Jag har knappt träffat människor under pandemin. Mamma, några släktingar och några bekanta. Annars har jag tappat mitt jobb, så jag får inte kommunicera med så många människor. Nu ska jag flytta till min egen lägenhet till en annan stad för att få ett nytt jobb och jag är fruktansvärt rädd! Tidigare kunde jag vara ute bland människor nästan hela dagen, men nu blir jag irriterad och plaskar så fort telefonen ringer eller jag får ett meddelande! Någon vet?

Jag tror det kan vara så.
Upplever själv att mina aspiga sidor många gånger speglar hur lite jag har socialiserat.

Jag tror att Depression kan göra vilken diagnos eller sjukdom värre. Vi människor (och djur) behöver sällskap för att må bra. Tror att Covid-19 har ställt till det rejält inte bara som pandemi utan också psykiskt.

Flyktig skrev:Jag har knappt träffat människor under pandemin. Mamma, några släktingar och några bekanta. Annars har jag tappat mitt jobb, så jag får inte kommunicera med så många människor. Nu ska jag flytta till min egen lägenhet till en annan stad för att få ett nytt jobb och jag är fruktansvärt rädd! Tidigare kunde jag vara ute bland människor nästan hela dagen, men nu blir jag irriterad och plaskar så fort telefonen ringer eller jag får ett meddelande! Någon vet?

Har iaf fått regression å tappat färdigheter under pandemin. På grund varit hemma hela tiden nästan. Min kompis har nog också samma. Så det ja. Menar man kan.

Vad är det exakt som ska bli värre?

Kidzi skrev:Vad är det exakt som ska bli värre?

Autisme beteende försvårat
Mindre själv ständig
Måste hjälp saker klada själv förut
Försvårat tal problem
Ososial
Mera barnslighet
Gråter å får meltdowns
Stimmar mera å inför andra
I behov vila timme mitt i dagen

Kidzi skrev:Vad är det exakt som ska bli värre?

ja var en bra djur skötare/vårdare på mitt DV

Nu e ja mupp förklarad

Inte fungerar tillsammans dom andra..osjälvständig..måste en assistent med mig hela tiden

DV tanten e arg på mamma pappa..på grund hur ja blivit på ett år

Fast inte dom sitt fel
Varit tillsammans min kompis hela tiden
Vi inte e som NT kompisar
I huvud sak spelat nintendo
Tills pappa säger e mat
Å senn nintendo igen
I ett år
Hur blir man då?

Jag tycker att jag blir socialt sämre ur ett kognitivt perspektiv. Utan sällskap sluter jag mig inåt.

Ja är det korta svaret

Man släpper efter och tillåter sig att vara sig själv, och det är väll att bli värre i sin aspighet

Huggorm skrev:Man släpper efter och tillåter sig att vara sig själv, och det är väll att bli värre i sin aspighet

Korrekt analys. Har man ingen i sin närhet som påpekar det orimliga och absurda i ens aspighet så normaliserar man sin aspighet för sig själv och tågar på i samma aspiga hjulspår år efter år och ju längre man går i dom spåren ju närmare kommer man till att allt kolliderar och spårar ur.

Att vara social är i det närmaste att se som en muskel som förtvinar om den inte blir använd.

Jag känner att min autism kan leda till både onda och goda cirklar. Just nu är jag inne i en god cirkel som tur är.

Värre? Tycker snarare att man kan må bättre på sikt, när man inte hela tiden trampar i det sociala NT klaveret och ens katastrofala skills blottas hela tiden. Man blir mer som en gammal trapper som kommer till bygden för att sälja sina skin och kan närma sig civilisationen på sina egna villkor...

Paladinen skrev:

Huggorm skrev:Man släpper efter och tillåter sig att vara sig själv, och det är väll att bli värre i sin aspighet

Korrekt analys. Har man ingen i sin närhet som påpekar det orimliga och absurda i ens aspighet så normaliserar man sin aspighet för sig själv och tågar på i samma aspiga hjulspår år efter år och ju längre man går i dom spåren ju närmare kommer man till att allt kolliderar och spårar ur.

Den sista meningen är för lång och lite inkorrekt, men jag håller med i det du menar!

earlydayminer skrev:

Paladinen skrev:

Huggorm skrev:Man släpper efter och tillåter sig att vara sig själv, och det är väll att bli värre i sin aspighet

Korrekt analys. Har man ingen i sin närhet som påpekar det orimliga och absurda i ens aspighet så normaliserar man sin aspighet för sig själv och tågar på i samma aspiga hjulspår år efter år och ju längre man går i dom spåren ju närmare kommer man till att allt kolliderar och spårar ur.

Den sista meningen är för lång och lite inkorrekt, men jag håller med i det du menar!

Jag har sett detta ske med aspisar . Familj och vänner ignorerar aspisens aspighet och låtsas som det regnar och allt är normalt och aspisen är NT och jag har även sett det ske där aspisen bor själv och mer och mer isolerar sig ifrån omvärlden och aspar in i sina abnormala beteenden. I båda fallen har aspisens aspighet vuxit och tilltagit i styrka allt eftersom åren gått, där det i början kanske rörde sig om små egenhet som att samla på kassettband och veta namnet på varenda båt på Silja Line så gick dom till att bli ylande fullblods aspisar som tjöt i vrede med fradgan kring munnen för att ketchupen vidrörde pommes fritsen på tallriken.

Paladinen skrev: I båda fallen har aspisens aspighet vuxit och tilltagit i styrka allt eftersom åren gått, där det i början kanske rörde sig om små egenhet som att samla på kassettband och veta namnet på varenda båt på Silja Line så gick dom till att bli ylande fullblods aspisar som tjöt i vrede med fradgan kring munnen för att ketchupen vidrörde pommes fritsen på tallriken.

Alltså jag sitter och tuggar i mig min lunch nu, du får inte skriva sådana där saker..
Host, host

Varken social understimulering eller överstimulering är ju bra.
Det gäller nog att hitta sin egen nivå av social interaktion.

Det sägs att de flesta autister/aspergare är sociala, bara vi får vara det på våra egna villkor.

Flinta skrev:Varken social understimulering eller överstimulering är ju bra.
Det gäller nog att hitta sin egen nivå av social interaktion.

Det sägs att de flesta autister/aspergare är sociala, bara vi får vara det på våra egna villkor.

Så är det nog för alla individer oavsett aspie eller NT att man mår bäst om man får vara social utifrån sina egna villkor.

Jag vet NT som är nöjda med att umgås en gång i månaden och jag vet aspisar som vill umgås varje helg så det är nog ganska individuellt ifrån person till person oavsett aspie eller NT.

DIProgan skrev:Att vara social är i det närmaste att se som en muskel som förtvinar om den inte blir använd.

ja det känns så, men har det verkligen undersökts?
Det är inte precis så att personer med CFS blir bättre av att träna för att vara aktiva. Jag jämför autism / asperger lite med det. För båda är förhållanden som leder till behovet av lite extra vila efter att ha gjort aktiviteter som vanliga människor tar för givet. Det kan nästan kännas som om jag har cfs i min hjärna, medan all energi finns i den fysiska kroppen.

Paladinen skrev:

Flinta skrev:Varken social understimulering eller överstimulering är ju bra.
Det gäller nog att hitta sin egen nivå av social interaktion.

Det sägs att de flesta autister/aspergare är sociala, bara vi får vara det på våra egna villkor.

Så är det nog för alla individer oavsett aspie eller NT att man mår bäst om man får vara social utifrån sina egna villkor.

Jag vet NT som är nöjda med att umgås en gång i månaden och jag vet aspisar som vill umgås varje helg så det är nog ganska individuellt ifrån person till person oavsett aspie eller NT.

Ett kännetecken för en autist är ju att man inte har ett lika stort behov av att vara social som en NT. Man pysslar med sitt liksom om man ska generalisera. Men absolut finns det en hel del som har intresse av att vara bland folk lika mycket som en "medelsocial NT".

Flinta skrev:

Paladinen skrev:

Flinta skrev:Varken social understimulering eller överstimulering är ju bra.
Det gäller nog att hitta sin egen nivå av social interaktion.

Det sägs att de flesta autister/aspergare är sociala, bara vi får vara det på våra egna villkor.

Så är det nog för alla individer oavsett aspie eller NT att man mår bäst om man får vara social utifrån sina egna villkor.

Jag vet NT som är nöjda med att umgås en gång i månaden och jag vet aspisar som vill umgås varje helg så det är nog ganska individuellt ifrån person till person oavsett aspie eller NT.

Ett kännetecken för en autist är ju att man inte har ett lika stort behov av att vara social som en NT. Man pysslar med sitt liksom om man ska generalisera. Men absolut finns det en hel del som har intresse av att vara bland folk lika mycket som en "medelsocial NT".

Utgår jag ifrån mig själv så är jag väldigt social till och med med NT mått mätt. Jag känner även en annan aspie som innan coronan kunde ringa varje helg och fråga om vi skulle dricka öl eller gå på krogen eller gå på fest eller se på film eller hitta på nått.

Så det finns definitivt aspisar som har ett socialt behov över medel NT

Paladinen skrev:

Flinta skrev:

Paladinen skrev:
Så är det nog för alla individer oavsett aspie eller NT att man mår bäst om man får vara social utifrån sina egna villkor.

Jag vet NT som är nöjda med att umgås en gång i månaden och jag vet aspisar som vill umgås varje helg så det är nog ganska individuellt ifrån person till person oavsett aspie eller NT.

Ett kännetecken för en autist är ju att man inte har ett lika stort behov av att vara social som en NT. Man pysslar med sitt liksom om man ska generalisera. Men absolut finns det en hel del som har intresse av att vara bland folk lika mycket som en "medelsocial NT".

Utgår jag ifrån mig själv så är jag väldigt social till och med med NT mått mätt. Jag känner även en annan aspie som innan coronan kunde ringa varje helg och fråga om vi skulle dricka öl eller gå på krogen eller gå på fest eller se på film eller hitta på nått.

Så det finns definitivt aspisar som har ett socialt behov över medel NT

Har du även ADHD utöver AS? Är nog vanligare att man är mer social då.