ta hand om sig själva.

Och med samma redskap är de flesta av oss diagnostiserade. Snacka om glidning i vad man menar med aspergers.

Fast det där är ju bara vad folk spekulerar om här på forumet och inte hur det förhåller sig i verkligheten, för vi alla vet ju att det finns folk här på forumet som har LSS insatser som LSS boenden och dv. OK för att folk som endast har DV säkert ligger på nivå 1.

Nivå 1 betyder inte att man klarar sig själv helt. Då får man inte diagnos.

Därför skrev jag att om man går på DV så ligger man säkert på nivå 1 vilket är den mildaste varianten. Men dom olika nivåerna baserar sig ju på vilken funktionsnivå man har och bor man på LSS-boende så bör ju funktionsnivån vara därefter med tanke på stödet som erbjuds på boendet. Eller desto fler LSS insatser man har desto lägre funktionsnivå i regel.

Kidzi skrev:Nivå 1 betyder inte att man klarar sig själv helt. Då får man inte diagnos.

Diagnos blir relevant om problemen allvarligt försämrar ens livskvalitet.
Man kan få diagnos och samtidigt klara sig helt själv utan någon hjälp.

ufo skrev:

Kidzi skrev:Nivå 1 betyder inte att man klarar sig själv helt. Då får man inte diagnos.

Diagnos blir relevant om problemen allvarligt försämrar ens livskvalitet.
Man kan få diagnos och samtidigt klara sig helt själv utan någon hjälp.

Precis, för folk som diagnostiseras som barn (inklusive mig) kan man inte veta på förhand om de kommer klara sig som vuxna på egen hand eller inte.

Jag samt 2 av mina aspievänner har diagnos och ingen av oss har insatser genom lss eller godman eller stödperson eller något annat. Vi bor alla 3 i egna boenden helt på egen hand och sköter vår vardag helt själva. jag har innan jag blev arbetslös jobbat heltid och en av dom andra två jobbar i dagsläget heltid medans den siste är arbetslös han också.

Jag har fått höra att jag befinner mig i en gråzon. Det betyder alltså att jag är tillräckligt funktionell för att klara mig själv, men inte för att fungera hela och hållet i relation med andra människor! Jag finner mig inte i hierarkin och det är också ett av skälen till att jag inte fungerar i försvarsmakten. Finner inte många lösningar med en militär insats, men jag beundrar jaktflygplanspiloter. Hur som helst... Den mest kompetenta psykiatern och den mest kompetenta psykologen har uttryckt saker kring autismen. Därför köper jag det att det förmodligen handlar om det... Jag tycker inte om att inte utvecklas. Tanken på att vi förtynar är totalt meningslös så jag funderar hela tiden på hur jag kan bli bättre. Där kickar intellektet in och försöker medla så gott det går vad gäller känslomässiga konflikter av olika grader. En framåtskridande utveckling är att föredra också är det bättre. Det sociala är alltid lite svettigt för att jag försöker vara mig själv samtidigt som jag ska analysera och slappna av. Ni hör hur dumt det låter. Jag har accepterat mig själv mer och mer, men givetvis får jag motstånd från t ex närstående. De vägrar att förändra sig medan jag fortfarande än idag (efter 35 år) ska anpassa mig efter allt och alla.

Och det är väl det som gjort mig obstinat. Även om aspergern har en del i det hela. *Host, host*

earlydayminer skrev: Jag finner mig inte i hierarkin och det är också ett av skälen till att jag inte fungerar i försvarsmakten. Finner inte många lösningar med en militär insats, men jag beundrar jaktflygplanspiloter.

Fyfan vad jag känner igen mig i det där du skriver har fortfarande fruktansvärt svårt för det där, det var en utav anledningarna till att jag blev hemförlovad från värnplikten.

men kommer jag någonsin att bli kär i mig själv? Ibland känner jag inte att jag förtjänar att bli frisk och jag känner för låg status för alla män.
Jag har varit kär och känt mig lockad av olika män. Har nyligen lockats av någon som jag tyckte var lite otäck tidigare, som är cirka 45 år gammal. Aldrig tidigare gillade män i den åldern. Jag är förresten jungfru. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna vara intim. och jag har alltid en känsla av att män vill skada mig, utan att jag har upplevt det. Jag är arg på mig själv hela tiden. Ungefär. Om jag har en bra dag utan att tänka över eller dåliga känslor gentemot mig själv är det en avvikelse. Men vanligtvis är jag rädd att människor bara ser på mig som ett djur som inte borde leva.

Jag sörjer också lite över min bror som är 4 år yngre. Han har antagligen ännu mer asperger än jag, han jobbar nätter för att undvika människor så mycket som möjligt och han är nästan aldrig social eftersom han blir trött på att ha människor runt sig. Jag blir trött på nära relationer och är mer rädd för det, men jag bryr mig inte om att ha människor runt mig. Han är den typen som måste isolera sig i ett rum flera dagar senare om han är ute med människor. Låter verkligen tröttande. Så det visar bara att aspergers är något du inte vill ha. Och det är vi två i syskongruppen som har kämpat med mobbning, få vänner och vänner yngre än oss.

Jag har alltid gillat vargar, men i verkligheten är jag alltid fåren bland vargar. Jag beundrar alltid andra, säkert som ett försök att vara så själv, men då är jag alltid rädd för att falla tillbaka till att bli fullvärdig asperger och känna mig för ovärdig för mycket.

Flyktig skrev:men kommer jag någonsin att bli kär i mig själv? Ibland känner jag inte att jag förtjänar att bli frisk och jag känner för låg status för alla män.
Jag har varit kär och känt mig lockad av olika män. Har nyligen lockats av någon som jag tyckte var lite otäck tidigare, som är cirka 45 år gammal. Aldrig tidigare gillade män i den åldern. Jag är förresten jungfru. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna vara intim. och jag har alltid en känsla av att män vill skada mig, utan att jag har upplevt det. Jag är arg på mig själv hela tiden. Ungefär. Om jag har en bra dag utan att tänka över eller dåliga känslor gentemot mig själv är det en avvikelse. Men vanligtvis är jag rädd att människor bara ser på mig som ett djur som inte borde leva.

Jag sörjer också lite över min bror som är 4 år yngre. Han har antagligen ännu mer asperger än jag, han jobbar nätter för att undvika människor så mycket som möjligt och han är nästan aldrig social eftersom han blir trött på att ha människor runt sig. Jag blir trött på nära relationer och är mer rädd för det, men jag bryr mig inte om att ha människor runt mig. Han är den typen som måste isolera sig i ett rum flera dagar senare om han är ute med människor. Låter verkligen tröttande. Så det visar bara att aspergers är något du inte vill ha. Och det är vi två i syskongruppen som har kämpat med mobbning, få vänner och vänner yngre än oss.

Jag har alltid gillat vargar, men i verkligheten är jag alltid fåren bland vargar. Jag beundrar alltid andra, säkert som ett försök att vara så själv, men då är jag alltid rädd för att falla tillbaka till att bli fullvärdig asperger och känna mig för ovärdig för mycket.

Inget jag har läst av dig tyder att du måste ha låg status eller att du faktiskt har det. Allt man tror om sig själv behöver inte vara sant, det kan vara svårt att älska sig själv. Man kan börja med att säga att ingen är perfekt, man kommer alltid ha brister men att man är nöjd med sig själv att man försöker, du får misslyckas, du gör ditt bästa. Eftersom du säger att du har rädsla för män, har du något sin haft en vänskapsrelation med en kille då? Om inte, då kanske det skrämmer. Kanske inte lika illa men jag har nog motsvarande otrygghet gentemot tjejer, då jag aldrig växt upp med en vänskapsrelation med en tjej, inte många vänskaper överlag heller.

Det är nog lätt att associera sig till de negativa aspekterna av Asperger men du får inte glömma att du är en människa, inte en diagnos och att du kan agera trots den. Hur många Aspergare klarar överhuvudtaget att bli och våga bli modeller, där sticker du ut positivt.

slackern skrev:

earlydayminer skrev: Jag finner mig inte i hierarkin och det är också ett av skälen till att jag inte fungerar i försvarsmakten. Finner inte många lösningar med en militär insats, men jag beundrar jaktflygplanspiloter.

Fyfan vad jag känner igen mig i det där du skriver har fortfarande fruktansvärt svårt för det där, det var en utav anledningarna till att jag blev hemförlovad från värnplikten.

LOL! Det var exakt det skälet till att jag blev det.

earlydayminer skrev:

slackern skrev:

earlydayminer skrev: Jag finner mig inte i hierarkin och det är också ett av skälen till att jag inte fungerar i försvarsmakten. Finner inte många lösningar med en militär insats, men jag beundrar jaktflygplanspiloter.

Fyfan vad jag känner igen mig i det där du skriver har fortfarande fruktansvärt svårt för det där, det var en utav anledningarna till att jag blev hemförlovad från värnplikten.

LOL! Det var exakt det skälet till att jag blev det.

Fan respekt mannen.

Flyktig skrev: Hur många Aspergare klarar överhuvudtaget att bli och våga bli modeller, där sticker du ut positivt.

Instämmer. Hoppas du kan ta åt dig av detta

Flyktig skrev:men kommer jag någonsin att bli kär i mig själv? Ibland känner jag inte att jag förtjänar att bli frisk och jag känner för låg status för alla män.
Jag har varit kär och känt mig lockad av olika män. Har nyligen lockats av någon som jag tyckte var lite otäck tidigare, som är cirka 45 år gammal. Aldrig tidigare gillade män i den åldern. Jag är förresten jungfru. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna vara intim. och jag har alltid en känsla av att män vill skada mig, utan att jag har upplevt det. Jag är arg på mig själv hela tiden. Ungefär. Om jag har en bra dag utan att tänka över eller dåliga känslor gentemot mig själv är det en avvikelse. Men vanligtvis är jag rädd att människor bara ser på mig som ett djur som inte borde leva.

Jag sörjer också lite över min bror som är 4 år yngre. Han har antagligen ännu mer asperger än jag, han jobbar nätter för att undvika människor så mycket som möjligt och han är nästan aldrig social eftersom han blir trött på att ha människor runt sig. Jag blir trött på nära relationer och är mer rädd för det, men jag bryr mig inte om att ha människor runt mig. Han är den typen som måste isolera sig i ett rum flera dagar senare om han är ute med människor. Låter verkligen tröttande. Så det visar bara att aspergers är något du inte vill ha. Och det är vi två i syskongruppen som har kämpat med mobbning, få vänner och vänner yngre än oss.

Jag har alltid gillat vargar, men i verkligheten är jag alltid fåren bland vargar. Jag beundrar alltid andra, säkert som ett försök att vara så själv, men då är jag alltid rädd för att falla tillbaka till att bli fullvärdig asperger och känna mig för ovärdig för mycket.

Du verkar ha högre status än du tror. Du har god analysförmåga verkar väldigt klok. Slappna avsluta jämföra dig med andra. Jag är likadan, analyserar och jämför mig . Om man istället framhäver de egenskaper man vill att mannen ska se hos dig hittar du kanske den rätte.

slackern skrev:

earlydayminer skrev:

slackern skrev:
Fyfan vad jag känner igen mig i det där du skriver har fortfarande fruktansvärt svårt för det där, det var en utav anledningarna till att jag blev hemförlovad från värnplikten.

LOL! Det var exakt det skälet till att jag blev det.

Fan respekt mannen.

Detsamma. Första gången på flera år som jag upplever gemenskap på AF - coolt!

Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Jag tror att dom flesta även NT stör sig på skrikande barn , barnskrik/barngråt skär som glas i öronen.

Sedan beror det sig ju lite på vart man befinner sig , jag kan ju inte bli förbannad på en morsa med sin skrikande unge på en lekplats tex men om någon tar med sig sin unge som gapar och skriker och tjuter till en restaurang där jag vill njuta av mat och dryck i lugn och ro då kan jag bli mäkta irriterad

NT kan bli förbannade av ljud. Men de brukar acceptera skrikande barn för de har ofta haft smådjävlar själva och vet att de inte kan vara tysta.

Åkte tåg en gång för mycket länge sedan med åksjuk katt som jamade. Barnskrik tåls, men inte en katt som jamade. Höll på att bli avkastad av tåget och fick till slut stå med katten i ett utrymme för last och bagage. Katten var då tvungen att stå på en hylla där det svajade mer och jamade ännu mer men då fanns det en dörr emellan iallafall. Att jag fick stå i flera timmar och katten for illa spelade ingen roll.

Så min lillasyster retade sin bror och han började kittla henne och hon gör alltid så mycket ljud som hon kan. Hon överdriver hela tiden. Det låter som en helvete för mig som en gris som spetsas levande.
Eller så vet du hur det låter när en barista inte ångar mjölken ordentligt. Det är ljudet x 10 !!

Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.

Tror att bland vanligast störmoment för aspergare är ljud. För jag är inte ljudkänslig och ingen känner igen sig.

Sedan har man dåliga energiresurser blir alla känsligare och snabbare till reaktion.

Just ljud som aldrig slutade brukade jag vara känslig mot, om de var gälla. Jag blev helt vansinnig. Men det har gått över.

Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?

Ja det är typiskt för aspies.