Mitt tips är för din egen sinnesfrids skull dejta en NT istället

Paladinen skrev:Ibland måste man tyvärr inse att i vissa fall är autismen en för bred ravin som det inte går att bygga broar över.

Det går inte att hela tiden ge efterkall på vad man själv vill för en annan person , det spelar ingen roll hur kär man är . Säg tex att ni är sambo och du skulle få ett jobb på annan ort än där ni bor så kan ni inte flytta för han är för aspig för att lämna sin lägenhet så du måste tacka nej till jobbet eller om din dröm är att åka och se Tibet men det går inte för han är för aspig att lämna Sverige osv , du vill ha barn men hans aspighet klarar inte av barn osv osv . Det fungerar inte längden att försaka sig själv för en annan person .

Jo jag vet att jag kommer få lov och ge ganska mycket av mig själv om jag vill vara med honom, och det är jag beredd att göra på, liksom anpassa mig efter honom och livet men jag har inga problem med det.

Tmvh123 skrev:

Paladinen skrev:Ibland måste man tyvärr inse att i vissa fall är autismen en för bred ravin som det inte går att bygga broar över.

Det går inte att hela tiden ge efterkall på vad man själv vill för en annan person , det spelar ingen roll hur kär man är . Säg tex att ni är sambo och du skulle få ett jobb på annan ort än där ni bor så kan ni inte flytta för han är för aspig för att lämna sin lägenhet så du måste tacka nej till jobbet eller om din dröm är att åka och se Tibet men det går inte för han är för aspig att lämna Sverige osv , du vill ha barn men hans aspighet klarar inte av barn osv osv . Det fungerar inte längden att försaka sig själv för en annan person .

Jo jag vet att jag kommer få lov och ge ganska mycket av mig själv om jag vill vara med honom, och det är jag beredd att göra på, liksom anpassa mig efter honom och livet men jag har inga problem med det.

Då kan jag bara säga lycka till

Tmvh123 skrev:

Dalaberger skrev:Nu har jag Asperger själv och dejtade en kvinna som hade autistiska drag, det påminner lite om det. Att jag lyckades fullständigt dränera henne på energi med mitt agerande, så att hon inte längre ville veta av mig. Jag trodde det var slut men bara dagar senare kontaktade hon mig igen och vi fortsatte umgås. Så det blev kanske bara för mycket på kort tid och han måste ta igen sig.

Det jag skulle göra är att kanske säga det som är uppenbart men ändå inte, att säga "om jag hade dumpat dig, hade jag inte varit kvar här". Att påpeka att hans upplevelse inte stämmer överens med verkligheten, du är fortfarande kvar med honom.

Jag skrev till honom exakt hur jag menade på ett sätt alla förstår, men känslan han fick sitter fortfarande kvar och är inte ännu inte nårbar, jag skrev att jag alltid kommer finnas här.
Men jag når honom inte, när man har asperger och får en sån här känsla, kommer den någonsin släppa, kommer den någonsin gå över?
För han svarar mig inte trots att jag har bett honom att prata med mig

Allt kan inte hänföras till Asperger, det blir ändå individuellt hur man reagerar på en sådan här situation. Om jag tar upp kvinnan igen, hon sårade mig oerhört och hon menade att det gjorde jag också. Men jag klarade av att släppa det för hennes skull medan hon fortfarande gick och tänkte på det veckor senare. Jag har en diagnos på pappret men inte hon. Så hur mycket man tar till sig beror på person helt enkelt. Asperger eller inte, vill han inte ta sig till vad du säger, så kan du bara vänta ut det, han kommer kanske till insikten till slut.

Dalaberger skrev:

Tmvh123 skrev:

Dalaberger skrev:Nu har jag Asperger själv och dejtade en kvinna som hade autistiska drag, det påminner lite om det. Att jag lyckades fullständigt dränera henne på energi med mitt agerande, så att hon inte längre ville veta av mig. Jag trodde det var slut men bara dagar senare kontaktade hon mig igen och vi fortsatte umgås. Så det blev kanske bara för mycket på kort tid och han måste ta igen sig.

Det jag skulle göra är att kanske säga det som är uppenbart men ändå inte, att säga "om jag hade dumpat dig, hade jag inte varit kvar här". Att påpeka att hans upplevelse inte stämmer överens med verkligheten, du är fortfarande kvar med honom.

Jag skrev till honom exakt hur jag menade på ett sätt alla förstår, men känslan han fick sitter fortfarande kvar och är inte ännu inte nårbar, jag skrev att jag alltid kommer finnas här.
Men jag når honom inte, när man har asperger och får en sån här känsla, kommer den någonsin släppa, kommer den någonsin gå över?
För han svarar mig inte trots att jag har bett honom att prata med mig

Allt kan inte hänföras till Asperger, det blir ändå individuellt hur man reagerar på en sådan här situation. Om jag tar upp kvinnan igen, hon sårade mig oerhört och hon menade att det gjorde jag också. Men jag klarade av att släppa det för hennes skull medan hon fortfarande gick och tänkte på det veckor senare. Jag har en diagnos på pappret men inte hon. Så hur mycket man tar till sig beror på person helt enkelt. Asperger eller inte, vill han inte ta sig till vad du säger, så kan du bara vänta ut det, han kommer kanske till insikten till slut.

Så har du suttit i samma situation?
Han lyssnar inte, och jag har typ förstått på situationen att han känner att jag dumpade honom, den känslan kan jag inte trolla bort, han har sagt ” glöm och gå vidare ” men de har han sagt tidigare också, jag vet bara inte hur jag ska ta det här om han verkligen menar allvar.

Han kanske inte orkar med mig just nu, för han är så dåligt skick psykiskt, exempelvis så skrev jag senast igår med en enkel förklaring att jag börjar få panik med att han försvinner, jag har fått höra saker som våran gemensamma vän har sagt och de vill jag ha svar på, för vi alla är som sagt olika och jag kan hantera det här om jag får mina svar så går jag sen.
Men inte ens det kan han liksom göra för mig

Tmvh123 skrev:exempelvis så skrev jag senast igår med en enkel förklaring

Så trots att han inte orkar delta i ditt drama så fortsätter du terrorisera honom? Varför inte bara låta honom vara några veckor?

Tmvh123 skrev:Han kanske inte orkar med mig just nu

No shit Sherlock?

Du måste ge honom det utrymme som det är tydligt att han behöver. Sluta skriv till honom för förklaringar, i dåligt skick psykiskt och stor press är ingen bra kombination. Vanligt att det låser sig totalt och då förvärras läget av att du kräver ord av honom.

RapeRegs skrev:

Tmvh123 skrev:exempelvis så skrev jag senast igår med en enkel förklaring

Så trots att han inte orkar delta i ditt drama så fortsätter du terrorisera honom? Varför inte bara låta honom vara några veckor?

Tmvh123 skrev:Han kanske inte orkar med mig just nu

No shit Sherlock?

Fast jag terroriserar inte, jag varnade att jag kommer höra av mig och om han inte gillar det så får han väl ta bort mig isåfall?

ShakeItOut skrev:Du måste ge honom det utrymme som det är tydligt att han behöver. Sluta skriv till honom för förklaringar, i dåligt skick psykiskt och stor press är ingen bra kombination. Vanligt att det låser sig totalt och då förvärras läget av att du kräver ord av honom.

Så jag ska vara tyst i några veckor framöver?

Tmvh123 skrev:

ShakeItOut skrev:Du måste ge honom det utrymme som det är tydligt att han behöver. Sluta skriv till honom för förklaringar, i dåligt skick psykiskt och stor press är ingen bra kombination. Vanligt att det låser sig totalt och då förvärras läget av att du kräver ord av honom.

Så jag ska vara tyst i några veckor framöver?

mycket möjligt, det kan nog vara trögt...

Har man lovat har man lovat har man lovat. Jag kanske kan tänka ut ett vackert svar men jag tror ärlighet varar längre. Jag tror du behöver gå vidare för det blir bara värre om du "tjatar" på honom. Det känns så.

earlydayminer skrev:Har man lovat har man lovat har man lovat. Jag kanske kan tänka ut ett vackert svar men jag tror ärlighet varar längre. Jag tror du behöver gå vidare för det blir bara värre om du "tjatar" på honom. Det känns så.

Jo jag har fått den känslan jag också

Tmvh123 skrev:

earlydayminer skrev:Har man lovat har man lovat har man lovat. Jag kanske kan tänka ut ett vackert svar men jag tror ärlighet varar längre. Jag tror du behöver gå vidare för det blir bara värre om du "tjatar" på honom. Det känns så.

Jo jag har fått den känslan jag också

Jag kan dela med mig av hur jag fungerar om det kanske ger en något enklare bild som möjligtvis är samma attribut som satte stopp. Är det märkligt att säga så med följande fråga: Vill du höra? Eller är det mer respektfull i en konversation. Snarare än att bara komma med sin egocentrism? Jag har en tendens...

earlydayminer skrev:

Tmvh123 skrev:

earlydayminer skrev:Har man lovat har man lovat har man lovat. Jag kanske kan tänka ut ett vackert svar men jag tror ärlighet varar längre. Jag tror du behöver gå vidare för det blir bara värre om du "tjatar" på honom. Det känns så.

Jo jag har fått den känslan jag också

Jag kan dela med mig av hur jag fungerar om det kanske ger en något enklare bild som möjligtvis är samma attribut som satte stopp. Är det märkligt att säga så med följande fråga: Vill du höra? Eller är det mer respektfull i en konversation. Snarare än att bara komma med sin egocentrism? Jag har en tendens...

Ja gärna , jag tar emot allt jag bara kan och får!
Jag har varit i relationer tidigare där dom gjort slut och kommit tillbaka, så vill gärna ha något att bita i.
För han har inte tagit bort mig ännu, men han svarar ej

Tmvh123 skrev:

RapeRegs skrev:

Tmvh123 skrev:exempelvis så skrev jag senast igår med en enkel förklaring

Så trots att han inte orkar delta i ditt drama så fortsätter du terrorisera honom? Varför inte bara låta honom vara några veckor?

Tmvh123 skrev:Han kanske inte orkar med mig just nu

No shit Sherlock?

Fast jag terroriserar inte, jag varnade att jag kommer höra av mig och om han inte gillar det så får han väl ta bort mig isåfall?

Jag får känslan att du kommer tvinga honom att blocka dig.

Det är så ens(iaff min) bubbla fungerar, tränger någon sig in så spricker den och man faller ännu längre ner i avgrunden.

Om dina intentioner är äkta kan du bara börja vissla o vänta på bättre tider. För om du petar för mycket på bubblan så spricker den, och bubblan är det enda som håller ihop honom.

Du skriver att han lämnat dig gång på gång. Det låter inte som att han vill vara med dig men att du har inte respekterat det. Han kanske tog det du sa på allvar och att du gjorde slut eller så var det här droppen som fick bägaren att rinna över, oavsett vad det var så vill han inte vara tillsammans med dig och har visat det väldigt tydligt. Du behöver släppa honom och vidare. Hur skulle du själv känna i hans situation? Att du gjorde slut men killen bara fortsatte och fortsatte höra av sig.

Har du själv diagnos?

Jag tror att han skäms över sitt uppförande för han vet inom sig att han betedde/gjorde fel. Därför är det nog lättare att störa ifrån sig allting. När han säger att han inte bryr sig: så är det förmodligen tvärt om att han bryr sig för mycket. Närma dig honom försiktigt. Möt varandra på mitten. Försök att få ur honom vad det var som gick snett. Nya saker kan kännas jobbigt, intensivt och otroligt energikrävande.

Man kan kanske börja med att försöka hitta ett sätt han är bekväm att kommunicera på, för vill han inte det är det nog svårt att reda ut saker, han kanske föredrar e-post eller tom old school brevledes, där man kan tänka över saker länge innan man yppar sig...

Du kommer aldrig kunna "fixa" honom ens med all kärlek och uppoffring i världen.
Egentid är väldigt viktigt för mig personligen och känner nu efter påskhelgen att det ska bli lite skönt att sambon drar tillbaka till jobbet.
Tror det är viktigt att kunna vara tillsammans utan att nödvändigtvis göra allt tillsammans, båda sitter med sitt i sin egen lilla värld men tittar upp ibland och frågar hur det går för den andre.
Du ska inte behöva stötta honom i allt, lyssna och ge råd när du kan och orkar, men det låter som han behöver mer hjälp än så och det är hans eget ansvar att ta.
Det är även var och ens ansvar att sätta gränser och kommunicera sina behov.

Han verkar ha låst sig nu och behöver få ladda om batterierna i ensamhet ett tag.
Skicka inte mer meddelanden, du har sagt att du finns där, vill han prata så hör han av sig, men fortsätter du tjata kommer han bara blir mer pressad och trött.

Men rent krasst låter det som en jobbig situation jag helst hade undvikt personligen...
Det bästa är som sagt att jobba på kommunikationen, uttrycka vad man tänker och känner hela tiden.
Men du ska inte behöva vara hans räddare i nöden, såna förhållanden är dödsdömda.

Det låter tyvärr inte som att han gillar dig. Låt honom vara.