Varför ska kärleks par alltid flytta ihop och hantera övriga vänner med lägre prioritet? Jag tycker det verkar deprimerande att man begränsar sitt umgänge med alla andra bara för att man funnit kärleken. Räcker det inte med att man träffas för att göra något kul ihop (inte bara sex, duh.) x antal gånger i veckan? Jag ser ingen direkt anledning att man ska umgås även när man städar sitt boende eller andra rutinarbeten. Man kan ju träffas väldigt ofta utan att bo ihop, t.ex gå till affären tillsammans även om man inte bor ihop.

Varför anses det att man ALLTID ska umgås?

Saninaé skrev:Varför ska kärleks par alltid flytta ihop och hantera övriga vänner med lägre prioritet? Jag tycker det verkar deprimerande att man begränsar sitt umgänge med alla andra bara för att man funnit kärleken. Räcker det inte med att man träffas för att göra något kul ihop(inte bara sex, duh.) x antal gånger i veckan? Jag ser ingen direkt anledning att man ska umgås även när man städar sitt boende eller andra rutinarbeten. Man kan ju träffas väldigt ofta utan att bo ihop, t.ex gå till affären tillsammans även om man inte bor ihop.

Varför anses det att man ALLTID ska umgås?

Om man ska träffas så ofta man har lust när man tycker om någon så är det skönt att också göra de tråkiga sakerna ihop. Annars blir det lätt så att när man är hemma så gör man nästan bara tråkiga saker. Och så är det roligare att göra de tråkiga sakerna tillsammans. Tvärtom mot vad man kan tro kan man faktiskt få mer egen tid när man bor ihop än när man bor ifrån varandra.

Men det kan också bero lite på hur nära man bor varandra. Har man ingen restid är det ju lite enklare.

Sen är det ju ekonomiskt fördelaktigt att bo ihop och man får i bästa fall mycket mer pengar att göra roliga saker för.

Däremot tror jag det är farligt om man umgås jämt. Båda måste få sin egen privata sfär även om man bor ihop. Även bland oss sk NT....

Saninaé skrev:Varför ska kärleks par alltid flytta ihop och hantera övriga vänner med lägre prioritet? Jag tycker det verkar deprimerande att man begränsar sitt umgänge med alla andra bara för att man funnit kärleken. Räcker det inte med att man träffas för att göra något kul ihop(inte bara sex, duh.) x antal gånger i veckan? Jag ser ingen direkt anledning att man ska umgås även när man städar sitt boende eller andra rutinarbeten. Man kan ju träffas väldigt ofta utan att bo ihop, t.ex gå till affären tillsammans även om man inte bor ihop.

Varför anses det att man ALLTID ska umgås?

Jag ser nog på den här frågan ungefär på samma sätt. Jag har också tyckt att det känns som att man uppskattar varandra och de stunder man har tillsammans om man inte är tillsammans hela tiden genom att bo ihop och riskera att irritera varandra medan man sysslar med rutinärenden. Dessutom blir det mindre praktiskt strul om kärleksrelationen skule ta slut.

Om man däremot har en gemensam avkomma att uppfostra ser jag fördelar med att dela bostad.

Detta är dock endast vad jag tror skulle kännas bäst för mig och inget allmängilltigt råd angående hur alla borde göra.

Man behöver inte göra mer än 25 % av hushållssysslorna. Det är en fördel. Dessa 25 % motsvarar 400 % av ens ordinarie hushållssysslor. Det är en nackdel.

Men hallå! Tillbaka till topic, folks!

snyggsmartosexig skrev:Man behöver inte göra mer än 25 % av hushållssysslorna. Det är en fördel.

Antingen har du tänkt flytta ihop med 3 personer, eller så är du ännu sämre på matte än jag.

Dessa 25 % motsvarar 400 % av ens ordinarie hushållssysslor. Det är en nackdel.

Inger skrev:Men hallå! Tillbaka till topic, folks!

snyggsmartosexig skrev:Man behöver inte göra mer än 25 % av hushållssysslorna. Det är en fördel.

Antingen har du tänkt flytta ihop med 3 personer, eller så är du ännu sämre på matte än jag.

Jag skulle snarare skriva: Antingen har jag tänkt flytta ihop med 3 personer, eller så är min flickvän sämre på matte än vad jag är.

Inger skrev:

Dessa 25 % motsvarar 400 % av ens ordinarie hushållssysslor. Det är en nackdel.

Fast det blir 16 ggr så rent och snyggt i hemmet.
Vad nu det ska vara bra för!?!?

Ni menar väl 4 personer? 25% är 1/4

Saninaé skrev:Ni menar väl 4 personer? 25% är 1/4

Jag + 3 personer = 4 personer

snyggsmartosexig skrev:Man behöver inte göra mer än 25 % av hushållssysslorna. Det är en fördel. Dessa 25 % motsvarar 400 % av ens ordinarie hushållssysslor. Det är en nackdel.

Om jag fattat inlägget rätt så menar du att du numera behöver göra 25% av era gemensamma hushållssysslor (din tjej gör alltså 75%) och att dessa 25% motsvarar 400% i perspektiv till hur mycket du (inte) städade innan ni blev sambos. Korrekt?

Hennes kärlek suger.

Dammsuger. Så mycket mer gör han inte.

missbutterfly skrev:

snyggsmartosexig skrev:Man behöver inte göra mer än 25 % av hushållssysslorna. Det är en fördel. Dessa 25 % motsvarar 400 % av ens ordinarie hushållssysslor. Det är en nackdel.

Om jag fattat inlägget rätt så menar du att du numera behöver göra 25% av era gemensamma hushållssysslor (din tjej gör alltså 75 %) och att dessa 25% motsvarar 400% i perspektiv till hur mycket du (inte) städade innan ni blev sambos. Korrekt?

Ja, du har förstått mig rätt. Fast jag var skämtsam, dock tycker min flickvän att det var ett mycket klarsynt skämt.

Saninaé skrev:Varför ska kärleks par alltid flytta ihop och hantera övriga vänner med lägre prioritet? Jag tycker det verkar deprimerande att man begränsar sitt umgänge med alla andra bara för att man funnit kärleken. Räcker det inte med att man träffas för att göra något kul ihop(inte bara sex, duh.) x antal gånger i veckan? Jag ser ingen direkt anledning att man ska umgås även när man städar sitt boende eller andra rutinarbeten. Man kan ju träffas väldigt ofta utan att bo ihop, t.ex gå till affären tillsammans även om man inte bor ihop.

Varför anses det att man ALLTID ska umgås?

Jag tror inte det anses så utan att man vill det, för det är så trevligt med samvaron. Flockinstinkten som slår in där eller vad, jag vet inte. Jag har alltid haft svårt för flockbeteenden, läs haft svårt att hänga med i strömmen men att dela sitt liv med en partner känns mycket bra för mig.

Tänkte idag att leva ensam antingen frivilligt eller ofrivilligt är som att gå omkring i en monotillvaro, visst funkar det men att leva i en kärleksrelation ger en stereoeffekt och ger en helt ny dimension till tillvaron. Så därför

Men kanske den där författaren som ngn tipsade om i en annan tråd om AS äktenskap med titeln 'Ensam tillsammans' eller vad den hette säga lite om behoven vi har. Eller som ngn annan skrev på adhd forumet "jag behöver vara ensam för att orka umgås medans andra behöver umgås för att orka vara ensamma...

Vännerna försakas nog bara för att man hinner inte allt man vill, speciellt i början av en relation då man är så uppslukad av varandra?

Allt har sin tid! Ungdomar som börjar jobba, samtidigt som de satsar på en seriös relation och kanske barn, då blir lätt vännerna lite i kläm en period, acceptera och förstå hjälper. Hoppas det här var till ngn hjälp Saninaé.

How. Det där med kärleksrelationer låter komplicerat. Kan man inte vara kär en dag annanvar vecka, så man hinner vila upp sig i skallen mellan varven?

MsTibbs skrev:How. Det där med kärleksrelationer låter komplicerat.

Sjukt komplicerat!
Jag har oerhört svårt att bli kär. Det har varit lite av ett problem hos mig tidigare.

Jag brukar undvika att binda mig känslomässigt vid någon.
Det har dock hänt någon gång när jag var yngre men nu i vuxen ålder trodde jag inte att det skulle kunna vara möjligt.
Men det var det.

Jag tror att Eddie har rätt i att man ska söka sig till någon som är någorlunda lik en själv.

Min kille är rätt "socialt avvikande" han med, och vår relation hade aldrig kunnat funka om han var en übersocial person som skulle kräva av mig att gå på en massa fester hela tiden, eller ens att gå ut då jag inte känner för det..
Tyvärr har de flesta killar jag träffat tidigare varit väldigt sociala (antagligen därför har de inte passat mig.)