Bror Duktig skrev:

alfapetsmamma skrev:När det gäller barnen har jag fått en siffra på verbalt IQ och en på icke-verbalt. När differensen är större än 15 poäng kan man räkna det som inlärningssvårigheter, även om det undre resultatet ligger över normalvärdet allmänt (som med min lilla som fick 100 på icke-verbalt och 124 på verbalt). Mycket vanligt bland folk med npf.

Det var intressant.
Jag har inte jättestor skillnad på verbal och ickeverbal del.
Och jag har inte heller haft särskilda svårigheter med inlärning i allmänhet.
Inga direkta sådana problem i skolan (även om jag hade vissa typiska AS-problem).

Det jag funderar över är om man får väldigt lågt på ett test som är ickeverbalt och jättehögt på ett annat inom samma område, och sen samma sak på två verbala test. Syns det i slutresultatet eller blir allt sammangeggat då? Svårt att förklara så här i text när jag dessutom har tidspress på mig (ska ut).

Jag förstår hur du menar tror jag.
Jag har problemet att jag är ojämn inom olika delar.
T.o.m inom det om avgränsas till en intelligens. T.ex. superbra på vissa visuospatiala saker, och kass på andra som brukar höra till det visuospatiala (lokalsinne t.ex.). På ett visuospatialt test får jag alltid väldigt bra dock.

Det är inte så kul att vara ojämn inom avgränsningarna, eftersom man kan verka så jäkla korkad. För många verkar det som jag är duktig ena stunden, och spelar dum i nästa.

Det var precis så jag menade, att alltså ha högt OCH lågt på olika delar inom en avdelning som räknas som mer praktisk/pragmatisk eller verbal eller vad de nu kallar det.

Om man har skyhögt och toklågt och det slås ihop så kan det ju se ut som man har jämnt på allt menar jag. Och det blir ju inte så rättvisande? Men det måste de ju ha tänkt på? Hörs det att jag våndas lite inför WAIS-resultat på torsdag?

Det de kallar inlärningssvårigheter handlar mer om att vara ojämn, och därmed ganska obegriplig såväl för sig själv som andra, som inte kan ta in att man är precis så bra på somligt och så lika sopig på annat. Lite dumt att kalla det inlärningssvårigheter som ger associationer till kognitionsproblematik, fast det kan handla om allt möjligt annat.

När jag testades var provledaren fascinerad av att jag hittade på egna kategorier de inte hade med när man skulle kategori-indela kartongbitar, att jag blev så förbannad när jag inte lyckades, att jag missade väldigt uppenbara saker men såg annat som var "svårt" och så att jag inte tänkte efter innan jag började med en grej (sätta träbitar på pinnar).

Att man öht KUNDE ta sig tid att tänka efter INNAN man började föresvävade mig inte ens... Ganska betecknande för hur jag funkar ganska ofta, om än pinsamt just där och då.

Bror Duktig skrev:

oscar skrev:Vad gäller särbegåvade barn så tycker jag, och antagligen många med mig, att man bör se till dom som har enstaka extrema förmågor OCH dom som har ett särdeles högt totalresultat. (Kom nu ihåg att det inte alls handlar bara om tester i praktiken, men nu handlar ju diskussionen om just den biten.)

Jag har blivit förvirrad av TV-program där de visar särbegåvade barn, och bara pratar om hur högt IQ de har. Men vissa har ju tydligt varit bra på vissa saker, och jag har svårt att tro att de skulle få så högt som berättats, om man mätt totalt. T.ex. så är väl ToM med om man gör WAIS-liknande test.
Det är förvirrande med samma uttryck (IQ) för olika saker eller att en del av en sak benämns likadant.

oscar skrev:Man kan använda sitt WAIS resultat för att kvalificera sig till Mensa. Helt verbala test accepterar dom så vitt jag vet inte.

Jag tycker att det är konstigt. Någon med en "dipp" i den intelligens som mäts av progressiva matriser, men som är höjdare på andra delar som mäts i WAIS, kan alltså komma med i Mensa?
För mig verkar det väldigt snurrigt, och som att man inte får koll på vad som är vad.

oscar skrev:Vad gäller dina egna resultat är ju lite extra spridning mellan dom olika delarna inte helt oväntat. (Jag antar alltså att du inte är neurotypisk.)

Nej, jag är aspergare.

Som jag skrivit innan och i inlägg förr, så har jag spridning även inom samma delar och "intelligenser". Jag har funderat mycket över detta, och tycker att man kanske borde dela upp lite bättre när man mäter. Men samtidigt kan det ju också bli alldeles för komplext, och i stället för bättre översikt, får man en en oöverskådlig massa av delpoäng.
Under utredningar av sådant som AS eller särbegåvning, hoppas jag att utredaren pratar ordentligt med personen som utreds, och kan förhöra sig mer om exakt var toppar och dalar finns.

Det är ju fortfarande så att deltesten genererar ett varsitt resultat, som är uträknat på i princip samma sätt som hela testets totalresultat. Anledningen till att man "klumpar ihop" deltest till index som i t.ex. WAIS är att man vill ha ett (dessutom kvalitetsmässigt bättre) mått på en bredare förmåga. Man lägger t.ex. ihop Aritmetik, Sifferrepetition och Bokstav-sifferserier för att få ett mått på arbetsminne. Som exempel kan man ju då tänka sig en person som klarar dom "rena" minnesmomenten utan problem, men har problem med att lyfta ut informationen ur problemställningen i Aritmetikdelen.

Oftast när det gäller neurotypiska personer så föreligger inga jättestora skillnader, och det är generellt sett på "normala" människor test är normerade, och så vill man ju ha det också. Det är heller inte så att man tar det faktum att vissa deltest "ser ut att ha något gemensamt" som en anledning att slänga ihop dom och kalla det ett "index", som att det skulle ha något värde. Konstruktionen av delskalor och index bygger på matematik. Faktoranalys görs, och där dyker det upp en rad faktorer som man sedan sätter passande namn på, helt enkelt. T.ex. Korrelerar Sifferrepetition och Aritmetik hyfsat bra med varandra.

Vad gäller hur man räknar samman resultat så kan man likna det vid ett medelvärde, lite förenklat. Det är varken det högsta eller lägsta resultatet som avgör, alla bidrar.

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:

alfapetsmamma skrev:När det gäller barnen har jag fått en siffra på verbalt IQ och en på icke-verbalt. När differensen är större än 15 poäng kan man räkna det som inlärningssvårigheter, även om det undre resultatet ligger över normalvärdet allmänt (som med min lilla som fick 100 på icke-verbalt och 124 på verbalt). Mycket vanligt bland folk med npf.

Det var intressant.
Jag har inte jättestor skillnad på verbal och ickeverbal del.
Och jag har inte heller haft särskilda svårigheter med inlärning i allmänhet.
Inga direkta sådana problem i skolan (även om jag hade vissa typiska AS-problem).

Det jag funderar över är om man får väldigt lågt på ett test som är ickeverbalt och jättehögt på ett annat inom samma område, och sen samma sak på två verbala test. Syns det i slutresultatet eller blir allt sammangeggat då? Svårt att förklara så här i text när jag dessutom har tidspress på mig (ska ut).

Jag förstår hur du menar tror jag.
Jag har problemet att jag är ojämn inom olika delar.
T.o.m inom det om avgränsas till en intelligens. T.ex. superbra på vissa visuospatiala saker, och kass på andra som brukar höra till det visuospatiala (lokalsinne t.ex.). På ett visuospatialt test får jag alltid väldigt bra dock.

Det är inte så kul att vara ojämn inom avgränsningarna, eftersom man kan verka så jäkla korkad. För många verkar det som jag är duktig ena stunden, och spelar dum i nästa.

Det var precis så jag menade, att alltså ha högt OCH lågt på olika delar inom en avdelning som räknas som mer praktisk/pragmatisk eller verbal eller vad de nu kallar det.

Om man har skyhögt och toklågt och det slås ihop så kan det ju se ut som man har jämnt på allt menar jag. Och det blir ju inte så rättvisande? Men det måste de ju ha tänkt på? Hörs det att jag våndas lite inför WAIS-resultat på torsdag?

Det de kallar inlärningssvårigheter handlar mer om att vara ojämn, och därmed ganska obegriplig såväl för sig själv som andra, som inte kan ta in att man är precis så bra på somligt och så lika sopig på annat. Lite dumt att kalla det inlärningssvårigheter som ger associationer till kognitionsproblematik, fast det kan handla om allt möjligt annat.

När jag testades var provledaren fascinerad av att jag hittade på egna kategorier de inte hade med när man skulle kategori-indela kartongbitar, att jag blev så förbannad när jag inte lyckades, att jag missade väldigt uppenbara saker men såg annat som var "svårt" och så att jag inte tänkte efter innan jag började med en grej (sätta träbitar på pinnar).

Att man öht KUNDE ta sig tid att tänka efter INNAN man började föresvävade mig inte ens... Ganska betecknande för hur jag funkar ganska ofta, om än pinsamt just där och då.

Jo, det är förstås riktigt som du skriver, jag förstår vad du menar. Man måste se om det finns stora skillnader INOM ett index, man kan inte bara titta på ett "medelvärde" och vara nöjd med det.

Att risken för inlärningssvårigheter ökar om man har abnorm spridning kan jag gå med på, och det verkar ju som att det var det du menade.

Lite kul att notera är ju att det du nämner kring testen, sorteringen och "Towers of Hanoi" är typiska AS tecken.

Bror Duktig skrev:

oscar skrev:Ja, man kan säga att det blir sammangeggat.
Men man tar med sådant i beräkningen när man ska tolka resultaten. Man lägger helt enkelt inte särskilt stor vikt vid totalpoängen om det förekommer stor spridning.

Jag tänker då på personer med t.ex. AS och låg poäng på ToM och annat (kanske verbalt).
De personerna kan ändå räknas fram ha fantastiskt höga IQ, vilka verkar otroliga med tanke på svackorna i kurvan.

Hur räknas detta fram?
Progressiva matriser, eller tester som mäter flera styrkor men ej svackor?

Nu hann jag ju nämna det i ett annat inlägg, men jag tar det här med:

Det är i princip så som du skriver, alltså;
1. "Smal" förmåga har mätts, eller helt enkelt ett test som var "lätt" för den personen vilket ju förstås blir mer och mer betydelsefullt ju smalare test det handlar om.
2. Ett omfattande och bra test där personen med sina svackor registrerade lyckas skrapa ihop sällsynt hög totalpoäng ändå, med hjälp av extrema förmågor på något eller några delar. Som redan har nämnts i tråden skulle man ju i diagnossammanhang uppmärksamma dessa skillnader, efter som det till viss del är deras eventuella existens som motiverar själva testningen.

oscar skrev:Lite kul att notera är ju att det du nämner kring testen, sorteringen och "Towers of Hanoi" är typiska AS tecken.

*obs spoiler om man ska WAIS-testas, läs på egen risk*

Ha, nu blev jag lite sugen på att älta vidare, när du verkar så insatt och lite road av alltihop.

Det jag missade var att tre kartongbitar var stora och tre små, fast jag fått med allt ifrån att de betecknade saker som flyger, eller är levande, eller innehåller tre bokstäver, eller var skrivna med det och det typsnittet, eller slutade på a osv osv. Men stora och små, näää.

Min ena skapade kategori var Afrika och Europa, för att jag förknippade flygplan lejon örn med Afrika (semester långt bort plus Discovery eller Animal planet-program) och så Europa för skata bil och buss, som ju är vardagligt (även om bussar och bilar ju finns i Afrika också, liksom inrikesplan här).

Den andra var kartongbitar som ser ut som Mc Donalds-behållare för pommes frites och så tre som inte gör det. Och nu sitter jag och skrattar åt hur fläng jag låter. Skitsamma, det får jag leva med. Hon skrattade gott.

Det jag misslyckades med för att det blev för många parametrar var berättelser utifrån små teckningar. När vi kollade på det en annan gång, för att jag var så frustrerad över att ha misslyckats med det så visade det sig att jag hade klurat ut roliga historier men när det inte gick av nån anledning så kunde jag inte tänka om. Deras "rätta lösning" var så intetsägande, så när allt kom omkring var jag inte så arg längre, de kunde ha sina stories... Hon sa alltså så, att mina lösningar var roliga, eller om hon sa underfundiga eller kluriga (minns inte nu).

De där blå tornen gick bra när det var upp till fyra ringar. Eller gick bra med lite meckande fram och tillbaks. Med fem ringar gick det inte, det var då jag hade behövt tänka innan, men alltså inte ens tänkte en tanke på möjligheten att tänka efter före, vilket hon som sagt reagerade på.

Sen hade jag problem med Baron-Cohens frågeformulär och de mängder av dubbla negationer som är i dem och så de yxiga alternativ man bjuds att svara på.

T ex Jag brukar kunna förutse andras handlingar. Hmm... Jag brukar inte ägna mig åt att försöka förutse folks handlingar, men OM jag gjorde det så skulle jag med största säkerhet kunna göra det. Jag kanske blir tagen av folks märkliga prioriteringar men inte förvånad över att de handlar som de gör, för det har jag lärt mig med tiden. Så hur fasen ska jag svara sanningsenligt, inget alternativ är ju bra?

Eller Om nån blir stött över nåt jag säger så är det deras problem och inte mitt. Öh, det beror väl för höge farao på vem, var, när, hur, hur ofta osv? Om jag pratar om att jag ogillar fusk och nån vet med sig att den fuskar och tar åt sig, fast jag inte vet om att den gör det, så är det inte mitt problem, men om jag sårar nån för att jag säger nåt ofint eller klantigt så är det nåt helt annat?

Hur kan man svara rätt på så übergeneraliserande frågor? Överhuvudtaget saknade jag Frågan är inte aktuell eller Vet ej.

Jag frågade hur det var menat jag vet inte hur många gånger (aspigt om nåt, jag vet) och frågade om hon tyckte jag var dum eller jobbig, men hon sa bara att jag var väldigt analytisk och att man märkte att jag tyckte ord och formuleringar är viktiga. No shit Sherlock...

alfapetsmamma skrev:

oscar skrev:Lite kul att notera är ju att det du nämner kring testen, sorteringen och "Towers of Hanoi" är typiska AS tecken.

*obs spoiler om man ska WAIS-testas, läs på egen risk*

Ha, nu blev jag lite sugen på att älta vidare, när du verkar så insatt och lite road av alltihop.

Det jag missade var att tre kartongbitar var stora och tre små, fast jag fått med allt ifrån att de betecknade saker som flyger, eller är levande, eller innehåller tre bokstäver, eller var skrivna med det och det typsnittet, eller slutade på a osv osv. Men stora och små, näää.

Min ena skapade kategori var Afrika och Europa, för att jag förknippade flygplan lejon örn med Afrika (semester långt bort plus Discovery eller Animal planet-program) och så Europa för skata bil och buss, som ju är vardagligt (även om bussar och bilar ju finns i Afrika också, liksom inrikesplan här).

Den andra var kartongbitar som ser ut som Mc Donalds-behållare för pommes frites och så tre som inte gör det. Och nu sitter jag och skrattar åt hur fläng jag låter. Skitsamma, det får jag leva med. Hon skrattade gott.

Det jag misslyckades med för att det blev för många parametrar var berättelser utifrån små teckningar. När vi kollade på det en annan gång, för att jag var så frustrerad över att ha misslyckats med det så visade det sig att jag hade klurat ut roliga historier men när det inte gick av nån anledning så kunde jag inte tänka om. Deras "rätta lösning" var så intetsägande, så när allt kom omkring var jag inte så arg längre, de kunde ha sina stories... Hon sa alltså så, att mina lösningar var roliga, eller om hon sa underfundiga eller kluriga (minns inte nu).

De där blå tornen gick bra när det var upp till fyra ringar. Eller gick bra med lite meckande fram och tillbaks. Med fem ringar gick det inte, det var då jag hade behövt tänka innan, men alltså inte ens tänkte en tanke på möjligheten att tänka efter före, vilket hon som sagt reagerade på.

Sen hade jag problem med Baron-Cohens frågeformulär och de mängder av dubbla negationer som är i dem och så de yxiga alternativ man bjuds att svara på.

T ex Jag brukar kunna förutse andras handlingar. Hmm... Jag brukar inte ägna mig åt att försöka förutse folks handlingar, men OM jag gjorde det så skulle jag med största säkerhet kunna göra det. Jag kanske blir tagen av folks märkliga prioriteringar men inte förvånad över att de handlar som de gör, för det har jag lärt mig med tiden. Så hur fasen ska jag svara sanningsenligt, inget alternativ är ju bra?

Eller Om nån blir stött över nåt jag säger så är det deras problem och inte mitt. Öh, det beror väl för höge farao på vem, var, när, hur, hur ofta osv? Om jag pratar om att jag ogillar fusk och nån vet med sig att den fuskar och tar åt sig, fast jag inte vet om att den gör det, så är det inte mitt problem, men om jag sårar nån för att jag säger nåt ofint eller klantigt så är det nåt helt annat?

Hur kan man svara rätt på så übergeneraliserande frågor? Överhuvudtaget saknade jag Frågan är inte aktuell eller Vet ej.

Jag frågade hur det var menat jag vet inte hur många gånger (aspigt om nåt, jag vet) och frågade om hon tyckte jag var dum eller jobbig, men hon sa bara att jag var väldigt analytisk och att man märkte att jag tyckte ord och formuleringar är viktiga. No shit Sherlock...

Det där med kartongbitarna kan ju tolkas lite som att inte se skogen för alla träden, d.v.s. svag central koherens. Bildarrangemang är en del i WAIS, en del jag har problem med; antingen saknas detaljer eller så är det hela tvetydigt.

Vad gäller TOH ska man göra så få flyttningar som möjligt. Det går lätt om man tänker före.

Vad gäller generaliserade frågor så kan dom ju i många fall förtjäna varsin avhandling... men det bör man väl betona för psykologen då helt enkelt. Jag känner absolut igen mig i det problemet.

Det känns förresten som att folk missar en grej; att inte se skogen för alla träden är ju inte nödvändigtvis jättedåligt, jag skulle nog föredra det framför att inte se träden p.g.a. skogen.

Eddie The Man skrev:Jag personligen har inget behov av att joina en klubb för inbördes beundran, men du hade nog trivits där.

Vilken fjantig kommentar. Vill man briljera med sin intelligens är väl Mensa sista sällskapet man söker upp. Det är ju just det enda medlemmarna har gemensamt, det torde alltså vara just därför dom blev medlemmar också. Tänk på det.

Jag är inte medlem på detta forum för att jag beundrar er andra här. Jag är medlem för att vi har något gemensamt, ni som jag har Aspergers syndrom.

Fast angående intelligens och universitetsstudier skulle jag själv säga att andra egenskaper än hög IQ är mer användbara och nödvändiga.

Att stå ut med dumhet, med såväl lärares som studiekamraters dumhet, att stå ut med att höra att man ska lära sig tänka själv men sen straffas när man gör det, att göra saker utan att begripa varför (vilket brukar vara svårt för många aspisar om de inte är väldigt auktoritetsbundna), att göra saker i en konstig ordning och öht inordna sig, att göra saker på tid och klara av press och stress kring tentor och inlämningsuppgifter, att klara av att plugga på egen hand fast just den delkursen eller boken är dödens trist osv osv, allt det är saker man ska klara av och som inte kräver just hög IQ.

Förlåt om jag låter bitter. Jag älskade att plugga men hade oändligt svårt emellanåt ändå. Och det är INTE för att jag är speciellt dum, tvärtom.

Efter att ha läst den här tråden kan jag inte annat än förundras över de irrationella reaktioner som en del har på IQ i allmänhet och Mensa i synnerhet. Om det finns personer som trivs i Mensa för att de har en möjlighet att stilla ett behov - intellektuellt eller annat - så är väl det bara bra, i mina ögon. Hade jag känt att Mensa var intressant, så hade jag sökt mig dit och gjort det som erfordras för att bli inlåten. Och detsamma gäller om jag hade velat spela fotboll, dansa salsa, spela flöjt i en orkester eller vara frimurare. Jag kan inte se några avgörande skillnader mellan Mensa och andra kriteriebaserade föreningar. Men bl.a. Eddie the Man verkar instinktivt reagera med någon slags förakt blandat med avundsjuka istället för att bara vara glad å deras vägnar, som trivs och verkar i föreningen.

Att förakta någon enkom på grund av att den personen är eller har något som jag inte är eller har, eller representerar något som jag inte representerar, är lika illa vare sig det kommer från villorna i Djursholm, arbetarkvarteren i Mariestad, universitetskorridorerna i Uppsala eller lantbruksskolan i Svalöv. Det är en form av utstuderad småaktighet och irrationellt fjanteri som jag avskyr hos mig själv, för jag är mäkta intolerant och fördomsfull. Men det är inte särskilt kul att se det hos andra heller.

Så, min fråga lyder sålunda: Vad är det med Mensa, som gör att föreningen förtjänar ett så kompakt förakt? Mitt svar blir - efter att ha läst på deras hemsida och i den här tråden - ingenting. Inte ett skapandes grand.

Oscar, kan du lösa missbutterflys utmaning?

linek skrev:Oscar, kan du lösa missbutterflys utmaning?

Jag kommer ihåg den där... Den är svår, ingen tvekan om den saken. Den orsakade en del huvudbry. Jag tycker mig ha en fullgod lösning.

Vill forumiterna ha lösningen?

oscar skrev:

alfapetsmamma skrev:

oscar skrev:Lite kul att notera är ju att det du nämner kring testen, sorteringen och "Towers of Hanoi" är typiska AS tecken.

*obs spoiler om man ska WAIS-testas, läs på egen risk*

...

Det där med kartongbitarna kan ju tolkas lite som att inte se skogen för alla träden, d.v.s. svag central koherens. Bildarrangemang är en del i WAIS, en del jag har problem med; antingen saknas detaljer eller så är det hela tvetydigt.

Vad gäller TOH ska man göra så få flyttningar som möjligt. Det går lätt om man tänker före.

Vad gäller generaliserade frågor så kan dom ju i många fall förtjäna varsin avhandling... men det bör man väl betona för psykologen då helt enkelt. Jag känner absolut igen mig i det problemet.

Det känns förresten som att folk missar en grej; att inte se skogen för alla träden är ju inte nödvändigtvis jättedåligt, jag skulle nog föredra det framför att inte se träden p.g.a. skogen.

Några misstag, mitt kassa arbetsminne och min långsamhet med symbolltetning eller kodning eller vad det nu hette gjorde att jag inte kvalar in för Mensa, om jag nu skulle vilja gå med (vilket jag aldrig haft en tanke på iofs). 127 i VIK, 109 i Performance, om man slår i hop det. Hajtandsmönster, som väntat, med tokhögt på Ordförråd och Förståelse och en bit under normalt på Arbetsminne och några andra saker. Hade velat ha mer förklaringar, hoppas hon kan ge mig fler när jag ser henne igen vilket jag bad om.

Hon sa att dagsform, såväl psykisk som fysisk, och allmänskick spelar ganska stor roll, och jag idiottrött flera av gånger av olika anledningar. Så skulle jag INTE vara vidbränd och kanske få testa Concerta skulle jag kanske då dramatiska annorlunda resultat? Det vore roligt att testa just att vara "dopad" vad avser ADHD-medicinering (som jag kommer att få nu).

oscar skrev:

linek skrev:Oscar, kan du lösa missbutterflys utmaning?

Jag kommer ihåg den där... Den är svår, ingen tvekan om den saken. Den orsakade en del huvudbry. Jag tycker mig ha en fullgod lösning.

Vill forumiterna ha lösningen?

Ja.

alfapetsmamma skrev:Hon sa att dagsform, såväl psykisk som fysisk, och allmänskick spelar ganska stor roll, och jag idiottrött flera av gånger av olika anledningar.

Vad jag förstod vid min utredning, var att stress/trötthet kunde påverka snittresultatet en hel del, men att den inbördes vikten provdelarna emellan brukade vara lik. Är man som pigg sämst på arbetsminne och bäst på verbal, så kommer förhållandet de två resultaten emellan vara lika oavsett, men att helheten kommer sänkas/höjas på bra/dåliga dagar.

MsTibbs skrev:

alfapetsmamma skrev:Hon sa att dagsform, såväl psykisk som fysisk, och allmänskick spelar ganska stor roll, och jag idiottrött flera av gånger av olika anledningar.

Vad jag förstod vid min utredning, var att stress/trötthet kunde påverka snittresultatet en hel del, men att den inbördes vikten provdelarna emellan brukade vara lik. Är man som pigg sämst på arbetsminne och bäst på verbal, så kommer förhållandet de två resultaten emellan vara lika oavsett, men att helheten kommer sänkas/höjas på bra/dåliga dagar.

Det förstår jag, men det är lite retligt att slump (om man råkar veta att just Goethe skrivit Faust, fast man i övrigt har taskig koll/råkoll på litteratur bara som ett exempel) och dagsform ska avgöra hur det går med ett test som ligger till grund för en större bedömning.

Ska ge ett exempel på hur de lägger för mkt vikt vid bara en sak, för ett uttålande som låter tungt och stort. Jag svarade på frågor om Kalands historier. På en fråga pm nån ljög eller hur det kom sig att den svarade si och så skulle man tydligen nämna att denna någon var ambivalent.

Jag sa inte ordet ambivalent utan nämnde att man hade för lite info för att säga nåt öht och så på vilket sätt det kunde vara ditt och datt, ett långt och utförligt svar som jag VET var okej. I utlåtandet stod det sen nåt om att jag hade "svårigheter med subtiliteter i andras känsloliv".

På grundval av "felsvar" i en fråga i ett deltest??! Snälla nån! Jag sa ifrån och hon skulle ändra det. Märk väl, om det fanns nåt som styrkte att jag har svårt för ovanstående vore det nåt annat. Men att säga nåt så grovt utifrån ett delsvar i ett delsvar som handlar om fiktiva personer, nääää, det är bara för mycket.

Bror Duktig skrev:

oscar skrev:

linek skrev:Oscar, kan du lösa missbutterflys utmaning?

Jag kommer ihåg den där... Den är svår, ingen tvekan om den saken. Den orsakade en del huvudbry. Jag tycker mig ha en fullgod lösning.

Vill forumiterna ha lösningen?

Ja.

Alt. 3 skulle jag säga. Lite kortfattat nu: för att det på varje rad finns ett element som förekommer två ggr, varken mer eller mindre, på den raden. Varje kolumn innehåller (minst) ett par element, d.v.s. två likadana element, inte mer. Det är inte tillåtet att rotera ett element för att göra det identiskt med ett annat. Det ända svarsalternativ som följer dessa regler är alternativ #3.

Nu blev det lite komprimerat, men jag tror att det stämmer, och det är ju huvudsaken. Finns några frågor ska jag gärna försöka försvara min teori.

alfapetsmamma skrev:

MsTibbs skrev:

alfapetsmamma skrev:Hon sa att dagsform, såväl psykisk som fysisk, och allmänskick spelar ganska stor roll, och jag idiottrött flera av gånger av olika anledningar.

Vad jag förstod vid min utredning, var att stress/trötthet kunde påverka snittresultatet en hel del, men att den inbördes vikten provdelarna emellan brukade vara lik. Är man som pigg sämst på arbetsminne och bäst på verbal, så kommer förhållandet de två resultaten emellan vara lika oavsett, men att helheten kommer sänkas/höjas på bra/dåliga dagar.

Det förstår jag, men det är lite retligt att slump (om man råkar veta att just Goethe skrivit Faust, fast man i övrigt har taskig koll/råkoll på litteratur bara som ett exempel) och dagsform ska avgöra hur det går med ett test som ligger till grund för en större bedömning.

Ska ge ett exempel på hur de lägger för mkt vikt vid bara en sak, för ett uttålande som låter tungt och stort. Jag svarade på frågor om Kalands historier. På en fråga pm nån ljög eller hur det kom sig att den svarade si och så skulle man tydligen nämna att denna någon var ambivalent.

Jag sa inte ordet ambivalent utan nämnde att man hade för lite info för att säga nåt öht och så på vilket sätt det kunde vara ditt och datt, ett långt och utförligt svar som jag VET var okej. I utlåtandet stod det sen nåt om att jag hade "svårigheter med subtiliteter i andras känsloliv".

På grundval av "felsvar" i en fråga i ett deltest??! Snälla nån! Jag sa ifrån och hon skulle ändra det. Märk väl, om det fanns nåt som styrkte att jag har svårt för ovanstående vore det nåt annat. Men att säga nåt så grovt utifrån ett delsvar i ett delsvar som handlar om fiktiva personer, nääää, det är bara för mycket.

Du har förstås mycket rätt där. Du ger exempel på det jag skrev om här tidigare. Det verkar helt enkelt som att din psykolog hänger upp sig för mycket på detaljer som saknar signifikans... lite ironiskt i sammanhanget

oscar skrev:
Du har förstås mycket rätt där. Du ger exempel på det jag skrev om här tidigare. Det verkar helt enkelt som att din psykolog hänger upp sig för mycket på detaljer som saknar signifikans... lite ironiskt i sammanhanget

Hihi, det stod på flera ställen att JAG hängde upp mig på i sammanhanget ovidkommande detaljer!!

Jag har inga problem med diagnosen, eftersom jag själv skulle ställt samma, men det STÖR mig väldigt att den ställts på så lösa boliner, som jag upplever iaf det jag nämnt här.

alfapetsmamma skrev:

oscar skrev:
Du har förstås mycket rätt där. Du ger exempel på det jag skrev om här tidigare. Det verkar helt enkelt som att din psykolog hänger upp sig för mycket på detaljer som saknar signifikans... lite ironiskt i sammanhanget

Hihi, det stod på flera ställen att JAG hängde upp mig på i sammanhanget ovidkommande detaljer!!

Jag har inga problem med diagnosen, eftersom jag själv skulle ställt samma, men det STÖR mig väldigt att den ställts på så lösa boliner, som jag upplever iaf det jag nämnt här.

Ja, jag menar blott... Din psykolog kanske borde genomgå en utredning?

Jag hade själv en del synpunkter på utlåtandet som min psykolog skrev, men ingenting som vi inte kunde diskutera och revidera så det blev bra ändå.

Hej! Tror mensa och andra familjer, kan vara ett försök att höra hemma, någonstans. Varför det skule vara mer viktigt för aspergare, kan vara att man kan ha upplevt att man inte tillhört sina föräldrars familj. Att dom inte förstod en, att man levde i sin egna lilla "bubbla". Att dom inte förstod hur man tänkte och hur ens värld såg ut. Klart att man vill ha en familj. Och detta slår när man som vuxen vill bilda familj. Tufft. Har man inte tränat känslan, hur kan man då "veta" vad familj är?

johnnyfg skrev:Hej! Tror mensa och andra familjer, kan vara ett försök att höra hemma, någonstans. Varför det skule vara mer viktigt för aspergare, kan vara att man kan ha upplevt att man inte tillhört sina föräldrars familj. Att dom inte förstod en, att man levde i sin egna lilla "bubbla". Att dom inte förstod hur man tänkte och hur ens värld såg ut. Klart att man vill ha en familj. Och detta slår när man som vuxen vill bilda familj. Tufft. Har man inte tränat känslan, hur kan man då "veta" vad familj är?

Jo precis, och det där gäller ju alla, det är ju inga nyheter. Det konstiga i sammanhanget är att det i fallet Mensa är fruktansvärt känsligt, eller så verkar det bara så.

Jag kollade förresten min utredningskopia och det står att jag fick 132 på WAIS. yay

Ja, varför ska man se ner på de i mensa, inte behöver det vara en massa "elitister" som tycker de är bättre än alla andra, de kan säkert vara trevligt att vara med där om man vill. det låter som dessa som är emot mensa är bittra, avundsjuka, missunsamma eller nåt annat!

Bra Morgan helt rätt och bra skrivet:

Eddie The Man:
Visst kan man, uppenbarligen, diskutera på Internet, men jag föredrar riktiga möten med riktiga människor. Du har missat min poäng, Eddie, nämligen att det är själva mötet och stimulansen som är det intressanta, och inte kunskapsnivåer och IQ. Exakt, Mensa handlar inte så mycket om intelligens, men jag håller inte med dig om att sociala möten utesluter kreativitet - snarare tvärt om.

Jag tycker att du ska ta reda på fakta, innan du uttalar dig om Mensas syfte. Du uttrycker nämligen de klassiska fördomarna, och jag har faktiskt aldrig mött ngn elitism eller behov av bekräftelse inom föreningen. Att vara aktiv på egen hand och att då och då äta middag och prata med andra människor utesluter väl knappast varandra, eller hur?

Det är väl bara positivt att då och då träffa andra människor som vuxit upp i en sorts utanförskap - ett ämne som ständigt dyker upp både inom Mensa och i det här forumet. Att känna samhörighet med andra stärker en människa, medan du verkar tycka att det viktigaste är att inte visa sin svaghet och sårbarhet. Nyckeln heter ödmjukhet, Eddie.

Vad gäller låg självkänsla:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykologisk_projektion